SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1986  
STADSINNIG, adj.
Etymologi
[förleden är möjligen STAD, sbst.1; möjl. dock i stället elliptisk form av STADIG (jfr i så fall med avs. på ordbildningen SAKTA, adj.: SAKT-SINNIG); senare leden är SINNIG]
(†) (till sinnelaget) fast l. stadig l. beständig. Lijka som Gudhfruchtigom och stadsinnigom ey wäl tiener at dragha sigh vndan för the swagha .. Altså (osv.). Bullernæsius Lögn. b 5 a (1619).
Spoiler title
Spoiler content