SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1986  
STABILISATOR stab1ilisa3tor2 l. 010—, äv. —40, r.; best. -n; pl. -er stab1ilis1atω4rer l. 010—.
Etymologi
[jfr t. stabilisator, eng. stabilizator, fr. stabilisateur; till STABILISERA]
(i fackspr.)
1) motsv. STABILISERA 1: anordning avsedd att göra ngts jämviktsläge mera stabilt, stabiliserande anordning; särsk. dels om sådan anordning för flygplan (avsedd att motverka vridning kring flygplanets tväraxel), dels om sådan anordning för fartyg (avsedd att motverka rullning), dels om sådan anordning för fordon (avsedd att motverka krängning i kurvor). Ett särskilt plan, stabilisatorn, ute vid stjärtens bakända. Thulin o. Malmer Flygm. 60 (1916). En automatisk stabilisator för flygplan, torpeder och undervattensbåtar, baserad på gyroskopprincipen. SvD(A) 1931, nr 95, s. 3. Stabilisator som förhindrar fartyg att rulla i hög sjö. UNT 1932, nr 11146, s. 5. AutB 1: 498 (1947; för bil).
2) motsv. STABILISERA 2: anordning l. ämne l. företeelse avsedd (avsett) att göra ngt stabilt; särsk. (kem.) om ämne som tillsätts till en blandning l. förening o. d. för att bevara dennas kemiska egenskaper. I moderna krut ingå .. vissa tillsatser för .. höjande av lagringsbeständigheten, s. k. stabilisatorer. SvUppslB 16: 177 (1933). Glas bildas genom sammansmältning under kemisk reaktion vid 1200—1600° C av vanligen minst ett råmaterial från följande tre komponentgrupper: 1) glasbildare .. 2) flussmedel .. 3) stabilisatorer. Hermelin Glas 21 (1966). Stabilisator (dvs. inom gummitekniken förekommande) medel avsett att hindra icke önskvärd reaktion eller process. TNCPubl. 39: 98 (1968). jfr: Ny Aga-produkt .. en dragstabilisator (att montera på skorstenen). UNT 1941, nr 21, s. 6. jfr äv.: En vanlig, medveten eller omedveten, invändning är att ökad aborträtt leder till ökad promiskuitet; risken att bli gravid skulle bortfalla som moralstabilisator. DN(A) 1965, nr 49, s. 2.
Ssgr (i fackspr.): (1) STABILISATOR-MOMENT. stabilitetsmoment. Motverkande stabilisatormoment .. (dvs.) Stabilisatorn (i ett flygplan) åstadkommer vid störning ur jämviktsläget ett motverkande moment. Söderberg PrFlygl. 1: 30 (1935).
(2) -RÖR. rör (se rör, sbst.3 3 e) som utgör l. fungerar ss. stabilisator; jfr stabiliserings-rör. RadioteknOrdl. (1944).
(1) -SKEPP. skepp försett med stabilisator(er). SvKomm. 1962, nr 5, s. 287.
Spoiler title
Spoiler content