[till STIRR-BLIGAefter mönster av växling mellan ssg o. särsk. förb. hos verb, t. ex. INKOMMA: KOMMA IN, UT-KASTA: KASTA UT]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i förb. bliga stirr, om två personer: utföra lek l. ett slags uthållighetsprov som består i att stirra varandra stint i ögonen utan att vika undan med blicken l. skratta; äv. ss. namn på leken l. uthållighetsprovet. LandsmFrågel. 28: 15(1930). Bliga stirr .. bestod i att två personer stirrade varandra i ögonen, tills endera gav sig eller skrattade. NordKult. 24: 21(1933).
