SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1986  
STABOD, r. l. f.; pl. -ar (ArkNorrlHembygdsf. 1919, s. 71 (1746)) l. -er (RenbeteskommDokum. 1907, 2: 22 (1746)).
Etymologi
[jfr nor. dial. stabbud; av STAV, käpp, stolpe, o. BOD, sbst.1]
(†; om lapska förh.) njalla; jfr STABBUR. Anders Andersson Hall och Pohl Enarsson af Sörwästerbyen sades wara dem, som mäst sittia här under Nasa fiell, och äga den Stabod som der står. RenbeteskommDokum. 1907, 2: 15 (1745). (Lapparna) hafwa deras stabodar til kiöttetz förwarande öfwer winteren. ArkNorrlHembygdsf. 1919, s. 71 (1746).
Spoiler title
Spoiler content