SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1989  
STIRR stir4, sbst.3, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. stirr, m., n.; vbalsbst. till STIRRA, v.1]
(mera tillf.)
1) motsv. STIRRA, v.1 2: stirrande. Vad båtar väl mitt trägna stirr / mot denna punkt i fjärran. Viksten Idyll 19 (1927). Billyktornas vita stirr genom de tallriksstora glasen. Vi 1947, nr 25—26, s. 27.
2) (på grund av överansträngning) krampaktigt stirrande blick. Han läser så han får stirr i ögena. Moberg Sedebetyg 254 (1935).
Spoiler title
Spoiler content