publicerad: 1986
STADGA stad3ga2, sbst.2, äv. (i vissa trakter bygdemålsfärgat, i sht om ä. förh.) STAGGA stag3a2, r. l. f. l. (numera bl. i bet. 4) m.; best. -an; pl. -or (HSH 31: 423 (1663) osv.), äv. (ss. m.) -ar (se nedan) ((†) -er, möjl. äv. till sg. stadge, G1R 27: 120 (1557), VDAkt. 1663, nr 280); äv. STADGE stad3ge2, sbst.2, r. l. m.; best. -en; utom ngn gg i skildring av ä. förh., numera nästan bl. (se 1 b) i pl. -ar (äv. till sg. stadga, Kol. 2: 8 (NT 1526; i bet. 1 a) osv.), förr äv. -er (se ovan).
Ordformer
(stadg- (-dd-, -dh-, -gh-) 1526 osv. stadk- 1557 (: stadker, pl.). stag- 1646 (: stagfisk)—1660 (: stagfisch), 1934 (efter ä. handl.). stagd- c. 1575—1680. stagg- 1653—c. 1755 (: stagga; angivet ss. folkligt). stedg- 1662 (: Stedge hemman). -a 1526 (ss. obj.), c. 1620 (ss. subj.) osv. -e 1538 osv. -ar, pl. 1526. -er, pl. 1557—1663)
Etymologi
[fsv. stadhge (äv. stagge, stagde), sv. dial. stadge, stadga, stagga; motsv. ä. d. stadge, fvn. staðgi; avledn. av STADIG (i bet. 7 d); jfr STADGA, sbst.1 o. v.]
1) stadgande (se d. o. II); förordning o. d.
a) ngt som stadgats (se STADGA, v. I 7) l. föreskrivits l. påbjudits (av myndighet o. d., äv. av Gud, l. gm överenskommelse hos sammanslutning o. d.), stadgande, föreskrift, påbud; äv. (allmännare): ngt som blivit gällande, regel o. d.; numera bl. i pl. stadgar: stadganden, (myndighets o. d.) påbud l. föreskrifter, i sht sammanfattande, om stadganden osv. rörande ngt visst l. inom visst område (o. bildande en förordning l. stadga i bet. b) l. reglerande verksamheten hos sammanslutning o. d. (: statuter). The phariseer och alla iudanar äta icke vtan the altijdh tilförende twå theras hender, hollandes fädhernas stadgar. Mark. 7: 3 (NT 1526; äv. i Bib. 1917; NT 1981: fädernas regler). Offtermeer kallas thet j Scrifftenne stadge som huarken aff Propheter eller Apostlar, vtan elliest aff menniskiom vthkommit, och för synnerliga orsaker skul stadgat är. LPetri Kyrkiost. 5 b (1566). The som af städerna ähra / .. att the i sitt stadz rådh skåla / half parten af tyskom tåla, / .. Rådet och her Sten .. / then stadga till intet göre. JMessenius (1629) i HB 1: 117. Dygd är at älska sin Gud, hans Bud och Stadgar at hålla. Stiernhielm Herc. 385 (1658, 1668). De Apostoliske stadgar (Constitutiones Apostolicæ), som kunna föras til det fierde seculum, öpna osz äfwen likasom dören, at se de utwärtes bruk, hwilka då för tiden woro wid Kyrkiotiensten antagna. Bælter Cerem. 329 (1760). (De språklärdes) fel har warit, at de hwarken kommit inbördes öfwerens om de oswikligaste grunder, ej äller tagit Allmänheten til råds om de naturligaste reglor, såsom desz Frihets-Ande likwäl kräfwer; utan fast hällre, såsom de myndigaste Despoter, sökt at påtruga Hänne åfta de orimligaste stadgar. Brunkman SvGr. 7 (1767). Jag får .. till följe af Academiens stadgar anmoda någon af dess Ledamöter att med hög röst densamma (dvs. den prisbelönta skriften) uppläsa. Kellgren (SVS) 5: 67 (1786). De allmänna Stadgar och Förordningar, hwarom Konung och Ständer under Riksdag gemensamt beslutit, skola dock endast i Konungens namn, och med Des underskrift utfärdas. RO 1810, § 74. I bolagsordningen, som är en motsvarighet till stadgarna i en förening, skall aktiekapitalets storlek fixeras. Västhagen Affärsbokf. 131 (1945). Stadgar för fiske .. gällande för sv. område o. i vissa fall även på internationellt vatten vid fiske fr. sv. fartyg, finnas i fiskeristadgan. SvFiskelex. (1955). — jfr BISKOPS-, ECKLESIASTIK-, GRUND-, GUDSTJÄNST-, NATIONS-, POLIS-, REDUKTIONS-, REFORMATIONS-, RÅDS-, RÄTTEGÅNGS-, SAMFUNDS-, SAMTALS-STADGAR o. MÄNNISKO-, SEDE-STADGA.
b) (nedtecknad) samling av stadganden l. föreskrifter l. påbud (som utfärdats av myndighet l. den l. de styrande o. dyl. o. reglerar visst verksamhetsområde); förordning; författning; samling av statuter l. regler (för sammanslutning l. institution); i sht förr äv. (allmännare) om sammanfattningen av det som är gällande l. efterföljs (i visst sammanhang), regler l. normer o. d. Hwi bryta thina läryunga fädhernes stadhga. Matt. 15: 2 (NT 1526; Vulg.: traditionem seniorum; Bib. 1917: de äldstes stadgar). Then som fördristar sigh, at tagha mehra aff någhon Bergzman, än som Stadgan ther om giordt ähr .. then samma skal löpa Gatulopp. PrivBergsbr. 1649, 3: mom. 26. Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga Och Reglemente För Nordsjö-Fiskerierne samt Salterierne i Götheborgs och Bohus Lähn; Gifwen .. then 21 Julii 1774 (1774; titel). (Gm ett förslag av statsrådet F. F. Carlson) förbereddes 1859 års läroverksstadga, äfvensom den vigtiga stadgan den 11 april 1862 angående afgångsexamen vid rikets högre elementarläroverk. Rundgren i 3SAH 2: 50 (1887). Växiöstadgan (den första), om landbos skyldigheter .. Växiöstadgan (den andra) .. Båda de senaste stadgarne äro enl. några oäkta. Geete FornsvBibliogr. 194 (1903). Detta (dvs. tidigare anförda föreskrifter rörande den prästerliga dräkten) skall vara en evärdlig stadga för .. (översteprästen Aron) och hans avkomlingar efter honom. 2Mos. 28: 43 (Bib. 1917). Författarens källkritik fyller i allmänhet högt ställda krav, föredömlig är sålunda den försiktighet med vilken han använder de kungliga stadgorna som källor för den ekonomiska historien. KyrkohÅ 1958, s. 225. — jfr ACCIS-, AVVITTRINGS-, BEVAKNINGS-, BEVILLNINGS-, BEVÄRINGS-, BOLAGS-, BRAND-, BYGGNADS-, EDSÖRES-, FATTIGVÅRDS-, FISKE-, FOLKSKOLE-, GIFT-, GILLES-, GRUV-, HAMN-, HANDELS-, HOV-, JAKT-, KLOCKAR-, KLOSTER-, KOMMUNAL-, LANDS-, LEGO-, LÄROVERKS-, MYNT-, ORDENS-, ORDNINGS-, POLIS-, POST-, PÅVE-, REDUKTIONS-, REGERINGS-, RELIGIONS-, RÅDS-, RÄTTEGÅNGS-, SKIFTES-, SKOGS-, SKRÅ-, TJÄNSTE-, TULL-, UNDERVISNINGS-STADGA m. fl. — särsk. arbetsordning; särsk. (om ä. förh.) om samling av bestämmelser för allmänna arbeten vid gruva, som (bl. a.) innebar att bergsmännen ställde vissa arbetshjon till förfogande, äv. i överförd anv. om verksamhet utförd av l. arbetslag bestående av sådana arbetshjon. RR 7/4 1627. En speciell form för .. allmänna arbeten (i gruvan) var den s. k. stadgan (”staggan”), omtalad redan på 1620-talet. Den innebar, att bergsmännen eller pargångarna ställde vissa arbetshjon till förfogande. Om måndag, kunde det heta, skall 1:a och 2:a paret av 1:a gången komma till stadgan i Bondestöten med ett hjon på halvfjärdingen .. Vanligen arbetade 16 man varje dag i stadgan. Lindroth Gruvbrytn. 1: 187 (1955).
2) (numera föga br.) om lärosats l. dogm. (Lat.) Dogma .. (sv.) Lära, lärdom, stadga. Ekblad 456 (1764).
3) (ekonomiskt) avtal; städselavtal o. d.
a) (†) om avtal av ekonomisk art, avtal; äv.: avtalad taxa l. avtal om viss taxa. Vår vilie (är), att thu medh samme spikesmeder handle skall opå en viss stadga, så att man vett, hvadt the skole haffve för hvartt tussendh utaff allehonde slagh. G1R 22: 432 (1551). Effter thet at .. (vargen och den sjuka åsnan) tilförenne hade giordt wijsz stadga om Läkiarelönen, fodradhe Wargen vppå sijn förtiänta löön. Balck Es. 165 (1603).
b) [eg. specialanv. av a] (†) (lagligen) städslad tjänst; städselavtal; lega (se LEGA, sbst.2 2 b). Löst folck, skole .. sigh .. städia låta uthi halfwe eller heele åhrs stadga eller tiänste. Stiernman Com. 1: 59 (1540). Der Fiscalen finge höra hvad Guds ord säger om en sådana tjenst (dvs. utan lön), skulle honom resa hår uppå hufvud. Samt aldrig säga det vara tjenst, förra än han utan mat och öl, utan lön och stadga, utan ord och afsked så långan tid tjent hafver. BL 19: 339 (i handl. fr. 1620). (Jacob) Frågades, huru länge pijgan hadhe tiänt honom. Resp(onderades): Halft åhr och 9 wekor, men på det 1/2 åhret hade han stätt henne, doch intet giort något wist stadga, hwadh han henne gifwa skulle. ConsAcAboP 3: 376 (1670) [den felaktiga n.-formen hos bestämningen sannol. beroende på analogisk påverkan från AVTAL].
4) [eg. specialanv. av 3 a] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om överenskommen l. ålagd (äv. självålagd) kvantitet arbete att klara av (särsk. under en dag) innan man blir ledig l. fri (o. får en överenskommen dagslön o. d.), beting; överenskommelse om ersättning för arbete efter arbetskvantiteten l. om en samlad ersättning för ett visst arbete, ackord, beting. Är gifvet 9 timmermän ”i en stadga” för det de uppbygde smedjan .. 10 (mark). Johansson Noraskog 2: 136 (cit. fr. 1544). Vid Fästnings-byggnaden uti Finland .. skal 5 alnars borning om dagen varit en antagen stadga eller dag-orka för 3: ne karlar. VetAH 1769, s. 313. Till skogs gick (torparen efter en natt med tjuvskytte) .. igen, nu för att hugga utan att ha sovit en blund. Sin vanliga stadga: tjugofem kors brännved eller sodaved, högg han full. Parling NödLust. 43 (1953).
5) (om ä. förh., hist. o. kam.) i särskilt avtal (l. särskild förordning) fixerad skatt l. fast avgift (särsk. i penningar) till kronan (helt svarande mot skatteformen ränta efter mantal o. dyl. l. gällande visst skatteobjekt, särsk. fiske), särsk. dels om sådan (medeltida, fram till mitten av 1500-talet förekommande) gemensam skatt för ett uppbördsdistrikt, ”distriktsstadga”, dels om sådan (sannol. från medeltiden stammande, i Finl. långt fram i nyare tid förekommande form av) skatt för enskild jordegendom (särsk. sådan uppodlad på annans egendom l. (krono)allmänning); äv. (allmännare): (fast) arrende l. avtal om (fast) arrende; äv. dels om den skattebetalande enhet som erlade ”distriktsstadga”, dels om skattebetalande enhet bestående av de bönder inom ett distrikt som icke räknades in under de vanliga gärderna (o. betalade skatt enligt särskilt avtal l. särskild förordning). Stadge aff Berkarlana j Lula och Pita .. iiij mårdskin. HH XI. 1: 8 (1530). Jtem feck mattz guldsmedt j Åboo eth breff att han må besittia Kirita godz .. och geffua ther aff thenn stadga som ther aff gåå pläger årliga. G1R 8: 233 (1533). Anders Long .. haff(we) halfannen skattejord i Yskejerffweby .. och gör ther aff årligen i stadga 5 m(a)rc(k) ort(uge). Teitt Klag. 114 (1556). Kom för Rette Hustru giertrud .. och talade på ett torp .. och effter thätt laag, som bygger, och Håller thet vid macht är bygt Honom i Sex åhr, och när han haffwer vdsottid sin stadga Skall hustru giertrudh inrymas i Samma torp. UpplDomb. 5: 157 (1594). (Det) upgifves i vissa .. orter att Hufvudskatten (under förra hälften av 1500-talet) utgeck efter stadga, de andra efter jordatal, mantal och gärdetal. Bergfalk Beskattn. 59 (1832). Jernskatten af hela bergslagen (hade under medeltiden) utgjorts i en bestämd summa eller s. k. stadga. Johansson Noraskog 2: 92 (1881). Ännu vid medeltidens slut (var) för vissa landskap eller härad skatten bestämd uti en summa penningar antingen i ett för allt eller motsvarande en del af de årliga utskylderna, en s. k. stadge. Hildebrand Statsförf. 153 (1896). Det .. s. k. stadgehemmanet i Greksåsar, som erhöll detta namn, emedan skatten (under 1600-talet) utgjordes i ett enda belopp eller ”stadga” med ett fat osmundsjärn. NoraskogArk. 5: 93 (1904). Kymmenegårds landbönder .. voro (under 1500-talet) befriade från andra utskylder än en stadga av den lax de fångade i därvarande vattendrag. Almquist CivLokalförv. 2: 491 (1921). När stadgan slogs sönder och envar fick sitt separata belopp att betala, kunde detta leda till att en del av de fattigare fick minskad skatt, trots att totalbeloppet för hela distriktet blivit höjt. Dovring Skatt. 172 (1951). Inom de olika uppbördsdistrikten sammanslogos bönder, som ej räknades in under de vanliga gärderna, till stadgor. 2SvUppslB 27: 142 (1953). — jfr LAX-STADGA, PENNINGE-STADGE. Anm. Stundom brukas stadge ss. kortform för STADGE-RÄTT l. STADGE-SKATT l. -RÄNTA, särsk. ss. beteckning på den skatteform som stadgeskatt l. -ränta representerar l. för den rättsgrund för denna skatt l. ränta som stadgerätt utgör. Stadge är, der jordäganden accorderar om ett wisst i penningar eller slijkt til åhrl. ränta. FörarbSvLag 1: 10 (1687). Mellan sämje och stadge synes man ej på 1540-talet hava gjort någon bestämd skillnad. Kuylenstierna RekognSkog. 173 (1916).
Ssgr (i allm. till 5): A (†): STADG-FISK, se C. —
-PENNING, se C.
B (†): STADGA-ARBETE, -AVRAD, -BONDE, -BÖLE, -GODS, -GÄDDOR, -HAVRE, -HEMMAN, -JÄRN, -LAX, se C. —
-LÄGENHET. om mark (t. ex. äng l. holme) l. fiskevatten o. d. (på kronans mark) för vilken resp. vilket särskild avgift l. särskilt arrende erlades. SPF 1817, s. 48. —
-PENNING, -RÅG, -RÄNTA, -SKATT, -SMÖR, -SPANNMÅL, -SPÄCK, -TIONDE, -ULL, -ÄLGHUDAR, se C.
C: (4) STADGE-ARBETE~020. (stadga- 1637. stadge- 1955) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) arbete på beting l. ackord. OxBr. 11: 90 (1637). —
-AVRAD~02 l. ~20. (stadga- 1543) (förr) avrad ingående i l. utgörande en stadga. Än ligger ther iord i .. (Rickleå) szom lyder tiill s:te Erichs rentho .. och giörs ther årliga stadga affrat wtaff tiil Wpsala gård. NorrlS 1—6: 292 (1543). —
(1 a (o. b)) -BESTÄMMELSE. bestämmelse (fastställd) i stadgar (l. stadga), stadgebunden bestämmelse. SAOL (1950). —
-BONDE. (stadga- 1558. stadge- 1555 osv.) (förr) innehavare av stadgehemman, bonde på stadgehemman; jfr sämje-bonde. G1R 25: 605 (1555). Skatbönder 2552 .. Stadgebönder 2 .. Frelsisbönder 31. HFinlKamF 1: 107 (1588; i huvudmantalskolumn). Torpare och bergsmän ha uteslutits, medan stadge- och sämjebönder räknats till skattebönder (i en viss tabell). Heckscher SvEkonH 1: Bil. 16 (1935). —
(1 a, b) -BREV. (†) skrivelse vari stadga l. stadgar påbjudes, dekret; jfr dekret-brev, dekretal-brev. Schroderus Os. 1: 100 (1635). Därs. 173. —
(1 a, b) -BUNDEN, p. pf. bunden av stadgar l. stadga; fastställd l. reglerad i l. med stadgar l. stadga. TSvLärov. 1940, s. 42 (om läroverk). OoB 1944, s. 338 (om organisation). Frånvaron av stadgebundna bestämmelser medför givetvis att en utredning (beträffande tillämpningen av transportreglerna för statstjänstemän) måste bli vansklig. TSvLärov. 1953, s. 312. —
-BÖLE. (stadga- 1593. stadge- 1790) (†) stadgehemman. HFinlKamF 4: 169 (1593: Stadgaböles eng); möjl. ssg. Hallenberg Hist. 2: 726 (1790). —
(1 (a o.) b) -ENLIG. som är l. sker i enlighet med stadgar l. stadgarna (l. stadgan l. en viss stadga); ofta ss. adv.: i enlighet med stadgarna (l. stadgan l. viss stadga). Sedan mötet förklarats stadgeenligt utlyst .. skreds till val af styrelseledamöter. TT 1889, s. 231. Kvällen inleddes med stadgeenliga årsmötesförhandlingar. Form 1952, s. 86. —
-FISK. (stadg- 1646—1660, 1934. stadge- 1602) (numera bl. ngn gg, om ä. förh.) fisk utgörande l. ingående i stadgeränta. Thulin Mant. 1: 75 (i handl. fr. 1602). Stundom rådde .. delade meningar därom, huruvida stagfisk (stadgefisk?) skulle gälla för fjällfisk hela året eller blott för den tid det var öppet vatten. Cederlöf FinlPrästEkon. 180 (1934). Anm. I stadgan fisch hos Murenius AV 413 (1659) har anslutning skett till de i sv. dial. i Finl. talrika ssgrna med en förled på -an (t. ex. bygganarbete, hittanlön, simmanplats; innehållande ett vbalsbst., se OAhlbäck i StNordFilol. 62: 3 ff (1980)). —
-FISKERI. (numera bl. ngn gg, om ä. förh.) fiske (se d. o. 1) mot erläggande av stadgeskatt l. plats l. vatten för sådant fiske; jfr fiskeri 3, 4. Ther stadge fiskerij äre, ther bygge andre twertäpper för, och (osv.). AktsamlKungsådreinst. 64 (1583). —
-GODS. (stadga- c. 1577. stadge- c. 1577) (förr) gods som betalade stadgeränta; jfr -hemman. HFinlKamF 3: 75 (c. 1577; i frälseregister). —
-GÄDDOR, pl. (stadga- 1544) (förr) stadgefisk i form av gäddor, gäddor ss. stadgefisk. NorrlS 1—6: 302 (cit. fr. 1544). —
-HAVRE. (stadga- 1536) (förr) havre utgörande persedel i stadgeränta. HFinlKamF 1: 30 (1536; i utdrag ur räntekammarbok). —
-HEMMAN. (stadga- 1530—1657. stadge- 1588 osv.) (förr) (i sht på allmänning uppodlat) hemman som betalade stadgeränta (o. oftast räknades ss. ett slags kronohemman som innehades med arvsrätt); äv. om ett av enskild utarrenderat hemman. HH XI. 1: 48 (1530—31). Stadga hemman är et medium emellan Crono och skatte hemman. RP 17: 264 (1657). (Presidenten i reduktionskollegium G. Soop) definierade hwadh Stedge hemman war, nembl. det som af een allmenning optages, och ingen frijheet derpå hafwer nådt uthan strax hafwer det låtit skattläggia. Kuylenstierna RekognSkog. 179 (i handl. fr. 1662). Stiernman Riksd. 1556 (1668: Stadge- eller Sämiehemman). Stadgehemman äro sådane, när bohlbyn, [som?] hafwer hafft mera och större hemman, än possessor fundi hint sielf bruka, hafwer effterlåtit dem till en tid åth andra emot wiss afgifft. FörarbSvLag 3: 214 (1715). Stadge-Hemman blefvo .. sedan årlige Skattläggningar uppkommo, sådana Hemman kallade, som icke voro undergifne berörde Skattläggningar, utan utgjorde årligen en viss och stadgad ränta. Botin Utk. 355 (1761). Särskilda slag av kronohemman äro stubbe- och röjselrättshemman, sämje- och stadgehemman samt kronobergsmanshemman. 3NF 12: 166 (1930). särsk. inom Bergslagen: efter 1620 tillkommet hemman som åsatts en fast järnränta (i stället för att ingå i ett gärdelag); äv. i uttr. stadge- och nyhemman. BtRiksdP 1869, I. 1: UtlåtTackjSkatt s. 46 (: stadge- och nyhemman). NoraskogArk. 5: 77 (1904). —
(1 a, b) -HÅLLNING. (numera bl. ngn gg, om ä. förh.) särsk. till 1 b slutet: handlingen att (uppfylla sin plikt att) hålla arbetshjon i stadgan. Särdeles villigt fullgjorde bergsmännen ingalunda sina plikter i stadgan .. och den plikt om 1/2 rdr som 1653 infördes för försummad stadgehållning hjälpte föga. Lindroth Gruvbrytn. 1: 187 (1955). —
-JORD. (numera bl. ngn gg, om ä. förh.) jord (se d. o. 5) som innehas med stadgerätt, jord utgörande stadgehemman. HFinlKamF 3: 63 (c. 1577; i frälseregister). Intill början av 1700-talet fanns i kronans jordeböcker en kategori fastigheter, benämnda stadge- eller sämjejord, vilka år 1723 förklarades vara av krono natur. HT 1927, s. 46. —
-JÄRN. (stadga- 1557. stadge- 1616) (numera bl. ngn gg, om ä. förh.) järn i (ss. en stadga erlagd) järnskatt. JernkA 1844, 2: 120 (1557). Såsom ”stadgejern” .. upptages för Lasse Olofsson 7 fat. NoraskogArk. 4: 11 (cit. fr. 1616). —
-KORN. särsk. (†) om korn som stadgegods l. -hemman ger i skatt l. ränta; jfr ränta, v. 1 e. Teitt Klag. 55 (1556). —
-LAX. (stadga- 1539—1544. stadge- 1540—1942) (numera bl. ngn gg, om ä. förh.) lax ss. stadgefisk. VaruhusR 1539, s. 17 a. Ymer 1942, s. 438. —
-NEJONÖGON, pl. (numera bl. ngn gg, om ä. förh.) nejonögon ss. stadgefisk. Almquist CivLokalförv. 3: 151 (i handl. fr. 1540). —
(1 a, b) -PARAGRAF. paragraf i (skrivna) stadgar l. (skriven) stadga. Byström Galsworthy Herrg. 298 (1917). —
-PENNING. (stadg- 1696. stadga- 1526—1544. stadge- 1533—1955)
1) (om ä. förh., tillf.) till 4, i pl.: avgift ersättande skyldighet att tillhandahålla arbetshjon i stadgan. Nyåret 1661 förklarades bergsmansstadgan upplöst; i stället skulle motsvarande arbete hållas av allmänna Bergslagen ehuru finansierat av de enskilda bergsmännen, som i stadgepengar erlade 5 dr kmt på halvfjärdingen. Lindroth Gruvbrytn. 1: 187 (1955).
2) (numera bl. ngn gg, om ä. förh.) till 5, i pl.: i pengar erlagd stadgeränta l. stadgeskatt. G1R 3: 156 (1526). Stiernman Riksd. 1556 (1668).
3) (†) till 3 b; i sg.: legopenning; knektlega. ÅngermDomb. 9/12 1634, fol. 79. NorrbHembSkr. 1: 351 (cit. fr. 1708). —
(1 a, b) -REVISION. revision av stadgar l. stadga. GbgNatLd 1682—1932 159 (1933; om revision av nationsstadgar). —
-RÅG. (stadga- 1536. stadge- 1556) (numera bl. ngn gg, om ä. förh.) råg ss. (persedel i) stadgeränta; förr äv. om råg som stadgegods l. -hemman ger i skatt l. ränta; jfr ränta, v. 1 e. HFinlKamF 1: 30 (1536; i utdrag ur räntekammarbok). Teitt Klag. 54 (1556; om råg som stadgegods ger i skatt l. ränta). —
-RÄNTA. (stadga- 1694—1897. stadge- 1684 osv.) (förr) i särskilt avtal fixerad l. fast ränta (se RÄNTA, sbst.1 1) l. grundskatt, ränta l. grundskatt utgörande stadga; stadgeskatt. Wi hafwe utur Edert Bref .. sett, hwad påminnelse I göre wid Adelens Rusttjenst, för de gods, som de hafwa satt under en wisz Stadge-Ränta. LMil. 1: 421 (1684). Såsom præbendehemmanen altijdh hafwa en stadgaräntta den icke effter jordeboken uti partsler upbäres, så (osv.). ConsAcAboP 7: 429 (1694). Det skulle .. både för Publico och Frälset wara en stor beqwämlighet om öfwer alt kunde bringas til Stadge-Räntor i Landet, så at de månge beswärlige Ränte-Pertzedlar blefwo sammanslagne i Penningar. Salander Gårdzf. 436 (1731). (I jordebokens femte kolumn) upptages den i spanmål och kontant utgående stadgaräntan. FFS 1897, nr 3, s. 3. Stadgeränta (dvs.) .. den grundränta, som inom Nora och Linde bergslag hvilade på hemman, uppodlade efter 1620, och som före ränteförvandlingen utgick med järn. 2NF (1917). —
-RÄTT.
1) (förr) besittningsrätt till stadgehemman, äv. kallad stadge- eller sämjerätt. Kongl. M:tt hafwer .. låtit ransaka efter, af hwad rättigheet som Stadge- eller Sämiehemman ähre och ware böre .. Kongl. M:tt (finner) .. skiähligt, at dhe som någon Stadgerätt hafwa, bör skatten åhrligen ehrlägga .. och icke hafwa macht denne rätten på något sätt genom pant eller salu at alienera vtan Huusbondens samtychio. Stiernman Riksd. 1556 (1668). KonvLex. (1864).
2) (†) (avtal om) stadgeskatt; jfr rätt, sbst.2 4 l. Gotland .. hade redan på slutet af 900-talet med Svea-Konung Erik Segersäll .. giordt sin Stadgerätt .. om sextio marker silfvers åhrliga afgift til Svenska Kronan. Dalin Hist. 2: 110 (1750). Gottländningarne (utfäste) sig .. att i viss stadge rätt, årligen betala fyratio marker silfver till Konungen. Botin Hist. 1: 261 (1789).
Ssgr (förr; till -rätt 1): stadgerätts-avgift. Stadgerätts-afgift. Afgift som för besittningen af ett stadgerättshemman erlägges. KonvLex. (1864).
-hemman. stadgehemman. Stadge-rätt .. (dvs.) Rätt att på grund af med vederbörande träffad överenskommelse besitta ett hemman (stadgerätts-hemman). KonvLex. (1864). —
-RÄTTIGHET~102, äv. ~200. (om ä. förh., numera föga br.) om stadgerätt (äv. i uttr. stadge- l. sämjerättighet); äv. (jfr rättighet 2 a) (avtal om) stadgeskatt l. -ränta. RARP 10: 563 (1668). (Mycket nära) det rena arrendet stodo (bland förpaktningarna) de .. överenskommelser, som (G. I) .. gjorde med några fogdar om taxas erläggande av deras ombetrodda distrikt. Av samma art voro .. de uppgörelser med enskilda skattebetalare, vilka .. gingo under namn av stadgerättigheter. Almquist CivLokalförv. 1: 143 (1917). —
-SKATT. (stadga- 1525. stadge- 1536 osv.) (förr) jfr -ränta. Her Anders iacobj Canich j Aabo Skal giffwa oss en Aarligh stadgaskath wtaff ragnistilla gardt som ær ij mark om aaredt. G1R 2: 130 (1525). I Närpes var jorden (under 1500-talet) .. ej skattlagd och därifrån utgick en stadgeskatt, som 1540 utgjorde 500 .. mark. Almquist CivLokalförv. 2: 423 (1921). —
-SMÖR. (stadga- 1540—1541. stadge- 1544—1893) (förr) smör ss. stadgeskatt. VaruhusR 1540. Wengelin GMinn. 76 (1893; om en 1556 i Hälsingl. inrättad skatt). —
(3 b) -TID. (†) tid för vilken städselavtal gäller; tid för städselavtals ingående, städseltid. KamKollP 2: 391 (1635). Rätte stadge tijdhen skall wara om Berthelmess. ÅngermDomb. 1647, s. 78. —
-TIONDE. (stadga- 1540. stadge- 1934) (förr) tionde utgörande stadgeskatt. Udi .. (Vallentuna m. fl.) härede äre några kiörkior, som giöre stadga tiendh. Almquist CivLokalförv. 3: 153 (i handl. fr. 1540). En egenartad skatteform var den s. k. stadgetionden, som i Rautalampi socken erlades av varje skattebonde ”för theres årswext” med 6 vackar råg och 3 vackar korn. Cederlöf FinlPrästEkon. 147 (1934). —
-TORP. (förr) torp (l. hemman) för vilket stadgeränta l. fast arrende utgjordes; jfr -hemman. UUKonsP 3: 39 (1641). —
-ULL. (stadga- 1536) (förr) ull utgörande stadgeskatt. HFinlKamFörh. 1: 30 (1536; i utdrag ur räntekammarbok). —
(1 a, b) -UTSKOTT~02 l. ~20. utskott med uppgift att utarbeta förslag till stadgar l. stadga. ST 1905, nr 4622 A, s. 3. —
Avledn.: STADGELIG, adj. (†) till 1 a, b: som har avseende på l. är fastställd i stadga l. stadgar o. d. Wollimhaus Syll. (1649; under decretorius). (Sv.) Stadgelig, (lat.) decretorius. Hamb. (1700).
Spoiler title
Spoiler content