STAMPA stam3pa2, v.1, -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(vard.) (på pantlåneinrättning) belåna (ngt), pantsätta (ngt); äv. med bestämning styrd av prep. på betecknande vad som belånas; stundom äv. abs. — Pengar, jo det var just att tala om! — Opp med dig, Olle, då; du ska' ut och stampa! Strindberg RödaR 81 (1879). Vill du förvandla .. (guldsakerna) i pengar, så har du gjort mig en tjenst! — Nå, låt gå då, sade Sellén .. Jag ska' stampa dem! Därs. 88. (Framför pantbanken:) Om man nu bara hade så mycket, så man kunde lösa ut sin silfverrofva, så kunde man stampa på den och få sig några krischor! Strix 1899, nr 3, s. 5. Själv hade han kommit (till pantbanken) för att stampa på sin klocka. Starfelt Nödh. 151 (1968).
Avledn.: STAMPBAR, adj. (vard.) som går att belåna (i pantlåneinrättning). Fem mark var vid denna tid (dvs. sekelskiftet) en hel förmögenhet för en sommarpank student, och en gammal auktionskommod ett mindre stampbart lösöre. Lindqvist Sprakfål. 100 (1943).
