SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1989  
STELA ste2la3, sbst.1, f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(stel- i ssg 1955 (: Stelgång). stela 1907 (: stelor, pl.)1946. stele- i ssg 1925, 1935 (: stelebackarna, pl. best.). stäle- i ssg 1617 (: Stälefiske))
Etymologi
[sv. dial. (Skåne) stela; jfr ä. d. stele; biform till sv. dial. stejla resp. stejle (se STEGEL, sbst.2)]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stång l. stör i stegel (se STEGEL, sbst.2 3); jfr GISTA, sbst. 2. Österling ÅrVis. 101 (1907). Till slut lyser eftermiddagssolen .. över strandängarnas skog av stelor och över Håkulls ljungfält. Böök ResSv. 14 (1924). Östergren (1946).
2) (†) stake som nedslås för att utgöra fäste för fiskryssjor l. dyl.; i ssgn STELE-FISKE; jfr STEGEL, sbst.2 2.
Ssgr (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): A: (1) STEL-GÅNG. Stelgång, benämning på en rad i marken nedslagna pålar, mellan vilka fiskeredskap upphänges för torkning. SvFiskelex. (1955).
B: (1) STELE-BACKE. om stegelplats (se d. o. 1). Jönsson SkånSomr. 14 (1925, 1935).
(2) -FISKE. (†) fiske (se d. o. 5) förankrat i stela (l. stelor). Widekindi G2A 392 (i handl. fr. 1617).
Spoiler title
Spoiler content