SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SINDER sin4der l. SINNER sin4er, n. (NoraskogArk. 4: 75 (1677) osv.) l. r. l. m. (Nordforss (1805) osv.); best. sindret resp. sinret, ss. r. l. m. -n; pl. = (Sahlstedt (1773) osv.) l. (i bet. 3) -s (SFS 1826, s. 511, osv.).
Ordformer
(sinder (c-) 1538 osv. sinne- i ssg 1766 (: Sinneskutor, pl.). sinner 1615 (: sinnerhögerna, pl. best.), 1700 osv. sinnes- i ssg 1723 (: sinnesruszlor, pl.). zinder 1762—1807. zinner 1734—1911)
Etymologi
[fsv. sinder, n., sv. dial. sinder, sinner, n. l. m. l. f.; jfr d. sinder, sinner, pl., i sht förr äv. sg. (best. -en, -et), nor. sinder, n., fvn. sindr, n., mlt. sinder (lt. sinner, zinder), fht. sintar, sinter, mht. sinter, sinder (t. sinter, sinder; jfr SINTER), feng. sinder (eng. cinder); av omtvistat urspr.; i bet. 3 är ordet (liksom d. cinders, pl., nor. cinders, sinders, sg., best. -en) lånat från eng. — Jfr SINDRA, sbst.]
1) (numera i sht i vissa trakter) (vid smältning av malm o. d. erhållen) slagg, äv. använd ss. byggnadsmaterial; stundom liktydigt med: sindersten l. sindertegel. VarRerV 50 (1538). Vid gruftinget .. ”blef Åshyttelaget tillsagdt att .. bortföra det sinner, som ligger kring om och när vid hyttan”. NoraskogArk. 4: 130 (1700). Rosborg StångjSmid. 19 (1809; om vällugnsslagg). Slagg, hvaraf gjutes sinner. Landsm. 6: CIX (1888). Magasin i två våningar, den nedre murad af zinner. PT 1911, nr 16 B, s. 3. — jfr FLOTT-, GALT-, MASUGNS-SINDER m. fl.
2) (i sht i fackspr.) glödspån; vanl. koll. Linné Dal. 374 (1734). Vid jernets smidning affaller den .. uppkomne sindern, glödspånen, eller hammarslaggen .., som stora fjäll. Almroth Karmarsch 11 (1838). Östergren (1938). — jfr JÄRN-, KLENSMED-, VALS-SINDER. — särsk. (tillf.) bildl.; anträffat bl. i ssgn SNÖ-SINDER.
3) (i fackspr.) kol som erhålles ss. avfall vid kokstillverkning; vanl. i pl. Stenkolsstybb eller Cinders. SFS 1826, s. 511. SvUppslB 25: 268 (1935; i pl.). IllSvOrdb. (1955).
Ssgr (till 1; numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. i skildring av ä. förh.): A: SINDER-BACKE. avstjälpningsplats för slagg; jfr -stalp o. slagg-backe. NoraskogArk. 6: 85 (1814). —
-FJÄLL. (†) = kis, sbst.1 2. Rinman JärnH 236 (1782). —
-HUS. [sv. dial. sinnerhus] särsk.: hus uppbyggt av slagg; jfr slagg-hus. Lundell (1893). —
-HÖG. slagghög. Svedenfors Gränsb. 1: 261 (i handl. fr. 1615). —
-KOKA. = -rusa; jfr slagg-koka. 2VittAH 14: 160 (1828, 1838; från Smål.). —
-KROK. krokliknande redskap för rensning av smältugn från slagg, slaggkrok. Rinman 1: 478 (1788). —
-RUM. vid äldre masugn: grop dit smält slagg uttappades l. stelnad slagg utrakades från ugnen. NoraskogArk. 4: 76 (1677). —
-RUSA. slaggrusa; jfr -koka, sinders-russla. SkildrSvFolkl. 40 (1878). —
-SAND. gm krossning av slagg framställd sand; jfr slagg-sand. BlBergshV 18: 11 (i handl. fr. 1687). —
-SKORPA. skorpa l. skikt av stelnad slagg, slaggskorpa. JernkA 1828, 2: 131. —
-SKUTA.
1) större slaggklump (i härden i en smedja); jfr -rusa. VetAH 1766, s. 232 (: Sinneskutor, pl.).
2) = -hög. 2VittAH 14: 160 (1828, 1838; från Smål.). —
-SPEL. spel för bortforsling av slagg från hytta, slaggspel. NoraskogArk. 6: 186 (1869). —
-STALP. avstjälpningsplats för slagg (jfr -backe); förr äv. om avstjälpt slagg; jfr slagg-stalp. Johansson Noraskog 1: 125 (1740; om avstjälpt slagg). Landsm. V. 7: 24 (1891). —
-STAMP. stamp(verk) för krossning av masugnsslagg; jfr slagg-stamp. NoraskogArk. 4: 439 (1784).
Ssg: sinderstamps-lag. (förr) sammanfattande, om samtliga delägare i en sinderstamp. NoraskogArk. 6: 123 (1806). —
-STAMP-MULL. om sönderbokad masugnsslagg (använd ss. kalkningsmedel till förbättring av jord); jfr stamp-mull. Arrhenius Jordbr. 1: 32 (1859). —
-STAMPVERK~02, äv. ~20. stampverk för krossande av masugnsslagg; jfr -stamp. NoraskogArk. 4: 409 (1780). —
-STEN. slaggsten. PT 1901, nr 137 B, s. 2. —
-TEGEL. slaggtegel. En byggnad af sinnertegel. Bergman VSmSkr. 13 (1819).
B (†): SINDERS-RUSSLA, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -russlor. [senare leden sannol. till sv. dial. russla, skaka, röra om, hopsamla avfall, dundra m. m. (se russla); jfr nyisl. rusl, skräp, avfall] = sinder-rusa. (Sjön) Åmlången (i Närke), hwilkens grund och bottn på åthskilliga ställen är hel underlig, i det han af sig wittrar en järnachtig art til utseende såsom smedieslagg eller sinnesruszlor. Tiselius Vätter 1: 36 (1723).
Spoiler title
Spoiler content