publicerad: 1989
STIGMA stig4ma, äv. 32, n. (Boheman ÅrsbVetA 1840—42, s. 8, osv.) ((†) f. Björkman (1889)); best. -mat; pl. -man (SAOL (1950) osv.), äv. -mata (Gynther ConvHlex. (1848), SAOL (1973)) l. -mer (2NF 22: 428 (1915), BonnierLex. (1966)) ((†) = Roosval Vogel PraktFotogr. 26 (1901); -mater Bildt Ital. 154 (1896))
Etymologi
[liksom t. o. eng. stigma, fr. stígmate av lat. stigma (gen. -matis), (märke efter) sticksår, brännmärke o. d., av gr. στίγμα (gen. -ματος), (märke efter) stick, sticksår, till στίζω, sticker, till roten i STICKA, v.1 — Jfr ASTIGMATISM, STIGMATIKAL-, STIGMATISERA, STIGMATO-]
1) om märke (se MÄRKE, sbst.1 7) efter stick, sticksår o. d.; nästan bl. i speciellare anv. (i sht rel.-vet.), dels om vart o. ett av de sår (i sidan, på händer o. fötter samt i huvudet) som Jesus enl. bibeln erhöll i samband med korsfästelsen, dels (o. vanl.) om motsvarande sår uppkommet gm stigmatisering (se STIGMATISERA 2 b); ngn gg äv. om sår tillfogat gm magi o. d. Björkman (1889). Ända till sin död .. bar Francesco dessa stigmater, icke blödande sår, men mörka, svullnade fläckar på händer och fötter, motsvarande hålen efter de spikar, som fäste Frälsaren vid korset. Bildt Ital. 154 (1896). August Strindberg visade mig en gång ett sår i handen, orsakat av en man som ville hans ofärd .. Strindberg var övertygad om att det var ett verkligt stigma. Engström 12Bok 175 (1919). Bilden framställer det ögonblick då helgonet (dvs. Sankt Franciscus) tar emot stigmata på sina händer och fötter och sin vänstra sida. Gripenberg Gallen-Kallela 210 (1932). (Vissa) egenheter (utgörande symtom på magsår) .. har sin närmaste orsak i en sorts små stigmata i ventrikel eller tolvfingertarm. Holmberg Leopold 1: 192 (1953).
2) om (punktformig) fläck l. om (punktformigt) märke.
a) (föga br.) bot. på pistill: märke (se MÄRKE, sbst.1 8); äv. hos vissa klorofyllförande organismer: röd- l. brunfärgad punktformig kropp, som sannol. tjänstgör ss. ljusuppfattande organ, ögonfläck. Märket, (dvs.) stigma, stiftets spets .. som antingen är alldeles icke åtskild, eller genom en egen bildning utmärker sig. Marklin Illiger 396 (1818). Den botaniska betydelsen av stigma utgår från betydelsen ärr, märket på växters pistiller likna i vanliga fall ett sådant. Gentz Lindgren 195 (1931). SvUppslB (1935; äv. om ögonfläck).
b) entomol. o. zool. om vart o. ett av de segmentalt på kroppen anordnade små andningshål som förekommer hos flertalet insekter, spindeldjur m. fl.; äv. om förtjockning på en punkt av vingribba, vingmärke. Marklin Illiger 283 (1818). Stigmat .. finnes vid främre kanten af framvingarna hos de flesta Libellulae. Boheman ÅrsbVetA 1840—42, s. 8. Mynningarna för trakéerna, de s. k. andhålen eller stigmata (hos selleriflugans larv). LAHT 1925, s. 164. TNCPubl. 43: 89 (1969).
c) (†) om var o. en av de punkter på kanten av en objektivlins, där oklarhet uppstår gm astigmatism. Roosval Vogel PraktFotogr. 26 (1901).
3) [delvis bildl. anv. av 1] dels (med.) om synligt yttre tecken på sjukdom (t. ex. lyte) l. om symptom på psykisk sjukdom (t. ex. funktionsrubbning, särsk. i uttr. hysterisk stigma), dels om psykisk skada som ngn är märkt (se MÄRKA 4) av, dels [jfr motsv. anv. i eng.] om social vanära l. skam l. socialt förakt som vidlåder l. kännetecknar ngn l. ngt likt ett brännmärke (jfr STIGMATISERA 1 slutet; i sht i uttr. socialt stigma), dels (utan tanke på vanära o. d.) om kännetecken l. kännemärke i allmänhet, som utmärker ngn l. ngt. Trots den .. stora möjligheten för snart sagdt obegränsad omväxling af hysteriens symptomer, finnas dock vissa konstanta sådana, som kallas ”hysteriska stigmata” (eller märken). Wretlind Läk. 9—10: 58 (1901). Vissa grupper av människor betraktas med en vidskeplig fruktan och tilläggas därför övernaturliga egenskaper. Dessa egenskaper bestå ofta i en del kroppsliga stigmata, som predestinera till lycka eller olycka. FolklEtnSt. 3: 215 (1922). Pionjärens (i Amerika) rätte arvtagare är .. konstnären. Skaparkraften, banbrytandet är deras gemensamma stigma. Berg ModAmer. 95 (1925). Dominerande i den hysteriska sjukdomsbilden äro, jämte den hysteriska karaktären, de hysteriska stigmata, d. v. s. de kroppsliga funktionsrubbningarna .. (t. ex.) förlamningar i olika lemmar, rörelsesvårigheter, oövervinnelig aptitförlust (osv.). Briem Stigmat. 193 (1929). Det var .. ej förenat med ”god ton” att söka skilsmässa (i det viktorianska Engl.). Också den förfördelade parten vidlådde ett socialt stigma, som endast många och långa år kunde utplåna. Hellström RedKav. 189 (1933). Sjöng jag för några, var det väl för dem som var märkta av ödets smärtsamma stigmata. Edfelt Slagf. 66 (1952). Lindskog o. Zetterberg (1981).
Ssgr: A: (2 b) STIGMA-PLATTA. entomol. o. zool. hos insekt o. d.: platta med stigma. Trägårdh Skogsins. 208 (1914). —
(2) -TYPI1004 l. 01—. (förr) boktr. metod att framställa ornament l. teckningar gm typografisk sättning av punkter (o. linjer). Ekbohrn (1904). GrafUppslB (1951). —
B [av pl. stigmata] (till 1; i sht rel.-vet.): STIGMATA-MÄRKE. jfr märke, sbst.1 7, o. -sår. Briem Stigmat. 41 (1929). —
Avledn.: STIGMATISERA, se d. o. —
STIGMATISK040, adj.
1) [jfr lat. stigmaticus, brännmärkt] (†) till 1, om straff: som lämnar bestående märken (t. ex. gm brännmärkning). Biberg 3: 397 (c. 1823).
2) [jfr t. stigmatisch, eng. stigmatic; retrograd bildning utgående från astigmatisk] fotogr. om optisk avbildning: i vilken den astigmatiska aberrationen har neutraliserats. 2SvUppslB 21: 1120 (1951).
Spoiler title
Spoiler content