SQUATTER skvot4er l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal (skvätter Dalin(1871)), m.//ig.; best. -n; pl. -s.
Etymologi
[liksom t. o. fr. squatter av eng. squatter, till squat, huka sig ned, slå sig ned på odlad jord (utan laglig rätt), av ffr. esquatir, anträffat bl. i bet.: krossa, av es- (av lat. ex, utifrån, se EX-) o. quatir, slå, gömma (äv. refl.: huka sig, gömma sig), av ett vulgärlat. coactire, pressa samman, till lat. coactus, p. pf. av cogere, driva samman, av co- (se KON-) o. agere, driva (jfr AGERA)]
1) (om ä. nordamerikanska förh.) nybyggare som (utan laga rätt) slog sig ned på ouppodlad jord. Dalin(1871). Han var bara en squatter, som kom för att köpa en säck brödmjöl, som han skulle bära hem på ryggen femton mils väg. Moberg Invandr. 481(1952).
2) i Australien (o. vissa andra utländska områden): person som (mot låg avgift) arrenderar oodlad statsägd jord (för att driva fårskötsel); person som driver fårskötsel (i stor skala). Dalin(1871). Hultman ÖknHeml. 51(1909; i Australien). 2SvUppslB(1953; äv. utanför Australien).
3) (om utländska förh.) person som utan laga rätt ockuperar en obebodd bostad. Ett fyrtiotal ’squatters'' har med våld satt sig i besittning av flera tomma våningar i Lille. SvD(B) 1946, nr 292, s. 3.VBostad 1981, nr 6, s. 27.
SAOB
