publicerad: 1986
STABIL stabi4l, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. stabil, eng. stabile; av lat. stabilis, liksom stabulum, ställe, stall, till stare, stå (se STÅ, v.). — Jfr ETABLERA, INSTABIL, KONSTAPEL, RESTERA, v.1, STABEL, STABILISERA, STABILIT, STABILITET]
1) om sak: som står stadigt l. som (stillastående l. i rörelse) har god jämvikt; stadig l. orubblig; äv.: hållfast l. stark (äv. övergående i 2); äv. om egenskap hos sak: som kännetecknas av stadga l. god jämvikt l. orubblighet l. hållfasthet l. styrka; äv. ss. adv.; jfr STABEL 1. Hvarje kraft, som verkar på en stabilt understödd kropp .. måste (osv.). Fock 1Fys. 48 (1853). TT 1873, s. 90 (om utseende hos maskin). Som bron nu stått i öfver ett qvarts sekels trafik, under flere svåra flöden, torde man få anse den lika stabil som någon annan jernvägsbro. Adelsköld Dagsv. 3: 203 (1900). Det synnerligen rymliga, luftiga och mot stormar fullkomligt stabila tältet. Melander UnderlL 341 (1912). En flygmaskinsvinge är .. stabil, då den flyger ”på rygg”. I detta läge är emellertid bärkraften alltför liten. Thulin o. Malmer Flygm. 59 (1916). (Metacenterhöjden) måste .. hava ett positivt värde, för att fartyget skall vara stabilt. Nilsson Skeppsb. 50 (1932). Vi finna .. att rösena uppförts med stor omsorg och så, att de ej alltför lätt skulle gå att rubba utan fastmer bli stående i evärdeliga tider. Tidigare har man ofta åtnöjt sig med betydligt mindre stabila gränsmärken. SagSed 1932—34, s. 56. Isflaket förefaller stabilt, sade han. Sundman AndréeLuftf. 321 (1967). — jfr O-, SJÄLV-STABIL. — särsk. i sht fys. o. mek. om kropps jämvikt (se d. o. 3): som kännetecknas av att kroppen efter ringa rubbning i sitt viloläge söker återvända till detta; äv. om kropp o. d. (särsk. (tänkt) rotationsaxel): som kännetecknas av sådan jämvikt l. som har stark benägenhet att bibehålla sitt en gång intagna läge. En simmande kropps jemnvigt är stabil, labil eller obestämd, allt efter som meta-centrum ligger öfver, under eller sammanfaller med kroppens tyngdpunkt. Fock 1Fys. 113 (1853). En hufvudaxel har egenskapen att vara stabil, hvarmed menas, att kroppen har stark benägenhet att bibehålla sin en gång deromkring bekomna rotation och axeln en sträfvan att derunder behålla sin en gång intagna ställning. Holmberg Artill. 1: 27 (1881). En kropp som icke endast är i vila och i jämvikt, men även — trots små rubbande krafter — förblir i vila, säges vara i stabil jämvikt. Ekman Mek. 226 (1919).
2) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk.: som behåller sina egenskaper, som icke alls l. bl. obetydligt förändras, varaktig l. stadigvarande l. hållbar l. ensartad; jfr STABEL 2. Stabil (dvs.) .. stadig, stadigwarande, waraktig, beståndande. Andersson (1845); möjl. äv. till 1. (Patienten) tillfrisknade fullständigt under 4 veckors behandling med konstant stabil ström. Hygiea 1872, s. 369. Att genom direkt uppskattning bestämma, huru stor inkomst den eller den egendomsmassan lemnar .. kan ske med inkomster af mera stabil karakter. NDA 1876, nr 280, s. 2. Stabilt, vackert väder. SvD(A) 1929, nr 220, s. 6. Läsaren .. lämnas i fullkomlig ovisshet om hur pass stabilt det statistiska underlaget är (i ett vetenskapligt arbete). Rig 1950, s. 116. Mer stabil naturlig björkskog möter man i det norrländska skogslandet kanske mest på våta marker. Selander LevLandsk. 120 (1955). Beroende av den vertikala temperatur- och fuktighetsfördelningen kan en luftmassas skiktning vara stabil el. labil (instabil), vilket är avgörande för flertalet väderleksfenomen. BonnierLex. 9: 455 (1965). — jfr META-, O-STABIL. — särsk.
a) i sht. kem. om ämne l. förening o. d.: som jämförelsevis väl motstår påverkan av ändrad temperatur l. av reagens o. d.; om ämne l. atom äv.: som icke är radioaktiv (o. därför icke sönderfaller). Kemisterna arbetade .. på framställningen af ett för praktiskt bruk tillräckligt hållbart, ”stabilt”, bomullskrut. 2UB 7: 412 (1903). ArkKem. II. 3: 15 (1904; om terpener). Stabila kemiska föreningar motstå inverkan af högre temperaturer och reagens bättre än labila, som lätt sönderfalla i enklare beståndsdelar. 2NF 13: 1406 (1910). Man känner för närvarande ca 700 olika atomslag, varav ca 250 stabila, de övriga äro radioaktiva. IngHb. Allm. 141 (1953). Av de i naturen förekommande nukliderna är ungefär 280 stabila, medan de övriga naturliga samt alla konstgjorda nuklider är radioaktiva, så att de efter längre eller kortare tid genom utsändning av partiklar och fotoner omvandlas i andra nuklider, tills en stabil slutprodukt uppstår. ElModFys. 2: 292 (1971).
b) biol. om art l. form: som uppvisar obetydliga variationer; liktydigt med: god (se d. o. 14). Arter af äldre geologiskt datum äro i allmänhet .. underkastade föga variation, de äro hvad man kallar stabila, ”goda” arter. Reuter LägrDjSjälsl. 2: 117 (1888). Skogsödlan är en mycket stabil form, som över hela sitt väldiga utbredningsområde visar ytterst få variationer. 2NatLiv 350 (1930).
c) om (penning)värde l. (växel)kurs l. pris- (läge) o. d.: fast (se FAST, adj.1 14 g, h); äv. om ekonomisk ställning: säker l. trygg; äv. om kassa o. d.: god, rejäl. Förhållandet emellan svenskt och ryskt mynt, hvilket icke var stabilt. Schauman 6Årt. 1: 164 (1892). (Direktören) har nog att göra med att söka göra dess (dvs. Svenska telegrambyråns) existens mera stabil och betryggad. SvLittTidskr. 1956, s. 46 (1896); jfr huvudmom. För resenären med stabil reskassa kan Paris säkerligen bjuda på förströelser och fröjder. Lo-Johansson 9 (1927). Hans (dvs. industrikungens) blotta närvaro hade varit nog för att åter få priserna stabila. Stiernstedt Vollard KonsthM 96 (1938). Växelkurserna (i Europa) voro (vid 1800-talets slut) mycket stabila och de små förändringar, som inträffade, hade just ingen betydelse för resenären. Bonde BerJan 76 (1943).
d) om förhållande av politisk l. social art l. om miljö. Förhållandena mellan Ryssland och Rumänien äro stabila allt sedan rysk-turkiska kriget anno 1877. Schoultz Ut 13 (1931). Hans mödor hade förskaffat honom en tryggad ställning i en civiliserad och stabil miljö. Elgström o. Tallqvist Mencken SamlFörd. 265 (1931).
e) om persons psykiska verksamhet l. tillstånd: som icke undergår stora förändringar, lugn, balanserad. Vid vanlig hypnotisering gäller det ju att förändra medvetandet hos personer med vanligt, stabilt själstillstånd. KyrkohÅ 1934, s. 60. Det man (dvs. en manisk-depressiv person) verkligen kan gör man lätt och säkert, det går av sig självt, tämligen oberört av störande inflytelser. En sådan verksamhet är så mycket mera stabil. PsykPedUppslB 1751 (1945).
f) om (egenskap hos) mat: stadig l. kraftig. Faran att besöka marketenteriet och dricka kaffe utan att dessförinnan ha förtärt någon mat av stabilare kvalitet. Berg BlåDrag. 56 (1936).
g) ss. adv.; särsk.: jämnt l. säkert. (I loppet startar bl. a. hästen) San Patrik, snabb och energisk men ojämn .. Går han lika stabilt som i Grand Prixlöpningen förra söndagen — och något snabbare — har han en förstklassig chans. SvD(A) 1933, nr 238, s. 17. Varmare luft, som rör sig över ett kallare underlag, är stabilt lagrad. FlygMotBibl. 4: 92 (1935).
3) om person l. kollektiv av personer l. affärsföretag.
a) (numera föga br.) som är verksam l. bofast på en o. samma plats, stationär. (Pianisten A. Backer-Gröndahl) förblef .. ej allt framgent så stabil som under .. sin första konstnärstid. Idun 1890, s. 14.
b) (i Finl., mera tillf.) om teatertrupp: fast (engagerad) l. stående. Homén HforsTeatr. 3: 186 (1904, 1919). Med en stabil trupp följer möjligheten att skapa en stående repertoar. Därs. 187.
c) stadgad l. säker l. pålitlig l. i sina prestationer jämn; som har fasta vanor l. åsikter l. icke lätt påverkas (särsk.: som har jämnt humör, lugn); jfr STABEL 3. (Den socialdemokratiska) rörelsen i Malmö (hade) vuxit sig stark och stabil. Palm AgitL 38 (1904). Mari Mihi .. trivs i stabila junkerlag. SvD(A) 1922, nr 107, s. 7. Den stabila halvbackskedjan. SDS 1924, nr 143, s. 10. Han verkar stabil och pålitlig. SvHandordb. (1966). — särsk.
α) pålitlig i ekonomiskt avs., solid; särsk. om företag. Den gamla firman .. som ansågs så säker, så stabil .. skulle också den skatta åt de dåliga tiderna. Ahrenberg Stockj. 147 (1892). Ett stort och stabilt företag. Johnson Slutsp. 85 (1937).
β) (numera mindre br.) psykol. normal l. ordinär i fråga om stabilitet (se d. o. 3 b slutet); dels ss. senare led i ssgr, dels i uttr. normalt l. ordinärt stabil. Som stabiliteten varierar endimensionellt, liksom kapaciteten och validiteten, finns det personer med undernormal stabilitet, substabila, normalt stabila samt övernormalt stabila, superstabila. MännKunsk. 365 (1941). En person kan .. vara .. subkapabel och supervalid samt ordinärt solid och stabil. ProblModPsyk. 65 (1948). jfr SUB-, SUPER-STABIL.
Ssg (†): (3 a) STABIL-GARDE. garde (se d. o. 3) som tjänstgör på en o. samma plats (för att uppehålla lugn o. ordning där). KrigVAT 1850, s. 310 (om österrikiska förh. 1848).
Spoiler title
Spoiler content