STABILIT stab1ili4t, r. l. m. l. f., äv. n. (VaruhbTulltaxa); best. -en resp. -et; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. stabilit, n., eng. stabilit, fr. stabilite, f. (Schlomann IllTechnWörterb. 2: 360); till STABIL, adj.]
tekn. konstgjort material med god förmåga att isolera elektriska ledare. På många ställen äro såväl generatorer som högspänningsmotorer genom porslin eller stabilit isolerade från jorden till skydd mot genomslag vid åskväder. TT 1899, M. s. 44. Såsom hårdgummi, även benämnt ebonit, tulltaxeras stabilit (framställt av kautschuk och gipshaltig märgel m. m.). VaruhbTulltaxa 1: 221 (1931). Stabilit, (dvs.) ett huvudsakligen av asbest bestående eldfast elektriskt isoleringsmaterial. 2SvUpplsB (1953).
