publicerad: 1986
SPÄNNA spän3a2, v.3 -er, spände l. (tillf.) spann span4, spänt, spänd; äv. (i bet. II) SPÄNNAS spän3as2, v. dep.2 spänns, spändes, spänts (ipf. sg. spann Söderhjelm MVärld 1: 215 (1929; i bet. 8 b β). ipf. sg. o. pl. spände (spende) ÄARäfst 95 (1596) osv. dep. spändes Bååth NordMyst. 189 (1898); spänte (spente) 1Mos. 46: 29 (Bib. 1541: spente före), Nordberg C12 1: 610 (1740). — sup. spänt (spent) Job. 30: 11 (Bib. 1541) osv. — p. pf. spänd (spänder, spen(n)d(h)) TbLödöse 106 (1588) osv.; spänt (spent, spänter) Jes. 5: 28 (Bib. 1541: spente, pl.), Benzelstierna Cens. 16 (1737: spänte, pl.)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind 1: 29 (1749: affspännelse)), -ING (se SPÄNNING, sbst.2); -ARE (se avledn.); jfr SPÄNN, sbst.4
Ordformer
(spenn- (spen-) 1541, 1639 (: Spenreemar, pl.)—1950 (: spenstolar, pl.). spänn- (spän-) 1530 osv. -a 1530 osv. -as 1697—1898)
Etymologi
[fsv. spänna; motsv. fd. spænna (d. spænde), fvn., nor. dial. spenna, mlt., mht. spennen; kausativum till det verb som föreligger i nor. dial. spanna, fsax. spannan osv. (se SPANNA, v.3); bet. I 4 a β ε', b, 6 e, 15 (—20) o. II kan också (delvis) sammanhållas med SPÄNNA, v.2, l. förklaras utifrån att SPÄNNA, v.2, o. SPÄNNA, v.3 uppfattats ss. samma ord. — Jfr SPÄND, SPÄNN, sbst.4, SPÄNNANDE, SPÄNNE, SPÄNNING, sbst.1—2, SPÄNSTIG o. SPINNA, v.1]
I. icke dep.
A. tänja l. tänjande sträcka (ngt) l. ge (ngt) fjädrande kraft o. d. samt i bildl. l. utvidgade anv. som nära ansluter sig härtill.
1) tänja l. tänjande sträcka (ngt); ge (ngt) fjädrande kraft o. d. — jfr AN-, BE-, FÖR-, HAK-, HALV-, SÖNDER-, UPP-, UT-SPÄNNA.
a) utan (klar) tanke på tillbakaverkande kraft: gm (ut)dragande l. (se α) medelst inre tryck l. dyl. göra styv l. stinn (o. utsätta för viss påfrestning); sträcka l. sträcka ut (ngt); äv. (jfr 6 f) dels med avs. på ngt medelst vilket ngt spännes (i ovan angivna bet.): dra åt (o. därigm spänna ngt, i ovan angivna bet.), dels liktydigt med: få (skruv o. d.) att sitta hårdare, dra åt, l. med: sträva l. stadga (ngt). Linan är slak. Spänn den! Du har spänt remmen för hårt; jfr 10. Spänn muttern hårdare. Ställningen är ranglig och behöver spännas med några strävor. Hoorn Jordg. 1: 97 (1697). Si Fader Berg han skrufvar och spänner / Strängarna på Fiolen. Bellman (BellmS) 1: 19 (c. 1768, 1790). Spänntrissan .. hwarmed wäfnadsbommen wrides och spänns, inpaszas (osv.). Ekenmark Lb. 31 (1847). Den slappa ansigtshuden ömsom spännes, ömsom fördjupar sina fåror. Rydberg Ath. 177 (1859); jfr 4 a. Kättingarna spänns, timret dundrar in i sågen och kommer ut på andra sidan. Johnson Här 243 (1935). — särsk.
α) buktande sträcka (ut) l. i sträckt tillstånd bukta ut (ngt); pressa ut o. göra styv l. stinn; särsk. med avs. på segel. Man ser seglen spända af en strykande vind. Lehnberg i 1SAH 2: 130 (1787). Adlerbeth Buc. 102 (1807; i pass., om juver). Roland av Hälsingborg (satte) segel, alla klutar, som spändes av den vaknande aftonbrisen. Hellström Malmros 238 (1931). Pantofflesluk de spänner ... — Buk, började den lilla. Nilsson HistFärs 23 (1940).
β) abs. l. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett med i; särsk. närmande sig (o. svårt att skilja från) 6. Vi se, hur vinden spänner vildt i seglen. Thomander Shakespeare Rich. 54 (1825). Stormen spände i märsseglet bakom, och kappan fladdrade honom upproriskt kring benen. Lundegård DrMarg. 1: 180 (1905).
γ) (numera mindre br.) refl.: bli spänd (se d. o. 1), spännas; äv. motsv. α. Nätet som (foster-)Wattnet är uti, spenner sig och siuncker neder uti Moder-Slijdan (vid krystvärkar). Hoorn Jordg. 1: 109 (1697). Hastigt spände sig de vida dukar (dvs. segel). Mellin SDikt. 294 (1852). (Sv.) spänna sig .. om tåg o. d. (eng.) tighten. WoH (1904).
b) med avs. på ngt som har fjäderkraft l. därmed jämförbar elasticitet: sträcka l. böja l. trycka samman o. därigm förse l. ”ladda” med utlösbar l. potentiellt tillbakaverkande kraft; äv. med avs. på (ngt som reglerar) fjädrande anordning o. d. (särsk. avfyringsanordning l. avfyringsmekanism) l. ngt med fjädrande anordning osv. (särsk. pilbåge l. armborst l. eld(hand)vapen): förse (ngt) med utlösbar (fjäder)kraft; gm att spänna fjäder l. mekanism osv. göra utlösbar l. avfyringsklar; (göra avfyringsmekanism i gevär osv. utlösbar l. gevär osv. avfyringsklart gm att) föra tillbaka (hane); (göra pilbåge avfyringsklar l. armborst avfyringsklart gm att) dra tillbaka o. sträcka (samt fästa) (sträng). Hvar karl som orkar spänna boga. HH XI. 1: 15 (1530). Handflitzen kan spennas 4dubbelt högre med en hand än sthelbogen med 4 hender. Polhem Brev 60 (1710). Widegren (1788: sträng). När man spänner bogen för högt, brister han. Rhodin Ordspr. 101 (1807); jfr 2 a. Då saxen är spänd, bör den ena af byglarne ej ligga högre än den andra. Hahr HbJäg. 172 (1865); jfr SPÄND 1. EldhandvSkjutsk. 2: 26 (1877; med avs. på slagfjäder). Snoilsky 2: 55 (1881; med avs. på hane). Det är skönare lyss till en sträng, som brast, / än att aldrig spänna en båge. Heidenstam NDikt. 16 (1915); jfr 2 a. InfRegl. 1945, 1: 103. — särsk.
α) sätta (ngt) i spänn (se SPÄNN, sbst.4 1 b slutet); särsk. med avs. på skidor: sätta i spänn för att ge l. bevara spann (se SPANN, sbst.2 2). Åran mot bankarne späns: Dess blad af hällarnes eggar / Söndersplittras med brak. Adlerbeth Æn. 111 (1804). Skidor spännas .. genom att (osv.). SkidlöpnIArmén 1917, s. 22.
β) abs.; särsk.: spänna båge l. armborst l. hane; äv. med objektet ersatt av prep.-uttr. inlett av på. Medh thet samma togh Niels til en Bÿsse och welet skiuthe Erich och trÿchte aff, men hon slogh feelt förste gången, och (han) spenthe annan gången. 2SthmTb. 8: 321 (1591). Kön Astrild han fäller (dvs. ett djur), och spänner, och skiuter. Stiernhielm Herc. 179 (1658, 1668). Fienderna .. stodo bredbenta och spände på sina armborst. Heidenstam Svensk. 1: 301 (1908).
γ) allmännare: ge (ngt) spänst l. större elasticitet; särsk. ss. förled i ssgn SPÄNN-KRAFT (se d. o. 1).
2) i bildl. anv. av 1 a l. (i sht) 1 b.
a) i uttr. spänna bågen l. sin båge (högt l. hårt o. d.). (Lin-)Bastet har, som det heter, ”spänt sin båge” (dvs. vid avslutad rötning lossnat från den krökta stjälken). Arenander Lin. 33 (1910).
α) spänna bågen l. sin båge, i sht förr äv. strängarna l. bågsträngen högt l. högre, vara djärv l. hård l. gå långt l. djärvt satsa på ngt resp. vara djärvare l. hårdare l. gå längre i sina krav l. (o. numera företrädesvis) sina syften l. (makt)strävanden l. satsa djärvare på ngt. OxBr. 5: 24 (1613). Araberne spände bågen högt, icke viljandes låta oss resa fram .. utan att betala dem hela 500 Rdr. Eneman Resa 2: 103 (1712). Spänna strängarna för högt. ÖoL (1852). Jag anser, att man vid undervisning både i skolor och vid universiteten icke borde spänna bågen för högt. Svanberg RedLefn. 81 (1882). Sundén (1891: bågsträngen). HT 1927, s. 130 (: för högt).
β) spänna bågen hårt l. hårdare, = α; i sht förr äv. dels: fresta ngns kärlek l. förmåga att hålla ut l. dyl., dels: spänna sina krafter (se 4 b) l. dyl.; äv. (tillf.) i uttr. spänna ngns tålamodsbåge djärvare, fresta ngns tålamod djärvare. Stiernman Riksd. 865 (1634). Ännu stundom strider kärleken till .. (mina föräldrar o. syskon) med den jag bär till dig. Spänn icke bågen för hårdt, Victor. Bremer Hem. 2: 68 (1839). Jolin Mjölnarfr. 29 (1865: tålamodsbåge). Ett enda prof, huru hårdt bågarne spändes vid denna konkurrens (dvs. en tvist rörande sträckningen av en järnväg), må anföras. Hellberg Samtida 6: 78 (1871). Sten Sture har icke gärna kunnat spänna bågen för hårt (i värvet att tvinga vissa motståndare att stödja resningen mot kung Hans). KyrkohÅ 1938, s. 44.
b) i annan anv.; särsk. i uttr. spänna ngt högt l. hårt, i sht förr särsk.: sätta l. ställa l. driva ngt (särsk. krav o. d.) högt l. långt, förr äv.: driva upp l. öka priset på ngt; förr äv. i uttr. spänna ngt (up)på det högsta, driva l. fullfölja ngt så långt det går l. ställa ngt på sin spets l. maximalt driva upp priset på ngt. Ty ändoch j medh orden så hårdt spennen Sabbathen, så halle j thet doch siälffue intet, vthan draghen och hielpen vthu brunnen, idher infaldna oxa och åszna på Sabbathen. PErici Musæus 2: 279 a (1582). (Christian IV) spenner saken så högdt, att der medh icke annars änn till en Vppenbar Fegde råker. Gustaf II Adolf 495 (1624). The Land och Konunga-Rijken, både tädan Kiöpmannen Saltet hämpta, och ther igenom han thet hijt i Rijket föra skal, äre alla medh Krijg och Örligh så häfftigt emot hwar annan spänte, at man thet icke vthan stoor fahra och beswär hijt bekomma kan. Stiernman Com. 1: 962 (1628). Därs. 5: 61 (1633: uppå thet högsta). Her Clas Flemingh rådde skulle sättas itt vist prijs på guldsmedernes silffver i städerne, ty få the spenna högt deres silffver, får myntet intet lösa någott till sigh. RP 6: 259 (1636). Ridderskapet wille icke spänna allt på thet högste (dvs. motsätta sig att K. X G:s bror skulle ingå i rådet), effter Försten aldrigh præsumeras insidiera wår Konung eller wårt fädernesslands ruin sökia. RARP 7: 63 (1660). Sverige nämnes ibland de Riken der friheterne offta äro alt för högt spänte äfwen som ock i Polen. Benzelstierna Cens. 16 (1738); jfr SPÄND 3. Mera än en Klåckar-stuga har sett .. de politiska driffiedrar spännas, som kunnat sätta et Cabinett .. uti häpen förundran. Ekelund Fielding 81 (1765). Spän pojkesnillets styrka högt, / Och sväll dig, lilla padda, up; / Och säj til rimtåssungarne / Hur Stor du lille Kellgren är. Thorild (SVS) 1: 108 (1784); jfr 4 b. Det kunde vara en tacksam uppgift att föreläsa för ungdomen öfver Greklands litteratur; men man kunde också få nog däraf, helst som vetenskapens kraf ej fingo spännas alltför högt. Tegnér Farf. 300 (1900). — särsk.
α) med avs. på förväntan l. förhoppning l. nyfikenhet l. fantasi o. d.: (i hög grad) väcka; skärpa; ställa högt; äv. i uttr. spänna ngt högt l. hårt; jfr 4 b. Polyfem II. 10: 1 (1810; med avs. på fantasi). Ju alldagligare en sak är, ju mindre efterfrågas den och spänner den allmänna nyfikenheten. CFDahlgren 4: 30 (1825). Jag (har) ännu icke sett något av din grevinnas (dvs. Ebba Snoilsky) resskildring, men jag skall göra allt för att så fort som möjligt få göra en bekantskap som i högsta grad spänner mitt intresse. EBäckström (1881) i SnoilskyVänn. 2: 188. Mina förväntningar var inte så hårt spända den här gången. Gustaf-Janson DödlKär 307 (1953).
β) (†) i uttr. spänna ngt efter ngt, rätta l. till sin storlek bestämma l. skärpa l. stegra ngt efter (vad) ngt (kräver). När man och sälliern (dvs. kopparen) å sådant prijs, som hafves kan, är det icke heller att säljan i vahnvyrdh, alldenstundh commercierne motte spennas och remitteras effter tijden och loppet. AOxenstierna 1: 346 (1630). Conditions affairer (dvs. informatorslöner) äro ock nu spände efter wäxelcoursen. Annerstedt UUH Bih. 4: 174 (i handl. fr. 1763).
γ) (†) i uttr. spänna ngt så vitt att (osv.), ge ngt så omfattande giltighet att (osv.). HT 1913, s. 121 (i handl. fr. 1630).
δ) utan obj. — särsk. (†)
α') i uttr. spänna högt, sträva efter hög position l. ställning; äv. i uttr. spänna lika högt med ngn, (söka) vara lika förnäm som ngn l. dyl.; äv. i uttr. spänna högt med titlar, i hög grad nyttja (fina) titlar. Här straffas allena myckenhet vthi rätterne, synnerligh när the fattighe wilia spenna lijka högdt medh the Rijka. Rothovius 1Pred. C 1 a (1623). Swedberg Schibb. 454 (1716; med titlar).
β') [jfr δ'] i uttr. spänna högt med ngn, gå hårt åt ngn; jfr 18. Swedberg SabbRo 1188 (1691, 1712).
γ') i uttr. spänna strängt med ngt, tillämpa stränghet i fråga om ngt; jfr 18. Schroderus Os. 1: 833 (1635).
δ') i uttr. spänna hårt med ngn, vara hård l. omedgörlig mot ngn; jfr 18. Pastori tilskrifwes .. ock rådes honom at han icke spänner för hårdt med Officerarne, utan efterlåter dem 3 st. bänkior främst. HärnösDP 1695, s. 447. Låt inte af oförståndig välvilja narra dig till några kompromisser som skulle ha mitt ”väl” (vännernas intressen!) till afsigt. Spänner man för hårdt med mig, då (osv.). Strindberg Brev 6: 201 (1887).
ε') [jfr γ'] i uttr. spänna med ngt, vara sträng l. omedgörlig i fråga om ngt; jfr 18. RP 6: 66 (1636).
ε) (numera bl. mera tillf.) med avs. på litterär framställning l. språkligt uttr. o. d., särsk.: ge (spänst o.) spänning (se SPÄNNING, sbst.2 4). I hans stil är (det) tankans inre rikhaltighet, som fyller och spänner uttrycken. LBÄ 14—15: 58 (1798). En diktare, som spänner den intensiva skildringen till dess yttersta gräns, är Birger Sjöberg. Svanberg SvStil. 101 (1936).
3) [utvecklat ur 1 b] (†) rikta (vapen); avlossa l. rikta (skott).
a) (spänna bågsträng resp. hane l. mekanism o.) rikta (vapen mot ngn); äv. bildl. Her Clas Christersson refererade, huru som någre eij blygdes vedh att spänna spänte pistoler ådt them, som uttaga knechten. RP 6: 120 (1636); jfr 1 b. Jag har förlåtit allt och allt förglömt. / Fastän min hämd war högt mot honom spänd / Och färdig till att skjuta. Hagberg Shaksp. 10: 117 (1850).
b) med avs. på pilskott: avlossa; jfr AVSPÄNNA, v.1 2 b β. Lät osz be Cupido spänna / På wår hårdhet sina skott! Dalin Vitt. II. 4: 173 (1756).
4) med avs. på muskel l. sena o. d. samt i anv. som (åtm. väsentligen) utgår härifrån.
a) [eg. specialanv. av 1 (a o.) b] med avs. på l. i fråga om muskel l. sena o. d.
α) med avs. på muskel l. muskler: (ladda med kraft gm att) sammandra (o. göra hård l. hård o. svällande), äv. i fråga om ofrivillig (mer l. mindre krampaktig l. nervöst betingad) sammandragning; äv. med avs. på sena o. d.: sträcka (med muskler i senändarna). Kellgren (SVS) 5: 184 (1788; med avs. på ansiktsmuskler). Vi hafva sett det nya Norges friska kraft och vi fråga: Hvadan har den kraften kommit? Hvem spände senorna i norrmännens bröst? Svedelius SmSkr. II. 2: 144 (1852, 1888). De förra (dvs. de äkta stämbanden) kunna spännas eller slappas. Nyström Talorg. 7 (1888); jfr b β. De kunde .. se, hur .. musklerna (hos ett döende lejon) sakta spändes och svällde. Hallström Than. 53 (1900). (Han) kastade .. sig ut i luften (från en trampolin). Tre volter efter varandra. Sedan rätade han ut kroppen och spände varenda muskel. Kjellgren Smar. 139 (1939). Han frös och försökte låta bli att spänna musklerna. Ekman Dödsklock. 129 (1963).
β) med avs. på kroppsdel l. kropp l. person: (göra styv l. hård l. stel l. svällande gm att) spänna musklerna på l. i; äv. liktydigt med: spänna ut (ngt) l. spänna (i ovan angivna bet.) o. därigm få (ngt) att skjuta ut; äv. i fråga om ofrivillig (mer l. mindre krampaktig l. nervöst betingad) muskelspänning; jfr α. Spänn inte kroppen utan försök att slappna av! Gåszen (som girigheten väckt) stod stackare up, tårckad' ögonen, ruskade kroppen, / packade, byltade, lagade hop och ärnade resa; / Rätt som han geck af Bördorne spänd, til Skieppet wid stranden, / Mötte han Wällustighet. Kling Spect. S 1 b (1735); jfr 18. Fåfängt spänner ett mänskligt väsende sin arm, att hejda det i full fart löpande verldshjulet. Rydqvist i 2SAH 12: 291 (1827). Afsigten med (häst)-nackens resning och näsans sänkning (är) att förhindra hästen från att spänna ryggen eller sticka med näsan. Platen HlednRytt. 30 (1856). Hon stönade och flämtade under den stora tyngden och två gånger kände han hennes kropp spännas, skälva och till slut slappna av. Fridegård Offerrök 129 (1949). — särsk.
α') med avs. på vad l. (i sht) vader: (i sht vid fotens resp. fötternas isättning vid marscherande o. d.) spänna musklerna i o. ge nederbenet resp. nederbenen ett bågformigt utseende; i uttr. spänna vader äv.: gå l. marschera med spända vader. Mitt gevär var blankt och jag brann af längtan att få spänna vador och peta ut med bröstet. Engström Lif 36 (1903, 1907). Gustaf-Janson SommVind 79 (1970).
β') spänna ut (bröst l. kind o. d.; se SPÄNNA UT 1 d). Hagberg Shaksp. 2: 191 (1847; med avs. på kind). Lik Herkules spännande höften / Och lutad mot klubbans skaft. Snoilsky 4: 3 (1887). När frosten bränt asplöven röda och jakthornen klungo under knallblå himmel, kände man sig kapabel att spänna bröst mot ödet. HågkLivsintr. 19: 378 (1938).
γ') (numera mindre br.) (gm muskelspänning) resa (borst l. fjädrar); äv. bildl. Hönan löpande kring dikets bräddar (där den av henne utkläckta ankungen simmar) ser, / Med en upruskad hals och fjädrarna högt spända, / At faran för sitt barn i täta skrock afvända. Bellman Gell. 120 (1793). När vi kom fram .. såg vi skallfogden och en sergeant stå och spänna borst midt emot hvarandra och bad turvis hvarandra att slå först. Bengts Vargt. 40 (1915).
δ') med avs. på hand l. gap l. klor: gm muskelspänning göra l. hålla gripfärdig resp. huggfärdig resp. skjuta fram (färdig för huggande l. gripande l. klösande); äv. bildl.; jfr ζ', 15. Först är den Besten (dvs. en tiger) hiskligt stor, / Så har han tvåalns långa klor, / Och så et blodigt gap han spänner. Lenngren (SVS) 2: 150 (1795). Det trolösa kreaturet (dvs. M. J. Crusenstolpe) spänner sina klor. Geijer I. 8: 66 (1834). Katten fräste och spände klor mot angriparen. Östergren (1944). jfr UT-SPÄNNA.
ε') spänna (i β huvudmomentets bemärkelse) o. sätta i l. sträcka ut (kroppsdel); ta spjärn med (foten l. fötterna mot ngt). Jag böd till att tränga mig fram, men man spände armbågarna emot mig. Weste FörslSAOB (c. 1817). Då (en flygande svan) .. kommer till vattenytan, spänner han fötterna rakt framför sig emot densamma .. innan han lägger sig ned. Rosenius Naturst. 18 (1897). När .. (han) kom ut i (ström-)hvirfvelen, så att han måste spänna fötterna mot sparkbrädan och ta ett bra tag, så brast den ena åran. Hülphers Ångermanl. 135 (1900).
ζ') i fråga om att medelst muskelspänning spärra ut l. upp o. d. kroppsdel; i de särsk. förb. SPÄNNA UPP, UT, o. ssgrna UPP-, UT-SPÄNNA, samt ss. vbalsbst. -ING (se SPÄNNING, sbst.2 12); jfr δ', 9.
η') med objektet ersatt av prep.-uttr. inlett av med; särsk. i uttr. spänna med benen, spänna musklerna i benen l. spänna vaderna (se α'). Stå och spänna med benen. SvHandordb. (1966).
ϑ') (†) om tunga, med obj. betecknande (ljud som är) tal: spänna sig (se 5) o. frambringa l. höja; jfr b β. Mit hierta frögdar sig / I Herran minom Gud. / Min mun, förwidga tig, / Min tunga, spänn tit liud. Kolmodin QvSp. 1: 357 (1732).
b) i mer l. mindre oeg. l. utvidgad anv. av a; särsk. med avs. på sinne(sorgan), tankeförmåga, krafter o. d.: koncentrera l. samla l. anstränga sig för att få att fungera så bra som möjligt l. bättre, anspänna; koncentrera, skärpa; äv. i uttr. med bet.: koncentrerat l. uppmärksamt titta l. lyssna l. koncentrera uppmärksamheten l. (energiskt l. spänt) rikta hågen på ngt l. ngn l. i viss riktning o. d. (förr äv. utan obj.; se δ). Spänna öronen l. ögonen l. blicken, äv. bildl. Spänna sina krafter. Hon spände sijn Ögon i Högden bort, / Hon tänkte långt fram men thet bleff kort. Bedlegr. 32 (1647). Nordenflycht (SVS) 1: 236 (1744; med avs. på tanke). Hågen var spänd på annat. Meurman (1847). Jag har als icke sparat sanningen åt H:r Statsråd. De hafva mer än en gång spändt örat till hvad jag sagdt. KAAlmgren (1860) i HH XXXVI. 3: 138. De båda krigen .. hafva .. bidragit att .. spänna folkets krafter. Odhner Lb. 362 (1869). Nästan alla ens sinnen spännas till det yttersta och koncentreras på hörseln. Knöppel SvRidd. 30 (1912). Stiernstedt Bank. 463 (1947; med avs. på uppmärksamhet). Att spänna krafterna och att vilja kan vara stimulerande och bör då räknas till livets ljusa sidor. Marc-Wogau FilDiskuss. 174 (1955). — särsk.
α) med avseende på (urspr. ss. sträng uppfattad resp. strängar uppfattade) nerv l. nerver l. med avs. på fiber (se d. o. 1 slutet); ofta (med avs. på nerv l. nerver) liktydigt med: anstränga; äv. (med avs. på nerver): stimulera, reta. Spännes .. någon nerve, som kommer från lilla hiärnan, så kiänne wi ängslan. Rosenstein Comp. 204 (1738). Hvad okänd kraft, som hjertats fibrer spänner! ALindeberg i 2SAH 9: 127 (1819). Ett skådespel, som kunde spänna äfven lefnadströtta nerver. Rydberg RomD 35 (1877). Skriften och det muntliga föredraget af en person kunna visserligen icke komma lika långt i liflighet och spännande intresse, som samtalet kan komma. Cederschiöld Skriftspr. 143 (1897). Nerverna, som slappnat, spändes .. åter. Östergren (1944). — jfr NERV-, SJÄLS-SPÄNNANDE.
β) med avs. på röst: ge en prägel av (onormalt) spända artikulationsorgan (o. använd kraft i (ut)talet). Och som han öfwad war at gala som en tupp, / Så spände han sin röst at alla wäktes upp. Livin Kyrk. 94 (1781). Kamrater! Kamrater! Kamrater, ljöd det öfver torget med en stämma, som spänts till heshet. Hellström Kusk. 179 (1910).
γ) närmande sig l. övergående i bet.: fylla (ngn) med spänning (se SPÄNNING, sbst.2 6 b β). Man lyssnar — man spännes — man tycker sig höra början till något nytt. Törneros (SVS) 3: 154 (1834).
δ) (†) med objektet ersatt av prep.-uttr. inlett med på, i uttr. spänna på lust och mödan, liktydigt med: ägna (stor) lust o. möda åt ngt. Fast I (kvinnor) kunnen ei så wigt til äran ränna, / Så bören I thes mer på lust och mödan spänna. Kolmodin QvSp. 1: 469 (1732).
ε) [möjl. bildl. anv. av 10 b (jfr motsv. anv. av KOPPLA AV)] i utvidgad anv.: slappna (av); i den särsk. förb. SPÄNNA AV.
5) refl., motsv. 4.
a) motsv. 4 a α, β: bli spänd, spännas; äv. (o. numera i sht) om person (l. djur), i fråga om viljestyrd handling: göra sig spänd, spänna musklerna (o. göra sig styv l. hård). Maria såg endast en enda smidig figur spänna och böja sig (i syfte att bräcka loss en sten). Lundegård Tit. 155 (1892). Wretlind Läk. 3: 15 (1895; om muskel). Du spänner dej inte tillräckligt vid dina raka hopp. Landsm. XVIII. 10: 42 (1901).
b) motsv. 4 a β: (av högfärd l. dryghet gå o.) blåsa upp sig l. spänna musklerna, (gå o.) pösa o. d. Hur hafven J det (dvs. modersmålet) lärt, hur viljen J det känna? / Med maklighet och ras? Med yfva sig och spänna? Bergklint Vitt. 36 (1772). Kellgren (SVS) 2: 29 (1779; om padda). Spänna sig .. i uniform. Meurman (1847).
c) motsv. 4 a β, b (α, γ): spänna muskler(na) l. kroppsdel l. sin kropp mer l. mindre krampaktigt; äv. betecknande att ngn går in för ngt l. skärper sig inför ngt i så hög grad att det hämmar l. handlingsförlamar honom l. hindrar honom att klara av uppgift l. göra sig själv rättvisa, bli spänd (se d. o. 7). Sedan betslingen är verkställd, efterses, huruvida sadelgjordarna behöva hårdare åtdragas. Detta är i de flesta fall nödvändigt, då hästarna i allmänhet spänna sig vid första åtdragningen. KulsprI 1918, s. 162. När pat. blifvit så omtöcknad (av eterruset), att han besvarar frågor oredigt eller ej svarar alls, är rätta tidpunkten att börja ingreppet. Under detta reagerar pat. ibland lifligt: skriker högt, spänner och beter sig, som om det gjorde mycket ondt. LbKir. 1: 446 (1920). ”Spänn dig inte, du skall springa lätt och löst”, ropade Hjertberg. Östergren (1944). Man spänner sig och är rädd för att inte klara sig. Husáhr Jeriko 241 (1958).
d) motsv. 4 b: spänna sina sinnen l. visst sinne(sorgan) l. sina krafter, spännas; koncentrera sig l. koncentrerat inrikta sig (på ngt); skärpa sig; äv. om ögon l. vilja o. d. (numera företrädesvis mer l. mindre klart ersättande personbetecknande subj.): spännas. MarkallN 2: 12 (1821; om ögon). Moberg Rosell 315 (1932; om vilja). När jag spände mig till det yttersta lyckades jag nätt och jämnt skilja en plansch från en vanlig trycksida. Björk Beebe UndHavsyt. 93 (1937). Antingen skall .. (den åldrande) ge upp — och krypa döden till mötes, förtviningen. Eller skall han trotsa och spänna sig och spjärna emot udden. Gyllensten Grott. 138 (1973).
B.
6) (ha spänts i bet. 1 l. 4 a l. vara spänd (se d. o. 1 a—b) l. hysa spänning (se SPÄNNING, sbst.2 2) o. därigm) verka med tryckande l. dragande krafter (mot l. på l. i ngt), trycka l. pressa l. dra (ofta i fråga om verkan mot l. på ngt som i sin tur kan spännas i bet. 1 o. därvid delvis utan klar avgränsning från 1 l. 4 a); äv. övergående i bet.: ha inre tryckande l. dragande krafter, vara spänd (se särsk. b, c); äv. opers.: finnas tryckande l. dragande l. påfrestande krafter (i ngt), vara spänning (i ngt). Kiellberg KonstnHandtv. Bag. 7 (1753; i p. pr. i adjektivisk anv., om kraft). Djuren låta vanligen gerna mjölka sig, emedan mjölken spänner på det fulla jufret och förorsakar smärta. Grotenfelt Mejerih. 8 (1881). Hängverk, kallas den konstruktion, då en vågrät bjälke, bindbjälken, uppbäres af en eller flere lodräta, hängstolpar, och .. sneda sträfvor, som med sin öfre ända spänna mot hängstolpen. Juhlin-Dannfelt 161 (1886). Stenen har krafter, det spänner i (grott-)pelarna, det höga berget hålles sväfvande på dem. Hallström Skepn. 314 (1910). (Borr-)Maskinerna levereras med en centriskt spännande chuck. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 191. De kombinationer av mot varandra spännande valv, som göra sydvästerns (dvs. sydvästra Europas) kyrktäckningar hållfasta. Roosval RomK 128 (1930). — särsk.
a) närmande sig bet.: klämma l. sitta fastklämd; jfr b, c. För öppnandet (av boetten på fickur) skjutes tummens nagel inunder det lilla utsprånget på boettens bakbotten .. Stundom händer det, att bottnen spänner så hårdt, att detta sätt ej visar sig verksamt. Hammarlund Fickur. 17 (1893). Slarfvigt bundna böcker, bruka spänna i falsarna. BokbOrdl. (1899).
b) (i fråga) om klädesplagg o. d.: sitta trångt l. vara l. kännas trång, strama; äv. dels opers., dels med obj.: sitta trångt osv. på (ngn); i sht förr äv. liktydigt med: klä (ngn) i trånga kläder; jfr a, c o. 10 a. Rocken spänner (mig) över ryggen. I synnerhet är man (vid krigsväsendet) angelägen at med trånga och utskurna kläder spänna karlen så mycket och skyla honom så litet som möjligt är. KrigsmSH 1798, s. 164. Vid sömnad må beaktas, att frambyxan 10 cm nedanför given längd hålles något vidare .. för att uppslaget ej skall spänna runtom. Fröberg Skrädd. 98 (1941).
c) i fråga om (förnimmelse av) muskelsammandragning o. d.; i sht opers.: strama l. dra l. kännas spänd (o. smärta), äv. (jfr b) i uttr. det spänner ngn, ngn känner l. har en känsla av att det spänner (ngnstädes); äv. dels med orsaksfaktorn o. d. ss. subj.: åstadkomma att det stramar osv., dels (om kroppsdel o. d.) övergående i bet.: vara l. kännas spänd; jfr a, b. Under Bröstet spänte det och tryckte. Tranæus Medewij 65 (1690). Wäder och Buk-Ref, eller Blod-Lefrar som spänna uti (liv-)Modren och Qwinno-Lemmen när .. (eftervärkarna) skiuta. Hoorn Jordg. 1: 314 (1697). Det spänner mig i alla lemmar. Nordforss (1805). Ögonlocken tyngde, och kinderna spände och hettade. Barthel Ramsöpojk. 59 (1928).
d) (numera mindre br.) om muskel, övergående i bet.: spännas, spänna sig. Hvar muskel spände med dubbel kraft / och bar honom nästan bort. Tavaststjerna NVers 75 (1885).
e) om person (l. djur l. kroppsdel): spänna musklerna (se 4 a α) o. l. med spända muskler l. med kroppen spänd trycka l. pressa (mot ngt) o. d. (särsk. i den särsk. förb. SPÄNNA UPP); äv. dels (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): ta spjärn, spjärna; äv. (om dragdjur): streta l. spjärna l. ta i o. dra (i sht i de särsk. förb. SPÄNNA I, PÅ); äv. bildl.; jfr 4 a β ε', ζ', 15 e, 17. Stegh så .. (Anders) vthi farstugen .. och wille hafft .. (hustrun) inn i stughunn, honn spänte mot dören och wille intet inn, sädhenn låge the bådhe på dörenn medh rÿggiernne at ingenn .. (kunde) skillia them åt. 3SthmTb. 6: 239 (1607). Sannerligen hafwer then samma som Menniskian och werlden vthaff inthet skapade .. ändoch hon sielff spände och sträfwade ther emoot, henne .. allena kunnat förnya och på nyt föda. Sylvius Mornay C 1 b (1674). Denna Stolen lägges ey på Gålfwet .. utan twert öfwer Sängen .. så långt ifrån Sänge-Brädet, at Hustrun (som ska föda) med Föttren ther emot spenna kan. Hoorn Jordg. 1: 141 (1697). Häststackaren spände och stretade, så frambenen stodo krokiga som liebett och lårmusklerna svällde under den svettiga huden som tvinnade trossar, men stöttingarna rörde sig inte ur fläcken. Tegengren RasmT 3 (1920).
f) med resultativ anv., ss. beteckning för att ngt gm att utveckla l. ngn gm att framkalla fjäderkraft l. (ur spänning emanerande) hoptryckande kraft osv. (jfr a) l. muskelkraft åstadkommer ngt; i sht i uttr. spänna fast l. i särsk. förb. (se SPÄNNA IHOP, SAMMAN, UT m. fl.) samt i motsv. ssgr: (medelst sin l. med hjälp av fjäderkraft osv.) trycka l. klämma l. pressa (fast l. ihop ngt osv.); äv.: spänna fast (ngt). När thet (dvs. vargsaxen) träffar vargen .. omkring halsen, tå han spenner med Fötterna Saxan af Näsan; ty .. han .. (är) fullt capabel, at henne afdraga. Aken Reseap. 343 (1746). Att nita till .. (kanten) som en vanlig nagel är ett alldeles för våldsamt tillvägagående och spänner lätt tappen sned. Frykholm Ångm. 174 (1881). När arbetsstycket skall sättas fast ovanpå bänkskivan (på hyvelbänken), spännes det mellan de bägge flyttbara bänkhakarna. Landsm. XVIII. 1: 4 (1912). — jfr FAST-, HOP-, IN-, SAMMAN-, UT-, ÅT-SPÄNNA o. SNABB-SPÄNNANDE. — särsk. (numera bl. mera tillf.) medelst skruvinrättning l. dyl. ställa in (ngt); jfr 10. Will man (vid beräkning av proportionerna mellan guld, silver o. koppar i en given guldmängd) weta .. så, eller så månge Karaters mål, och mon; så spänne Hand-Cirkelen på så mång grän, han will hafua, och Taflan (dvs. tabellen) vthwijser. Stiernhielm Arch. H 1 a (1644).
g) oeg. l. bildl. (jfr 2); i sht förr äv.: vara fylld l. fyllas med dramatisk spänning. Händelserna (i början av J. F. Coopers böcker) framskrida ytterst tungrörligt; sedermera lifwas de mer och mer, och spänna till desz handlingen når katastrophens spets. SvLittFT 1834, sp. 93. Ej forna former vilja hålla mer, / Ty folken sträfva att få nya skåda. / I fogarne det spänner, hvart man ser. Bååth NDikt. 193 (1881). Det var i redaktionslokalens väggar något av ekoklang, av fyllig resonans, som spände och tjusade. Siwertz JoDr. 116 (1928). I mönstrets lugnt flytande rytm finns ingenting som stramar och spänner. Fornv. 1945, s. 31.
C. sträcka ut (o. fästa); sträcka sig; mäta med fingrarna o. d.
7) sträcka ut o. fästa (ngt) o. d. (Sv.) Spenna. (T.) Spannen. (Lat.) Extendere. (Gr.) ἐκτείνω. Schroderus Dict. 252 (c. 1635); jfr 1.
a) i utdraget l. utbrett l. sträckt tillstånd fastgöra l. anbringa l. sätta upp (ngt); jfr 10. Ett tjockt Gehäng tre finger bredt, / war spändt på blåa Råcken. Odel Sincl. 23 (1739; Hörnstr. uppl.). Ett stycke tyll eller tarlatan, som spännes öfver dörröppningen, hvaruti taflan (dvs. tablån) visas, gör mycket god verkan, enär det gifver en viss ton åt det hela efter den färg, som man använder. SvLek. 1: 31 (1883). De brokiga segeldukarna, som till skydd mot solen spännas öfver fiskargången. Schück ResAnt. 2: 190 (1907). Natten togs på ett berg, vårt medhafda tält breddes ut i en skrefva — att spänna det gick ej på platsen. TurÅ 1910, s. 237. En sträng, spänd mellan tvenne fasta stöd, kan bringas att svänga på olika sätt (hammare, stråke, knäppning med fingret). Bergholm Fys. 4: 67 (1957). — jfr BE-, FÖR-, KRING-, OM-, UPP-, UT-, ÖVER-SPÄNNA. — särsk.
α) (om ä. förh.; numera mindre br.) med avs. på nät l. lapplina (lapplinor) l. jakttyg använt resp. använd l. använda vid klappjakt l. drevjakt: sätta l. spänna upp; förr äv. i uttr. spänna jakten, sätta l. spänna upp jakttyget (till jakt l. jaktplats), spänna jaktplats, sätta l. spänna upp jakttyg på l. till jaktplats. Jäg. 1897, 2: 232 (i handl. fr. 1805; med avs. på jaktplats). Greiff Jagt 21 (1821: Jagten). Man spänner (vid klappjakt på räv) en nätgång öfver en udde och börjar drifningen från yttersta punkten af udden. Svederus Jagt 122 (1831). Spänna jagttyg, (dvs.) uppsätta jagttyg. Hahr HbJäg. 550 (1866).
β) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr α). Ja ock förståndet sitt besluut / Så långt ey hinner spänna. Amnelius Quirsfeld 546 (1690); jfr β'. Han tyckes draga in seglen såsom för högt spänte. Eneman Resa 2: 196 (1712; i fråga om utsaga). En berättelses skickligt spända tråd kan brytas af genom oskickligt inflikade episoder. Lindberg FinNov. 19 (1894). Det är i yttersta nödens stund, som jag (dvs. G. III) träder fram inför eder, det är hotad av våld, jag sliter sönder det täckelse, som lång vana spänt mellan konung och folk. Hallström G3 87 (1918). — särsk.
α') med avs. på vägnät l. kommunikationsnät o. d. Huru långt Phoeniciernas handelsresor i norr sträckt sig, derom lärer osz historien ingenting; och om wi äfwen woro böjde för att antaga en handelsförbindelse, som spändt sitt nät öfwer Skandinavien, så (osv.). SKN 1842, s. 73. Grimberg VärldH 4: 517 (1930; med avs. på vägnät).
β') ge (ngt) sådan l. sådan utsträckning, utsträcka, dra. Som linien B—C (i en cirkel) är än (den parallella linjen) F—G längre spänder, / För det hon närmar' til den största (diametern utmärkande linjen) A—D står / Så (osv.). Strand Tidsfördr. 1: 63 (1763). Vi hafva spänt perspektivet långt ut öfver den närvarande (politiska) situationen. Kjellén Storm. 2: 44 (1905). Livet har vidgat sin krets, och resorna spändes runt jorden. Siwertz Ekotempl. 15 (1930).
γ) med avs. på valv l. (valv)båge l. bro o. d.: (buktande l. bukigt l. bågformigt) breda l. sträcka (ut) l. sätta upp; äv. om byggnadsverk l. valv o. d., särsk. i sådana uttr. som spänna sitt valv l. sin båge; äv. mer l. mindre bildl. En vandring under himmelssträfvande hvalf, spända af längtan till det eviga. Rydberg Vap. 150 (1891). Till grekernas vise går ännu i dag den, som vill lära sig att tänka. Deras djärfva ande hade spänt hvalf, i hvilka människorna ännu trifvas. Söderblom StundVäxl. 1: 150 (1909). Tydligen tillät inte kyrkans bredd spännandet av ett enda valv (utan krävde två). Svedenfors Gränsb. 1: 187 (1949). Ännu för tjugo år sedan måste man färja över Maas, nu spänner väldiga broar sina breda bågar över de stora vattnen. FinT 1955, s. 9. — särsk. med avs. på himlavalv l. sky o. d.; äv. om himmel osv. (särsk. i sådana uttr. som spänna sitt valv); äv. mer l. mindre bildl. Han, som all ting ser, och himlens fäste spänner. Kolmodin QvSp. 1: 491 (1732). Himlen .. spänner sitt valv mellan gråbruna, nakna berg. Hedin Pol 1: 431 (1911). En annan gång spänner .. (Chaplin) poesins stjärnhimmel över en nattlig scen i ett varuhus. Ruin SjunknH 62 (1956).
δ) i utvidgad anv., om handling motsatt den i a huvudmomentet beskrivna; särsk. i de särsk. förb. SPÄNNA NED, UR.
b) med avs. på vingar l. kroppsdel: sträcka (ut); sträcka på; jfr 4, 5.
α) med avs. på vingar: (göra styva o.) breda l. sträcka ut; i sht mer l. mindre bildl. Allt är beredt, Ellida spänner redan / de mörka örnevingarne till flygt. Tegnér Frith. 61 (1825). Fantasien spänner sina vingar upp mot de höga rymderna. Svedelius Lif 273 (1887). Fågeln spänner vingarna. Auerbach (1913). De seglande skeppen tjusa alltid ögat, och även om de efter hand dö bort, spännas dock ännu vita vingar över oceanerna. VFl. 1933, s. 30.
β) med avs. på armar l. famn l. ben: sträcka l. spärra l. breda (ut); i den särsk. förb. SPÄNNA UT o. ssgn UT-SPÄNNA; jfr 4 a β ε'.
8) intr., äv. refl.: sträcka sig; räcka o. d.
a) om bro l. takkonstruktion l. valv o. d.: sträcka sig l. välva sig l. gå (över ngt). Hans ansigte hade blifvit askgrått och en blodhinna spände sig öfver hvitögat. Blanche Våln. 729 (1847). Utanför spände sig en blå himmel över Gärdesfälten. Heerberger NVard. 300 (1936). Takkonstruktionen .. spände fritt över en längd av 42 m. TT 1940, V. s. 117. Broar bygger samman, förenar land och människor, spänner över dunkla gränsklyftor. Tankar och idéer är broar. Kulturen 1950, s. 4.
α) i enbart rumsligt avseende: sträcka sig (över ngt o. d.). (Den tusenåriga ekens) jättearmar .. spänna öfver en areal af 236 (m2). Anholm Norm. 157 (1898). De mellansvenska ändmoränerna, som i ett stort, bågformigt stråk spänner över hela Götaland. Selander LevLandsk. 36 (1955).
β) i icke (enbart) rumsligt avseende; i sht i uttr. spänna (sig) över ngt, gripa (l. röra sig) över ngt; innesluta l. omfatta ngt; täcka ngt; äv. dels i sådana uttr. som spänna (sig) om ngt, omspänna ngt, spänna mellan det och det, ha en spännvidd (se d. o. 2) som går mellan det o. det, dels i sådana uttr. som spänna vitt l. vidare, ha stor resp. större spännvidd. En hemsk känsla spände sig iskall omkring hans hjerta. Mellin Nov. 1: 350 (1830, 1865). Den, hvars tankar aldrig spänt öfver lifvets öfverraskande möjligheter, hvars känslor aldrig haft ro och styrka att på prof låta gripa sig af sorgens ansande händer. Söderhjelm Upps. 11 (1902). Lundegård DrMarg. 2: 209 (1906: vidare). Athena 18 (1917: om). (Fyndorten) Ristimäki gör intryck att innesluta gravar för flere släktled av en hövdingeätt, ty här ha hittats praktvapen, vilkas tillverkningstid spänner över ett par århundraden. SvFinl. II. 1: 30 (1922). (Jeanson o.) Rabe 1: 226 (1927: mellan). Fabrikationen (inom sv. linneindustri) spänner över alla slags artiklar, som kunna tillverkas av lin. SvIndustri 358 (1935). Inte ens Skakespeare spänner .. över hela det mänskliga registret. Lagerkvist i 3SAH LVII. 1: 34 (1946). (Godset) Grönsö, vars historia spänner längre tillbaka (än en viss annan herrgårds), har (osv.). Fatab. 1960, s. 16.
9) = SPANNA, v.3 2 b; jfr I 4 a β ζ'. Kringskär, eller skaf en gammal Qwist .. then yttre Barcken vthaff, in vppå then gröna Barcken, så långt tu kan spenna medh en hand. Hildebrand MagNat. 219 (1650). (Sv.) spänna, (lat.) digitis metiri, expansa palma obire. Ihre (1769; under spann). jfr (i dial., allmännare: (gm att sträcka sig) nå): Till regler för bakslag (i ett kägelspel) gällde, att spelarens sten icke fick rulla längre bort från leken, än att spelaren fick ”spännt till kungs” eller ”spännt till lek”, d. v. s. att man från den plats där stenen låg, skulle utsträckt utefter marken kunna med handen nå fram till eller räcka kungen (resp. annan kägla). Fatab. 1906, s. 36. Blev klotet (vid kägelspel) .. liggande så nära käglorna, att man med ena foten på dess plats och den andra framsatt kunde med klotet vidröra kungen utan att han trillade ikull, kallades det att ”spänna” kungen. SvKulturb. 1: 104 (1929).
D. fästa (ihop) med spänne l. dyl.; koppla (ihop) o. d.
10) (tänjande l. sträckande) förena ändarna av (ngt, i sht rem o. d.) l. delar av (ngt) l. fästa (ngt i ngt) med hjälp av spänne l. sölja l. annan lås- l. fixeringsanordning; gm att på sådant sätt förena ändarna av rem(mar) l. fästa rem(mar) o. d. fastgöra (ngt ngnstädes); äv. (se a): inspänna (se d. o. 1); jfr 7 a. Spänna ett bälte om livet. Spänna (fast) skidorna på fötterna. Spänna fast duken i ramen; jfr 1 a, 7 a. Schroderus Albert. 1: 101 (1638). Grephe dhe Konung Albrecht, / dhe spente honom Boÿor om foht. Visb. 2: 132 (c. 1695). Den oförtrutne Gustaf måste på sin höga ålderdom och då Hans tid redan war skriden öfwer det sextjonde ålders året, spänna swärdet wid sidan. Celsius G1 2: 315 (1753). En björnhud, jagtens rof, som drägt han spände / Kring smidig växt. Atterbom SDikt. 2: 298 (1816); jfr 7 a. Till skydd för sigtet (på ett mausergevär) medföres ett läderfoder, som kan spännas kring pipan. EldhandvSkjutsk. 2: 109 (1877). Detta solljus (i Rom) söker sig in i ens kammare äfven om luckorna spänts för fönstren. Rosenius Himmelstr. 221 (1903); möjl. särsk. förb. I vardagslag hade snörlivet band över axlarna, men vid djupt decolletage spändes det över armens överdel. Kulturen 1952, s. 28. — jfr AN-, FAST-, HOP-, I-, IN-, NED-, OM-, PÅ-, SAMMAN-, TILL-, ÅT-SPÄNNA. — särsk.
a) (trångt) innesluta l. omsluta l. instänga (ngn l. ngt i ngt som spännes ihop (se SPÄNNA IHOP 2)); fängsla (ngt l. ngn i ngt); äv. bildl.; jfr 6 b. (Gm judarnas många lagbud) woro the så när bundne, och lijka som j kloffua spente, at the icke måtte en fingers mon röra sigh. LPetri 1Post. R 8 a (1555). Eusebius bleff .. för then Christelige Religionen skuld fängszlat och spänt i Boijor. Schroderus Os. 1: 204 (1635). Hon (dvs. tanken) såg (döds-)Gudinnan i sin Grymhets harnesk spänd. Nordenflycht (SVS) 1: 160 (1745). Dalkarlarne gingo .. spände i deras wapn .. och wäntade af Konungen (dvs. G. I) et anfall. Dalin Hist. III. 1: 232 (1761). Kung Midas, spänd i hungerns klåfva, / .. til Bacchus återklef, / bad honom återta sin gåfva. LBÄ 7—8: 74 (1797). Att äta, sofva, stå och vara spänd i uniform äro non plus ultra af våra (dvs. hovmännens) företag. Tegnér Armfelt 3: 25 (1803). Barmen i snören ej spänd, med ett maskfritt hjerta inunder, / Vidgades fullt och lyftes af andedrägten i vågor, / När med sin blottade arm hon slängde den rörliga spolen. Runeberg (SVS) 3: 112 (1836).
b) i utvidgad anv., ss. beteckning för handling direkt motsatt den som beskrives i huvudmomentet; i uttr. spänna loss l. lös ngt l. spänna ngt av l. (i)från l. (ut)ur ngt, de särsk. förb. SPÄNNA IFRÅN, IHOP, NED, UPP, UR o. ssgrna FRÅN-, UR-SPÄNNA. Spenthe så vthur sitt bälthe enn kädie enn alÿnn eller 5 quarther lång och fÿck (dvs. överräckte) henne. 3SthmTb. 2: 397 (1599). Öffversten Caspar Beckus .. spände sin sabel ifrån sin sida. HH 20: 299 (c. 1640). Landsm. VII. 5: 20 (1888: loss). (Birgitta) spände själf lös sadelsäcken och begynte packa upp böcker och täcken. Heidenstam Birg. 20 (1901).
11) [eg. specialanv. av 10] med avs. på dragare l. fordon o. d.
a) med avs. på häst l. annan dragare l. på dragkraft: koppla (för l. framför fordon l. i dragtyg o. dyl. l. från fordon l. ur dragtyg osv.); äv. dels i fråga om l. med inbegrepp av påspänning l. avtagande av seltyg med särskild tanke på dettas funktion ss. draganordning, dels (jfr 10) i fråga om fastgörande av djur vid annat än fordon osv.: (fast)koppla, (fast)binda; äv. mer l. mindre bildl. Folcket giorde ock så, och togho twå vnga deggiande koor, och spente them för en wagn. 1Sam. 6: 10 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Then som plöya wil, han spänner Oxarne före Plogen. Schroderus Comenius 389 (1639). Wara spänt i en tung Sela. Columbus Ordesk. 20 (1678; uppl. 1963); jfr SELE, sbst.2, 1 d anm. (Sv.) Spänna under oket, (lat.) Jugo subducere. Schultze Ordb. 4731 (c. 1755). Hvem helst Bavii verser fördrar, må förnöjas af Mevî! / Räfvarne må han ock spänna i ok och bockarne mjölka! Adlerbeth Buc. 21 (1807). Därs. 105 (: ur oket). MarkallN 1: 71 (1820: i skacklorna). En häst, som första gången fängslas mellan pelarna (i syfte att inlära vissa gångarter), bör spännas så kort, att hufvudet endast skjuter framom dem. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 47 (1836). Man ämnade (som en hedersbetygelse) spänna hästarna från min vagn och draga mig hem. De Geer Minn. 2: 20 (1892). Hittills är det endast Berit som lyckats spänna honom för sin triumfvagn. Duncker Sysk. 35 (1940). För den lilla svarta likvagnen var spänd en gul liten häst av något slags obestämbar fjordras. Ekelöf Utflykt. 20 (1947). Jag vill inte spänna mig framför utvecklingens pråm. Delblanc Gunn. 38 (1978). — jfr AN-, AV-, FÖR-, FÖRE-, HOP-, I-, IN-, LÖS-, OM-, SAMMAN-, SEX-, UR-, UT-SPÄNNA. — särsk. (†) bildl., i uttr. spänna ngn för stackot och trångt, ge ngn alltför litet handlingsutrymme l. dyl. (Till överseende med vår nästas synder) förmaner ock Herren Christus .. tå Petrus honom .. wille spenna för stackot och trångt, och allena 7 resor förlåta. PErici Musæus 5: 68 a (1582).
b) med avs. på fordon o. d.: koppla (efter häst osv. l. från häst osv.), i sht i särsk. förb. l. ss. senare led i ssgr; äv. med avs. på person: (ss. bestraffning) spänna fast l. koppla (mellan hästar, för att slita sönder honom). Han spände åksläden efter den snabbaste hästen. Spänd mellan hästar, formad till halvklot, / erkänner jag gärna att jorden är platt, / eller oval, eller står i himlarnas mitt. / Rör sig och står stilla. Sjödin AspTält 38 (1959). — jfr AN-, FRÅN-, FÖR-, FÖRE-, I-, UR-, UT-SPÄNNA.
c) [sannol. utgående från a (o. b), med bibet. av l. anslutning till 17] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. spänna häst (äv. älg) l. skaklar, ss. beteckning för vissa draglekar. Dra oxe. (En lek varvid till en början) två lägga sig på alla fyra, vända från varandra .. Andra namn (på leken): spänna skaklar .. Dra dälagrenjen. LandsmFrågel. 28: 10 (1930). Tämja stutar .. Leken kallas även Spänna älg, Kippla höns .. m. m. Därs. 12. Leken (dra oxe) kallades även — fast i olika bygder — spänna skaklar. NordKult. 24: 22 (1933). Spänna häst. Man sätter sig i ett dike och tar spjärn mot dikeskanten, fattar så i ett par repskaklar, som är spända efter en häst. Det gäller nu att under viss tid hålla igen hästen, som söker dra upp en ur diket. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 63 (1949). jfr äv.: Spänna tugu. Columbus Ordesk. 15 (1678; uppl. 1963; bland uttr. i talspråket som föreslås bli upptagna i skriftspråket). Spänna tågor (dvs.) spänna hop två hästar och låta dem draga mot hvarann, för att se hvem som är starkast; oeg. pröfva hvarandras styrka, dragas om ngt. Lenström HelsDial. 28 (1841).
d) i de ordspråksartade uttr. spänna hästarna bakom (förr äv. bakföre) vagnen l. spänna vagnen l. kärran (fram)för hästen l. hästarna, ss. beteckning för bakvänt handlande; jfr a, b. Spänna Wagnen för Hästarna. Grubb 757 (1665). Serenius F 1 a (1734). Spänna hästarna bak före wagnen. Lind (1749). Schultze Ordb. 4731 (c. 1755: bakom). Att göra officerarnes ideella fullkomning till ett villkor för härordningens antagande, det är uppenbarligen att spänna vagnen framför hästen. Hjärne BlSpörsm. 94 (1903).
12) [utvecklat ur 11] i uttr. l. förb. med bet.: göra gemensam sak med ngn o. d.
a) [jfr 1] (föga br.) i uttr. spänna ok tillsammans med ngn, tillsammans med ngn kämpa för l. åtaga sig ngt. Biskop J. A. Eklund var ett barn av åttiotalet, en individualist för egen del, som icke gärna spände ok tillsammans med någon annan. SvFolket 10: 76 (1939).
13) [eg. specialanv. av 10; sannol. utgör a o. gruppen b—d sinsemellan självständiga bildl. anv. av 10; jfr Åsa Nyman i Landsm. 1976, s. 33 ff. (som dock anser anv. b—d snarast sekundära till a) samt där anförd litteratur] i uttr. spänna bälte o. d., betecknande att ngn utkämpar (tve)kamp l. gör sig beredd till strid o. d.
a) (†) eg. i fråga om påspännande av vapenbälte; i uttr. spänna bälte, göra sig beredd till strid; äv. spänna sitt bälte mot ngt, kämpa mot l. ta upp kampen mot ngt. Up! ropte Carl (X G.), mitt folk, och spännom modigt bälte. Nordenflycht (SVS) 3: 40 (c. 1755). Gyllenborg Vitt. 3: 16 (1774, 1797: mot våld). Mod, min hjelte! / Allt närmre kommer faran; spänn nu bälte! Dahlgren Moreto 61 (1873).
b) (†) i uttr. spänna bälte i bälte tillsammans, sannol. eg. = c; anträffat bl. i fråga om sammanslingrande kroppskontakt l. dyl. Medh dänne (dvs. en man anklagad för horsbrott) drack hon sigh drucken, och spende belte i belte tilsamman, och sädan belägrade han henne i sömpnen. ÄARäfst 95 (1596).
c) (om ä. förh. i vissa trakter av Sv. o. om forntida förh. i Norden) i uttr. spänna bälte, med pluralt subj.: sammanbundna med ett bälte l. sammankopplade med bälten (l. dyl.) utkämpa tvekamp med kniv l. tävlingskamp (som i fråga om armrörelserna liknade knivkampen), äv. i uttr. spänna bälte med varandra; med singulart subj.: utkämpa sådan tvekamp l. tävlingskamp med ngn, i sht i uttr. spänna bälte med ngn. Cap. 32 Om spenna belte i gambla dagar. Rudebeck SmålAntiquiteter 189 (1710). Småländningarne .. under dryckeslaget brukade spänna bälte med hwarandra och rista hwarandra i kroppen med knifwar. Ekelund 1FädH II. 1: 53 (1830). Vill man med en lefnadsglad vän försöka spänna bälte, skall man finna, att det är en idrott så god som någon, emedan det fordrar den finaste känsla i rygg och armar, om man skall akta sig för skråmor. LithogrAlleh. 3: 56 (1863). Serdeles utefter den gamla riks-gränsen emot Skåne, Halland och Blekinge, äro sägnerna (allmänna) om ett slags tvekamp med knif, som i allmogens berättelser får namn af spänna bälte. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 384 (1868). NordKult. 24: 18 (1933).
d) (i vitter stil, numera föga br.) i uttr. spänna bälte, i allmännare l. bildl. anv. av c: utkämpa envig l. tvekamp; kämpa, strida. Här ligger .. / Ey någon diärff ok modig Hielte, / Som mäd en Hector spände Bälte. Lucidor (SVS) 1: 348 (1673). Får han vinet i sin kropp / Stiger mod i hiertat opp, / At han med den största hielte / Oförskräckt törs spänna belte. Holmström Vitt. 205 (c. 1700). Mot ödets nycker härdad, ädle hjelte (dvs. förkämpen för upplysningens litteraturideal P. A. Wallmark), / Du nykter står vid Sångarens berusning: / Trots skrattets hvisslingar och hatets brusning, / Du med de Phosphorister spände bälte. MarkallN 2: VIII (1821). Puck. Pultron, som vill med stjärnor spänna bälte / Och säger busken att du är en hjälte / Men kommer ej! Hagberg Shaksp. 1: 43 (1847). Ahlman o. Forsman (1885).
14) (mindre br.) om sölja: spännas (så l. så; se 10), gå i. Han prövar remmarna (i elektriska stolen), de är starka och nya, söljorna spänner lätt. Cederschiöld Manh. 182 (1916).
E. gripa l. gripa om med klor l. händer l. sätta klorna i l. klösa l. riva (ngn) o. d. samt i anv. som åtm. delvis utgår härifrån.
15) (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat; se dock e) gripa (med klor); klösa, riva o. d.
a) gripa (byte o. d.) med klor l. med kloförsedda fötter l. ramar (l. med munnen); sätta klorna i (byte); äv. i sådana uttr. som spänna byte o. d. med klorna. Örnen är allom wälbekänd, han är en modigh fogel .. Han hafuer stoore krafter i sijna kloor, till att spänna någhot, och flygher ganska högt. Forsius Phys. 277 (1611). (Lodjuren i Ålhem) föregifvas drifva Rådjuren hit, uppå hvilka de sägas lura, til dess de spänna och döda djuren, när de det minst förmoda. VetAH 1759, s. 260. (Spindeln) skonar väl icke flugan, utan i sin glupskhet, spänner henne. Därs. 1761, s. 245. Heinrich (1814: med klorna). Det var bara katten som spände en mus. Landsm. VII. 6: 32 (1890). Lindqvist RysslSång. II. 1: 50 (1934). — särsk.
α) i abs. anv.: (med klorna) gripa (l. gripa efter) l. slå ned på byte(t). (I skölden på jämtländsk regementsfana skall ingå) en gående ren med en på ryggen spännande örn. Spak Fan. 30 (i handl. fr. 1686). Franzén Skald. 3: 310 (1829).
β) mer l. mindre bildl. Döden och Dieffuulen .. ifrå thet Barnet qwecknar vthi Modherlijffuet begynna vppå waka effter thes Lijff, och wenda icke åter förra, än the haffua spendt Menniskian medh sine dödelige Kloor. LBenedicti Lijkpr. 15 (1616). Det var förgjordt för Carlsson; gumman hade spännt honom som en mus, och nu fans inte ett hål att gå i mera. Strindberg Hems. 69 (1887).
b) (med klorna) riva (person l. djur); klösa; äv. bildl. Balck Es. 148 (1603). Då kom flygandes hasteligh / En skräckeligh örn, som skyndade sigh / Och spände the swanar strax ihiäl. Asteropherus 113 (1609; uppl. 1909). 2ne små med naglar spända sår. VRP 4/10 1773. (Jag) fann .. min lilla etheriska warelse allt för hårdt spänd af det werkliga lifwets örnklo. Wallmark Resa 26 (1819).
c) gripa l. gripa om (ngt l. ngn) med handen l. händerna l. armarna l. naglarna; snappa åt sig (ngt) med munnen.
α) med handen l. händerna l. naglarna l. armarna gripa l. fatta om l. gripa tag i (ngt l. ngn); äv. dels i uttr. spänna om ngt l. ngn, gripa l. fatta om ngt l. ngn, dels i uttr. spänna tag i ngt, gripa tag i ngt, dels i uttr. spänna lyra med ngt, kasta lyra med ngt. Han spände om halsen uppå diuret medh bägge armarne. Peringskiöld Wilk. 334 (1715). (Sv.) Hon är så smal, att man kan spänna om henne, (lat.) adeo gracilis est, ut ambabus palmis eam ambias. Ihre (1769; under spann); jfr 9. Spänna, (dvs.) taga åt sig med naglarne. Lindahl o. Öhrling (1780); jfr a. (Sv.) Spänna någon om lifvet; (t.) einen um den Leib fassen. Möller (1790). Hülphers Ångermanl. 8 (1900: tag). Högberg Vred. 2: 219 (1906: lyra). Ja, käringen ville ha kvar kattan (som skulle dränkas) så intet tog hon fast kattan, så Olo fick spänna'na själv. Carlsson GlestGård. 125 (1943). — jfr OM-SPÄNNA.
β) (mera tillf.) (med munnen) snappa åt sig (ngt); äv. med refl. obj. (En meddelare) såg renarna spänna hjortron, men de äta i allmänhet icke bär. ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 41 (c. 1830). När .. (renarna) fara sakta genom skog, äta även lösrenar under själva gången, spänna sig lav av träden o.s.v. Därs. 44.
d) (numera mindre br.) i uttr. spänna sig fast, klamra sig fast; äv.: hugga l. hålla l. klamra sig (fast) med klor, klösa sig fast, äv. i uttr. spänna sig fast med klorna (äv. bildl.); äv. utan förb. med adv.: hålla l. klamra sig fast (med klor). Sahlstedt (1773: med klona). Nu vet jag (dvs. den övermodiga fågeln) ej hur' det har händt, / At sig min fot i nätet spännt. Bellman Gell. 4 (1793). Slipper han (dvs. den ovillige åhöraren) ock fri, / Så spänner jag (dvs. pekoralisten som ville recitera) mig fast på den jag först får i. Leopold 1: 347 (1808, 1814). Så kom vakten, ville ha ut mej, men jag spände mej fast i pallposten (på operan i Sthm). Jolin Kom. 51 (1845). (Öländsk jullek med nötter:) Ekorren spänner högt upp i en gran. Hur många klor har han? Landsm. 6: XXIII (1886).
α) med avs. på klor l. kloförsedd fot o. d.; förr äv. i uttr. spänna ngn med ngt, hugga ngn med ngt. Dän ene (lejonhannen) spände migh för mit bröst / medh sine hwasse Rambner. Visb. 2: 316 (c. 1680). Spänna klorna i sitt rof. Weste FörslSAOB (c. 1817). Katten spände klorna i stubben. SvHandordb. (1966).
β) med avs. på fötter l. klövar l. hovar l. klackar l. tår (l. fot l. klöv osv.); äv. (om fågel): sätta sig fast med (fötterna l. sin fot i ngt); i sht förr äv. med avs. på hand l. fingrar: (med kraft) sätta (i ngt); jfr c. Hjelten .. / Lössliter sig ifrån hans tag, och sårar handen (på motståndaren), / Som lik ett vilddjurs ram var i hans rustning spänd. JGOxenstierna 5: 222 (c. 1817). Här (i de svältande skeppsbrutnas båt), det måste jag likväl bekänna, / Var det nog bäst att fogeln ej slog ned, / Ty att sin fot i deras tackling spänna / Var ej att kura på ett torn i fred. CVAStrandberg 4: 113 (1857). Putta-långhaka blef så ilsken, att hon spände fingrar och tår i halmen, att den rök omkring henne. Wigström Folkd. 2: 230 (1881). Han högg tag i kälksitsen med bägge händer, lade sig bakut mot mjölsäcken och spände klackarne i isen, så det stod som en hvit rök om klackjärnen. Hülphers HerrHäst. 4 (1907).
γ) oeg., med avs. på ögon l. blick: (skarpt l. energiskt) sätta l. fästa (i ngn l. ngt); jfr 4 b. Bremer TecknHvard. 1: 27 (1828). Jaha, sade Olof så fast han förmådde och spände ögonen i maskinen. Johnson Se 9 (1936). Han spänner ögonen i henne så skarpt att hon är tvungen titta åt ett annat håll ett slag. Aurell NBer. 118 (1949). — särsk. (mera tillf.) bildl., ss. beteckning för att ngn håller ngn l. ngt under uppsikt. Vid avskedsvisiten hos Axel Schauman tog han mig avsides och bad mig spänna ögonen i firman Wikstedt. AHammarström i FinT 1931, 1: 366.
16) (numera föga br.) om klor, övergående (från 15) i bet.: tränga (genom ngt); jfr 15 a. Wildiuret .. haffuer wäl så skarpa klor, at the spenna genom huld och skin. Balck Ridd. H 6 a (1599).
17) i särsk. förb. med bet.: ge sig på (ngn); ta nappatag (med ngn); ta itu (med ngn l. ngt) o. d.; se SPÄNNA AN, I, IHOP, PÅ.
18) [jfr 6 c o. 15 a, b] (†) plåga l. (hårt) ansätta (ngn). Visb. 1: 11 (1572). (Han) bleff aff Dödhen hårdt spendt och hastigt betaghen. LBenedicti Lijkpr. 30 (1616). Jagh fritt bekenner / At intet Olycks-Fall Ens Hierta så hårt spenner / Som thet som skeer en Wän. Lucidor (SVS) 311 (1673).
19) [jfr 15 a] (i Finl., numera mindre br.) i uttr. spänna efter ngt, vara på jakt efter l. söka erhålla ngt, äv. spänna efter ngn, vara på jakt efter l. söka vinna ngn (dvs. en kvinna för äktenskap). Han kommer för at spänna efter Nerpes pastorat, om det vill lyckas. Porthan BrCalonius 309 (1796). Måsarna seglade på glänsande hvita vingar och spände efter allsköns affall. Ahrenberg Stockj. 21 (1892). Brand, den skuldsatte glade ynglingen, spänner efter en rik arftagerska. Söderhjelm Runebg 2: 436 (1906). Spänna efter ngn. Cannelin (1939).
20) ss. beteckning för förflyttning.
a) [jfr 1 a α] om l. i fråga om fartyg: gå för fulla l. med spända segel; äv.: hålla hårt l. stadigt upp (mot vinden); äv. (o. numera nästan bl.) med anslutning till c. De taga en hög kosa, spenna mot winden ut i Hafwet, de Lofwa. Verelius 32 (1681). (Sv.) Spänna emot wädret, (t.) steiffe bey dem Wind halten. Lind (1749). En stor seglare, hvilken kom spännande fördevind. Gosselman SNAmer. 2: 68 (1833). (Hjulångaren) Atlantic tar .. (sköldpaddan som besättningen fångat) för godt som ett gull från sumpgrundet och spänner i väg till sjöss. Högberg Jim 26 (1909).
b) (i vitter stil, numera mindre br.) i fråga om flygning; dels i förb. SPÄNNA UT, dels i uttr. spänna sin flykt l. flykten, sträcka sin l. ngns flykt l. flykten; flyga; oftast bildl.; äv. utan innehållsobj. (se SPÄNNA UT 7); jfr 7. Ossian, Skaldernas konung! .. / Milton spänner sin flygt, och svindlar, och hinner dig icke! Thorild (SVS) 1: 44 (1781). Hur spännes tankens flygt? hur tändes snillets låga? Tegnér (TegnS) 1: 10 (1800). Almqvist Amor. 98 (1822, 1839: flykten). Levertin II. 3: 23 (1905).
c) (numera nästan bl. vard. l. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) energiskt fara l. (i språngmarsch) sätta (iväg) l. fara osv. iväg (ngnstädes); äv. i p. pr., i uttr. komma spännande, komma (elegant l. pompöst) åkande. På morgonqvisten kom kronofogden spännande i en trilla. CFDahlgren 5: 23 (1832). Se hur trafvarn spänner / Öfver drifvans glatta ban! Zedritz 1: 110 (c. 1835). Och så spänna vi upp för Hofkullens sluttning. TurÅ 1895, s. 3. Lewenhaupt Reddy 86 (1907: i väg).
II. (numera föga br.) dep.; anträffat bl. om rovfåglar: slåss, rivas; jfr I 15 b. Tå talade Konungen honom til, och sade; tu Erlinger wänder bröstet emot osz i dag. Erlinger swarade: bröstgänges skola örnarna spännas. Peringskiöld Hkr. 1: 720 (1697). (Två örnar) foro ihop och spändes skarpt och länge, och jag såg dem bägge blöda. Bååth NordmMyst. 189 (1898).
2) till I 4 b: spänna (ngt), anspänna (ngt). Nordberg C12 1: 327 (1740; med avs. på krafter). (Cyklopen) spände omätelig kraft an. Phosph. 1813, s. 220.
3) [till spänna, v.3 I 6 e, l. eg. specialanv. av 1] med avs. på vingar: spänna. Stiernhielm Fred. 14 (1649, 1668).
5) till I 11 a, b, = spänna för 2 a—c; i sht förr äv. (jfr 4) med avs. på ngt varmed två delar av fordon l. dyl. förenas: koppla till; jfr 6. Stiernhielm Fägn. 10 (1643, 1668; abs.). Han spände an hästarna. Schultze Ordb. 4736 (c. 1755). Spänna an prolongen. Schulthess (1885).
6) [sannol. eg. bildl. anv. av 5] (†) låta (ngt) gå av stapeln, starta (ngt); jfr 8. AOxenstierna Bref 4: 427 (1647).
8) till I 17: gripa sig an l. (ivrigt) ta itu (med ngt); jfr 6 o. 9. (En god hushållare tar undan särskilt vårfoder) på det, at dragarne, Hästar och Oxar när de med wår-bruket skola spänna an, då måge hafwa at lita til och styrcka sig med. Salander Gårdzf. 98 (1731). Weste FörslSAOB (c. 1817). Därs.
9) (†) till I 17, i fråga om kamp l. gräl l. tävlan o. d.
a) i uttr. spänna an med ngn, (börja) ta nappatag l. slåss l. bråka l. gräla l. tävla med ngn. Min arm skal wisa dig, / Hur jag plär aga den, som spänner an med mig. Wallenberg (SVS) 1: 78 (1767). (Sv.) Spänna an med någon, (t.) sich mit einem fassen. Heinrich (1814). Spänna an med någon .. (dvs.) Börja strida, slås el. täfla med en. Weste FörslSAOB (c. 1817). Spänna an med .. (dvs.) inlåta sig i täflan med. Dalin (1854).
b) i uttr. spänna an vid ngt, tävla om ngt? Här (i Uppsala) spännes nu an wid professionen (dvs. professuren) med alla krafter, hwar har sina gynnare redan. MennanderBr. 3: 316 (1743). —
SPÄNNA AV10 4, äv. UTAV04. jfr avspänna.
1) (†) till I 1 a, b, 3 b: trycka l. bända upp o. ta av (ngt); äv. dels: lossa på (ngt spänt), göra slak(are) l. ospänd(are), dels: avlossa (pilbåge l. skjutvapen); äv. abs.: avlossa pilbåge osv., skjuta. En ståhlboge med skrufwen at spänna af densamma. Schück VittA 5: 540 (i handl. fr. 1750). Spänna af ett gevär, (dvs.) lossa ett gevär. Weste FörslSAOB (c. 1817). En lifvakt bågen spänner, / Med pilen hvässt mot oförvarad barm, — / Då skepnaden: .. Spänn af! Jag en gång varit / .. Coriolan. Valerius 1: 58 (1831). Schulthess (1885).
3) till I 10 b: spänna upp spänne o. d. (se spänna upp 7) o. ta av (ngt); äv. refl., i uttr. spänna av sig ngt. Och wnger suen spenner aff sporrar och Jungfrun dragher aff skor. Visb. 1: 74 (1573). Heidenstam Svensk. 1: 144 (1908; med avs. på skärp). Spänna av sig skridskorna. SvHandordb. (1966).
4) till I 11 a: spänna ifrån (dragare; se spänna ifrån 2 a), äv. (o. numera företrädesvis) med inbegrepp av seldons avtagande; äv.: ta av (ok), särsk. bildl.; äv. abs. Spänn af mitt ok, giör bördan lätt, / Mitt korz i nåde lindra. Kolmodin Dufv. 66 (1734). (Sv.) Han spänner af hästarna, (lat.) Equos solvit. Schultze Ordb. 4736 (c. 1755). Fatab. 1949, s. 122 (abs.).
5) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat l. vard.) till I 20 a, c: sätta av l. iväg. Weste FörslSAOB (c. 1817). Hästen fick spänna af det fortaste den kunde. Sederholm Finl. 2: 43 (1865). Högberg Vred. 3: 123 (1906; om fartyg). särsk. bildl.: gå, barka hän. På bron mötte han den han nyss hade nämnt (dvs. djävulen). Ladufogden stannade för att se, hur det ville spänna av mellan de två. EWigström i Landsm. VIII. 3: 155 (1899). —
SPÄNNA EFTER10 40. särsk. (†) till 2 b δ: hålla ett utförligt o. strängt förhör (se d. o. 3) l. dyl. Äfven Biskopen fannt jag mycket bevågen (i pastoralexamen). Doch spände han strängt efter i tentamen på Lördags eftermiddagen. Muncktell Dagb. 1: 58 (1814). —
SPÄNNA EMOT10 04 l. MOT4. (numera bl. mera tillf.) till I (4 a β ε',) 6 e: spjärna emot; äv. bildl.: bjuda l. göra motstånd, streta emot. Sylvius Mornay 212 (1674). (Johannes och Olaus Magnus) som af halsstarrighet wille spänna moot Kungen. Columbus Ordesk. 38 (1678; uppl. 1963). Hwart och et oskäligt creatur, ända til den minsta mask arbetar och spänner emot sin undergång. Nohrborg 328 (c. 1765). Samloms hela Roten! / Flinkt och fort! lät gå. / Alle man i noten; / Spän emot med foten; / Friska tag! se så! Kellgren (SVS) 3: 293 (1788). (Gässlingen) opponerar sig energiskt mot tillfångatagandet, bröstar sig och spänner emot med sina små svarta simfötter. Rosenius Himmelstr. 53 (1903). jfr motspänna. —
SPÄNNA FRÅN, se spänna ifrån. —
1) till I 7 a: (avstängande l. avskärmande) spänna (ngt) framför ngt. Lindfors (1824). (Sv.) spänna för ett rep (t.) ein Seil vorspannen. Auerbach (1913).
a) till I 11 a, med avs. på dragare: spänna för fordon (l. ngt annat som skall förflyttas); äv. bildl. (förr särsk. refl., i uttr. spänna sig för). Jag ska skynda mig at spänna för brunte, och sen ska vi strax fara hem. Björn Fanfan 49 (1786). Situationen .. (kunde) blifva sådan (vid följande riksdag), att både Hamilton och jag kunde finna oss uppkallade af fosterlandskärlek att spänna oss för, men ännu vore icke den tiden inne. De Geer Minn. 2: 125 (1892). Moberg Utvandr. 174 (1949).
b) till I 11 b, med avs. på fordon (l. ngt annat som skall förflyttas): spänna dragare för, spänna efter dragare; äv. bildl., förr särsk.: (förmånligt) ordna (affär). At wisa huru somblige wilja spänna för laszet bakfram, arbetandes twärt emot naturen (osv.). Nordencrantz Arc. 148 (1730); jfr spänna, v.3 I 11 a α. Idag har (jag) spännt för en troligen säker affär på en 1,000 Fr. Utbjudit till (förlagsföreningen) Fria Ordet fem Svenska outgifna arbeten. Strindberg Brev 6: 31 (1886). På julaftonens förmiddag spändes en släde för och vi barn åkte omkring med förning till de åldringar, som ej kunde komma ner till herrgården. Lewenhaupt MinnV 65 (1936).
c) abs.: spänna dragare för fordon (l. ngt annat som skall förflyttas); äv. bildl. Weste (1807). Vi går fint i spann blott nånting riktigt högtidligt spänner för. Aurell NBer. 28 (1949). —
b) till I 11 b, = spänna för 2 b. 1Mos. 46: 29 (Bib. 1541; Bib. 1917: lät spänna för). Almqvist TreFr. 1: 69 (1842).
c) abs., = spänna för 2 c; äv. bildl.: ordna ngt l. sina angelägenheter o. d. (så l. så) (anträffat bl. ironiskt, i uttr. spänna väl före, ordna det ”vackert”, ställa till det). PJGothus Luther Sät G 5 a (1593). Tin Brudgumme är redo på wägen. Se tig om. Skuggarne blifwa store. Aftonen faller in. Spänn före. Scherping Cober 2: 463 (1737). Seså, nu har jag spännt väl före! Runeberg (SVS) 6: 460 (c. 1850). Från Polen lät vår hjelte spänna före / Till Königsberg i Preussen. CVAStrandberg 5: 134 (1862). —
1) till I 6 e: hugga l. ta i (o. dra). Lundgren MålAnt. 1: 234 (1870). Den, som skulle blåsa munspelet, ville överrösta trumman men spände olyckligtvis i med alltför starkt väder. Högberg Storf. 194 (1915). Palmqvist Oceaner 149 (1942).
2) till I 10: spänna (ngt) i ngt. (Sv.) Spenna uti (lat.) infibulare. Spegel (1712). Schenberg (1739).
3) (numera föga br.) till I 11: koppla (dragare) i l. till draginrättning l. spänna för (dragare l. fordon; se spänna för 2 a, b). Nu Spännes Hästar ij och Slädar göras reda. Skogekär Bärgbo Wen. 31 (c. 1650, 1680). Prästen .. befallte sin dräng spänna i häst och släda. UrFinlH 75 (1808). Jelm Aho Väkta 87 (1894).
4) till I 15.
a) till I 15 c: (häftigt l. energiskt) gripa tag i (ngt l. ngn); stundom äv. liktydigt med: hålla sig fast l. ta spjärn (med ngt). Djuren spände i hvarandra med hornen och tre oxar stångades ihjel. Hedenstierna Kaleid. 200 (1884). Båda svennerna längst bak (på en segelsläde) spände i styrstången af alla krafter. Lundegård DrMarg. 1: 58 (1905). Även .. (mindre hackspetten) kan spänna i med styva små stjärtpennor, medan huvudet hamrar. Rosenius SvFågl. 2: 367 (1924).
5) (†) till I 17: ta en dust med (ngn), ”ta itu” (med ngn). Hade det bara varit Skoa-Sissan, som detta återgänge kommit till, så hade hon, mitt birk, spänt i med gasten, för hon var god till sådant ock därtill så insnidig, att hon kunde få självaste vita klara snön att brinna i ljus låga. EWigström i Landsm. VIII. 3: 337 (c. 1900). —
SPÄNNA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4. jfr frånspänna. (Sv.) Spenna ifrå .. (lat.) solvere, dissolvere. Schenberg (1739).
1) (numera mindre br.) till I 10 b: spänna loss (ngt). Weste (1807). Till detta ändamål (dvs. rengöring av sadeln) spännas först gjordarne och stigbyglarne ifrån. Wrangel HbHästv. 223 (1885). Auerbach (1918).
2) till I 11.
a) till I 11 a: spänna (dragare) ifrån fordon l. lass l. dyl.; äv. bildl. Schroderus Os. III. 2: 353 (1635). Karlarna .. spände .. ifrån den vackra Thora (dvs. ett sto). Böttiger 6: 69 (c. 1875). Auerbach (1913).
b) till I 11 b: spänna (fordon l. lass o. d.) från dragare; äv. bildl. Ruin SjunknH 48 (1956; i pass., om vagnar). Han spände inte ifrån harven förrän det var dags för middagsmålet. Moberg SistBr. 12 (1959).
c) abs.: spänna dragare ifrån fordon l. lass o. d., spänna ur (se spänna ur 2). Spänn ifrån igen, jag finner intet nöje at åka idag. Stagnell BSjelfklok 1 (1753). Heidenstam Svensk. 2: 328 (1910). —
SPÄNNA IGEN10 04. (numera mindre br.) till I 10: stänga (ngt) med spänne l. dyl., spänna (ngt); äv. abs. KKD 5: 282 (1711; med avs. på livgördel). Fader Movitz, Bror! / Spänn igen dina skor, / Kom, tag ditt Valdthorn. — Jo kära Mor. Bellman (BellmS) 1: 226 (c. 1772, 1790). Bäckström Folkb. 2: 232 (1848; abs.). Harlock (1944). —
1) till I 6 f: (särsk. medelst skruvinrättning o. d.) pressa l. trycka ihop (ngt). Ändarne (på järnringar som ska sammanvällas) må kallt wara så hårdt tillhopa spände, som möjeligt är (hwilket då sker af Järnets elasticite). Rinman JärnH 311 (1782). Efter värmningen ock limningen spännas de (trä-)”bitar” ihop, som skola hopfogas. Landsm. XVIII. 1: 20 (1912).
2) till I 10: förena l. stänga (ngt) med spänne(n) l. dyl.; förena l. sammanfoga ngt med rem(mar) som fästes l. förenas med spänne(n) o. d.; förr äv. i uttr. spänna ihop ngra med gördel, i fråga om bältesspänning (jfr spänna v.3 I 13 b—d), anträffat bl. bildl. Du skalt see, iagh haar fördel, / När wij spännas hoop medh gördel. Prytz OS D 4 a (1620). Jens befallde .. sina tjänare att spänna ihop två bälten och mäta abboten om livet, men de räckte inte långt. Heidenstam Svensk. 1: 283 (1908). Essén HExc. 100 (1916; med avs. på resväskor). särsk. med avs. på dragare: koppla ihop framför fordon l. dyl.; jfr spänna, v.3 I 11 a. Michel Ollson gick på åkern, och körde samme skiuth (dvs. ett stulet sto) och hennes fola tilhope Spent. 3SthmTb. 1: 247 (1594). Kutzken (Körswennen, Formannen) spenner Hållhästen i hoop medh Saalhästen, oc drijfwer the främre Hästarne framman för sigh. Schroderus Comenius 454 (1639). Jag, om lefva jag finge hos dig, sjelf oxarna skulle / Spänna ihop och min hjord valla på ensliga berg. Petersson Tib. 8 (1860). Auerbach (1913).
3) till I (7 a o.) 10 b; i sht förr särsk. (gm att lossa på uppspänningsanordning) fälla ihop (paraply). Klint (1906).
4) (†) till I 12 b: göra gemensam sak (med ngn l. ngra); jfr hopspänna 3. AOxenstierna 4: 336 (1629). På det att det ene stondet hielper det andre, så vele vij (riksråd) spänna ihopa medh Adelen, att de och kunna hielpa till. RP 9: 94 (1642). Lindfors (1824).
5) (vard.; numera mindre br.) till I 17: fara ihop o. slåss l. kämpa l. brottas l. gräla (med ngn); drabba samman; äv. i uttr. spänna ihop med ngt, ta itu med ngt; jfr 6. Dalin Hist. 1: 299 (1747). (Sv.) Han ärnar at spänna ihop med honom för det, (eng.) He intends to come upon him for that. Widegren (1788). Weste FörslSAOB (c. 1817: med en ting). De brottades som björnar / uppå sitt fjäll af snö, / de spände hop som örnar / utöfver vredgad sjö. Tegnér (WB) 5: 81 (1825). FoF 1915, s. 147.
6) [sannol. utgående från 5 under anslutning till 1] (†) i uttr. vara spänd ihop l. tillhopa (med ngn), vara i konflikt l. ligga i fejd (med ngn). Schroderus Os. 2: 146 (1635). Gammalt nytt är hos oss (i Uppsala), att in causa Buscagriana (dvs. ett tjänsteärende rörande orientalisten J. Buscagrius) äro vi på nytt spände ihop med consistorii gamle fiender. Annerstedt UUH II. 1: 234 (i handl. fr. 1686). —
2) till I 10 (a); särsk.: spänna o. därigm innestänga l. innesluta (ngt l. ngn i ngt), särsk. bildl. Det blef (på 1700-talet) en tid af slafvisk efterhärmning, och diktningen spändes allt trängre in i den franska tvångströjan. NF 4: 510 (1881).
3) till I 11 a: koppla l. sätta in (dragare i dragtyg l. i spann); äv. abs. Schultze Ordb. 4738 (c. 1755). Redan några månader gamla valpar spännas in bland spannen för att i tid vänjas vid dragselen. Nordenskiöld Vega 2: 101 (1881). Kaffern gör allt grofarbetet i (boer)-lägret, han hemtar ved och vatten, kokar maten, vaktar oxar och hästar, spänner in och kör oxvagnen. SD(L) 1900, nr 272, s. 3.
4) (†) till I 12 b: förena sig med l. göra gemensam sak med (ngn). RP 2: 117 (1631). Der desse bägge Potentater (dvs. konungen i Ungern och kurfursten i Brandenburg) til efwentyrs spenne in medh Kongen i Pohlen och flere K. M:tz fiender (osv.). Stiernman Riksd. 1298 (1658).
5) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 15 c α; förr särsk. bildl.: ingripa (i ngt). R(iks) Drotzen menar Frankerijke .. gör sigh starck att kunna desto starckare sättia och spenna in i det tyske kriget. RP 10: 476 (1644).
6) (numera föga br.) till I 15 e γ: skarpt se in (i ngt), spänna ögonen (i ngt). Ros spände ögonen skarpt in i Olafs ansigte. Blanche Våln. 130 (1847). —
1) till I 1 a, b: göra mindre spänd l. ospänd, göra slak(are); i sht förr äv.: släppa ned l. lossa på (hane l. bågsträng). Weste (1807). Spänn åter ned din båge, låt äj strängen / Få skjuta av din (dvs. dödens) grymma pil. Wulff Dante 58 (1897). Ofta ser man att då hanen spänns ner brister fjädern. Cederström Minn. 307 (1913; bildl., i fråga om åldrande).
2) (numera föga br.) i bildl. anv. av 1, med avs. på förtjusning: stämma ned, dämpa; jfr spänna, v.3 I 4 b. Böttiger 6: 189 (1835).
3) (numera mindre br.) till I 7 a: ta ned (ngt uppspänt). Weste FörslSAOB (c. 1817). Spänna ned ett tält. Därs.
4) till I (7 a o.) 10 (b): (gm att trycka på knäppe l. öppna spänne l. sölja o. d.) fälla ned (ngt); gm reglering med spänne o. d. sänka (ngt), spänna lägre. Spänna ned .. stigbyglar. Weste FörslSAOB (c. 1817). VL 1908, nr 96, s. 4 (i pass., om paraply). (Sv.) Spänna ned .. (eng.) let down. Harlock (1944). —
1) spänna (ngt) omkring (ngn l. ngt); äv. med utelämning av det direkta l. det indir. obj. l. med det direkta objektet ersatt med prep.-uttr. inlett av med. En Täckejord at spänna om med. SthmStadsord. 2: 438 (1717). Sjön går hög och man får krypa ned i kanoten så långt man kan och spänna om sig för att ej bli alltför våt. TurÅ 1902, s. 104. Spänna om ngn ett nät. Auerbach (1913). Spänna om sig ett bälte. SvHandordb. (1966).
2) spänna (ngt) på nytt; (gm ett förnyat spännande) ändra på (fast)spänningen av (ngt). Weste (1807). Artisten .. (hade) tillbragt sin tid med att spänna om hängslena. Strindberg NRik. 153 (1882). Det är en känd sak att en rem förr eller senare slappnar och behöfver spännas om. TT 1897, M. s. 37. SvHandordb. (1966). särsk. bildl., med avs. på nerver; jfr spänna, v.3 I 4 b α. Den Okände .. Det är någon klåpare som spännt om mina nerver på ostämdt. Strindberg Dam. 112 (1898). —
SPÄNNA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4. särsk.
1) till I 7, 10. (Sv.) Spänna .. omkring, (eng.) To stretch round. Widegren (1788). Spänna omkring (nå)g(o)n (nå)g(o)t (med spänne). Klint (1906).
2) till I 8 b α: sträcka sig (om)kring (ngt). Det britiska väldet .. har på vägen till Indien och vidare öster ut förvärfvat sig en kedja af stationer, som spänna kring verldsdelen liksom med ett bälte. Svensén Jord. 151 (1885); möjl. icke särsk. förb. —
SPÄNNA PÅ10 4, stundom UPPÅ04. särsk.
1) till I (1 a o.) 7, 10: spänna l. spänna fast (ngt) på (ngn l. ngt); sätta på (ngn ngt); äv. refl., i uttr. spänna på sig ngt; äv. med utelämning av det indir. obj. Keysaren .. hadhe j sinnet spenna vpå them (dvs. undersåtarna) träldomsens ook. Schroderus Sleid. 153 (1610); möjl. icke särsk. förb. (Några ofrälse) hade wid detta tilfälle (otillbörligen) spändt uppå sig wärja. Posten 1768, s. 110. Klinckowström BlVulk. 1: 36 (1911; i pass., om ryggsäck). Han spände på lappmanér skidorna på och anträdde den långa färden till Vilhelmina lappmark. VFl. 1937, s. 190. jfr påspänna.
2) till I 6 c: (spänna o.) tränga på (smärtande). Jag märkte äfven, att jag fick di der rackare nypen i magen också, och när det spänner på bå' i benet och magen, så kan jag inte reda ut saken, om jag inte får en tretummare (dvs. en sup). Quennerstedt IndSold. 36 (1887). Det var som om någonting långsamt vidgat sig inom hennes bröst och spänt på inifrån. Lundegård Tit. 249 (1892).
3) (vard., numera mindre br.) till I 6 e: ta i l. hugga i (o. dra) l. gå på o. dra; (raskt) ta i l. itu l. gå på (med ngt); äv. liktydigt med: sätta iväg. (Plog-)Bilen sättes ner om renen i diket, och hästarne (ty Oxar kunna dertil ej wigt brukas) spänna på tils billen hunnit igenom renan. Brauner Åker 33 (1752). Många (ryska galärer skall ha) .. afgått til Ladoga Sjön att underhålla Transporter mellan Pettersburg och Carelen hvarest Ryssarne lära spänna på med största alfvare. CAEhrensvärd Brev 1: 187 (1789). Formannen .. spände genast på i fullt galopp på den stenlagda vägen. Ekmanson Sterne 1: 131 (1790). Man vågar ej spänna på (vid upptagning av en snörpvad ur vilken sillen söker undkomma gm att simma mot havsbottnen). Man orkar ej heller. TurÅ 1904, s. 285. Där kommer den här Per i Bäcken. Se hur han spänner på med cigarren. Larsson Hemmab. 308 (1916). Spänn på bättre. Cannelin (1939).
4) (numera föga br.) till I 17: rusa på (ngn) o. slåss l. ta nappatag, häftigt attackera; äv. i fråga om annat än strid: (häftigt l. energiskt) ansätta (ngn), ”gå på” (ngn), ge sig på (ngn). Jo, jo, hör man på Pehr när han wil, det är rätt, spän man bra på honom. Anagrius Holbg 36 (1756). Kan du vänta Mollberg, jag begär. / Riddar Sanct Jöran, hvad är din affaire? / Vil du spänna på draken? säg mig hvad det är. Bellman (BellmS) 1: 150 (c. 1775, 1790). Nej jag skal spänna på berg och redouter. Därs. 195. Sedan din goda vän hofkanslären kommit hit, hafva vi först hvar för sig och sedan konjunctim (dvs. tillsammans) spändt på kungen om fideikommissaken. ESchröderheim (1777) i MoB 6: 5. Weste FörslSAOB (c. 1817).
5) [av sv. slang spänna; utgående från spänna, v.3 I 10 l. 11 (jfr sv. slang, sätta på, gänga, båda: ha samlag med (ngn)) l. möjl. I 17] (starkt vard.) om man: ha samlag med (ngn), ta (ngn); äv.: ha tidelag med (djur). (Cirkumcellionerna) var renlevnadsmän och självplågare, men emellanåt söp de och dansade, skrålade och vrålade oanständigheter, spände på sina kvinnor eller kreatur. Gyllensten Grott. 134 (1973). —
1) till I 6 f. (Bräderna) fogas till varandra .. limmas, ock spännas till sist tillsammans med knektar eller tvingar. Landsm. XVIII. 1: 19 (1912).
a) till I 10: gm spännande av l. omspännande med ngt förena (föremål l. personer); spänna ihop. (Dackes män som tillfångatagit några fogdar) afkledde them och spentte them tilsammens vti handklofwer. G1R 14: 69 (1542).
b) till I 11 a: koppla samman (dragare); äv. bildl., dels (jfr 3) med avs. på äkta make l. makar, dels (numera mindre br.) i uttr. spänna sin häst samman med ngn, gå samman med ngn (jfr 3). Ey, så välan, Jag Ehr (dvs. ett brudpar) nu samman fogar å spänner. SColumbus Vitt. 130 (c. 1670). En fin, känslig qvinna, spänd samman för lasset, hvilket omsider blifvit dem för tungt, med en rå och brutal man. Hedenstierna Fideik. 20 (1895). ”Det finns”, sade .. (K. X G.) ”ingen längre, som vill spänna sin häst samman med oss”. Heidenstam Svensk. 2: 138 (1910).
3) (†) till I 12 b: gå samman l. förena sig (med ngn). Man hafver lichvel änn ingen effterrettelsse, att Danmark medh Pohlandh och Hollandh spenner samman att armera i Östersiön. RP 16: 7 (1654). Brask Pufendorf Hist. 288 (1680).
4) [sannol. utgående från spänna, v.3 I 17, under anslutning till spänna samman 2] (†) i uttr. vara spänd samman med ngn, vara inbegripen i konflikt l. ligga i fejd med ngn. Mandom är, och wijsdom; thär the pocka på / The (dvs. två kämpande) äre nu så samant spänt, / Att En måst hafwa kraft. / Then andre gifua tapt. Stiernhielm Parn. 2: 4 (1651, 1668); möjl. ssg. —
1) till I 1 a, 7, 10: spänna (ngt); spänna (ngt) mera l. hårdare. (Lat.) tendor. (Sv.) spännes till. Juslenius 369 (1745). (Sv.) Spänna til, (lat.) Fibulam adstringere. Sahlstedt (1773). Vi spänne til våra skor på foten; Turkarne hafva sina toflor aldeles lösa. Björnståhl Resa 3: 62 (1778). I Cabinettet skall ni spänna till tapeten, sätta om fenstergardinerna (osv.). Remmer Fanchon 6 (1820). En kyrassiär .. har tagit af hjälmen för att spänna till hakremmen hårdare. Lindqvist Stigm. 36 (1906). särsk. i abs. anv.; förr särsk.: sadla. (Eng.) To girth .. (sv.) spänna til, sadla, (lat.) cingere ephippia. Serenius 174 (1734). Pojken .. lade halsbandet två gånger om halsen på .. (räven) och spände till så, att han blev säkert fastgjord. Lagerlöf Holg. 2: 179 (1907).
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 15 b: klösa l. riva till (ngn). Katten spände till honom. Larsson Hemmab. 125 (1916). —
1) (numera mindre br.) till I 1 a: (dra upp spänn- l. utlösningsanordning l. del därav o. därigm) spänna (ngt). Sedan han kom up, spente en up en stålbuge och skött honum back i ryggen. G1R 24: 546 (1553). Sin Konungs Låspistoler spänte .. (Christian V:s starke kammarjunkare Lüttichau) vp medh bahra fingren. Isogæus Segersk. 617 (c. 1700). Räf-Saxans Nytta består (bl. a.) thervti .. At hon kniper Bågarna fast tilhopa, til en god span, när hon spennes vp, och sedan går lätt, til thes hon vpgildras. Aken Reseap. 342 (1746). Palmstjerna Snapph. 2: 43 (1831; med avs. på hane). Spänna upp en såg. SlöjdBl. 1887, nr 3 a, s. 3.
2) (numera mindre br.) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr spänna, v.3 2) (o. (i bet. a) 4 b). I Mälers nympher .. / .. En foglig sommarvind I spännen up i ilar. Broms Vitt. 373 (1708). (Strax) Stod döden ther tilredz, och spände hårdt vp strängen, / Hwarmed han honom skiöt. Kolmodin QvSp. 1: 650 (1732). särsk.
a) (†) (an)spänna l. skärpa (krafter l. tankeförmåga); äv. med avs. på nyfikenhet l. förhoppning. Högre skal man spenna vp förståndet. Swedberg Dödst. 42 (1711). Han (dvs. den sjuke) hört hvart ord af deras tysta samtal / .. Och i en häftig strid af känslor kom. / Den spände upp hans kraft, så att hans röst / Med styrka höjde sig i dessa ord. Franzén Skald. 2: 148 (1825, 1828). Lagerlöf Herrg. 109 (1899; med avs. på förhoppningar).
b) refl., i uttr. spänna sig upp. En yrand hwirfwel-Storm sig spände upp i ilar. Frese VerldslD 39 (1716, 1726).
3) till I 4 a β ζ' (o. 6 e); med avs. på kroppsdel o. d.: (gm muskelspänning) resa l. spärra upp; spänna ut (se spänna ut 1 d); spänna.
c) spänna ut (kinder l. fågelstjärt o. d.). Celsius PVetA 1768, s. 19. Här (hos människosläktet) är det inte tuppen utan hönan som spänner upp påfågelsstjärten. Hedberg DockDans. 204 (1955).
d) (numera mindre br.) med avs. på mun l. gap: öppna kraftigt l. stort l. hålla vidöppen. Spänna up .. munnen. Sahlstedt (1773). De små (fågel-)ungarna spände upp sina vida gap och frågade. Lagerlöf KristLeg. 179 (1904).
e) med avs. på ögon: spärra upp; äv. allmännare l. oeg., ss. beteckning för förvånat l. uppmärksamt iakttagande. Brask Pufendorf Hist. 451 (1680; oeg.). Jag (kunde) knappt se mig mätt på en liten tafla, som .. förklarades för Byzantinsk. Du kan föreställa dig .. med hvilken nyfikenhet jag spände upp ögonen på det intet drag skulle undfalla mig. Atterbom Minn. 216 (1817). ”Jesus håller din hand.” ”Vad vill han då?”, frågar Barbro och spänner upp ögonen i förundran. Petri Ouchterlony 473 (1924).
f) med avs. på öron: spetsa l. spärra upp; ofta allmännare ss. beteckning för uppmärksamt lyssnande l. intensivt uppmärksammande av ngt. Lundberg Paulson Erasmus 44 (1728). Angående de Raisonnemens, som här höras .. så kan jag försäkra, at man nu en tid bortåt begynt spänna up öronen. Dalin Arg. 1: 47 (1733, 1754). Hästarne för vagnen spände upp öronen. Almqvist Ekols. 2: 220 (1847). Dahlbäck Åb. 348 (1914).
4) till I 7 a (o. 10): spänna (ngt); (dra ut l. sträcka o.) sätta upp (ngt); i sht förr särsk. med avs. på segel: sätta upp l. hissa o. breda l. veckla ut l. låta bredas l. vecklas ut (äv. bildl.). Så spenna the vp Seglen på Segelstången. Schroderus Comenius 463 (1639). Spänna upp ett tält. Weste FörslSAOB (c. 1817). Också spände det Holsteinska partiet i Sverige för den nya vinden opp alla segel. Geijer II. 5: 45 (1838). (Målaren) har knappast hunnit hem, förrän han spänner upp en ny duk. Nordensvan SvK 439 (1892). Krusenstjerna Pahlen 2: 111 (1930; med avs. på klädstreck). Han .. spände upp paraplyet. Trenter KallHand. 32 (1957). särsk.
a) med avs. på valv(formig byggnad) o. d.: sätta upp, resa; förr äv. refl., i uttr. spänna sig upp, resa sig. Rydberg Varia 238 (1893; refl.).
b) (numera föga br.) med avs. på vingar: spänna, breda ut; jfr spänna, v.3 I 7 b. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Svanorna) lågo och spände upp vingarna som segel för att ta sig väl ut. Lagerlöf Holg. 2: 173 (1907).
5) (mindre br.) till I 6 e: (med spända armar l. spänd kropp) trycka upp. Han kände sig .. som en örn i bur .. Han spände upp mot gallren (dvs. tänkta galler som begränsade handlingsfriheten), men de höllo. Johansson RödaHuv. 2—3: 198 (1917).
6) till I 10: höja (ngt, särsk. stigbyglar) l. förkorta (rem o. d.) gm att ändra fastspänningen. Weste FörslSAOB (c. 1817). Mickel hade redan fått taga ned den begabbade svältremmen och på köpet spänna upp henne flere tampar. Högberg Vred. 1: 22 (1906). Spänna upp .. (dvs.) förkorta .. en rem. Harlock (1944).
7) till I 10 b: öppna (spänne l. dyl.); öppna spänne l. dyl. o. dra ur l. lossa (rem l. remmar) l. dra ur l. lossa rem l. remmar o. d. i (ngt); äv. bildl. Medh beltet giorda wij osz, och spenna thet vp igen. Schroderus Comenius 516 (1639). Gång på gång måste selarna spännas upp och läggas på nya hästar (då de gamla stupat). Heidenstam Svensk. 2: 195 (1910). Under det dryga sekel, som gått sedan fästningsgördeln spändes upp, ha hårda vindar blåst fram över gamla tiders byggnader och anläggningar i Göteborg. TurÅ 1917, s. 13. Harlock (1944).
1) till I 7 a δ, 10 b: lossa (ngt) ur ram l. spänne l. dyl. Weste FörslSAOB (c. 1817). Harlock (1944).
2) till I 11 a, b: spänna (dragare) ur dragtyg l. (fordon) från dragare, spänna ifrån. (Krigsguden) Mars har förlängst hoos oss spändt uhr sin' yra häster. TRudeen Vitt. 157 (1696). Slädarna spändes ur, restes på kant och öfverdrogos med fällar. Topelius Vint. III. 1: 230 (c. 1865, 1896). —
1) till I 1 a l. 4 a o. (6 f,) 7 (, 10): göra spänd (se d. o. 1) o. utbreda l. vidga l. fastgöra o. d.
a) (tänjande) sträcka l. dra l. breda ut (ngt) l. (tänjande) sträcka ut osv. o. fastgöra (ngt); äv. göra styv o. sträcka l. breda ut (jfr c); äv. bildl. Then som .. wil vndfly Afwund, så är intet bätter, än at man intet spänner Seglet förwidt vth. Palmchron SundhSp. 184 (1642); jfr c. Gud haar spänt ut it Tiäl (dvs. tält) som ganska wida räkker (över jorden). Spegel GW 54 (1685). I .. (skogen) hade en jägare spänt ut ett nät för att fånga vilda djur. LbFolksk. 5 (1890). Den äldre flickan spände ut sin parasoll och höll ut den upp- och nedvänd. Bergdahl Antip. 136 (1906). Han spände ut skinnet på marken. SvHandordb. (1966).
b) i fråga om kraft som verkar inifrån på ngt elastiskt (särsk. på ngt omslutande): (tänjande) vidga l. tränga ut (ngt); förr äv. refl., i uttr. spänna sig ut, spännas ut; jfr c. (Urinen) beswärar icke allenast Blåsan .. vthan spenner henne offta så widt vth, at när man wil låta sitt watnet, kan hon intet draghas tilsamman. Palmchron SundhSp. 135 (1642). I för tunnt och warmt wäder spänner Lungan sig alt förmycket uth. Lindestolpe Pest. 18 (1711). Wattnet spenner sig ut af hettan. Swedenborg RebNat. 1: 40 (1719). Som målade gubbar ibland du ser, / När luftdrag spänner ut tapeten, / Som otäckt härma verkligheten / Vid den flämtande lampan, som brinner ner. CVAStrandberg 3: 230 (1854). Bolin KemVerkst. 49 (1942).
c) i oeg. l. bildl. anv. av a, b; särsk.
α) med avs. på passare: föra ut (benen på) o. fixera (i visst läge). (Jag) Spänner så vth Proportional-Cirkelen, till samma widd. Stiernhielm Arch. G 4 b (1644).
β) tänja ut (ngt); vidga (ngt) o. d. Törneros (SVS) 3: 60 (1831). Jag krymper snarare än spänner ut / Hans wärdes mått. Hagberg Shaksp. 6: 4 (1849). särsk. (numera föga br.)
β') (†) med avs. på tankeförmåga o. d.; särsk.: (anspänna o.) rikta (på ngt). Lind (1749: på ngt). Spän ut din tankekraft omkring det vida hela / Och klaga icke, Skald! at höga ämnen fela. Gyllenborg Skald. 70 (1798).
d) till I 4 a β ζ'; med avs. på kroppsdel: (gm muskelspänning) vidga l. öppna kraftigt l. stort (se α) l. breda ut (ngt); spärra ut. Spänna ut kinderna. Sundén (1891). Elefanten anar försåt, lyfter snabeln i vädret, spänner ut de väldiga öronen likt skärmar. Hedin Pol 2: 203 (1911). (Han) stelnade .. till, växte ett par tum och spände ut bröstet. Heerberger NVard. 26 (1936). särsk.
α) med avs. på näsborrar: vidga; i sht förr äv. med avs. på ögon: spärra upp. Jag spände ut ögonen det mästa jag kunde. Säfström Banquer. C 2 b (1753). Hon .. var primig och högmodig: hon mätte sina steg, sina ord .. drog opp sig, såg alla andra öfver axeln, spände ut näsborrarne och var odräglig. Bremer Nina 206 (1835). Den där lifvade gamla jungfrun går och spänner ut ögonen och säger ingenting. Fahlcrantz Kyrkoh. 117 (1907).
β) (numera mindre br.) spärra ut (fingrar l. taggar l. fenor o. d.); äv. med avs. på fötter: sätta ut o. ta spjärn. Streta .. (dvs.) stå emot, spenna ut fötterna. Spegel 492 (1712). Ser .. (igelkotten) sig öfverväldigad så rullar han sig hastigt samman, lägger näsan mellan frambenen längs åt magen, drager bakbenen framåt och spänner piggarna starkt ut åt alla håll. Nilsson Fauna 1: 138 (1820). Spänna ut fingrarna. Klint (1906).
δ) refl., i uttr. spänna ut sig, blåsa upp sig. Bremer Strid 93 (1840; om kalkontupp). Då blef .. (grodan) vred och spände ut sig så häftigt, att hon sprack, det arma kräket. LbFolksk. 10 (1890).
2) [eg. specialfall av 1 c] (†) med avs. på strålar: sända ut l. utbreda. Soldan (1849) hos Aho Soldan 197.
3) till I 6 f: pressa l. trycka ut (ngt). Brutna tak .. hafwa den förmån med sig .. at de ej spänna så mycket ut murarne, som andre tak. König Mec. 95 (1752).
4) (numera mindre br.) till I 8 b, intr. l. refl.: sträcka sig; breda ut sig. Insjöns vida snöyta spände ut sig mellan skogarne. Lundegård Tit. 220 (1892). Handlingen .. (i de engelska moraliteterna) var begränsad och afslutad. Den spände icke såsom bibeldramat ut öfver hela världshistorien. Schück Shaksp. 1: 75 (1916). Dens. AllmLittH 3: 16 (1921).
5) (†) till I 11 a: spänna ifrån (dragare); äv. abs.; äv. bildl. Emädan menniskian leffuer, är hon förespändt som en Werkehäst, at draga thenna Werldennes nöd: men när hon saligen döör, så spenner Gudh henne vth. Botvidi 24Lijkpr. V 2 a (1628). När resande nu slippa öfver gränsen (mellan Finl. och Ryssl.) .. så måste skjutsbönderne spänna ut sina hästar, och vända om på Gränse-bron. Porthan BrCalonius 513 (1798). Holmberg Artill. 4: 222 (1886; abs.).
6) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 15 b: klösa l. riva ut (ngt). Som Wapen ofta måste wika för list, så kan Grodan spänna ut ögonen på Gäddan. SvSaml. 5: 254 (1765). Spänna ut ögonen på ngn. Meurman (1847).
7) (numera nästan bl. i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) till I 20 a—c; särsk. till I 20 a, b: styra l. segla l. flyga ut. Om den andra tullslupen är oss (smugglare) till mötes vid Långö-sund? .. Då spänna vi ut till hafs. Runeberg (SVS) 7: 21 (1833). Högberg Vred. 2: 371 (1906). —
SPÄNNA ÅSTAD10 04. (numera nästan bl. i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) till I 20 c: ge sig l. sätta iväg, fara åstad. Då vårsolen smälte drifvorna spände Jonas åstad bort mot det aflägsna målet — Stockholm. Wengelin GMinn. 95 (1893). —
SPÄNNA ÅT10 4. jfr åtspänna. särsk. till I 10: spänna (ngt) hårdare; äv. abs. Weste (1807). Man gjordar hästen på midten af buken, och måste derföre ofta spänna åt, emedan sadeln annars skulle kunna skrida åt sidan, och ryttaren vid hastiga rörelser lätt falla af. KrigVAT 1835, s. 372. Han justerade stigbyglarna och spände åt sadelgjorden. Nordström Amer. 186 (1923). —
SPÄNNA ÖVER10 40. jfr överspänna. särsk. till I 7: spänna (ngt) över ngt; spänna ngt över (ngt), äv. i uttr. spänna över ngt med ngt. (Sv.) Spänna öfwer: (lat.) intendere. Cavallin (1876). Han spände öfver nätet. Klint (1906). Av Skånes åkerjord (har) ej fullt en tredjedel spänts över med elektriska ledningar. SvGeogrÅb. 1929, s. 165.
Ssgr (Anm. se äv. SPÄNNE ssgr): A: (I 1 a, b, 6—10) SPÄNN-ANORDNING~020. anordning för (fast- l. hop)spänning (av ngt), spänningsanordning. Ekman SkogstHb. 42 (1908; för bladet i bågsåg). Alm VapnH 78 (1927; i flintlås). Spännanordning för fläktremmen. Nerén BilB 1: 17 (1928). Spännanordningen på en ryggsäck, en kamera. IllSvOrdb. (1955). —
(I 1 a, b) -ARM. (i sht i fackspr.) arm (se arm, sbst. III 4) för spännande av ngt. UFlott. 3: 92 (1906; för spännande av slagmekanism i kanon). Spännarm för slutare. Englund EngSvFotogrLex. 85 (1955). —
(I 6 f) -BACK. tekn. back (se back, sbst.3 3) för fastspänning av arbetsstycke o. d. TT 1875, s. 38. —
-BAND. (spänn- c. 1720 osv. spänne- 1742—1850)
1) till I 6 (f), 7 a, 10: band (se band, sbst.1 15, 29) som spännes (över l. omkring ngt); band varmed ngt spännes fast. Resväska .. (med) spännband inuti. KatalNK 1925, Vår. s. 30. Spännband för fasthållande av förställarmen. Nerén BilB 1: 122 (1928). Spännband, (dvs.) det stålband, varmed en magnetapparat eller en generator fästes vid sin hylla. Dens. (1930).
2) (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 6 (f), om (tvär- l. snedgående) förbindning l. stötta (stolpe l. bjälke l. balk o. d.) i byggnadskonstruktion; (sned)sträva; tvärbjälke (som binder samman väggar vid taket). Polhem ESkr. 3: 320 (c. 1720). Inunder sådane (pålade) broar giöres spänband, som hielpa bielkarne at bära. König Mec. 139 (1752). Schulthess (1885). —
(I 1 a, 6) -BETONG. tekn. betong som (på grund av en armering vilken spänts före l. efter massans stelnande) har tryckspänningar (med uppgift att överlagra spänningar till följd av yttre belastning l. krympning o. d.), betong med spännarmering. ÖgCorr. 1966, nr 251, s. 7. TNCPubl. 46: 194 (1971).
(I 6 (f)) -BJÄLKE. (spänn- 1742 osv. spänne- 1754—1767) (numera mindre br.) i sht byggn. om (tvärgående) bjälke med sammanhållande l. hop- l. utspännande funktion; bindbjälke; hanbjälke; jfr spann-bjälke. Räta spän-biälkar pläga sättas utöfwer breda rum, at hindra det sparrarna icke må få bugt nedföre af sin egen ock annan tyngd. VetAH 1742, s. 121. Rustwärke til et fyrkantigt byggwärk, lägges på sådant sätt, at spenbielkar läggas öfwer hörnen, at fästa det så mycket bättre tilsammans, i fall åkning wore at befara. König Mec. 104 (1752). Är spännvidden större än 30—34 fot, så lägges imellan sträfvorna (i ett spännverk) ett tredje stycke d. s. k. spännbjelken. Rothstein Byggn. 481 (1859); jfr -regel. (Eng.) stretcher .. (sv.) spänn-, bindbjälke. EngSvOrdb. 792 (1956). —
(I 6 f) -BLECK. (numera föga br.) tekn. till käft på skruvstäd: blyback till skydd mot märken på arbetsstycket. Westee (1842). EngSvOrdb. 117 (1956). —
-BLOCK.
1) tekn. till I 6 f; i jigg (dvs. uppspänningsanordning för arbetsstycke med styrdon för verktyg): (av låsskruv påverkad) metalldel (block) för arbetsstyckets fastspänning. Dahl Jiggar 1: 44 (1939).
(I 6 (f)) -BOCK. byggn. spännstol (se d. o. 2). Ambrosiani DokumPprsbr. 69 (i handl. fr. 1830). Fornv. 1967, s. 34. —
(I 6) -BRO. (numera mindre br.) bro så konstruerad (dvs. försedd med valv l. spänn- l. hängverk l. parabelbalkar l. jämförbar överbyggnad med bambustänger o. d.) att den (delvis) uppbärs genom framkallad spänning mot stödjepunkterna (motsatt: hängbro). Träbroar kunna fördelas i åtskillige slag, såsom .. häng- och spännbroar der starka strömmar falla öfwer berg-grund. König Mec. 137 (1752). Till at rengjöra .. förgyllningarne i det stora kyrko hwalfwet (i Peterskyrkan i Rom) .. är inrättad en ställning aldeles gjord som en spännbro i forme af hwalf. Palmstedt Res. 109 (c. 1780). En 18-årig son till arbetaren Grönlund .. på väg till sitt arbete i brädgården .. stannade på en öfver vattnet anbringad s. k. spännbro. SD(L) 1901, nr 326, s. 2. Spännbro av bambustänger. Kaudern CelebObygd 1: 176 (1921). —
(I 7 a) -BRÄDE l. -BRÄDA. [jfr t. spannbrett (i bet. 2)]
1) (numera föga br.) till I 4 a β ε': bräda (l. dyl.) utgörande fotspjärn (i sht för roddare); jfr spännare, sbst.1 II 3, o. spark-bräda. TIdr. 1882, s. 144. TurÅ 1915, s. 130 (på brits i blockhus för skogsarbetare).
2) (specialkonstruerat) bräde för utspänning av ngt.
a) entomol. för utspänning av (vingarna på) insekter (fjärilar, sländor, gräshoppor o. d.). Thomson Insect. XIX (1862).
(I 1 a, 6 (f)) -BULT. [jfr t. spannbolzen] i sht tekn. (skruv)bult (se bult, sbst.1 11) varmed två (l. flera) delar av ngt l. föremål hopspännes l. fastspännes i varandra; förbindningsbult; stundom äv. (till I 1 a) dels: bult varmed ngt spännes, dels bult som hålles på plats gm egen fjäderkraft; jfr spann-bult. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 122. Spännbult för fläktremmen. Nerén Pl. 24 (1930). SvTeknUppslB 2: M 71 (1939; om bult som hålles på plats gm egen fjäderkraft). (Sv.) Spännbult (t.) Spannbolzen .. (eng.) clamp bolt. Karleboser. 6: 33 (1953). —
-BYGEL, sbst.1 (sbst.2 se sp. 10557). bygel(formig anordning) varmed ngt (fast)spännes.
a) elektr. till I 1 a: bygelformig anordning för sammankoppling l. spänning av ledningstråd. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 134.
b) tekn. till I 6 f: bygelformig anordning (med skruvbultar) varmed ngt fastspännes. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 169. —
-BÅGE. (spänn- 1749 osv. spänne- 1768)
2) (utom ss. förled i ssgr numera bl. mera tillf.) till I 4 a: (gymnastisk ställning med ryggen l. kroppen i) spänd båge (o. armarna fixerade vid ribbstol o. d.).
3) till I 1 a, 7 a: båge (se båge, sbst.1 5, 5 c) vari ngt (ut)spännes; jfr -ram. Lind 1: 1251 (1749).
4) till I 6, om båge l. bågspann l. -valv som spänner mot ändarna (o. uppbär ngt); i sht förr äv.: strävbåge. Elfbron .. den wi öfwerforo, war bygd på två paraboliske spänn-bogar. Hülphers Dal. 64 (1762). Spännbåge, en half rund- eller spetsbåge, som kastar sig mot yttersidan af en omgifningsmur till förstärkande af ett takhvalfs motståndslinier. Brunius SkK 700 (1850). 2NF 27: 414 (1918; om strävbåge).
Ssgr (till -båge 2; gymn.): spännbåg-fäll-stående, sbst. o. p. adj. (i sht i ä. gymnastik förekommande) ställning resp. som kännetecknas av l. utgör ställning med spännböjning. Thulin Gymn. IV. 1: 57 (1935).
-stående, sbst. o. p. adj. (nästan bl. i ä. gymnastik förekommande) ställning resp. som kännetecknas av l. utgör ställning med ryggen böjd bakåt (i en spänd båge) o. armarna fixerade i ribbstol l. dyl. Thulin Gymn. IV. 1: 57 (1935). —
(I 10) -BÄDD. (i fackspr.) i fångvårdsanstalt: med fastspänningsanordning försedd bädd l. säng för våldsam l. orolig intern. DN(A) 1964, nr 254, s. 1. —
(I 1 a α) -BÄLG. (numera mindre br.) mus. = spann-bälg. Drake Töpfer 10 (1850). 2NF 37: 397 (1925). —
(I 1 b) -BÄLTE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 10557). (spänn- 1639 osv. spänne- 1554) [fsv. spännebälte] (förr) (starkt) bälte (med spännhake) för spännande av armborst. GripshArkliR 1554. —
(I 4 a) -BÖJANDE, p. adj. gymn. om rörelse l. ställning: som består i l. innebär kroppens bakåtfällning o. ryggböjning bakåt med armarna fixerade vid ribbstol l. dyl. TIdr. 1882, s. 78 (om rörelse). Thulin Gymn. IV. 1: 26 (1935; om ställning). —
(I 4 a) -BÖJNING. gymn. spännböjande rörelse l. ställning. TIdr. 1882, s. 15. NFSportlex. 6: 532 (1946). —
(I 6 f) -CHUCK. (numera föga br.) tekn. om svarvchuck. PriskatalSonesson 1895, s. 3. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 106. —
-DON. tekn.
1) till I 1 a, 7 a: redskap varmed ngt spännes (ut l. upp). Spänndon .. (dvs.) don med vilket spännarmeringen spänns upp. TNCPubl. 46: 203 (1971).
(I 6 f) -DORN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 10557) [jfr t. spanndorn] (mindre br.) tekn. om mer l. mindre tapp- l. stavformig fastspännande verktygsdel (som vanl. består av en uppskuren, invändigt konisk hylsa omgiven av en ytterhylsa), expanderande dorn, (svarv)dorn. TT 1902, M. s. 88. Karleboser. 6: 33 (1953). jfr snabb-spänndorn. —
(I 1 a, b, 6 (f)) -FJÄDER. [jfr t. spannfeder] (numera bl. mera tillf.)
1) (spänstig l. stark) fjäder som spänner l. i spänt tillstånd driver ngt l. trycker mot ngt l. utgör en elastisk förbindning o. d.; drivfjäder; i sht förr äv. utan tanke på utfört arbete l. överförd kraft, om spiral- l. vagnsfjäder l. annan spänstig l. stark fjäder. König Mec. 180 (1752). Aristokratismen liknade en med våld nedböjd spännfjäder, som sprungit tillbaka och tagit igen hela sin motspänstighet. Leopold 5: 319 (c. 1804); jfr 2. Vi hafva nu skaffat skrifapparaterna på (telegraf-)stationen .. klackar .. mot hvilka häfstängerna ligga an, om de få lyda spännfjedrarne. Nyström Telegr. 33 (1869). Spännfjädrar begagnas för att spänna snören, band o. s. v. NF 4: 1404 (1881). Genom en anordning med spännfjädrar kommer större delen af den på bogin resterande belastningen att hvila på det första hjulparet. TT 1901, M. s. 27. HantvB I. 2: 124 (1934; i passare).
(I 6 f) -FÖRBAND~02 l. ~20. tekn. förbindning (i konkret bemärkelse) som kännetecknas av att delarna spänns ihop (se spänna ihop 1). HbVerkstTekn. 1: 358 (1944). —
(I 10) -GALEN. (i vissa trakter) bindgalen, helt förryckt. Nordström Byn 162 (1930). Dens. PatrFörl. 88 (1933). —
(I 1 a) -GRODA. tekn. för spänning av ledningstråd: spännklove (i allmänhet l. med ett (i sht i ospänt tillstånd) påfallande grodlikt utseende), groda. SvD(A) 1918, nr 46, s. 4. TNCPubl. 43: 225 (1969). —
(I 1 b) -HAK. hak (se d. o. 1) vari l. varmed ngt hålls i spänt läge l. tillstånd; särsk. (vap.): hak (för spänntand i stång l. dyl. förbunden med avtryckare) med hjälp av vilket avfyringsmekanism hålls spänd (o. säkrad); jfr spänn, sbst.4 4 a. KulsprI 46 (1923). SoldIInf. 1944, s. 44. —
-HAKE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 10557), förr äv. -HAKA. [jfr t. spannhake]
1) till I 1.
a) (föga br.) vävn. till I 1 a: spännare (se spännare, sbst.1 II 1 c). (Sv.) spännhake .. (t.) Spannhaken. Auerbach (1913).
b) (förr) till I 1 b: (på ett kraftigt bälte buren) hakformig anordning varmed armborst spändes; jfr 3. Retzius FinKran. 104 (1878).
2) (numera mindre br.) till I 6 f (o. 10), om (dubbel)hake l. hakformig l. hakförsedd anordning varmed ngt spänns l. hålls samman l. fast l. pressas mot ngt; spärrhake; särsk. om hake (till kedja) utgörande häminrättning till vagn (jfr brink-hake, häm-kedja). Granander SidSkaraDomk. 17 (i handl. fr. 1597; sannol. för hop- l. fastspänning av timmerstockar på hästdragen kälke l. dyl.). (Sv.) Spännhake .. (t.) ein Sperrhaken. Möller (1790). Meurman (1847; till vagn). Cannelin (1939).
(I 10) -HANK. hank (se hank, sbst.1 1) för ngts fastspänning, särsk. (el.-tekn.) för fastspänning av ledningstråd. TLev. 1892, nr 59, s. 1. —
-HJUL.
1) i sht tekn. till I 1 a: hjul (se d. o. 2) för spänning av drivrem l. drivkedja o. d.; jfr -rulle. Nordforss (1805). MeddJordbrTeknF 65: 9 (1940).
(I 6 f) -HYLSA. tekn. fjädrande fastspänningsanordning (för arbetsstycke) i form av en konisk hylsa med uppskärningar i tjockändan. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 90. —
-HÅL.
1) till I 1 a, b: hål i spännanordning o. d.; särsk. (förr) på hjul i hjullås: hål vari stångfjäderns tand grep in vid spänning. Alm VapnH 51 (1927).
(I 4 a β) -HÄNGANDE, p. adj. gymn. om person: som (intar en ställning kännetecknad av att man) hänger fritt i armarna med ryggen mot redskapet o. motfattning; om ställning o. d.: som kännetecknas av att man hänger på ovan angivna sätt; stundom äv. (i fråga) om annan hängande ställning. HjLing (1882) hos LGBranting 1: 86. Balck Idr. 3: 363 (1888; vid barrövning, med handfattning bakom ryggen). —
(I 15 a) -HÖK. [sv. dial. spännhök] (†) duvhök, hök; jfr spänning, sbst.1 (Sv.) Spännhök .. (fr.) Fourcheret. Nordforss (1805). —
(I 5 a, 15 d) -IGEL. [med avseende på anledningen till namnet jfr det citerade språkprovet] (†) = fisk-igel. Spänn-Igeln (Hirudo geometra) som ofta plågar fiskarne; trind och nästan kafvelrund; kan fästa sig med ena ändan, och hålla kroppen rät och styf, at han ser ut som en stjelk på den vattenväxt han fäster sig i hvilken ställning han kan sitta nästan hela dygnet orörlig. Fischerström Mäl. 235 (1785). —
1) till I 1 a, b: inrättning för ngts spännande. Garn- och kettingbommen (på vävstol) med spänninrättning och afstickarverk. UB 6: 422 (1874). ArbB 170 (1887; på handsåg). Alm VapnH 38 (1927; på armborst).
2) till I 6 f: inrättning för fastspänning. PriskatalSonesson 1895, s. 31 (för fasthållande av arbetsstycke i fräsmaskin). —
(I 1 a, 6 (f)) -JÄRN. i sht tekn. järn (se d. o. 5) varmed ngt spänns l. (i sht) spänns ihop l. fast l. ut; fästjärn; jfr spann-järn. (T.) Spann-Eisen .. (sv.) spännare, spännjärn. Lind 1: 1434 (1749). JernkA 1819, s. 123 (för utspännande av kedjepar i malmvåg). HufvudKatalSonesson 1920, 6: 28 (med skruvar hopfästade järn för sträckande o. fästande av läderbeklädnad till remskiva). Tre spännjärn för fasthållande av arbetsstycket .. på arborrjiggens maskinbearbetade yta. Dahl Jiggar 1: 147 (1939). —
(I 1 a, 6 f) -KEDJA.
2) (†) till I (1 o.) 6 a: kedja som håller l. låser fast ngt; särsk.: hämkedja. Nordforss (1805). 2UB 4: 393 (1899). —
(I 6 f) -KLOPPA. (numera mindre br.) tekn. kloppa (se d. o. 2). TT 1874, s. 232. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 137. —
(I 6 (f)) -KLOSS. (i sht i fackspr.) kloss (se kloss, sbst. 1) med fast- l. hop- l. utspännande användning; kloss använd ss. skyddande mellanlägg i skruvstäd o. d. EldhandvSkjutsk. 2: 42 (1886; i skruvstäd). HufvudkatalSonesson 1920, 2: 192. —
(I 1 a, 6 f) -KLOVE. tekn. klove (se d. o. 2); äv. dels om en för spänning av ledningstråd använd ledad anordning som vid sträckning kniper åt om den genomdragna tråden, spänngroda, dels: (särsk. till ömtåliga arbetsstycken använd) klove som inspännes i skruvstäd (l. dyl.). Spännklofvar (vinkeljern) uti banorna (för fasthållande av stock vid sågning) äro ej ändamålsenliga, emedan de oupphörligen skola flyttas. Eneberg Karmarsch 1: 58 (1858). Spännklofvar .. Användbara för fastspänning såväl från sidan som uppifrån. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 5. För att skydda ytan på ömtåliga arbetsstycken .. använder man sig av spännklovar av trä .. som inspännas mellan skruvstyckets käftar. Hallström Verktygsl. 175 (1923). OrdbFjärrförb. 123 (1940; för spänning av ledningstråd). —
-KOPPEL. skogsv.
1) (numera föga br.) till I 1 a, 10; om (förr använd) anordning för spänning o. sammankoppling av kedjor kring timmerlass; jfr björn-bindsle. Fredenberg Sågtimm. 31 (1892).
2) till I 10: kedjekoppel (med fågellås) som spänns ihop o. används för sammanbindning av stockändar i länsa o. d. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 339. —
-KRAFT. [jfr t. spannkraft]
1) till I 1 a, b, om yttre fysisk kraft som spänner ngt, spännande kraft; särsk. närmande sig 2, om yttre kraft med tanke äv. på dess verkan i det påverkade föremålet osv.; stundom äv.: kraft som ger l. kan ge (ngt) spänst l. större elasticitet. Jag kallar Kinans värkningsämne för Spänkraft, til utbyte för garfningsämne, som låter illa i medicinsk stil. VetAH 1800, s. 30. P (i en viss angiven formel) är lika med spännkraften. NF 15: 312 (1890). En spänd sträng ger en viss ton. Hur många gånger skall spännkraften ökas, om strängen skall ge tonens kvint? Bergholm Fys. 4: 76 (1957).
2) om inre l. inneboende fysisk kraft.
a) till I (1 b o.) 6; hos något fjädrande l. mer l. mindre elastiskt: (egenskapen att kunna spännas o. att äga en) kraft som strävar att återställa jämvikten efter spänning l. att motverka spänning (o. som förblir bunden l. som kan åstadkomma rörelse hos fjäder osv. o. därmed ofta utföra ett arbete); (grad av) fjädrande l. spänstig kraft; kraft varmed ngt spänner (mot ngt) l. varmed det spänner i ngt. Skorpioner (dvs. ballister) med liten spännkraft, men tjenlige att skjuta med på nära håll, stodo .. undangömda för fiendens ögon. Emanuelsson Plut. 3: 80 (1843). Med bågens spännkraft inträder nu ett nytt och mycket vigtigt moment i striden, nemligen det artilleristiska, betecknadt genom användandet af en biträdande naturkraft. KrigVAH 1889, s. 131. Upphör strömmen (i morseapparaten), återföres ankaret till sitt hviloläge af en spiralfjäder, hvars spännkraft kan varieras. 2NF 28: 720 (1918). Thordeman KyrkArkit. 54 (1923; hos valv). Då (ventil-)fjädern (i en s. k. ventilmotor) förlorade sin spännkraft eller gick av .. fick man byta den mot en ny. Motorför. 1928, nr 12, s. 3. Kraftutvecklingen vid en (viss) .. krökningsrörelse hos en något äldre (träd-)stam måste vara högst ansenlig, låt vara att den döda innerveden småningom formar sig .. så att den ej sätter hela sin ursprungliga spännkraft mot böjningen. SvSkog. 153 (1928). särsk.
α) i bild; jfr 3. Tillägg hjulet i dit (dvs. Guds) urverk fattning och uttrykk; skulle det ikke känna lidande af samma allmäna Spännkraft som befordrade dess Lif och beståndsrörelser? Thorild (SVS) 6: 57 (1781). Sinnets springfjädrar fingo ny spännkraft. Törneros (SVS) 1: 212 (1824). Endast .. (gm fullständig vila) kunna de nära brustna strängarne af hennes nerf-system helna för att vinna ny spännkraft. Bremer Brev 4: 367 (1865); jfr b.
β) (numera mindre br.) allmännare (jfr c), hos vattenånga: expansionskraft, tryck; äv. hos luft: (över)tryck. De Rogier Euler 1: 50 (1786; hos luft). (Perkins ång-)machiner arbeta med öfver 30 atmosferers spännkraft, och vedbesparingen är ojemförlig mot de andras. JournManuf. 2: 187 (1826). Vattenångans spännkraft. Östergren (1944).
b) till I 4 a, 6: kraft som spänner l. förmåga att spänna muskler osv.; kraft som spända muskler osv. l. muskler osv. vid spänning utvecklar; äv. till I 4 a o. 7 b (se slutet). I den mån de krafter, som hålla blodet i omlopp .. förswagas, afstadnar rörelsen, och lifligheten måste wika för en tyngd, den nerwernas spännkraft icke mera uthärdar. Ödmann StrFörs. III. 1: 116 (1811). Retelsen .. vid applicerandet af (den galvaniska) borsten .. verkar på muskelfibrerne som derigenom återfå tonus och spännkraften. VetAH 1813, s. 83. Stegen böra vara korta och lifliga (vid kapplöpning) .. så att vristen .. kan utöfva full spännkraft. Ling Regl. 107 (1836). (Den uppspringandes) muskler .. mottogo en impuls från nervprocessen, som utlöste det uppbevarade förrådet af spännkrafter. Schéele Själsl. 53 (1894). Musklerna voro ändå vid sin vanliga spännkraft, tack vare härdningen i ett strävsamt liv. Östergren (1944). särsk. till I 4 a o. 7 b, hos vingar: spännkraft (i huvudmomentets innebörd) o. bärkraft; äv. bildl. Medvetandet af bevarad ära .. skall gifva dina böners vingar spännkraft. Rydberg Vap. 171 (1891). Vilken spännkraft är där icke i vingplanet (hos ormvråken), när han vänder och far ut i en vid cirkel. Rosenius SvFågl. 3: 196 (1929).
c) (i fackspr., numera föga br.) i speciellare l. utvidgad anv.: kraft (se d. o. 4) som orsakar rörelse utan att själv vara i rörelse l. som hålls i jämvikt av annan kraft (motsatt: levande kraft); potentiell l. latent kraft. Ehrenheim Phys. 1: 231 (1822). Protoplasmat måste .. således ega en viss affinitet till syret eller i allmänhet en viss summa af kemiska spännkrafter. TT 1875, s. 237. En af de märkvärdigaste förvandlingar är den till spännkraft (latent kraft); en sådan är t. ex. den i krutet slumrande, vid dess förbränning frigjorda kraften. Rebau NatH 1: 6 (1879). Det fins alltså två slags krafter: en sådan kraft, som själf är rörelse, kallar man lefvande kraft, en sådan kraft däremot, som orsakar rörelse utan att själf vara i rörelse, kallas potentiel energi eller spännkraft. NordRevy 1895, s. 203. 2NF 9: 332 (1908).
3) [dels bildl. anv. av (1 o.) 2, dels till spänna, v.3 I 4 b o. 6] om icke fysisk kraft (se d. o. 1, 1 c); särsk.: (inre l. inneboende) kraft som spänner l. anspänner ngn l. ngt l. ger ngn l. ngt andlig spänst l. styrka o. d.; kraft l. förmåga att (an)spänna sig l. (an)spännas, (fjäderlik) spänst (se d. o. 2); i sht förr äv. dels: drivkraft, dels liktydigt med: prestationskraft, dels (se b): kraft som skapar spänningar o. d. Rutström Schiller Röfvarb. 105 (1799). Tidens spännkraft är egoismen, som endast af sin motsats, Christendomen, kan öfwerwinnas. SvLittFT 1838, sp. 105. Då den unga flickan termin efter termin måste använda det mesta af sin från skolan lediga tid på hemuppgifterna eller vid pianot, så är det ej underligt, om själens spännkraft slaknar. Verd. 1887, s. 205. Osmanlis gamla anfalls-anda är försvunnen; komma därtill provianteringssvårigheter och andra truppernas spännkraft förlamande omständigheter, minskas betydligt den turkiske soldatens värde. GHT 1897, nr 85, s. 2. Liksom diktens stämning vid skildringen av det svenska folkets tidigare öden bäres upp av tidens götiska historieromantik, ger den aktuella politiska situationen lyftning och spännkraft åt förhoppningarna på framtiden. Källquist SwSprKlag. 233 (1934). Detta väcker till liv hela hans andliga spännkraft och intelligens. Östergren (1944). särsk.
a) i fråga om litterärt alster o. d.; tyngd, (verkande) vitalitet, kraft (se d. o. 2 a). GHT 1895, nr 221 A, s. 2. Tredje delen av Till Damaskus har storvulenhet i anläggningen .. men saknar dramatisk enhetlighet och inre spännkraft. Lamm i 3SAH LIII. 2: 47 (1942).
b) om kraft som skapar spänning (se spänning, sbst.2 4) l. spänningar l. spänt förhållande l. spända förhållanden (se spänd 4). Spännkraften af den våldsamma kärlek, som frätte Hedvig Stenbocks hjerta. Crusenstolpe Tess. 1: 221 (1847). Den tid, som såg det 30-åriga krigets stora brand tändas och som andades en luft, mättad med oro och full med oförenliga motsatsers oerhörda spännkrafter. MeddLdFörsvFörb. 3: 19 (1892). Bjerre Själsläk. 102 (1914).
4) till I 6 f: fast- l. hopspännande kraft; särsk. hos mekanisk anordning; jfr 2 a. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 11 (hos chuckar). —
-KÅDA, se d. o. —
(I 1 a) -LINJAL. tekn. om var o. en av två linjaler (se linjal 2) varpå motor kan förskjutas för spänning av drivrem. JernkA 1892, s. 240. —
b) till I 6 (f); i bjälklag o. d.: list (l. sträva) med hopspännande l. förstärkande funktion; jfr -regel. AHB 83: 67 (1873). —
(I 4 a) -MUSKEL. [jfr t. spannmuskel] anat. muskel som spänner l. sträcker ngt; jfr sträck-muskel. Schützercrantz Walter 124 (1801). —
(I 1 a, b, 6 f) -MUTTER. i sht tekn. mutter för ngts (fast- l. hop)-spänning l. för reglering av spännanordning. TT 1887, s. 160. —
-PAPP.
1) (i sht förr) till I 1 a. Spännpapp, som fuktas vid påsättningen och sedan spänner sig själv. Östergren (1944).
2) till I 7 a: (tunn) papp som spännes på innerväggar (ss. underlag för tapeter) l. under innertak o. d.; jfr vägg-papp, tak-papp. Malmbgt 1894, nr 75, s. 4. —
(I 1 a, 7 a) -PAPPER. kraftigt (brunt) papper använt (ss. underlag) på väggar l. tak o. d. (jfr -papp 2); äv. (jämförelsevis styvt, på ena sidan glättat, av tecknare l. vid affischering m. m. i sht förr använt) papper som fuktat spänner sig självt när det torkar (jfr -papp 1). Tholander Ordl. (1872). ÖgCorr. 1892, nr 134, s. 4 (till väggar l. tak o. d.). Teckningarna, som efter varje klubbafton utskurits ur spännpapperet (som använts ss. bordduk av Konstnärsklubben). BohemAkademist. 52 (1931). —
(I 6 f) -PATRON. (numera föga br.) tekn. patron (se patron, sbst.2 2), spännhylsa. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 15. Nerén PraktFräsn. 38 (1940). —
(I 6 (f)) -PELARE.
2) (förr) bergv. om en mellan tak o. sula l. fyllnadsberg i ort o. d. fastspänd pelarlik anordning vari borrmaskin fästes. JernkA 1878, s. 390. —
(I 1 a, b) -PINNE. pinne varmed ngt spännes; i sht om pinne l. spjäla vid vars omvridande snöret o. därmed bladet i ställningssåg spännes, spännsticka. Eneberg Karmarsch 1: 101 (1858; till såg). Fatab. 1928, s. 145 (för omvridning av spännbom). —
-PLATTA.
1) (förr) till I 1 b; om plattformig anordning i viss typ av revolverkanon, som håller slagstiften spända till dess att dessa ett i sänder blir fria vid anordningens förskjutning. UB 6: 67 (1875).
2) tekn. till I 6 f: platta (se platta, sbst.2 1) med l. i anordning med hop- l. fastspännande funktion; i sht: platta på vilken arbetsstycke fastspännes. TT 1871, s. 100. —
-RAM. [jfr t. spannrahmen]
1) till I 1 a, 7 a: ram (se ram, sbst.1 1) vari ngt fastgöres i (mer l. mindre) utspänt tillstånd; särsk. dels: träram vari målarduk spännes, i sht: kilram, dels (textil.) om ram (i torkmaskin) vari tyg hålls utspänt under torkning, torkram. 1 stycken spennram. Kjellberg Ull 78 (i handl. fr. c. 1565). Bredvid (skåpet) .. bredde ett staffli ut sina långa ben, och på detta stod en spännram med duk. Scholander I. 2: 13 (c. 1870). Efter .. (valkningen) bli tygen ännu en gång tvättade och satta på spännramar eller liknande i torkmaskiner för att torka. Fröberg Skrädd. 40 (1941).
2) till I 1 a, 6 f: ram (se ram, sbst.1 3) vari ngt fastspännes; särsk. (till I 6 f) om förr använd konstruktion för hopspänning av flera par skidor (o. stavar) vid järnvägstransport. SkidlöpnIArmén 1917, s. 23. —
(I 6 (f)) -REGEL, äv. -RIGEL. i sht byggn. (i spännverk förekommande) regel (se regel, sbst.2 1) med sammanhållande l. hop- l. utspännande funktion; i sht: regel som utgör förbindelse mellan snedsträvor i spännverk l. sammansatt hängverk. Stål Byggn. 1: 286 (1834). Juhlin-Dannfelt 375 (1886; i spännverk). Fotvalvet (är) konstruerat som ett valv med ”spännriglar”, som hindra understödspunkterna att gå isär. (Broman o.) Hjortsjö MännRör. 275 (1952). —
-REM. (spänn- 1639 osv. spänne- 1638) [jfr t. spannriemen]
1) till I 1 a, b: rem varmed ngt spännes l. rem som spännes; särsk. dels om trumlina av läder, dels (förr) om rem som levererade spännkraften i kast- l. slungmaskin; jfr spann-rem, sbst.1 Schroderus Comenius 712 (1639; i kast- l. slungmaskin). ÖoL (1852; om trumlina).
2) [sannol. delvis till spänne] till I 10: rem (l. band) som spännes ihop (med ngt) l. spännes omkring ngt l. varmed ngt spännes fast l. rem med spänne l. annan spännanordning; i sht förr äv.: livrem. Een rundh kruttflascha medh spennerem. BtÅboH I. 13: 267 (1638). ÖoL (1852; äv. om skomakares spannrem). FSS 32: XXXV (1899; till bokpärm). Plagget (dvs. specialkonstruerade läderbyxor för gjuteriarbetare) fasthålles vid höfterna med en spännrem. TT 1904, M. s. 95. Ryggsäck med starka spännremmar. Östergren (1944). särsk. (i sht förr, numera bl. mera tillf.) rem varmed sko fastspännes l. hopspännes över foten l. skorem med spänne; jfr slejf 2. Serenius 239 (1734). Schulthess (1885). —
(I 1 a, b, 6 f) -RING, sbst.1 (sbst.2 se sp. 10557) [jfr t. spannring] i sht tekn. ring (se ring, sbst.1 2) varmed ngt spännes l. (i sht) spännes fast l. ihop; särsk. om fjädrande (hopfästbar l. hopskruvbar) ring(formig anordning) med fastspännande funktion; jfr spann-ring. (Sv.) Spännring .. (Fr.) Maille. Nordforss (1805). Holmberg Artill. 3: 298 (1883; för spännande av spiralfjädrar i revolverkanon). Skänklarne (på klämma för byggnadsställning) sammanhållas med en spännring. TT 1889, s. 152. Muffkopplingar och kompressionskoppling med koniska spänningar .. användas sällan. HbVerkstTekn. 1: 455 (1944). Isolatorfästen Spännring. SEN 24 06 95: 1 (1958). —
(I 1 a) -RULLE. tekn. rulle (se rulle, sbst.3 1 a) som spänner l. reglerar spänningen av drivrem l. drivsnöre (gm att medelst vikt l. fjäder l. dyl. (kunna) pressas mot den icke dragande remparten osv.), spänntrissa. JernkA 1861, s. 178. —
(I 1 b, 6) -SAX. (†) sax (se sax, sbst.1 II 1) vars eggdelar utgör ändpartierna av ett fjädrande metallband. BoupptSkedevi 9/1 1899. —
(I 1 a) -SKIVA. tekn. (rörlig) skiva (se skiva, sbst.2 3) för reglering av spänning hos drivrem l. dyl. TT 1901, M. s. 21. —
(I 1 a, 6 f) -SKRUV. i sht tekn. skruv(anordning) varmed ngt spännes l. spännes fast. Holmkvist BergslGruvspr. (i handl. fr. 1826; för spänning av stånggång som slaknat). Tömningsluckan .. (på en vagn för gaturenhållning) fastklämmes öfver öppningen med spännskrufvar. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 132. —
(I 6 f) -SLÅ. (spänne- 1700) (numera bl. tillf.) slå (se slå, sbst.2 1) med hopspännande uppgift. Rudbeck Bref 382 (1700). —
-SNÖRE.
(I 1 a, 6 (f)) -STAG. stag med (ut)spännande l. sammanhållande funktion. TT 1899, M. s. 1. Spännstolpar förses med stag i linjens riktning, spännstag, för att upptaga påkänningen vid .. ledningsbrott. 2NF 27: 110 (1917). Spännstag .. (dvs.) Anordning till spännande av kedjorna vid en kedjedriven vagn. Nerén (1930). —
(I 6 (f)) -STIFT.
1) (numera mindre br.) trådstift använt för att spänna fast ngt o. d. De .. med A betecknade snitten (åstadkomna i en spikklippningsmaskin) skulle .. blifva skopinnar, de med B spännstift för snickare och glasmästare (osv.). UB 6: 170 (1874).
2) tekn. om stift l. pinne (dvs. liten metallten med låsande uppgift) som gm att vara uppskuret resp. uppskuren i en del av sin längd kan hoptryckas vid islagningen o. fås att spänna mot hålets väggar. HbVerkstTekn. 1: 407 (1944). —
(I 6 f) -STOCK. (spänn- 1898—1906. spänne- 1763. spännes- 1903)
1) (numera föga br.) kraftigt trästycke varpå ngt fästes l. som används ss. underlag vid nitning o. d. TT 1898, M. s. 120. Två till fyra .. (borr-)maskiner anbringas bredvid hvarandra på en horisontal ”spännstock”. 2UB 9: 144 (1906).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tvärbjälke l. bindbjälke. Fötterna (på självmördaren) räckte till spännestocken under logen. NVedboDomb. 1763, Sommart. § 4. 4GbgVSH V—VI. 4: 55 (1903; om bindbjälke i taklag). —
-STOL.
1) (förr) bergv. till I 1 a; om anordning (ett slags domkraft i en träställning) för spänning av stånggång. Holmkvist BergslGruvspr. (i handl. fr. 1857). JernkA 1892, s. 222; jfr: Spännstol = spännskruv. Holmkvist BergslGruvspr. (1941).
2) byggn. till I 6 (f), om konstruktion med snedsträvor (i sht i taklag) som avleder vertikal belastning (särsk. gm att förvandla upptagen tryckspänning till dragande påkänning); jfr -bock, -verk 2 o. häng-stol 2, häng-verk. Takställningen (i nya S:t Micaeliskyrkan i Hamburg) är mycket Componerad och består öfwer korsen af Spännstolar. Palmstedt Res. 36 (1778). Tvenne korsverksväggar, hvilka blifvit utan spännstolar uppdragna, måste snart nedtagas. Brunius Metr. 344 (1854). TT 1891, s. 119 (i vagnsbotten). Vanliga sätt att förstärka de enkla bjälkarna är (bl. a.) .. genom brobjälkarnas upphängning i en spännstol, s. k. hängverk. 2NF 4: 196 (1905). Om spännvidden är större än 5 m tillgripas ofta träbjälkar med understödningar av spännstolar, d. v. s. vinkelstöd som utgå från underflänsen och samtidigt stötta åsen och takstolen. HantvB I. 6: 277 (1938). På logen (som var eldhärjad) .. gjorde vi spenstolar med 3 meters mellanrum, med en stolpe 10 × 10 tum som gick nere ifrån golvet uppåt sparren. Resningen av dessa tunga och grova spenstolar gick fint .. med patentblock. ByggnArbMinn. 29 (1950).
3) (†) till I 6 f?; till vippmast: ställning för mastens fastspänning? Inventarium öfver Lunds Katedral-Skolas Gymnastik-Apparelj .. En wipp-mast med tillhörande Spännstol. Norlander LingFäktsal 36 (i handl. fr. 1842). —
-STOLPE. (i fackspr.)
1) gymn. till I 4 a, om äldre gymnastikredskap som bestod av en med urtag försedd stolpe, vilken användes vid spänningsövning varvid kroppen sträcktes mellan spännstolpen (med fötterna i urtagen) o. en pinnstolpe (med handfattning i en av dennas pinnar). VLRektH 1828. NFSportlex. 3: 927 (1940).
2) (i fackspr.) till I 1 a, 7 a: ledningsstolpe vid vilken tråden är fastspänd (motsatt: bärstolpe). Nyström Telegr. 231 (1869). —
(I 6 (f)) -STRÄVA. [jfr t. spannstrebe] (numera mindre br.) byggn. sträva som spänner mot ngt l. upptar (tryck)spänning o. d., sträva; särsk. om var o. en av snedsträvorna i spänn- l. hängverk. Stål Byggn. 1: 285 (1834). Auerbach (1918). —
-STÅNG.
1) till I 1 a, b: (metall)stång använd för spännande av ngt, (metall)stång med funktion i spänninrättning. BeskrFästnPosArtill. I. 9—10: 68 (1895; på bärhake till lavettage).
3) [jfr t. spannstange] (numera mindre br.) byggn. till I 6 (f); i bjälklag av järn o. d.: järnstång med hopspännande (l. utspännande) l. sammanhållande funktion. Rothstein Byggn. 494 (1859). Cannelin (1939). —
-STÄLLNING.
2) (förr) byggn. till I 6 (f), om en vid murningsarbete använd ställning med snedsträvor som spände mot o. höll uppe bärbjälkar (vilka gick genom muren). Stål Byggn. 1: 261 (1834). —
(I 1 a, 7 a) -STÖR. särsk. (numera bl. mera tillf.), om var o. en av ett flertal störar (l. klenare stolpar) på vilka l. med hjälp av vilka fisknät spänns ut. Möller (1790). Heinrich (1814). —
(I 1 a) -SÅG. snick. om såg för snickeriarbeten med ett i en träställning fastsatt blad vars spänning kan regleras gm vridning av ett snöre upptill på ställningen (medelst en träspjäla), ställningssåg. AHB 97: 26 (1879). —
(I 1 a) -SÄNG. (†) säng för ortopedisk sträckbehandling. Tholander 1Ordl. (1847). Schulthess (1885). —
-TAG, se d. o. —
(I 10) -TAMP. (i ena ändan fastsydd l. fastnitad o. d.) kortare tygremsa (i sht på klädesplagg) l. rem l. yttersta (smalare) del av rem som (i åtdragande l. fastspännande syfte) trädes genom spänne l. sölja; slejf; stropp; äv. om l. med inbegrepp av kortare tygremsa l. rem med spänne osv. vari ovan beskrivna tygremsa osv. trädes. HusgKamRSthm 1766 B, s. 509. En af hännes späntampar hade under gåendet lossnat, och skospännet höll på att falla ut. Ekmanson Sterne 2: 90 (1791). (Sv.) Spänntamp .. (t.) Gegengurt am Sattelbogen. SvTyHlex. (1851). Johansson .. bär en öppen frackväst med flaxande spänntampar i sidenryggen. Delblanc Nattresa 79 (1967). Byxorna har börjat strama så förbaskat över magen, så spänntampen räcker inte mer till där bak. Gustaf-Janson Oskuld. 215 (1968). —
(1 a, b) -TAND. (i fackspr.) tand varmed ngt spännes l. ingående i spännanordning; särsk. (vap.) om sådan tand på stång o. d. i avfyringsmekanism. 2NF (1917). Skador på spänntand och spännhak uppstå genom slitning. SoldIInf. 1944, s. 44. —
(1 a) -TRISSA. (i fackspr.) spännrulle; spännskiva. König Mec. 181 (1752). Vi (lyckades) slutligen att förskaffa oss ej mindre än fem stycken kolfvar (av finska allmogens armborst) jämte pil, spänntrissor m. m. Retzius FinKran. 103 (1878). Numera förses de Lavals separator alltid med en spänntrissa, för att reglera spänningen af drifsnöret. Grotenfelt Mejerih. 84 (1886). Holmström Naturl. 1: 18 (1888; om spännskiva). Nerén (1930). —
(I 1 a, 6, 7 a) -TRÅD. särsk.
2) (numera föga br.) till I 1 a, 7 a, om var o. en av de trådar som spänts mellan ledningsstolpar (l. husväggar) l. mellan längsgående bärtrådar o. (i förekommande fall tillsammans med bärtrådarna) bär upp ledningstråden l. -trådarna, tvärtråd. TT 1892, s. 90. SvD(A) 1917, nr 21, s. 12. —
(I 6 (f)) -TRÄ. (spänn- 1807 osv. spänne- 1844) trästycke l. slå o. d. med utspännande l. sammanhållande funktion; tvärslå; i sht förr äv. = -sträva. Möller (1807). En tolft spänneträn (till en ladugårdsbyggnad) 8. alnar långa, 6. tum i fyrkant. VDAkt. 1844, nr 416. Spännträ, n. (att hålla stegarna tillsamman på en arbetswagn) .. ÖoL (1852). För att ge de urholkade ekstockarna större bredd fyllde man dem med vatten, som uppvärmdes med heta stenar, och satte in spännträn. Hasslöf SvVästkustf. 296 (1949). —
(I 1 a, 6 (f), 7 a) -TÅG. [jfr t. spanntau] särsk. till I 6 (f), 7 a: tåg varmed ngt spännes (fast) l. stadgas. VetAH 1744, s. 49. Målnät .. med linor, pinnar och spänntåg. KatalNK 1925, Vår. s. 63. —
(I 1 a, 6 f) -TÅNG. (i fackspr.) (för spänning l. sträckning av ngt använd) tång vars skalmar låses av ring l. annan anordning; skjuttång; lädertång, pinntång; i sht förr äv.: spänngroda. Carlström Spinnm. 60 (1832; om lädertång). För (telegraf-)trådens spännande fattar man fäste på tråden medelst en s. k. ”groda” eller ”spänntång” (osv.). Nyström Telegr. 73 (1869). Man spänner tanden (i stoppverket på ett ur) i en skjuttång (spänntång) och uppfilar hålet lika mycket åt alla sidor med en fyrkantfil. Bergqvist o. Hellberg Horrman 34 (1881). Spänntång för likformig bockning. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 456. Nödvändiga (vid tapetsering) äro vissa snickarverktyg .. samt en spänntång avsedd för spänning av korta sadelgjordar, som användes när utrymmet ej tillåter användning av sadelgjordspännaren. HantvB I. 2: 308 (1934). —
(I 10) -TÄCKE. (förr) specialkonstruerat täcke varmed våldsam l. orolig mentalpatient l. fånge spändes fast i sängen. Gadelius Själsl. 3: 108 (1922). —
(I 6) -VALV. (numera mindre br.) om valv som spänner mot stödjepunkterna (o. uppbär ngt). Jag (har) funnit säkrast at ställa kistorne (dvs. de slutna kärl i vilka brännstål framställdes) på låga och nätta spännhwalf. Rinman Jernförädl. 329 (1772). Melander Långtur 19 (1896; i järnvägsbro). —
-VERK.
1) (numera mindre br.) till I 1 a: anordning varmed ngt spännes. särsk.
c) järnv. vid växel- l. signalanordning: anordning som automatiskt reglerar spänningen i trådledningen. TT 1899, Byggn. s. 75. VaruhbTulltaxa 1: 527 (1931).
2) byggn. till I 6 (f); om (friliggande) konstruktion som underifrån förstärker bärkraften hos bjälke l. balk o. dyl. o. som (väsentligen) består av mot bjälken osv. gående snedsträvor vilka spänner mot bjälken osv. o. överför tryckspänningen till landfästen l. murar o. dyl. l. förvandlar denna till dragande påkänning hos tvärbjälke i konstruktionens underkant (motsatt: hängverk). Invention på 2:ne trä-bryggor öfwer breda strömmar, med häng-werk och spänn-werk. Polhem Test. 124 (1761). Dalälfven .. öfverfares på en bågbro med spännverk af stål. TurHb. 1: 13 (1894). Armerad bjälke, (dvs.) bjälke, hvars styrka mot böjning förstorats därigenom att på dess undersida ett spännverk blifvit insatt. 2NF 2: 25 (1904). Exempel på .. större takkonstruktioner af trä .. (är) festhallen vid utställningen i Düsseldorf 1902, där stolarna, utförda som ett slags spännverk, hade ett spann af 21 m. och stodo på 5 m. afstånd. Därs. 28: 303 (1918). —
-VIDD. [jfr t. spannweite]
1) till I 8 a (o. b α): avstånd l. sträcka varöver brospann l. takstol o. d. spänner, avstånd l. öppning mellan två stödjepunkter för valv l. tak l. spännverk l. annan jämförbar konstruktion, förr äv. liktydigt med: spannform, spann; äv. allmännare (se särsk. a—c) om det varöver ngt spänner l. om avstånd mellan två (upphöjda) punkter l. mellan spetsarna l. ändarna av ngt utsträckt. Stål Byggn. 1: 266 (1834). Ständigt växa nya broar öfver Seinen, den ena bredare än den andra, med allt Zirligare kistor och allt flackare spännvidd. Estlander KonstH 232 (1867). FoFl. 1907, s. 33 (mellan hornkvickar). Bildmark Entrepr. 133 (1921; mellan balkar i tak). Fransmannen Polonceau hade .. lyckats konstruera en .. takstol, som tillät helt nya spännvidder. Paulsson SvStad 2: 418 (1950). Den vackra bron över Höje å strax söder om Lund med en spännvidd av 30 meter. Dædalus 1957, s. 120. särsk.
a) i elektrisk ledning l. telegrafledning o. d.: avstånd mellan två stolpar (l. andra fästpunkter). Nyström Telegr. 87 (1869).
b) om avstånd mellan vingspetsar (l. mellan bas o. spets av en vinge) l. mellan långfingerspetsarna på rakt i sidled utsträckta armar o. händer l. mellan tumspets o. pekfingerspets (l. annan fingerspets) hos (maximalt) utspärrad hand; (ving)bredd; spann (se spann, sbst.1). Chimpansen blir i allmänhet något större än orangen. Armarnes spännvidd är omkring en och en half gång så stor som kroppens höjd. Sundström Huxley 413 (1874). Stora spännvidden från tumspetsen till spetsen af lill-, ring- eller långfingret ger en punkt, lilla spännvidden från tumspetsen till pekfingerspetsen två. Norman GossLek. 128 (1878). Störst .. af alla kända fjärilar är .. honan af den i Queensland hemmahörande Coscinocera hercules, som når en spännvidd af icke mindre än 284 mm. 2NF 22: 696 (1915). Söderberg PrFlygl. 1: 10 (1935; mellan bas o. spets på flygplansvinge). Renander Wernstedt (1965; mellan långfingerspetsarna hos människa).
c) i sht tekn. om det största avstånd som kan erhållas mellan käftarna osv. i skruvnyckel l. skruvtving l. skruvstäd l. dyl.; (största) vidd som skruvnyckel osv. kan spänna över. PriskatalSonesson 1895, s. 68 (hos skruvstycke). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 95 (hos skruvnyckel).
2) [bildl. anv. av 1 l. till spänna, v.3 8 b β] om egenskapen l. förmågan hos ngn l. ngt att spänna (se spänna, v.3 8 b β) över l. omfatta (så l. så) mycket; vid omfattning l. innebörd l. syftning; (andlig flykt l. spänst o.) bredd l. (räck)vidd; äv. (se b): avstånd. Schandorph (har) icke gifvit sin berättelse (dvs. romanen Det gamle Apothek) den episka spännvidd som Kielland sina. NordT 1886, s. 406. (J. Thyréns) vetande har en spännvidd som få andras, hans människokännedom likaså. Segerstedt Händ. 314 (1921, 1926). Den genialiske Poseidonios .. en universell ande av aristotelisk spännvidd, lika stor som tänkare och som författare. Wifstrand GrKultHFas. 29 (1950). För M. Björkquist framträder kyrkobegreppet med stor spännvidd. Kyrkan skall vara tillräckligt vid för att i sig kunna upptaga all sanning, som ligger utanför kyrkan. ÅbKristHum. 1964, s. 12. särsk.
a) om variationsvidd l. variationsbredd. DN(A) 1930, nr 277, s. 8. Evelyn Waugh har ett temperament med betydlig spännvidd — från den fatalistiska melankolin .. till den fräna ironin eller det uppsluppna skrattet. MorgT(A) 1948, nr 311, s. 7. Spännvidd .. (dvs.) Skillnaden mellan det största och minsta värdet en variabel, parameter eller konstant kan anta. Karlqvist ADBOrdb. 19 (1973); jfr b.
b) övergående i bet.: avstånd (se d. o. 3) l. skillnad. I den amerikanska reklamen är spännvidden mellan det exklusiva och det i våra ögon mest banala oerhört stor. Form 1946, s. 35. Den stora spännvidden mellan elevernas anlag och intressen i sjuan och åttan gör det givetvis önskvärt att man individualiserar mer än vad som nu är praktiskt möjligt. Skolvärld. 1965, s. 1265. —
(I 1 a) -VIKT. (i sht i fackspr.) vikt som håller lina l. dyl. spänd, sträckvikt. Hildebrandsson Buchan 108 (1874). —
(I 8 b α) -VINKEL. (†) eg.: omspännande vinkel; i uttr. stora stryk- och spännvinkeln, i befästningsverk: vinkel som två mötande stryklinjer bildar. Rålamb 8: 8 (1691). —
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SPÄNNE-BAND, -BJÄLKE, se A. —
-BÅGE, -BÄLTE, -REM, -SLÅ, -STOCK, -TRÄ, se A.
C (†): SPÄNNES-STOCK, se A.
Avledn. (till I): SPÄNNARE, sbst.1, om person m.//(ig.), om sak r. l. m. [fsv. spännare, stark spännare av armborst l. pilbåge; jfr nor. dial. spennar, d. spænder, ävensom t. spanner]
I. om person; särsk.
1) (numera bl. mera tillf.) till I 1 a, b, 7, 10, 11: person som spänner ngt; särsk. till I 1 b (i ssgn böss-spännare). Spännare .. (dvs.) Den som något spänner. Schultze Ordb. 4732 (c. 1755).
II. om sak.
1) till I 1 a: anordning l. redskap (t. ex. sprint l. nyckel) varmed ngt spännes l. sträckes (ut) l. dras l. skruvas åt l. varmed ngt hålls (ut)spänt l. (ut)-sträckt osv. l. varmed ngts spänning regleras. Dät som går twärt öffuer bak på hästskoen (konstruerad av J. Ekeblad) är en skruff som kan skruffuas till med spännaren och fram för tån är en leed på till att göra honum wijd och trång som man will. Ekeblad BrClEkeblad 176 (1655). Schreber v. Schreeb Lifskvadr. 23 (i handl. fr. 1717; om pukspännare). (Beskrivning på en pålkran) S .. (betecknar) lyftarmen hwarmed spännaren T, uplyftes när låset bör falla ned. König Mec. 182 (1752). En bensåg med spännare. Hjelt Medicinalv. 3: 231 (i handl. fr. 1753). Spännaren till stångskrufvarne. Rinman 1: 1025 (1788). Möller (1790; om spännrulle på bandvävstol). Tapetserarens verktyg äro temligen enkla; några tänger och spännare för att spänna sadelgjordarna och tyget. ArbB 236 (1887). Hos en mängd af de sistnämnda (dvs. flädermössen) fungerar svansen som spännare och stöd för den bakre delen af flyghuden. FoFl. 1910, s. 64. jfr kedje-, puk-, racket-, rem-, sadelgjords-, själv-, tråd-, vant-spännare. särsk.
a) om anordning för spänning av avfyringsmekanism o. d.
α) (förr) nyckel varmed fjädern på hjullåspistol spändes, bösspännare, spännyckel. Ett par pistoler med gode hölster och spenner. Jakobsson BevBeklädn. 126 (i handl. fr. 1626). Då (hjul-)låset skall begagnas sättes en nyckel eller spännare på hjulets yttre, fyrkantiga axel och hjulet omvrides tre fjerdedels hvarf. Jochnick Handgev. 118 (1854); jfr Alm VapnH 51 (1927). jfr böss-spännare.
β) i mekanism till (äldre) handeldvapen: metallstycke som spänner hanen. EldhandvSkjutsk. 2: 130 (1877; i mekanism till revolverhane). Balck Idr. 2: 170 (1887; i mekanism till gevärshane).
γ) (†) hane (se hane, sbst.1 6); äv. = hane, sbst.1 6 c. 1 Eldföre medh Spännare. BoupptSthm 1682, s. 39 b (1681). Schultze Ordb. 4732 (c. 1755).
b) (förr) anordning för spänning av armborst. Emedan i ställe för trä med tiden widtogs stål (till bågar), såsom mera spänstigt, blef nödigt för den, som icke ägde nog styrka i fingerna, at bruka en Spännare til (båg-)strängens updragande. LMil. 2: Företal s. 11 a (1764). MeddNordM 1897, s. 130. jfr båg-spännare.
c) vävn. för utspänning av väven intill inslaget vid vävningen använt redskap (som hos handvävstolar består av två förskjutbara o. i ytterändarna uddförsedda tenar). Serenius 249 (1734). Anmärkningsvärt i Länghems socken är det stora beståndet av alla slags vävredskap. Vackert utsirade spinnrockar och spännare finnas i var och varannan gård. Form 1936, s. 61. NordTextilteknTerm. 81 (1974).
2) [jfr motsv. anv. av nylat. tensor] (†) till I 1 b: sträckare, sträckmuskel. Hartelius Anat. 104 (1874). Framför Musculus gluteus maximus, just vid höftens sidokontur ligger spännaren af lårfascian. Müller LbAnat. 101 (1905).
3) (†) till I 4 a β ε'; i båt: bräda utgörande fotspjärn (för roddare); jfr spark-bräda, spänn-bräda 1. (Roddaren) N:o 4 tager ut spännare bultarne, och uphäfta Spännaren, medelst den öfversta Bultens underläggande. ReglArméenFl. 1788, s. 107. ÖoL (1852).
4) (numera mindre br.) till I 6 (f): anordning (särsk. fjädrande l. skruvad anordning) varmed ngt fasthålles l. fästes l. stöttas o. d.; spärr; äv.: sträva o. d. Skrufstäd med Spännare. Grundell UnderrArtill. 222 (1705). Välbemälte Herrar (skolinspektörer) funno skäligt, at hos Magistraten påminna om (bl. a.) .. en spännares upsättande på Scholdörn. ÅbSvUndH 83—84: 337 (1788). Som (modellen till) Träbron öfver Nevaström .. är helt och hållet betäckt och inbyggd, kan man icke granska ihophuggningen af vasar, bjelkar, spännare m. m. til den ofanteliga medlersta hvalfbågen och sidohvalfven. JournSvL 1799, s. 108. (En viss bokstav på bild anger) En spännare at hindra (tand-)hjulet (på mudderpråm) och skoporna gå tillbaka. Dædalus 1937, s. 111. särsk.
a) (förr, numera mindre br.) skeppsb. om vart o. ett av de (vinkelformiga) trästycken som sammanband fartyg (i för o. akter) med avlöpningssläde; äv.: (diagonal)stinnare. Chapman Skeppsb. 221 (1775; om förbindningar mellan fartyg o. avlöpningssläde). För att hindra fartygets nedsjunkning i (avlöpnings-)släden och slädens stjelpning fastsättas för och akter utanpå släden timmer eller knän, kallade stinnare eller spännare, som sträcka sig uppåt fartygssidan, vid hvilken de fästas medelst sprintbultar. NF 1: 210 (1875). 2NF 6: 295 (1906; om diagonalstinnare).
b) (†) om vart o. ett av två rektangulära trästycken varmed häftad bok spänns samman efter häftningen. (Sv.) Spännare .. (boktr.) (t.) Spannholz. ÖoL (1852).
5) (numera föga br.) till I 10: lås l. spänne l. knäppe. Förloradt. En plånbok med spännare, innehållande flere stycken handlingar. VexiöBl. 1845, nr 29, s. 4.
Ssgr: spännar- l. spännare-band. (†) till spännare II 1 a: kring livet spänt band för bösspännare. OxBr. 11: 715 (1637). GenMRulla 1684, s. 324.
-bult. (†) till spännare II 3. (Roddaren) N:o 4 tager ut spännarebultarne, och uphäfta Spännaren. ReglArméenFl. 1788, s. 107.
-hjul. (†) till spännare II 4: spärrhjul. Ett spännar-hjul af järn som förhindrar at häyaren (i en pålkran) icke faller ned när karlarne stiga af hjulet. König Mec. 182 (1752). Spännarhjul, se Spärrhjul. Weste FörslSAOB (c. 1817).
-inrättning. till spännare II 1: inrättning i form av l. med spännare. Kofot- eller get-fotarmborstet .. var försedd med en spännareinrättning. Spak Handskjutvap. 3 (1890).
-ked. (†) till spännare II 1 a, om kedjelikt gehäng om livet. Strax efter uppkomsten ur vattnet (i Vittsjö) skänkte .. (G. II A.) Ryttaren (som räddat hans liv) sin spännare-ked, eller sitt bälte, som var af silfver. Hallenberg Hist. 1: 292 (1790); jfr Afzelius Sag. VIII. 2: 22 (1857).
-nyckel. till spännare II 1 (a), = spännare II 1 a. Hjullåselddon från Pommerska konstskåpet i Berlin jämte löst kruthorn kombinerat med spännarenyckel och skruvmejsel. Livrustk. 1937—39, s. 68. —
SPÄNNBAR, adj. till I 1 a (o. b), 7, 10: som kan spännas; särsk. till 1 a, 10. En spännbar mekanism. Materialet är mycket spännbart, kan spännas mycket, är mycket elastiskt. (Sv.) Spännbar .. (t.) schnallbar. Auerbach (1913). SAOL (1973).
Avledn.: spännbarhet, r. l. f. egenskapen att vara spännbar; elasticitet. Problemet (att konstruera en illusorisk modell av stora sjöormen) var tydligen i alla delar väl studeradt, såväl i fråga om (den uppblåsbara gummi)-slangens växlande spännbarhet som (de för inskärningar i ormkroppen avsedda) sänkenas afstånd och öglornas vidd. Högberg Jim 198 (1909). För att öka spännbarheten inoljas remmen. Östergren (1944). —
SPÄNNIG, adj. [sv. dial. spännog, som spänner, trång] (†) till I 1 a, 6: som spänner l. har benägenhet att spänna l. spännas; anträffat bl. liktydigt med: spänd. Rägn giör togwärken och repen spännigare, när the af wärman, solhetan och torkan äro slakne wordne. Broman Glys. 3: 930 (1748).
Spoiler title
Spoiler content