STAM, sbst.4, r. l. m.; anträffat bl. i sg. best. stammen, o. ss. förled i ssg.
Etymologi
[sv. dial. stam, kvarstående stubb av gräs l. säd, grässtam, nyss avmejad äng; av STAM, sbst.3, gm semantisk anslutning till STOM, sbst.1, l. till (stammen i) sistnämnda ord gm dialektal ljudutveckling]
(†) (på åker kvarstående) stubb av säd; anträffat bl. övergående i utvidgad anv., om sädesstubb med inbegrepp av jorden vari den är rotad (närmande sig bet.: stubbåker); jfr STOM, sbst.1 2. (Höstråg utsås mellan Olofs- och Larsmässan) eller och på halmen, det är, sedan säden är afskuren, stammen upkiörder, och åkern tillagad, såsom om wåren. Celsius Alm. 1732, s. 31.
SAOB
