STAM stam4, sbst.1, m. l. r.; best. stammen; pl. stammar.
Etymologi
[sv. dial. stam (i bet. 1, 2); tidigast i Hof DialVg. (1772; fisken anges ss. förekommande i Vänern); stämmen o. hannen av asp uppvisar viss kroppslig likhet med varandra, varjämte båda fiskarnas hannar överensstämmer med varandra däri att de vid (den delvis gemensamma) lektiden utvecklar karakteristiska hudutslag; av ovisst urspr.]
1) mörtfisken Leuciscus grislagine Lin., stäm; numera bl. i ssgn STAM-MÖRT; jfr SKALL, sbst.2 3. Här (dvs. i Vänern) fångas et besynnerligit fiskslag, kalladt Stam. Tuneld Geogr. 21 (1741); jfr: Här fångas de besynnerliga fiskslag, Stam eller Stäm, Cyprinus Grislagine. Därs. 1: 36 (1773). Stam eller Stämm. Nilsson Fauna 4: 303 (1853; angivet ss. förekommande i Gästrikl. o. vid Åmål).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fisken Aspius rapax Leske, asp. Bland Fiskar räknas (i Flistad i Västergötland) Asp eller Stam i sjön Östen såsom besynnerlig. NSvMerc. 1761, s. 403. Stamm, Wenern, (dvs.) asp. Cederström Fiskodl. 262 (1857). Vid stränderna af Venern och eljest i Vermland benämnes (aspen) .. enligt hvad vi sjelfve erfarit Stam. Lilljeborg Fisk. 3: 262 (1889). Stam, (dvs.) i Värmland o. Västergötland ibland benämning på asp. SvFiskelex. (1955).
Ssgr (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): (1, 2) STAM-FÅNGST. jfr fångst 1 a, b; numera bl. till 2: fångst av asp. Cederström Fiskodl. 198 (1857; i Göta älv; abstr.). —
