SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1986  
SPÄNSTIG spän3stig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(spenstig 17501847. spänstig 1711 (: uthspänstig) osv.)
Etymologi
[jfr d. spændstig (i bet. 1; lån fr. sv.); till SPÄNNA, v.3, sannol. med anslutning till senare leden i MOT-SPÄNSTIG (jfr SPÄNSTIGHET, sbst.2) o. (åtm. i bet. B) under påverkan av ELASTISK (o. ELASTIK ss. adj.). — Jfr SPÄNST, SPÄNSTA, v.1, SPÄNSTIGHET]
A.
1) [möjl. utvecklat ur 2] (†) (hårt) spänd (se d. o. 1); äv.: oböjlig, styv. (Sv.) Spänstig .. (t.) stramm, strammicht, straff, spannend. Lind (1749). At strö såcker i sår bruka wåra bönder, så wäl som turkarne, när de skurit sig, på det intet fibrarne skola blifwa alt för spänstige, ty såckret uppmjukar labia vulneris, så at fibrarne bli laxiores och wärken afstadnar. Linné Diet. 2: 151 (c. 1750). (Olja) mjukar up det, som är spänstigt, som ses om man smörjer den på läder. Därs. 155.
B. elastisk o. i anv. som utgår härifrån.
2) elastisk; numera nästan bl. mer l. mindre pregnant (motsatt: slapp o. d.), särsk.: som har god förmåga att återta sin form efter uttänjning l. hoptryckning l. böjning; som har (god) fjädrande förmåga l. kraft. Myllan som, för sig allena, har den egenskap at wara spänstig eller at gifwa sig up, då någon tryckande kraft uphörer. VetAH 1740, s. 363. Den urfjädern är ej nog spänstig. Weste FörslSAOB (c. 1817). Der (dvs. i skattkammaren) låg spänstiga bågen och pilinrymmande kogret. Johansson HomOd. 21: 11 (1845). Varje ljud uppstår på så sätt, att en spänstig kropp, ”ljudkällan”, bringas i dallring. Danell SvLjudl. 1 (1911). Marken är frostig av den första frosten, försilvrad och spänstig. Rosen GrönK 202 (1940). — jfr FJÄDER-, O-, UT-SPÄNSTIG. — särsk.
a) om muskler o. d.: som har god l. (väl) bevarad elasticitet l. smidighet (o. god, i sht mer l. mindre explosiv arbetsförmåga); äv. om kroppsdel: som har sådana muskler; elastiskt fast l. spänd; jfr 3. Rosenstein Comp. 283 (1738; om muskel i luftstrupen). (Personer) Hos hvilka hjertat och de andra käril icke äro mycket stora, fibrerna fina, men spenstiga .. kallas Cholerici. Westerdahl Häls. 8 (1764). Hottentottsharen, wid Cap, är nästan lika skapad som Yerboa (dvs. en råttart), men gör ännu längre hopp .. med tillhjelp af den spänstiga swansen. Hartman Naturk. 172 (1836). Hennes barm är spänstig och oförbrukad som en ynglings håg .. Ingen barnamun har ännu sökt den. Moberg Rosell 360 (1932). Före prestationen kontrollerar (idrottsmannen), att hans muskulatur är lös och spänstig, ej slapp och ospänstig. Thulin Gymn. IV. 1: 24 (1935).
b) (†) om icke fast kropp (särsk. gas l. ånga l. luft); särsk.: som kan komprimeras o. utvidgas l. som kan återgå till tidigare täthetsgrad efter upphörande av kompression l. utvidgning. VetAH 1741, s. 104 (om luft). Ångor äro spänstige och intaga vid 100 gr. värma 14000 gånger större rum, än vatten, hvartil de dock åter förenas under afsvalning. TBergman (1775) hos Scheffer ChemFörel. 196. (Vid järnets fällning ur salpetersyra) med Alkali, som håller Luftsyra .. sker tillika mer och mindre stark fräsning, under det att den spänstiga Luftsyran af den starkare Salltpettersyran utdrifwes. Rinman JärnH 823 (1782). 2 olika slag af medier (dvs. vatten och ljus), det ena flytande i jorden, det andra spänstigt i luften. Agardh Bot. 1: 191 (1830).
3) om (gång l. rörelse l. hållning o. d. hos) person l. djur: som förflyttar sig l. bär sin kropp o. d. resp. som utföres med l. präglas av (kraft o.) fjäderlik elasticitet l. av kraft o. smidighet l. vighet l. av tänjbara o. mer l. mindre explosivt arbetande muskler; (kraftfullt) sviktande l. fjädrande; äv. (allmännare): som har en vältränad l. vältrimmad kropp l. god kondition; rask o. rörlig, vid god fysisk vigör; jfr 2 a. En spänstig höjdhoppare l. idrottsman. Med ett spänstigt hopp stod han uppe på stenen. Han är spänstig som en stålfjäder; jfr 2. Karl XII var till det yttre smärt och välväxt, spänstig i gången. Odhner Lb. 253 (1869). Kinderna äro bleka, ögonen matta, den spänstiga hållningen och den dansande gången äro totalt försvunna. Idun 1888, s. 232. (Hon hade) raskt slagit in på stigen der de små fötterna, vigt och spänstigt som en katts, trippade fram öfver tufvorna. Hedenstierna FruW 32 (1890). EHTegnér i 3SAH 5: 17 (1890; om fot). Hagberg Pérez Galdós Mar. 3 (1894; om gång). (Lejonet) gick med långa, ovana men spänstiga steg. Hallström Than. 37 (1900). Dock, det är inte bara näringen som håller en människa frisk och spänstig. Zetterström VärldHj. 71 (1942). Anton Johnsson tog cykeln och en stallykta och cyklade till kyrkan, .. en gammal, spänstig man som klättrar upp i den svåra trappan i klockstapeln och ringer varje gång det beger sig. DN(A) 1964, nr 351, s. 6. — jfr FJÄDER-, O-, SKIT-, UNGDOMS-SPÄNSTIG.
4) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. av 2, i fråga om fysisk företeelse. — särsk. (anslutande till ännu bruklig anv. av 2).
a) om luft; jfr 2 b. De nästan med ens löfvade träden, ur hvilka .. sångfåglarne .. fylla den spänstiga, skära vårluften med sitt qvitter. Geijer Häfd. 46 (1825). Luften var spänstig och himlen klar, en strålande sommarmorgon. Östergren (1944).
b) (i fråga) om linjer l. form hos ngt konkret. Utom flera (tillämpningar av minsta verkningens lag) .. gjorda .. af Honom (dvs. dess upptäckare) sjelf, visade Euler, huru den Spänstiga krok-linien (Curva Elastica) härigenom kan bestämmas. Nordmark PVetA 1808, s. 19. På det mörka lamellträgolvet ligger grova linneryor under de stadiga, spänstiga möblerna. Form 1942, s. 26. (Stengods-)Kärlens spänstiga bottenkurvatur .. har givit något av full och fast volym i .. (den kinesiska Sungtraditionens) anda. Därs. 1952, s. 82.
c) om röst l. ljud l. rytm o. d. De kraftiga, spänstiga rösternas klang brusade högt öfver deras hufvuden. Idun 1890, s. 294. PT 1902, nr 105 A, s. 3 (om rytm). Ljudet från hennes höga klackar klingade .. hårt och spänstigt. Hellström Malmros 317 (1931).
5) i bildl. anv. av 2 l. 3, (i fråga) om psyke l. lynne l. intellekt l. produkt av andlig l. intellektuell verksamhet o. d. Järta 2: 70 (1826; om vältalighet). Agardhs spänstiga sinne kunde väl tyngas af olyckan; det kunde ej af henne nedböjas. Carlson i 2SAH 33: 57 (1861). Han var inom sig spänstigt glad, främst för segern och sedan för den lycka, som väntade honom efter striderna. Blomberg Överg. 210 (1915). DN(A) 1930, nr 326, s. 32 (om ord). Den flickan låter sig inte nedslås, hon är spänstig som en stålklinga, men hur vi ska kunna hjälpa henne .. det begriper jag inte. Juel ProstD 235 (1933). Staffan Björcks bok är skriven i en spänstig, poängrik stil och är ett högtstående exempel på att den vetenskap han dyrkar inte behöver vara tråkig. DN(A) 1964, nr 344, s. 4. — jfr SINNES-, SJÄLS-, UNGDOMS-SPÄNSTIG. — särsk. (mera tillf.) om nerver. Friska, spänstiga nerver giva hälsa åt hela organismen. SvD(A) 1935, nr 296, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content