publicerad: 1989
STEPPA step3a2 l. stäp3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[sv. slang stäppa (Uhrström Sthmska 105 (1911; i bet. 2)); liksom dan. o. nor. steppe, t. steppen av eng. step, ta steg, gå, av feng. stæppan, stepan, besläktat med STAPPLA. — Jfr STEPP, sbst.1, STEPPER]
1) (utom i slutet bl. ngt vard.) ta (ett l. flera) steg, gå; i sht: gå med markerade steg (i sht med långa steg l. med högt lyfta knän), kliva; äv. tr., med obj. betecknande steg; äv. dels: gå på luffen (se LUFF 2), dels (om fågel): gå med lätta o. snabba steg, trippa, dels oeg., om föremål: röra sig hoppande; stundom svårt att skilja från 2. Vi steppade uppför de tusen trapporna i samma hus som polisstationen. Strix 1904, nr 1, s. 2. Viksten Idyll 81 (1927; om ärlor). Den lätta, tomma båten hoppar och steppar som en kork på vågkammarna. Kjellgren SpanOd. 206 (1932); jfr 2. (Boxaren) Svenne höll sig på defensiven, stod och steppade på den fläck, där (osv.). Asklund Fanfar 395 (1934). Glad som få .. steppar jag över landgången — förutsatt att jag ligger vid kaj och det finns någon landgång. På vakt 1940, nr 16, s. 28. Stick i väg, vet jag (sade luffaren), nu när det blir sommar! Ut och steppa, bli glada lodisar! Lundkvist Vindingev. 220 (1956). VeckoJ 1973, nr 13, s. 2 (tr.). — särsk. hippol. om häst: (i trav) gå med högt lyfta knän. TIdr. 1882, s. 165 (i p. pr., om gång).
2) dans. dansa stepp (se STEPP, sbst.1); äv. med obj. betecknande dansen; äv. om djur l. om ngt sakligt som rör sig likt en steppande person (jfr 1). Steppa kunna de (dvs. några engelska matroser), fast de äro betydligt stagade. Kræmer ResÖst. 23 (1913). Lär Eder steppa ett flott amerikanskt stepnummer till jul och överraska Edra vänner och bekanta. UNT 20/11 1935, s. 2 (annons). Hon slamrar; fingrarna steppar över tangentbordet (på additionsmaskinen) och veven slänger. Jonsson SomBruk. 126 (1939). Hellström Kärlek 249 (1942; i p. pr., om steg). Ett lätt moln glider för solen, hönsen kacklar på storgården, den stubbsvansade kattan steppar på grusgången .. O, du ljuvliga sommar! Ahlqvist Gotlänn. 33 (1945); möjl. till 1. En poet, NF (dvs. N. Ferlin), kom in (på restaurangen). Han var lång, mager, allvarlig och han började genast steppa mellan borden. Lo-Johansson Förf. 54 (1957).
Särsk. förb.: STEPPA EFTER10 32, äv. 40. (ngt vard.) till 1: (steppande) gå l. komma l. följa efter; särsk. bildl. Engelsmän super ju inte heller kristligt och när befälet anger takten, steppar folket efter. Engström Adel 25 (1923). —
STEPPA FRAM10 4. (ngt vard.) till 1: (steppande) gå l. kliva fram. Jag och Dompan steppade fram och krama kardan på honom. Strix 1901, nr 49, s. 4. Allra grannast voro tamburmajorerna, där de steppade fram i ett slags charlestontakt. OoB 1931, s. 153; jfr steppa 2. —
STEPPA OMKRING10 04.
STEPPA UPP10 4, äv. OPP4. (ngt vard.) till 1: gå l. kliva upp. Frasse steppade upp till föreståndaren (för räddningshemmet). Koch GudVV 2: 204 (1916).
Avledn.: STEPPARE, om person m.//ig., om djur m. l. r. [efter eng. stepper (jfr STEPPER)]
1) (om ä. förh., vard.) till 1, om arbetsskygg (o. relativt välklädd) yngre luffare (som delvis livnärde sig på småstölder). ”Stepparen” — en alldeles ny luffartyp. LD 1926, nr 120, s. 5. Fridegård Kvarnb. 96 (1944).
Ssg: steppar-, äv. steppare-gång. med. till steppare 2, i fråga om sjukdomstillstånd: gång utmärkande för l. påminnande om en steppare(s), tuppgång. Wernstedt (1943). Lindskog o. Zetterberg (1981).
Spoiler title
Spoiler content