publicerad: 1986
STALP stal4p, n. (Johansson Noraskog 3: 59 (i handl. fr. 1657) osv.), äv. (numera föga br.) r. l. m. (Wirsén Dikt. 297 (1876: stalpens brant; möjl. att fatta ss. n. pl.), Centerwall Hellas 402 (1888), Risberg Sof. 44 (1910)); best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. = (NoraskogArk. 5: 119 (1621; möjl. att fatta ss. sg.), Hiärne 2Anl. 343 (1706) osv.), äv. (ss. r. l. m. alltid) -er32 l. 40 (Sturzen-Becker 5: 157 (1844, 1862) osv.).
Ordformer
(förr äv. stallp)
Etymologi
[sv. dial. stalp; vbalsbst. till STJÄLPA (bildat som SKALV till SKÄLVA, v., o. SPRÅNG, sbst.1, till SPRINGA, v.)]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kullfallande, kullstörtande. (Sv.) Stalp .. (fr.) Chûte. Nordforss (1805).
a) i fråga om jakt, om handlingen l. förhållandet att villebråd faller för skott. Blir det ett stalp i dag och det tror jag det blir, så är det slut på jakten för i år. Vi 1949, nr 44, s. 21. Ett skott till, avfångningsskottet antagligen. Och sedan när fem minuter gått tre skott i en följd. Det var signalen, att stalpet är ett faktum. Därs.
b) bildl.
α) (†) i uttr. vara på stalpet, vara nära l. på väg att falla l. gå under o. d. (Gissor ropade till fienden) Rädder är eder Höfwitzman / Feger är eder Wijse / På stalpet är eder Konung / Grammer är ijder Oden. Verelius Herv. 174 (1672).
β) i uttr. slå ngt på stalp, bringa ngt på fall, kullkasta l. förstöra l. omintetgöra ngt. Människor var själviska .. de följde sina egna bud .. vad den ene halp, slog den andre på stalp. Spong Näv. 502 (1942).
a) fall (se d. o. I 1); i fråga om vattens fall(ande) i brunn, vilket uppstår då en höjdskillnad anordnas mellan bottennivåerna i in- och utgående avloppsledningar (för kompensation av energiförlust i brunnen). I brunn som passeras av ledning utan dimensionsändring brukar anordnas 2 till 5 cm stalp. TNCPubl. 51: 87 (1973).
b) om förhållandet att ngt rasar, (ned)rasande (äv. om l. med tanke på nedrasande material (jfr 4)); stundom äv.: skred. Såsom (Stora Dalkarls)-Grufwan ifrån desz första begynnelse warit trång bruten åfwantil, så har wid desz tilltagande diuphet, hettan af tilmakningarne altid något lossat, och förorsakat at Grufwan städse för desz benägenhet til stalp warit swår at bearbeta. HC11H 13: 11 (1697). Uti Maj månad 1827 skedde i granskapet af Åbo .. ett icke obetydligt Jordras eller stalp. AB 1831, nr 57, s. 4. Ett svårare stalp inträffade, så att .. (gruvarbetet) måste öfvergifvas. Johansson Noraskog 3: 17 (1884). Norberg600År 342 (1958). — jfr BERG-, GRUV-STALP.
4) (numera i sht i vissa trakter) konkret (jfr 3, 6—8); om ngt nedrasat, i sht förr äv. om ngt som hotar att rasa ned; särsk. dels om löst berg l. bergsmassa o. d. som från tak l. väggar rasat ned på bottnen i en gruva, dels om anhopning av nedrasade stenar l. klippblock l. nedrasad jordmassa o. d. utmed en brant bergssida l. vid foten av en brant höjd o. d.; ofta liktydigt med: ras (se RAS, sbst.3 I 2); äv. om ställe där ras ägt rum; ngn gg äv. i individuell anv., om enskilt högt o. brant klippblock o. d. (särsk. i ssgn BERG-STALP). (Gruvan) war igenstulpin öfuer heela botnen, så att der war 8 fampner diupt Stalp vthi. NoraskogArk. 5: 122 (1621). För 4 år sedan .. wid hwilken tid sig ock et stort fall (i Hundbogruvan) tildrog, som sedermera med stor omkostnad upfordrades, innan Grufwan ifrån sitt innehafwande Stalp och Watten blef rengjord. HC11H 12: 185 (1697). (Somliga kaverner) ega jemn botten fri från stalp. Wallerius Tank. 128 (1776). Wid Radifocani som är et förstördt fäste på et högt berg med en ussel by under, är ett stalp af ofantelige stenar. Palmstedt Res. 95 (1779). Stalp .. (dvs.) Tvärbrant ställe där sten el. jord rasat undan. Weste FörslSAOB (c. 1817). Stalp .. (dvs.) Från en brant höjd nedrasad jord, stenar, m. m. Dalin (1854). JernkA 1909, s. 221 (om stenblock). Den 27 juli (1732) lossnade bandet över Storrumsbotten, beläget på 98 famnars djup, och föll ner i Karl XI:s schakt, där det sönderslog konsten och fyllde schaktet med stalp och virke upp till 100-famnarsnivån. Lindroth Gruvbrytn. 1: 418 (1955). — jfr BERG-, GRUV-, STEN-STALP m. fl. — särsk. på vägg l. i tak i gruva sittande lös bergsmassa som hotar att falla ned. Efter noga ransakning (av gruvan) befinnes malmen alldeles afgången, så när som en liten pall, som stod under ett grufveligt stort stalp. Johansson Noraskog 3: 62 (i handl. fr. 1662). Pelaren neder i grufvan är bortgången och nu hänger stora stalpet öfver hufvudet, att der är stor lifsfara. Därs. 76 (i handl. fr. 1678).
5) (†) i fråga om att häftigt kränga l. tippa över; i uttr. taga stalp, om vagn: häftigt kränga l. tippa över o. vara nära att välta. Vagnen .. tog ibland så förfärliga stalp klippan utföre, at jag började drömma om våre förfäders ättestupor. Wallenberg (SVS) 1: 249 (1771).
7) (numera bl. i skildring av ä. förh.) konkret (jfr 4, 6, 8): (eg.: av- l. bortstjälpt) slagg l. massa. När ”stalpet” med tiden blev alltför utbrett .. måste man .. gå i höjden. Så växte upp väldiga slaggberg. Gödel BergsmL 55 (1937). — jfr SINDER-, VARP-STALP.
8) (numera i sht) konkret (jfr 4, 6, 7): stup l. brant (se d. o. 1) l. bråddjup, (brant) sluttning l. (brant) klippvägg l. klippavsats o. d.; ofta i mer l. mindre tautologiska förbindelser som stalp och stup, stalp och brant; ngn gg äv. om sjö- l. havsbottens tvärdjup o. d. The watn, som ofrusne äro wid stalp och fall, löpa så stridt och forsande, at ingen kiöld biter på them. Block MotalaStr. 68 (1708). Samma Jordmån (som i gipsstenbrotten i Frankrike) har jag (dvs. C. Hårleman) ock blifvit varse, straxt utan för Wismars Stad uppå vägen til Stralsund uti et Stalp eller backa der fyllning för vägarne hämtades. VetAH 1745, s. 280. Rydberg Dikt. 1: 223 (1882: stalp och brant). Hedin Transhim. 3: 327 (1912: stalp och stup). (Vinterståndkrokar) böra .. placeras i stalperna d. v. s. i sluttningarna mot större djup, där gäddan .. med förkärlek uppehåller sig. Schager Nöjesfiske 28 (1915). Björninnan föll inte (för en stöt i bringan med bössa), dock drevs hon några steg bakåt närmare stalpets kant. Jämten 1919, s. 97. Den upphuggna stigen för genom klyftor och uppför branta, slippriga stalp. FoFl. 1932, s. 281. Rosendahl Lojäg. 28 (1956). — jfr BERG-, KLIPP-STALP. — särsk. (i vitter stil) i jämförelser o. bildl. anv. Emellan tron och mig et stalp jag nödgats finna. Leopold (SVS) I. 1: 75 (1777). Klättra omkring uti vetandets alper! .. och från de manligt bekämpade stalper / ständigt, till lön, öfver skogar och marker / friare, nyare utsigt du har. Sturzen-Becker 5: 157 (1844, 1862). Så blir också den enes stig jämförelsevis rak och trygg, under det att den andres löper utmed bråddjup och öfver farliga stalp. Tegnér i 3SAH 11: 117 (1896). Han satt i ett blekt guldskimmer från stalper av böcker (i bibliotekets läsesal). Siwertz JoDr. 419 (1928). Det står en pust av urtid, av skapelsetöcken, av glömda riter .. över dessa sällsamma, likt gudabergens stalper upptornade hexametrar (i Hesiodos' dikt Theogonien). Malmberg Värd. 216 (1937).
Ssgr (föga br.): ((1 o.) 2) STALP-HUGGA. fälla (träd o. d.) gm att hugga av de grövsta rötterna en bit från stammen varefter vinden fäller trädet så att det kommer att ligga med uppryckta rötter, rothugga. Västerb. 1939, s. 75. —
Avledn.: STALPIG, adj.1 [sv. dial. stalpig, tvärbrant] (i sht i vitter stil, numera bl. mera tillf.) till 8: full l. uppfylld l. omgiven l. kännetecknad av stalp; (tvär)brant; äv. oeg. l. bildl. Lyceum I. 1: 9 (1810; om dalar). Vägen gick .. öfver dessa torra stalpiga åsar, där halfstammiga martallar höllo sig fast med kartnaglarna. Strindberg SRom. 4: 507 (1900). Smörgåsmatens hela brokiga arkipelag på den hvita duken, tomatsardinernas höströda Skylla och schweizerostens stalpiga Karybdis mellan hvilka gåslefverpastejens lilla jolle ängsligt kryssade. Siwertz Mälarp. 173 (1911). Stalpig som ett lergult Ithaka har den (dvs. västra sidan av ön Ven) blivit av saltvatten och slagregn. Jönsson SkånSomr. 207 (1925, 1935). Ingen kan .. motstå första intrycket av detta vilda, stalpiga berglandskap, av skyskrapornas svindlande Dolomiter. Siwertz Jord. 155 (1936).
Avledn: stalpighet. (i sht i vitter stil, numera bl. tillf.) om egenskapen l. förhållandet att vara stalpig. Östergren (1945).
Spoiler title
Spoiler content