[jfr eng. stalactic; av gr. σταλακτικός, som droppar, vbaladj. till σταλάζω, σταλάσσω, droppar (se STALAGMIT)]
(†) som består l. kännetecknas av stalaktit(er), stalaktitisk. Stalactisk Kalksten Droppsten. Cronstedt Min. 16(1758). Tysklands grottor: i Baden (Erdmännleins-Loch) .. (finns) en stalaktisk grotta icke långt ifrån byn Hasel uti Dreisam-kretsen. JernkA 1832, Bih. s. 44.
