SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1991  
STRATNIK, m.
Ordformer
(-nick)
Etymologi
[ombildning av ry. strannik, vandringsman, pilgrim, till straná, trakt, område, till den rot som bl. a. föreligger i lat. sternere, utbreda, o. find. stṛtá-, utbredd (se STRÖ, v., STRÅT)]
(†) kringfarande person utan fast bostad, vagabond, ”luffare”. (Om ryssarna) icke lathe sättie sigh öfwer hufwudet till Storfurste huar och en Stratnick, som the Påler och Littower behager .. Då (osv.). SUFinlH 2: 409 (1608).
Spoiler title
Spoiler content