SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1986  
STADSINT, p. adj.
Etymologi
[beträffande förleden, se STADSINNIG; senare leden är SINT]
(†) = STADSINNIG; särsk. i uttr. se stadsint på ngn, se ihärdigt l. oavvänt på ngn. Nu emedan han (dvs. kungasonen) .. taladhe, sågh Jungfrun alt stadsint på honom, gifvandes granna acht på hans ögnalete, på mun, kinder och heela hans ansichte, huruledes thet var uthi alla måtto skiönt och ädelt. LPetri Kr. 19 (1559). Hör tu, annat är wara stadsint, annat eenträtin (eenwijs). Schroderus Comenius 898 (1639).
Spoiler title
Spoiler content