STIPPIG stip3ig2, adj. -are.
Etymologi
[sannol. av lt. stippig, motsv. mnl. stippich, fläckig, prickig, spräcklig; till (m)lt., (m)nl. stip, punkt, prick (se STIPPEL)]
(i fackspr.) (inom kvarnindustrin) om mjöl: prickig, spräcklig. (Mjölet) var ”stippigt” d. v. s. små skaldelar i mjölet ger den specifika sädessmaken. SvD 9/6 1979, s. 20.
