publicerad: 1986
SPÄTTA spät3a2, i bet. 1 r. l. f., i bet. 2 f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(spetta 1953. spätta 1855 osv.)
Etymologi
[avledn. av den stam som föreligger i d. spætte, fläck (se SPÄTTIG); delvis eg. kortform för RÖD-SPÄTTA]
1) benämning på olika slag av flundror; särsk. (i vissa trakter) om rödspätta. Nilsson Fauna 4: 612 (1855; om rödspätta). Rödspåtta är artens namn i Bohuslän. I södra Sverige kallas den med ett mera danskt namn för Rödspätta eller endast Spätta. Smitt SkandFisk. 398 (1892). Spätta, populär benämning på rödspättor, små sjötungor o. a. flundror. BonnierLex. (1966).
2) [anledningen till benämningen är möjl. likheten med den särskilt på 1950-talet förekommande plattfiskliknande förlängningen av avgasröret på vissa motorcyklar o. bilar (i slangspråk kallad ”spätta”)] (vard.) kvinnlig (följeslagare till) skinnknutte; äv. allmännare, om ung kvinna. Hylands knutte-reportage fick goda ”recensioner” av Stockholms skinnknuttar och deras ”spättor”. AB 1951, nr 224, s. 1. Det heter, som var och en vet, inte längre brallis. En ung kvinna är sedan minst flera veckor tillbaka en spätta, företrädesvis om hon sitter uppflugen bak på en skinnknuttes knarr. Idun 1951, nr 52, s. 3. Femtiotalistskinnknuttarna och deras spättor har med tiden gått och blivit ”Svenssons” med bil. DN 1968, nr 174, s. 4.
Ssgr (till 1): A: SPÄTT-BALIST. (†) fisken Balistes maculatus Gmel. (som är försedd med fläckar liksom en rödspätta), fläckfisk. Malm Fauna 599 (1877). —
-FÅNGST. (spätt- 1928 osv. spätte- 1945) särsk. konkret. Riklig spättfångst utanför Esbjerg. Östergren (cit. fr. 1928). —
-ROCKA. [fisken är liksom rödspättan försedd med orgelbundet spridda fläckar] (†) om fisken Raja circularis J. Couch., sandrocka. Lilljeborg Fisk. 3: 565 (1890). 2NF 23: 564 (1916). —
B (mindre br.): SPÄTTA-FILÉ, se A.
C (numera bl. i vissa trakter): SPÄTTE-FISKE, -FÅNGST, -GARN, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content