publicerad: 1986
SPÄNN spän4, sbst.4, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
a) (numera mindre br.) motsv. SPÄNNA, v.3 I 1 a, i uttr. på spänn, i spänt (särsk. utspänt) tillstånd. Bofinkungar två, / som tiggde .. / att mat i kräfvan få. / Med vingarna de slogo / och näbben stod på spänn. Gellerstedt Efters. 71 (1891). (Småtomtarna) de damma och de putsa uppå alla de vis, / och med kinderna på spänn de blåsa eld uti spis. PT 1896, nr 261, s. 3.
b) motsv. SPÄNNA, v.3 I 1 b: tillståndet l. förhållandet att vara spänd (se d. o. 1 a) l. att ngt är spänt; spänt tillstånd; spänning (se SPÄNNING, sbst.2 1 b); särsk. i fråga om (vapen med tanke på) bågsträng l. avfyringsmekanism; i sht i uttr. på l. i spänn; jfr 4. Det är en ting, som kittlar upp ett öra, / Att höra en pistol, som dras på spänn, / Och veta hvad en öfvad hand kan göra / På tjugo steg. CVAStrandberg 4: 210 (1857). Diana lik, som bågen drar på spänn, / Grep hon sin harpa och begynte spela / Ett par ackord. Därs. 5: 324 (1865). Hanen (på ett slags luntlåsgevär på 1400-talet) hölls till en början ”i spänn” med handen och släpptes, då låset skulle avlossas. Alm Eldhandv. 1: 35 (1933). jfr HAK-, HALV-, HEL-, HÖG-SPÄNN. särsk. om spänd böjning (i tillståndsbetecknande innebörd), särsk. av skidor i avsikt att ge l. behålla spann l. brätte; i sht i uttr. (sätta l. stå o. d.) i spänn. Hafva bräderna (till en likkista) stått i spänn öfver natten, kunna de uttagas och kistan hoppinnas. AHB 117: 48 (1883). Skidorna stå på spänn — det är ingen skare. SD(L) 1902, nr 38, s. 3. Visserligen kan man genom uppvärmning av skidan och dess sättande i spänn räta ut vindheten i bästa fall, men är detta aldrig varaktigt, när orsaken ligger i virkets beskaffenhet. Idrottsbok. 256 (1914). För att hindra skidorna att ”slå sig” .. kan man förvara dem i ”spänn”. SoldUndFlygv. 1944, s. 187.
2) (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. SPÄNNA, v.3 I 4 a β ε': spjärn. De .. klängde sig fast vid de under (järnvägs-)vagnen löpande ångrören, der de lågo på magen och togo spänn mot vagnsbottnen. SD(L) 1901, nr 147, s. 6. Han blev ivrigare, tog spänn med fötterna, sköt framåt (för att få flygmaskinen i rullning). Sjödin StHjärt. 257 (1911).
3) [möjl. ombildning av SPANN, sbst.2, med anslutning till SPÄNNA, v.3 I 8 a (i ssgn SPÄNN-VIDD)] (i fackspr.) om avstånd mellan två ledningsstolpar; jfr SPÄNN-VIDD 1 a. TT 1889, s. 37. Användning af skyddsnät föreskrifves, när svagströmsledning med fritt spänn föres öfver högspänningsledning eller annan starkströmsledning. Därs. 1902, M. s. 58. VocTélInt. 130 (1938).
4) i vissa konkret(are) anv. av 1 b.
a) i sht vapenhist. på i sht ä. gevärslås o. d.: inskärning l. hak (se d. o. 1) vari hake l. dyl. ingriper när hanen är spänd; äv. om motsvarande anordning i avfyringsmekanism till armborst. Nöten (i låset till ett handgevär är) .. den skifvan .. på hvars framåt stående ända .. Slagfjädern trycker, och i hvars andra rundade ända två inskärningar äro gjorde, hvilka kallas Spänn. KrigVAH 1815, s. 172. Vid aftryckningen (av en revolver) släpper stångtanden spännet, och hanen nedfaller och affyrar skottet. Balck Idr. 2: 185 (1887). Spak Handskjutvap. 2 (1890; på armborst). Auerbach (1913). — jfr HAK-SPÄNN.
5) [åtm. delvis bildl. anv. av 1] motsv. SPÄNNA, v.3 I 4 a, b; i uttr. på spänn, i fråga om dels muskelspänning o. d.: spänd (se d. o. 2) l. med spända muskler o. beredd(a) att göra l. möta ngt, dels sinne(n) l. (själs)krafter o. d.: anspänd(a) resp. med anspänt sinne l. anspända sinnen l. själsförmögenheter o. d.; äv. i fråga om intresse l. nyfikenhet l. uppmärksamhet o. d.: spänd (se d. o. 6 a, b) l. skärpt l. med spänt l. skärpt intresse osv. Jag måste dit ut och med örat på spänn / ge akt på musiken. Österling Hälsn. 103 (1907). Nu höra vi tydligt några fnysningar från djuren (dvs. bufflarna) och stanna med hvarje nerv på spänn. Rosen Kap 117 (1912). Man slappnade av (under ritten) och brydde sig inte om att sitta på spänn för trädstammar och annat otyg. Nordström Byn 101 (1930). Målaren ser alltid, iakttar, är ständigt på spänn. Lindström Kastv. 152 (1931). En framställning, som håller läsarens intresse på spänn. Östergren (cit. fr. 1942). (Spann-)hästarna .. stodo på spänn i sina helkollerselar med strama linor och stångkopplar och tuggade på sina danska stångbett. Cronquist Ekipage 191 (1952). Treblinka hade inte ringt ännu, och därför satt senatorn på spänn och väntade när som helst att bli kallad till telefonen. Gyllensten Senat. 32 (1958). — jfr HALV-, HEL-, HÖG-SPÄNN. — särsk.
a) i fråga om ängslig l. nervös anspänning: spänd (se d. o. 7). Han var på sin vakt, på spänn, undvikande att blotta sig. Lindqvist Herr. 239 (1917). De voro gripna av en sorts rädslepsykos. De voro nervösa, retliga och på spänn. Wieselgren Waln LandsflH 260 (1934).
b) närmande sig bet.: (i intellektuellt l. andligt avseende) spänstig. (Universitetskanslerernas) åtgärder, som visst icke alltid voro populära bland professorerna, bidrogo mycket till att andligen hålla universitetet på spänn och hindrade det från att nedsjunka i provinsialism. Nyberg i 3SAH LXII. 2: 60 (1951).
6) [sannol. utgående från 2, under påverkan av SPÄND i bet. 4] (mindre br.) i uttr. stå på spänn med ngn, stå på spänd fot med ngn. En av mina gamla arbetskamrater Hamner, som för det mesta stod på spänn med, man kan nästan säga, hela bruket. Johansson MödrFästm. 157 (1939).
7) motsv. SPÄNNA, v.3 I 6; särsk. i uttr. i spänn, i hopspänt l. hoppressat läge, hopspänd; i sht förr äv. konkretare, om ställe där ngt hopspänts; jfr 1 b slutet. Man vinner .. (gm att hyvla kanterna något insvängda) att vid limningen endast ett — eller vid långa fogar ett par — spänn behöva anläggas på mitten. HantvB I. 2: 187 (1934). När limfogen suttit i spänn och torkat ett par timmar borttages (osv.). Därs. 188.
Spoiler title
Spoiler content