publicerad: 1986
STARTA sta3rta2 l. star3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (i bet. I numera föga br., i bet. II numera mindre br., TIdr. 1882, s. 168 (i bet. I 1), GHT 1895, nr 267, s. 2 (i bet. II 2), Nilsson Skeppsb. 111 (1932; i bet. II 3), Östergren (1945; i bet. I 1)); -ARE (se avledn.).
Etymologi
[liksom dan. o. nor. starte av eng. start, plötsligt fara i väg, rycka till, starta, av meng. sterte, i avljudsförh. till feng. styrtan, hoppa, motsv. mlt. störten, störta o. d. (se STÖRTA). — Jfr START, sbst., STARTER]
I. intr.
1) sport. i fråga om hastighetstävlingar (i sht kapplöpning, segling, kappkörning o. d.): (på given signal, t. ex. kommandoord, startskott l. signal med flagga) påbörja loppet l. tävlingen gm att (så snabbt som möjligt) ge sig av från den plats l. linje o. d. där tävlingssträckan börjar; äv. bildl. TIdr. 1882, s. 143 (i fråga om kapprodd). Alla deltagarne (i en cykeltävling) starta samtidigt. SD(L) 1892, nr 179, s. 5. Till sitt tankeliv var han absolut äldre än de. De hade startat från samma streck, men han hade på de sista åren med en överlägsen spurt distanserat de andra. Asplund Stud. 10 (1912). Först när man blifvit varm och musklerna kommit i arbete, bör man starta hårdare (vid övning i kortdistanslöpning). Hjertberg HbIdr. 3: 15 (1912). De tävlande startade något senare än beräknat. SvHandordb. (1966). — jfr SNABB-, TJUV-STARTA. — särsk. i utvidgad anv., betecknande att ngn ställer upp l. deltar i en tävling (äv. i annan sport än hastighetstävling). TIdr. 1882, s. 20 (om kapplöpningshäst). Klinteberg startade ej (i kulstötning). SDS 1921, nr 211, s. 11. (Det är) numera regel att boxare, som blivit slagen k. o. (dvs. knockout), förbjudes starta under viss tid. AllhemSportlex. 3: 361 (1951).
2) i allmännare anv. av 1: börja (se BÖRJA, v. I 2 d), sätta i gång; i fråga om att börja en färd l. resa o. d. liktydigt med: ge sig av, ge sig i väg (i sht förr äv. i uttr. starta i väg); ofta dels om motor l. maskin o. d.: sätta i gång, börja gå l. röra sig, dels i fråga om persons levnadsbana (i sht i fråga om företagarverksamhet l. karriär o. d.), dels i fråga om företags l. förenings o. d. verksamhet. Bilen startade, dels: bilmotorn började gå, dels: bilen började röra sig. Han startade som gårdfarihandlande men har nu en stor firma. Ett företag som nyss startat. Vi startade på en liten tripp till Italien. Föreningen startade med ett fåtal medlemmar. Kursen startar den 1 spetember. Strindberg AmerHum. 1: 175 (1878; om höna som börjar gå l. röra sig). Forssman Gret. 71 (1897: i väg). Utvandrarne delade sig i tre afdelningar, och det beslöts, att dessa skulle starta den ena efter den andra med tre dagars mellantid. Möller Afr. 52 (1899). En helikopter, som skall ha propellern på bärytorna och som skall kunna starta och landa lodrätt. UNT 1934, nr 256, s. 9. I Umeå 1941 stod en termometer på plus 32 när 15-kilometersloppet (på skidor) startade. SvD(B) 1943, nr 57, s. 12; jfr 1. Wahlöö Stålspr. 59 (1968; om bilmotor). — jfr SNABB-, TJUV-STARTA o. SJÄLV-STARTANDE samt SJÄLV-STARTNING. — särsk.
a) i uttr. starta med ngt l. med att göra ngt, börja med ngt (se BÖRJA, v. I 2 c) resp. börja med att göra ngt (se BÖRJA, v. I 4 a, b α). De nya (socker-)fabrikerna Köpinge och Karpalund starta genast med stor afverkning. TT 1894, K. s. 71. Den trehundraåriga orgelfasaden blänkte mitt i läktardunklet .. Ja, den startade kanske med att dundra fram landssorgen efter Gustaf Adolf: ”Förfäras ej, du lilla hop.” Fridegård Somm. 18 (1954).
b) [efter eng. start for] (numera föga br.) i fråga om färd l. tur ngnstädes, i uttr. starta för (en plats), starta med (en plats) ss. mål, bege sig till (en plats). (Berget) Yllästunturi stod starkt blått mot den nordvästra himlen, då Santeri och jag startade för Kärpänvaara. Munsterhjelm Öd. 162 (1935). Redan tidigt på morgonen startade vi för .. Storsylen. Östergren (1945).
c) (numera föga br.) i p. pf., i uttr. väl startad, om affärsman: som startat med goda förutsättningar. SLorS 16: 229 (1899).
II. tr.
1) sport. motsv. I 1: bringa (ngn) att starta l. låta (ngn) starta (i bet. I 1); äv. med obj. betecknande kapplöpningshäst o. d.; i sht: ge signal till (ngn) att starta; äv. med obj. betecknande lopp o. d.; äv. motsv. I 1 slutet, i fråga om att låta häst o. d. ställa upp l. deltaga i en tävling l. tävlingar; äv. utan utsatt obj. I allmänhet startas (aflöpa) hästarne ej före fyllda 4 år i steeple-chases. THästv. 1868—69, s. 55. Om tid skall tagas .. så blifver detta omöjligt, om de täflande (i gång o. löpning) startas med rösten, i synnerhet om de stå bakom en sluttning, som döljer dem. TIdr. 1882, s. 88. Funktionärer, vilka på Kaggeholms ångbåtsbrygga hade startat de båtar, vilka ej nådde 7 knops fart. SvD(B) 1927, nr 177, s. 9. SvD(A) 1933, nr 33, s. 12 (med avs. på störtlopp på skidor). Starta med pistol. SvHandordb. (1966).
2) motsv. I 2: börja (se BÖRJA, v. I 2 a) l. påbörja l. sätta i gång (ngt) l. låta (ngt) börja sin verksamhet o. d.; i sht med obj. betecknande (affärs)företag l. motor l. maskin l. färd o. d. Starta bilen, dels: sätta i gång bilmotorn, dels: låta bilen börja röra sig. Företagets verksamhet startas till våren. Starta en ny firma (tidning). GHT 1895, nr 223 A, s. 2 (med avs. på utställningar). Enligt hvad H. D. erfarit, kommer Lundakören att starta sin turné till Amerika annandag pingst. AB(L) 1904, nr 22, s. 3. Startningen af maskinen (är) jämförelsevis lätt. TSjöv. 1904, s. 490. (Tidningen) Socialdemokraten startades med 108 kronors kapital. Höglund Branting 1: 150 (1928). Storgångaren Bror Gustavsson återvände på söndagskvällen till huvudstaden från sin förra måndagen startade fotvandring Mälaren runt. Upsala(A) 1933, nr 123, s. 6. Vad man än startar samtalet med (i Budapest), så sitter man dock inom två minuter och resonerar om Trianon. Aurén ResMänn. 141 (1937). Han startade bilen och körde. Husáhr Jeriko 108 (1958). — jfr LÄTT-, NY-STARTAD. — särsk. (föga br.)
a) i uttr. starta ngn att göra ngt, få ngn att börja göra ngt. Jag .. startade henne att berätta om sin fästman. Nordström Amer. 53 (1923).
c) i uttr. starta sin väg, bege sig ut på sin väg; särsk. bildl. (Han) log åt sitt äventyr .. och startade åter, glad och sorglös, sin långa, växelrika väg genom livet. Hedenvind-Eriksson Hjul. 72 (1928).
3) [efter eng. starting] (föga br.) ss. vbalsbst. -ning, om förhållandet att ngt rubbas ur sitt rätta läge l. lossnar l. går upp (se GÅ UPP 7 c). Nilsson Skeppsb. 111 (1932).
STARTA UPP10 4, äv. OPP4. [efter eng. start up] (ngt vard.)
2) till II 2, = starta II 2. Vi skall starta upp ett bilföretag i Karlstad. DN 1968, nr 315, s. 19. I Dagens eko har man börjat ”starta upp” såväl kraftverk som diskussioner. Säkert oskyldigt inspirerade av New York-redaktionen. VeckoJ 1974, nr 33, s. 29.
B (numera mindre br. Anm. Anv. av förleden startnings- beror sannol. på inflytande från eng. starting ss. förled i ssgr äv. i de fall då ssg i eng. icke är belagd.): (I 2) STARTNINGS-AGGREGAT. = -anordning. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 197, 207. —
(I 2) -MOTOR. [efter eng. starting motor] startmotor (se äv. anm. till d. o.). Nerén HbAut. 1: Pl. XII (1913). —
(I 2) -MOTSTÅND~02 l. ~20. [jfr eng. starting resistance] startmotstånd. TT 1900, M. s. 11 (konkret). HandInd. 618 (1927). —
(I 1) -SIGNAL. [jfr eng. starting signal] startsignal (se d. o. 1). TIdr. 1886, s. 113 (vid kappsegling). —
Avledn.: STARTARE, om person m.//ig., om sak r. l. m.
1) (numera mindre br.) till II 1: starter (se d. o. 1). Balck Idr. 1: 270 (1886). SAOL (1973; möjl. att hänföra till 2 l. 3).
2) (mera tillf.) till I 1 slutet, om person som ställer upp l. deltar i en tävling, tävlingsdeltagare. Scenen 1920, s. 294 (i fråga om skidlöpning).
3) till II 2: person som börjar ngt l. inleder en verksamhet l. (i sht) grundar ett företag o. d. Startare av nytt lyxetablissement (nattkafé). Serner CollinAffLond. 178 (1914). SvGeogrÅb. 1947, s. 162.
Spoiler title
Spoiler content