STOLL stol4, sbst.3, n.; best. -et; pl. =.
(i Finl., numera bl. i vissa trakter, tillf.) = STOLLE, sbst.2 2. En dikt som (Tegnérs) Karl XII var ej i hans (dvs. Runebergs) smak redan för föremålets skull — ”det stollet”! .. Uttrycket är antecknadt af Strömborg såsom fälldt af fru Runeberg. Söderhjelm Runebg 1: 453 (cit. fr. c. 1832). Ett sådant stoll som jag går sen och ämnar gifta sig! Pakkala Elsa 42 (1895). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 18 (1958; angivet ss. felaktigt språkbruk).
Ssgr, se stolle, sbst.2 ssgr.
