STATERA state4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
(i sht i fackspr.) uppträda l. tjänstgöra ss. statist (vid filminspelning l. vid teaterföreställning o. d.); äv. i uttr. statera som ngn; äv. oeg. l. bildl. Lundquist Konstn. 98 (1890). De (som av folkhumorn döpts till ledighetskommittén l. friherrarna) ha nu knappast något annat att göra än att flanera på gatorna eller statera som ”brohängare” på Norrbro. SvD(L) 24/4 1910, s. 6. Sonetternas skötesynd i vårt rimfattiga språk, de staterande fyllnadsraderna som ej föra tanken framåt. Hallström i 3SAH 24: 259 (1910). Då gick han till teatern och bad att få statera. Myrberg NDård. 29 (1924). Tusen staterade i Widerbergs Ådalsfilm. ÖgCorr. 17/6 1968, s. 24 (i rubrik).
