STREKE stre3ke2, sbst.1, r. l. m. (ESwedenborg(1719) i NoraskogArk. 4: 222, osv.) ((†) n. Weste(1807), ÖoL(1852)); best. -en (ss. n. -et); pl. -ar (ss. n. -en, Weste(1807), Dens. FörslSAOB(c. 1817)); äv. STREKA stre3ka2 sbst.1, r. l. m.; best. -an; pl. -ar.
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om den del av ett rinnande vatten (l. ett flytande ämne) där strömningen är starkast, strömdrag l. strömfåra o. d.; äv. allmännare l. abstraktare: ström l. strömning; äv.: mindre fors (se FORS, sbst.2 1); jfr STRYKA, sbst.(Slaggen) följer .. med uti en lius streng mitt ofvanpå streken af thet rinnande godset. ESwedenborg(1719) i NoraskogArk. 4: 222. (Mörten) går .. upföre strömen, och håller altid hufwud mot streken. Gyllenborg Insjöfisket 38(1770). Man igenkänner ofta med blotta ögat stället för den största hastigheten (av vattnet i en flod) och kallar den streke. JernkA 1829, s. 97.TurÅ 1904, s. 156 (om mindre fors).Ännu för ett par år sedan såg jag .. (strömöringen) vaka och hoppa i strekarna ett par kilometer ovan storstaden Örebro. NatNärke 275(1947). — jfr STRÖM-STREKE.
