STIPPLA, v.; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ING.
Etymologi
[av t. stippeln, liksom eng. stipple av nl. stipeln l. av lt. stipeln; avledn. av STIPPEL]
konst. slå in punkter i stippelform l. gravyrplåt för stippelgravyr; jfr STIPPEL 1, 2. Till metallstifternas inslående eller stipling .. tjenar, så att de icke må böja sig, en puns af jern eller messing som kallas stippeljern. Eneberg Karmarsch 1: 251 (1858).
