publicerad: 1986
STADGA stad3ga2, förr äv. STAGGA, v. -ade. vbalsbst. -AN (†, i ssgn O-STADGAN), -ANDE (se d. o.), -ELSE (†, Wollimhaus Syll. (1649; under constitutio), Dens. Ind. (1652)); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(stadg- 1524 osv. stagg- 1619 (i bet. I 3 c β)—1756 (i bet. I 2 c α))
Etymologi
[fsv. stadhga, äv. stagga, sv. dial. stadga, stagga, äv.: städa, sköta om kreaturen i ladugården; avledn. av STADIG (jfr STADGA, sbst.1—2). — Jfr STADGNA; beträffande bet. I 11 o. II 2 se dock etymologiska parenteser vid dessa moment]
I. tr.
A.
1) (†) motsv. STADIG 1: göra stadigvarande l. permanent (särsk. i uttr. stadga sin boning l. våning ngnstädes, stadigvarande l. permanent börja bo ngnstädes, bosätta sig (för gott) l. bli bofast ngnstädes); ge (ngn) beständig hemvist (ngnstädes); särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: stadigvarande. I jagt och ständig strid, som sig Tartaren öfvar / Och utan stadgadt hem, kring ödemarken ströfvar / .. Så Äges vilda Hof hans Nympher, utan hvila / I strid och ständig jagt, kring hafvets öken ila. Gyllenborg Bält 138 (1785). Stadga sin voning i en stad. Möller (1790). Skulle .. (åhöraren) icke med fägnad emottaga äfven det minsta, som kunde gifva någon liten anledning att komma till en mera stadgad hvila vid de ämnen, som så nära röra vår lycksalighet? Lehnberg Pred. 1: 20 (c. 1800). Stadga sin boning i en stad. Heinrich (1828).
B.
2) motsv. STADIG 6: göra stadig, ge (ngt) stadga (se STADGA, sbst.1 3); äv. motsv. STADIG 6 d α (o. β). (Kornblixtar) fortskynda wäl bärgningen men stadga eij kornen i axen. SmålHembygdsb. 4: 30 (1740). Af lera och märgeljord behöfves icke så mycket; ty 400 lass deraf förslå at stadga måssjorden och bringa den til röta. VetAH 1777, s. 170. Gud (hade) ej budit jorden än att torka, / Och stadga bräddarna hvari dess floder / Med evig gång nu sina böljor leda. JGOxenstierna 4: 243 (1815). (Vissa muskler och senor) stadga det (dvs. huvudet) och gifwa det alla nödwändiga rörelser. Hartman Naturk. 284 (1836). Aeroplanen utföras af på spröt af ask uppspända dukar af exempelvis råsilke, samtliga spröt i sin ordning hvilande på ett gemensamt rå, stadgadt på lämpligt sätt. SDS 1899, nr 68, s. 4. (Klädkistan) var stadgad med tjocka järnband och den hade hållit ihop. Moberg Invandr. 328 (1952). — jfr O-STADGAD. — särsk.
a) i fråga om den fasthet l. stadighet (o. styrka) som en färdigvuxen (människo- l. djur)-kropp har jämfört med en icke färdigvuxen; i sht refl. o. i pass. närmande sig l. övergående i deponentiell anv. (se c); förr äv. i uttr. stadga växten, få stadga (o. styrka) i kroppen. Stadga wäxten. Lind (1738). Stadga växten. Möller (1790).
b) i utvidgad l. oeg. anv. (jfr 3), (i fråga) om gång l. takt l. (jfr STADIG 6 f) blick o. d. Det bör finnas något förhållande c som är det rätta mellan den stadgande kraften, projektilens lefvande kraft uti rotationsväg, och den rubbande kraften, luftens motstånd. Palmstierna Artill. 19 (1872). ExFältartill. 1893, 1: 34 (om takten vid gång). Hon stadgar blicken, som en stund villstirrat på den låsta dörren till kammaren. VNordin (c. 1920) hos Östergren. Till Marstrand kom vår Mamma aldrig mera för att där stadga sitt hypertrofiska hjärta. Wulff 80år 122 (1926).
c) refl. l. i pass. närmande sig l. övergående i deponentiell anv.: bli stadig, få stadga; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som stadgats, (som blivit) stadig; särsk. motsv. a. Så wil .. Kongl. Maj:t, .. at Barn och yngre Fruentimber, .. förr än de fyllt sina 13 år, och således merendels äro stadgade uti deras wäxt, icke skola .. få bära några Kläden af Siden Tyger, med mindre de samma blifwa giorde av gammalt. PH 3: 2278 (1746). Skåttstången, som innantil tilsluter dörren och skjutes djupt in i muren, är .. fasthäftad wid dörren med 4. goda järnkrampor, i hwilka hon löper, och stadgad med en järnteen wid ändan. VDAkt. 1790, nr 524. Ju större kors, ju mera trogen: / I stormen stadgas ekens rot. Ps. 1819, 235: 2. Lågan af det smala ljuset, hvilket satt snedt i en gammal messingsstake, belyste en storväxt men icke stadgad ynglings gestalt. Bremer Hertha 50 (1856). (Förutsättningen för att ngn skall bli en god skridskoseglare är) att han är ”herre” till en frisk kropp och 2 dito stadgade ben samt ej i saknad af rådighet. TIdr. 1887, s. 194. Att det qvinliga fostret först senare stadgar sig och uppdelas i lemmar, beror därpå, att (osv.). Löwegren Hippokr. 2: 328 (1910). Den tiden små kalvar skola stadgas, nämligen från födseln till midsommarn, vilja de gärna ligga. ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 34 (sannol. efter handl. fr. c. 1830). — särsk.
α) (numera mindre br.) i fråga om konsistens o. d.: bli fast(are) l. tjock(a-re); stelna; förr äv. övergående i bet.: sätta sig; äv. (om öl o. d.) liktydigt med: mogna. L. Paulinus Gothus Pest. 77 b (1623; i p. pf., om nybakat bröd). (Sv.) Stadgas, (dvs.) sättna, (t.) sich setzen, als Hefen oder Bodensatz. Lind (1738). Få se hur Öhlet lär smaka, när det blir staggat. Amman 75 (1756). Sedan Järnet blifwit stadgadt, föres det äfwen med ett litet Windspel på sida. Rinman JärnH 893 (1782). SvKock. 84 (1837; refl., om omelett). Några etrusciska vaser, af Konstnärn ställda till härdning / Framför en blossande eld, stadgades der i sin form. Atterbom SDikt. 2: 305 (1838). Innan filbunken stadgat sig. Östergren (1945).
β) (†) i uttr. på (en) stadgad fot, på en stadig fot; anträffat bl. bildl. (jfr 3). Jag (har) med flit lemnat jernverks rörelsen onämder, efter den kommit på en mera stadgad fot, än (osv.). Stockenström PVetA 1749, s. 6. Jag menar Rikets mynt skolen I återbringa på en säker och stadgad fot. Posten 1769, s. 427.
γ) motsv. b; äv. bildl. (jfr 3). Den högsta magten, beständigt störd i sin utöfning, skulle aldrig få någon stadgad gång. Höijer 4: 175 (1796). Som lättare utwäg nu redan är och, sedan elfwen (efter Ragundasjöns utgrävning) hunnit stadga sig, ännu mera torde ökas för Kongl. Maj:t och Kronan till begagnande af desz skogar ikring samma elf. Englund Ged. 111 (cit. fr. 1797). De lokala symptomen i halsen tycktes något bättre, pulsen stadgade sig. Munthe SMich. 340 (1930).
3) i bildl. anv. av (1 o.) 2 (jfr 2 b, c β, γ, o. STADIG 6 e, f, 7); särsk. dels: befästa (ngt) l. ge (ngt) säkert l. säkrare (fot)fäste, dels: göra (ngt) icke l. mindre vacklande l. ge (ngt) stadga (se STADGA, sbst.1 4 b, c), i sht förr äv. närmande sig bet.: åstadkomma l. inrätta l. grunda (ngt); i sht förr äv. övergående i bet.: ordna upp (ngt). Att dher medh (dvs. med stilleståndet) fienden giffwes wilckor sine saker att stadga. RA II. 2: 5 (1616). Kongl. Majest:s afsickt .. är att åstadkomma en beständig roo i Norden ock emellan Machterne derstädes, samt stadga densamma för långliga tider. HSH 1: 312 (1743). Se för all ting til, at stadga enighet emellan Skråer och Fabriqver på det de bägge måge florera. Posten 1769, s. 469. Andra gången utsändes Mendanna .. (från Peru) at på Salomonerne stadga et nybygge. Bergman Jordkl. 1: 128 (1773). Knappt var Akademien inrättad, förrän af henne fordrades att stadga Språkets osäkra och vacklande Ortografi. Rosenstein i 2SAH 1: Föret. 1 (1801). Leopolds Svenska bruk är egentligen det Östgöthska; ett annat hade han bragt Academien att stadga om han varit Norrländning, Skåning & c. Järta (1835) i 3SAH XLI. 2: 38. En .. omkastning i Sveriges politik (1719—20) skulle ofelbart hafva återupptändt kriget i norden samt säkert stadgat czarens herravälde i Östersjön. Malmström Hist. 1: 112 (1855). Hildebrand Statsförf. 524 (1896; med avs. på praxis). Ungrarna stadgade .. sitt rykte som kanske Europas bästa sabelfäktare. Olympiad. 1912 Red. 481 (1913). — jfr BE-STADGA o. O-STADGAD.
a) (numera mindre br.) med avs. på beslut l. omdöme l. övertygelse o. d.: befästa; förr äv. (om person) övergående i bet.: fatta (beslut). Öfwertygelsen om nyttan och nödwändigheten af desza Lärdomsgrenar, (dvs. kyrko- o. lärdomshistoria har) warit det, som stadgat mit beslut, at häruti wåga et försök. Möller Kyrkoh. IV (1774). Wallquist Själfbiogr. 1 (1789; med avs. på hopp). En gång hon (dvs. Penelope) lofvat oss (dvs. friarna) at stadga sit beslut, / Så snart en konstig väf hon hunnit färdig göra. GFGyllenborg Vitt. 3: 184 (1791, 1797). Hvar finns Frigga att med sitt exempel / Stadga dygdens känsla i mitt bröst? Runeberg (SVS) 2: 1 (c. 1821). Den (dvs. en viss skrift) har i de flesta fall — icke öfvertygat mig .. — men stadgat min öfvertygelse. Tegnér (1836) i 3Saml. 5: 183. Den skandal, som .. väcktes .. bidrog säkerligen att bryta motståndet mot en utsträckt religionsfrihet och stadgade åtminstone hos mig föresatsen att till nästa riksdag göra ett nytt försök. De Geer Minn. 1: 180 (1892). Cannelin (1939). — särsk.
α) med avs. på val, liktydigt med: träffa. Bland dem som förledet år skrifvit hade Academien ej lätt att stadga sit val. 3SAH LXXIV. 3: 18 (1790).
β) (numera föga br.) övergående i bet.: reglera (ngt). När Nillandets medeltid börjar, då börja ock faraonerna .. att genomföra .. arbetena för att stadga Nilens öfversvämningar. Rydberg Urpatr. 56 (1873).
b) (numera mindre br.) med avs. på person: befästa l. styrka (ngn i hans beslut l. mening o. d.); ge (vankelmodig person) fast(are) vilja l. mod. (Människans egenskaper) stadga mig i den tankan, at inom mig sjelf söka och äga min förnämsta ro och mitt stadiga lugn. Tessin Bref 2: 121 (1754). Hvad tålamod erfordras icke hos en styresman, at .. uplifva de tröga, muntra de modfälde, stadga de vankelmodige. Höpken 1: 259 (1771). (Sv.) Detta stadgar mig i mitt beslut (t.) dies bekräftigt mich in meinem Entschlusse. Auerbach (1913).
c) i pass. närmande sig deponentiell anv., = d; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som stadgats l. befästs l. konsoliderats, fast, befäst; stabil. Almogen giorde mycket gny; men ännu war icke modet stadgadt: somlige wille wäpna sig på stunden, somlige betänka sig och rådlägga. Dalin Hist. III. 1: 22 (1761). Om Ordboken öfwer et Språk, som icke ännu är stadgadt, skulle författas af flera, så blefwe det et plockwerk. Sahlstedt Föret. 10 (1773). Man Gustaf Wasa främst för dem (dvs. krigarna) i spetsen ser, / Som äggar deras mod och tyglar deras ifver, / Och deras spridda lopp en stadgad ordning gifver. Kellgren (SVS) 3: 137 (1786). Må, en i samma måhn tilltagande och stadgad hälsa, hädanefter giöra niutningen af dessa små förmåner för Hr K. Secr. dubbelt angenäm! BrinkmArch. 2: 463 (1795). (Känslorna) måste beredas, wäckas, underhållas, men framför allt stadgas till saliga beslut. Ödmann AnvSkrift. 3 (1822). Hans mannaålder blef, sedan .. hans hälsa stadgats, ljus och harmonisk. Söderhjelm Runebg 2: 530 (1906). Johannisson i 3SAH LXV. 1: 26 (1955; i p. pf., om rykte). — särsk.
α) motsv. a; förr särsk. i uttr. med stadgat råd, med berått mod; jfr d β. MB 14: 1 (Lag 1734: stadgadt råd). (Sv.) Han har ingen stadgad föresats, (fr.) il n'a point de dessein formé. Weste (1807). Wid Nattwardsbordet .. stadgas wår swigtande förtröstan. Hagberg Pred. 3: 64 (1817). ”Huvudsaken är att makarna inte råkas alltför mycket”, sade han med en ton av stadgad övertygelse. Siwertz JoDr. 177 (1928).
β) motsv. b, = d γ. The gudfruchtige och frome menniskior warda förtalte och förförde, synnerligh the som än nu ey wäl staggade, och j sanningenna, icke wel rotade äre. Bullernæsius Lögn. 228 (1619). Då den unge Demetrius såg sig stadgad i sin besittning af Syriska Riket, lät (osv.). Ödmann StrFörs. 1: 311 (1799). Stadgad i beslut. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Roms bästa och förnämsta ungdom infann sig i de stoiska lärosalarna) för att stadgas i den lifsåskådning, hvartill de på förhand känt sig dragne. Rydberg KultFörel. 2: 180 (1885).
γ) (numera mindre br.) i p. pf., om versmått: regelbunden (o. stel). Jag känner ej mer än Fransyska Språket där Comedien kan .. höras lika naturlig på vers som Prosa. Orsaken är att de äga mycket rim, föga stadgad mêter .. och (osv.). Kellgren (SVS) 5: 119 (1788). Det vore tid att dikta nu / om årslön, våning, barn och fru / och små bekvämligheter / på stel och stadgad meter. Molin LättsTungs. 91 (1913).
δ) (†) i p. pf., i uttr. vara stadgad i ngt, i sitt sätt att tänka vara bunden av ngt (dvs. tes o. d.), sitta fast i ngt. Jag tröstar mig .. dermed att all obegriplighet är antingen löjlig om jag är glad, faslig om jag är af någonting tryckt — döm om jag är stadgad i några motstridande sattser. CAEhrensvärd Brev 1: 85 (1784).
d) refl.: upphöra att vara vacklande l. instabil l. flytande, bli stadig l. stabil, konsolideras; i sht förr äv.: befästas, (an)ta l. få fast form; jfr c. Gustaf II Adolf 504 (1625). Dett nya regementet i Engelandh, som wäll behöfde att stagga sigh hemma och .. icke gärna wille sigh medh uthländske saker befatta, hade (osv.). RARP 7: 193 (1660). En fastare ordning hade stadgat sig. Tegnér (WB) 3: 142 (1817). Ehuru vädret nu stadgat sig till särdeles vackert och fagert, mår jag ej rätt väl. Wallin Bref 93 (1847). (Sv.) Ännu har bruket l. seden icke stadgat sig (lat.) nondum mos confirmatus est; etiamnunc certus mos nullus est. Cavallin (1876). Att Marie-Antoinette, när den franska giftermålsplanen stadgat sig, 1768 fått en kunnig fransk lärare i abbé Vermond, .. hade tydligen ej kunnat afhjelpa särdeles mycket af de alt för stora bristerna (i hennes uppfostran). Hedin Rev. 3 (1879). Namnet, till en början knutet vid en person, (har) stadgat sig som växtnamn. Landsm. 1911, s. 700. StModSpråkv. 8: 53 (1921; om språkbruk). Småningom stadgade sig Runebergs hälsa. Allardt Ekelund FrRunebg 74 (1942). Olsson Fröding 408 (1950; om övertygelse). — särsk.
α) (numera mindre br.) om politiskt parti o. d.: sluta sig (närmare) samman l. (bildas o.) konsolidera sig. Schönberg Bref 1: XXII (1809; om oppositionsparti). Den farhåga, .. (K. X G.) hyste, att den gamla aristokratien ej skulle försumma tillfället att, under ett barn till Konung, stadga sig emot Konungamakten, .. förmådde honom (osv.). Franzén Minnest. 2: 151 (1823).
β) motsv. a. Ekelund 1FädH II. 2: 230 (1831; om övertygelse). Åsikterna rörande filmens användbarhet för den militära utbildningen kunna nu sägas hava stadgat sig. Filmen användes också numera praktiskt taget vid alla skolor och truppförband. VFl. 1937, s. 125.
γ) (numera mindre br.) om person: befästas i sin ställning o. d.; äv. i uttr. stadga sig i ngt, befästas i ngt (särsk. beslut). Harald (Hårdråde) fruktade så mycket mer för Håkan (Jarl) hemma i Norrige, som Håkan hade stor kärlek hos Folket, och därföre hölt han för rådligare at hämnas på främmande botten, än at wänta et oförmodadt besök inom egna Gränsor, i fall Håkan någon tid fådt stadga sig i Wärmeland (som Håkan fått som förläning av svenske konungen). Fernow Värmel. 198 (1773). Han har stadgat sig i sitt beslut. Cannelin (1939).
C. i vissa anv. (delvis) utgörande specialfall av 3 (l. vidareutvecklingar av sådana specialfall).
4) med avs. på person: göra (mogen o.) karaktärsfast l. stabil l. beständig i fråga om moral l. känslor l. i erotiskt avseende o. d., ge stadga (se STADGA, sbst.1 4 d), göra stadig (se d. o. 7 e, f); äv. med avs. på sinne l. karaktär l. moral o. d.: göra fast l. beständig, ge stadga; ofta refl. (se b) l. i p. pf. i adjektivisk anv. (se c). (Sv.) Stadga sitt sinne, (lat.) Animum firmare. Sahlstedt (1773). Mina föräldrar (hade) utsett en brud åt mig, för att stadga mig. Wetterbergh Selln. 78 (1853). (Jupiter till Amor:) Du måste stadga din moral, / ty annars blir du portförbjuden. CRidderstad (c. 1900) hos Rabenius KristinaKlock. 139. Äktenskapet brukar stadga gamla ungkarlar, men av Emil gjorde det omsider en chevalier errant, såväl i vår världsdel som på andra sidan Atlanten. Lewenhaupt Sjuttiot. 162 (1937). Stadga sin karaktär. SvHandordb. (1966). — särsk.
a) i pass., närmande sig deponentiell anv.: bli stadig l. stadgad (se c), stadga sig (se b). Agas och til läxan bindas, / Leka, stadgas, tankar få, / .. Det är alt wårt lefnads-lopp. Dalin Vitt. II. 4: 21 (1738); jfr 2 c. Icke är allt ostadigt, som ej är stadgadt af åren: / Icke är stadigt allt, som länge af varandet glädt sig. Runeberg (SVS) 3: 43 (1832). Man stadgas förstås och man blir nånting. Folcke Vår 6 (1919).
b) refl.: bli (l. åstadkomma att man blir) mogen l. stabil l. allvarlig l. sansad l. ansvarsfull o. d., upphöra att vara flyktig l. obeständig l. oberäknelig l. ansvarslös, få (l. skaffa sig) stadga, bli stadgad (se c); äv. om karaktär o. d.: få stadga. Dalin Arg. 1: 102 (1733, 1754). Det tilkommer et Käckt Folk at uplysa och stadga sig sjelf (ej efterapa något annat) och förädla sit egit Lynne. Lanærus Försök 81 (1788). Brunius (lär) .. fordom varit pojkaktig; men han har nu varit ute i verlden och stadgat sig. Tegnér Brev 2: 204 (1821). Albert Dyhr har stadgat sig försvarligt, temlig danseur, ingen courtiseur; valsar icke. Topelius Dagb. 4: 27 (1839). Hans karakter har ännu icke stadgat sig. Dalin (1854). Nu anses (överliggaren) .. böra stadga sig och söka en försörjning. Johansson SpeglL 126 (1909, 1926). I gruppen ”skötsamma” (i en undersökning rörande ungdomsbrottslingars senare öden) .. finnas åtskilliga brottslingar som efter den första domen .. återfallit .. men som senare stadgat sig och helt brutit med sina asociala vanor. SocÅb. 1941, s. 110.
c) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som stadgats (se a) l. stadgat sig (se b), mogen, stabil o. d.; äv. i överförd anv., om uppförande (se α) l. ålder (se δ) l. allvar o. d.: som präglas av stadga (se STADGA, sbst.1 4 d). (Sv.) Stadgadt sinne, (t.) ein gesetztes Gemüth. Lind (1749). De Spinn-Schole inrättningar, som på Publici kostnad blifwit gjorde, hwarest ungdomen så wäl som stadgadt Folk haft tilfälle at blifwa uti Bomuls spånad rätteligen inöfwadt. PH 6: 3937 (1756). Jag beslöt at stadna qwar, och at med en stadgad alfwarsamhet emottaga dem, som af mig icke borde eller kunde wänta sig något godt. Ullman GrefvHänd. 143 (1782). Vidsträckt läsning af de största mästerstycken i vitterhet; en stadgad smak och städad penna; mycken billighet och foglighet i omdöme .. gjorde .. (E. af Sotberg) till .. (sysslan som Vitterhetsakademiens sekreterare) ganska skicklig. Rosenstein 1: 46 (1783). En man af stadgad karakter, af stadgade tänksätt. Weste FörslSAOB (c. 1817). Ung fru (frånsk.), .. önskar bekantskap för ev. äktenskap med en själsfin och stadgad herre. SvD(A) 2/6 1931, s. 19. Stadgad 18 års Flicka önskar plats. ÖgCorr. 15/10 1941, s. 16. Stadgade människor ser kritiskt efter detta par på motorcykel och skakar på huvudet. Kan sådant gå väl? Är det ungdomen nu för tiden? Var ska det sluta? Lundkvist Vindingev. 271 (1956). — särsk.
α) om (skolelev l. student o. d. med tanke på hans) uppförande; särsk. i äldre betygsättning av uppförande. Möller (1790). De vitsord angående uppförande och flit, som meddelas vid universitetet .. äro: Uppförande(:) .. Stadgadt. Temligen stadgadt. Mindre stadgadt. StatutUniv. 1876, s. 28.
β) (numera bl. mera tillf.) i oeg. anv., om djur; särsk. om häst, liktydigt med: som befriats från l. är utan oarter l. bångstyrighet, sedig. (Man beslöt) att begagna schäsen, ett lugnt åkdon, samt att låta för densamma sätta — icke någon af sprakfålarna, utan ett ”stadgadt kreatur”, såsom mormor uttryckte sig. Palmær Eldbr. 187 (1855; uppl. 1886; om häst). Hallström Händ. 84 (1927; om hund).
γ) (numera mindre br.) om förstånd: väl utvecklad, mogen (o. säker). Vår älskade Student, med stadgadt vett och heder, / Upfylde så sitt kall, som redlig man och lärd. Bellman Gell. 101 (1793). (Sv.) stadgadt förstånd, omdöme: (fr.) esprit fait, rassis ell. mûr; jugement ferme ell. solide. Schulthess (1885).
δ) om ålder: när man blir l. är stadgad; mogen. (De fattiga) äro, i anseende til ålder, antingen barn, wid stadgad ålder, eller ock gamble och orkeslöse. Berch Hush. 144 (1747). (Pigorna) Lisa och Maja Stina, båda af stadgad medelålder, .. hade hvar på sitt sätt en stor makt öfver (de inackorderade skol-)pojkarne. Ödman VårD 1: 8 (1887). Ett fruntimmer af stadgad ålder och med goda rek., villigt att ensam sköta hushåll för 2 skolgossar med informator erhåller plats till nästa vårtermin. Idun 1890, s. 467.
5) [snarast ombildning av STAGAD (se STAGA, v. 1 b) under anslutning till STADGA, v. (i bet. 2)] (vard., numera föga br.) i p. pf. i adjektivisk anv.: (märkbart) påverkad av alkohol, ”styrkt”, ”stagad”. Sparre Sjökad. 532 (1850).
6) stadfästa o. d.
a) med avs. på förordning l. lag o. dyl. l. rättsligt bindande handling o. d.: göra giltig, stadfästa; äv.: (rättsligt l. stadgeenligt) bekräfta; äv. (o. numera nästan bl., i sht med anslutning till 7) mer l. mindre liktydigt med: utfärda l. stifta (l. instifta); jfr STADIG 7 d. The decret och statuter Påuen eller vniversalia concilia .. stadgat och oss föresatt haffue. Svart G1 126 (1561). På thet Rätten må altijdh hafwa sin ordentelige framgång, .. therföre hafwe wij vprättat och stadgat wår Konungzlige Hoffrätt, och öfwerste Doom. Schmedeman Just. 137 (1614). Trolofningar moste upprättas och stadgas medh uprichtige och klare ord. KOF II. 2: 137 (c. 1655). Sverge, .. de som stadgat dina lagar, hafva ej skrifvit dem med villdjurs hjertan eller med händer sölade i blod. JGOxenstierna Dagb. 159 (1771). Nordström Samh. 2: 680 (1840; i pass., om köp). Med sitt riksinsegel / Han (dvs. påven) stadga må Vadstenaklostrets regel, / Som ren härofvan fäst och stadgad är / Af mig (dvs. Gud) och himlens kyska helgonhär! Wirsén Vis. 133 (1899). Man (finner) att andra länder har stadgat stränga bestämmelser .. och vidtagit ingripande åtgärder för att skydda .. (kulturellt värdefulla) byggnader. Rig 1953, s. 4; jfr 7. — särsk. (numera mindre br.) allmännare l. oeg., med avs. på regel l. grundsats o. d.: fastställa, uppställa. Dhem (dvs. gudarna) står fritt lagen bryta / Som dhe haa stadgat sielf. Skogekär Bärgbo Wen. 39 (c. 1650, 1680). Att den stadgade frändskapslagen, för Luftens och Järnets Phlogiston skull, .. kan tåla något undantag; det (osv.). Rinman JärnH 880 (1782). Järta 2: 12 (1823; med avs. på metriska regler). Stadga en grundsats. ÖoL (1852).
b) [möjl. eg. utvidgad anv. av a] (†) med avs. på ngt annat än lag l. förordning o. d.: upprätta, grunda. Anno .. 1561 then 29 Junij bleff kongh Erich crönter .. uthi hvilken cröningh bleffvo stadgade monge stender effter utlenske sätt, greffver, frijherrer, rijddare. HH 20: 216 (c. 1595). Den faderlige regering, hvarmed de Scythiske folken styrdes, har sedan i Europa stadgat de frihets principer, som förvarat vår verldsdels flesta Stater, ifrån de Österländska regeringars grundsatser. Schönberg Bref 1: 5 (1777). Hans (dvs. Homeros') Sånger .. hafva stadgat det begrep vi äro skyldige at göra oss om en sann Skaldekonst. Gyllenborg Skald. 2 (1798).
7) (i lag l. förordning l. utfärdade bestämmelser o. d.) föreskriva l. reglera l. bestämma (ngt); äv. dels med lag l. förordning osv. ss. subj., dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som stadgats, i lag l. förordning osv. föreskriven l. reglerad; i sht förr äv. ungefär liktydigt med: fatta beslut om (ngt) l. inrätta (ngt); stundom äv. utan obj. (jfr II). Lagen stadgar i detta fall att (osv.), föreskriver att (osv.). Stadgad avgift l. timpenning. G1R 1: 260 (1524). Man (skall) weta, at thet Christus (på ett ställe i NT) .. befalar förlåta och behålla synder, menar han icke någhra sådana synder som the Påweske haffua giordt och stadgat aff sitt eghet hoffuud. LPetri 2Post. 39 a (1555). Samme dag stadgaddes effter:ne at wara stadzens förmän i thetta åhr. VRP 1610, s. 224. (Konung Sigismund) skulle stadga ett regemente i landet, som hans platz förestå skulle. Gustaf II Adolf 82 (c. 1620). (Angivandet av årtal för vissa händelser i bibeln) kunde nogon af Ledamöterne (i bibelkommissionen) updragas, sedan Committerade förut i Allmänhet sig emellan stadgat, hwilken tide-rekning .. följas må. IBibelkom. 1773, § 6. 1809 års regeringsform stadgar ju att skicklighet och förtjenst äro de enda befordringsgrunderna. Strindberg NRik. 43 (1882). (Konungen) förbehöll sig (mot slutet av 1200-talet) rätten att med råds råd stadga i de ärenden, som förut ej voro satta i lag. Hildebrand Medelt. 1: 727 (1894). Den 1667 stadfästade sjölagen stadgade stränga straff för vrakplundring och strandrov. ActaOel. 4: 24 (1931). — jfr LAG-STADGA o. GRUNDLAGS-, NY-STADGAD. — särsk.
a) (†) (med förordning l. förordningar) reglera (o. organisera) verksamheten inom l. för (ngt). Effter Kong. M:t nu denne gången för tijdzens kortheet skuldh, inthet kan fulleligen stadga Cantzeliet, och hwadh ordning der vthi skall observeras; Likwäll på dett i H. M:ts frånwahru, icke alt hwad der till hörer må negligeras: Derföre haffuer Kong. M:t gott funnet, att förtroo förb:te herrer CantzlijRådz Embete. CivInstr. 319 (1626).
b) i oeg. l. utvidgad l. allmännare anv. (jfr 8) särsk. om Gud l. Kristus. Jesus tin Återlösare ..: En Allwijs och Alzmechtig Herre, hwilkom intet tryter förstånd och macht til at giöra hwad han stadgar och instichtar. Emporagrius Cat. R 4 b (1669). En Gud .. som stadgar ve och väl. Liljestråle Fid. P 2 a (1797). Du stadgat ordningen för tingen, / Du satt en gräns för pröfningen; / Men för wårt hopp, wår sällhet ingen, / Ty du, o Gud! är kärleken. Ps. 1819, 28: 3; jfr 6 a slutet. Här (i gavelrummet) stod inte bordet framför soffan, som man trodde lagen stadgade, utan framför fönstret. Botwid Wennb. 38 (1939).
a) bestämma (ngt; se BESTÄMMA, v.1 7 (o. 8)), fastställa (ngt); (vilja) fastställa förekomsten av (ngt). Si Cor tuum non esset fatuum, non diceres esse fatum. Thet är: Tu äst en narr och tokot man, / När tu ett ödhe stadga kan. Hamarinus Bielke C 2 a (1647). Thet (kan ej) wara så undersamt, thet någre af the gamle .. Tuhundrade trettijo och fyra slags Venerisk Smitta eller Fransoser har welat stadga. Lindestolpe Frans. 56 (1713). Moses sjelf stadgar 2:ne store Floder, en uti Skapelse-Historien, och den andre i Noachs tid. Björnståhl Resa 2: 122 (1773). Gu nå den Amateur, som söker stadga rätt, / Om Agnes är en Blonde, om Agnes är Brunette! / Ty, förr än, stackars man, han det besluta hunnit / .. Har redan hennes rena blick / Uppå hans frihet seger vunnit. Lenngren (SVS) 1: 401 (1791). Man har .. velat stadga en skillnad emellan den raka och de böjda kasus i definita pluralet, genom ändelsen e i den förra och a i de sednare. Rosenstein i 2SAH 1: Föret. 25 (1801). Den otröttliga uppmärksamheten mätte och stadgade med yttersta noghet de lysande kropparnes lägen på Himlahvalfvet. Broocman TyUnd. 1: 107 (1807). Stadga ordens mening. Meurman (1847).
b) bestämma (ngt; se BESTÄMMA, v.1 6 a). Det första ögnekast, jag fälde på den ena af dem, stadgade för ewig tid min smak och böjelse. Riccoboni Catesby 38 (1761). Höpken ÅmVetA 1771, s. 16.
9) (†) statuera (exempel); jfr 6 b. (Gud) stadgar exempel såwäl på höga som låga. Gustaf II Adolf 76 (c. 1620). När Moses .. såg tillställningen med den gyllene kalfwen, .. beslöt han att genom den strängaste bestraffning stadga en förskräcklig warnagel för samtid och efterwerld. Franzén Pred. 5: 47 (1845).
10) [jfr 6 a] avtala (ngt), träffa avtal om (ngt); särsk. i fråga om städselavtal, dels: träffa städselavtal med (ngn), städsla (ngn), dels: träffa städselavtal om (viss lön), dels (utan obj.) i uttr. stadga om ngt, träffa städselavtal om ngt. Han giffuer honom hans stadgade lön. LPetri 4Post. 39 a (1555). Skal ingen Mästare Stadga eller tinga någon Dräng med mindre thet skal wara heele Embetz samtyckie. Stiernman Com. 1: 522 (1607). Ville I stadga .. honnom nu på dheta åhr, huadh han skall hafue, och huarför han skall tiena. OxBr. 11: 212 (1626). Kom för rätta Johan Simonszon och kärde till sin dreng Anders, att han hafver om Martini tidh stadhgadt medh honom om et åhrs tidh och honom i fäst päning gifvidh 3 (mark) k(oppar)m(yn)t. BtHforsH 1: 239 (1639). Dhe j Liden ssåm laxfischet försth af Per Nillss Gyllenax förpachttat och stadgat hafua, sschole det behålla till H: K. M:z förklaring. ÅngermDomb. 2/7 1643, fol. 217. Ther så hända kunde, at någhon Bergzman mootwilligen förhålla wille, Grufweskrifwaren eller Cappellanerne .. theres stadgade Penninge Löhn: Tå skole Sexmännerne .. affskillia så mycken Malm vthaff bemelte Bergzmans lått och deel, som the skäligen pröfua at kunna swara emoot förberörde Penningar. PrivBergsbr. 1649, 3: mom. 47; jfr 7. — jfr UT-STADGA. — särsk. (†) refl.; i uttr. stadga sig till ngn, städsla sig hos ngn. Dett är till att befruchta, att dhe såm här till hafwa waridt Förswarskarlar, skole nu taga sigh andra Tienster och j Otijd stadga sig till Androm. RARP 3: 408 (1644).
D.
11) [sannol. (vagt anslutet till 2 men huvudsakl. bildat) till STAD, sbst.1 (jfr bet. 1 o. 2 hos d. o.), på grund av att verbet i bet. 1 för språkkänslan upplevts som bildat till STAD, sbst.1 1; jfr bet.: hejda, stanna hos STÄDJA, v. i sv. dial.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stoppa l. stanna (ngt); hejda l. stilla (ngt); anträffat med avs. på dels blod, dels åtrå. O! Ädla Gyldna Tijd, / Då .. / .. Åtrå, den ingen kan stagga, / Med töckna ey förjagat / Förståndets klara Liuus! Dahlstierna (SVS) 362 (c. 1696). Blöder hon? Då måste någon stadga blodet. Enström Gråbacka 99 (1929).
II. (†) intr.
1) stelna, bli hård(are); koagulera; jfr I 2 c, c α. Hwarest skola formeras skarpa hörn eller starkringar eller fördjupningar i hwalfwen, der lägges wåt lera på skålbräderne, och då denne stadgat formeras (osv.). Palmstedt Res. 121 (c. 1780). (Sv.) Stadga .. (t.) gerinnen, gestehen. Möller (1807).
2) [sannol. antingen eg.: ordna upp röra o. d., i sin tur utvecklat ur bet. I 2 l. 3, l. eg.: ställa på sin plats (jfr STAD, sbst.1 3 c); möjl. (analogiskt) påverkat av (det med STÄDJA, v., urspr. identiska) STÄDA (i sv. dial. äv.: sköta om l. fodra kreaturen)] (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) (vara i ladugården o.) sköta om kreaturen (dvs. göra rent, fodra o. d.). Tu ligger, och maatmoor din ähr i fägården och stadgar. SvOrdTal. (i handl. fr. 1608; från norra Smål.). Stadga (bestyra medh boskapen, eller stilla och skiöta boskapen i Fägården). RannsaknAntikv. II. 1: 53 (1685; från Södermanl.).
3) [möjl. utvecklat ur 2; jfr bet.-utvecklingen hos RUMSTERA (urspr.: stuva varor i lastrummet; i sv. dial. äv.: ställa i ordning, städa)] (†) om farsot: härja. (Pesten) stadgade så grufweliga, at hon dödade tridie parten af menniskioslechtet. Swedberg Dödst. 558 (1711). Därs. 574, 592.
Avledn.: STADGARE, m.//ig. (numera föga br.) till I 6 a (o. b), 7: person som stadgar l. instiftar ngt o. d. Linc. R 1 a, S 2 b (1640). (Sv.) Stadgare .. (lat.) Conditor, constitutor. Schultze Ordb. 4915 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content