publicerad: 1989
STEGLA, f.; anträffat bl. i sg. best. -an.
Ordformer
(stäglan, sg. best.)
Etymologi
(†) stegel (se STEGEL, sbst.2 4). Judde Hane bleff stägladt, och tå han fick see stäglan och såg huad död han schulle lida, bleff han död i reddoga förähn hans been bleffue bråckade. Brahe Kr. 50 (c. 1585).
Ssg, se stegel, sbst.2 ssgr B.
Spoiler title
Spoiler content