SPÄNSTA spän3sta2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
i den särsk. förb. SPÄNSTA EMOT10 04 l. MOT4. (mera tillf.) sätta sig till motvärn l. spjärna emot (ngt); äv. abs. (O. Rydqvists) blygsamhet gränsade till självutplåning. Nu är han borta, och han kan inte längre spänsta emot den höga bedömningen av hans verk. DN(A) 1965, nr 70, s. 20. Hur katolskt landet (dvs. Jugoslavien) än är i dag och har varit i ett par århundraden, var det på 1500-talet gediget lutherskt och blev föremål för en ytterligt energisk motreformation, en tvångsmässig återgång till katolska kyrkan. De som spänstade emot åkte ut. Därs. 27/2 1966, Söndagsbil. s. 5.
