STRATUM stra3tum2, n.; best. -umet; pl. = l. strata.
Etymologi
[liksom t. o. fr. stratum av lat. stratum, ngt utbrett, täcke o. d., substantivering av n. sg. av stratus, utbredning, täcke o. d. (se STRÅT). — Jfr STRAT, sbst.1, STRATIFIERA, STRATIGRAFI, STRATO-, ssgsled1]
1) (i fackspr.) lager (se LAGER, sbst.3 1, särsk. 1 a), skikt (se d. o. 3, särsk. 3 a); jfr STRAT, sbst.1 VetAP 1: 51 (1739; om geologiskt skikt). Den ädelt förvittrade spansk-portugisiska kusten där lösare strata mött Atlantens anlopp under mindre stränga temperaturpåfrestningar (än i Skandinavien). Frosterus Jord. 13 (1930). 2SvUppslB (1953; om lager i biologisk vävnad). särsk. (sociol. o. statist.) bildl., om del av population (se d. o. 5) l. av socialt skikt (se d. o. 3 d) l. samhällslager (särsk. om sådan population l. sådant skikt utgörande statistisk enhet vid sociologisk l. statistisk forskning o. varur stickprov tas). NordStatistNomenkl. 26 (1954). Har varierande uttagsprocent använts för de olika strata, är det totala stickprovet inte längre representativt för populationen. Rosengren SociolMet. 55 (1971). Kvinnor ur arbetarklassens lägre strata. HT 1972, s. 531. Modet ... skiljer tidpunkter liksom sociala strata från varandra. Sellerberg KonsumSoc. 49 (1978).
