SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1989  
STEGLA, f.; anträffat bl. i sg. best. -an.
Ordformer
(stäglan, sg. best.)
Etymologi
[jfr sv. dial. stejla, d. stejle; till STEGEL, sbst.2]
(†) stegel (se STEGEL, sbst.2 4). Judde Hane bleff stägladt, och tå han fick see stäglan och såg huad död han schulle lida, bleff han död i reddoga förähn hans been bleffue bråckade. Brahe Kr. 50 (c. 1585).
Ssg, se stegel, sbst.2 ssgr B.
Spoiler title
Spoiler content