SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1993  
STRÖM ström4, r. l. m.; best. strömmen; pl. strömmar (Syr. 24: 31 (öv. 1536) osv.) ((†) -er G1R 1: 210 (1524: strømer), Abrahamsson 13 (1726: Strömmer)).
Ordformer
(strom 1596. ström 1521 osv. ström- i sg. best. o. pl. 1521 (: strömen, sg. best.), 1860 (: strömar, pl.). strömm 16851889. strömm- i sg. best. o. pl. c. 1540 (: strömmen, sg. best.), 1555 (: qverneströmmer, pl.) osv. strööm 1550c. 1580. strööm- i ssgr 1640 (: strööm ståcker)1642 (: Strööm-watn))
Etymologi
[fsv. strömber, strömer; jfr fd. o. dan. strøm, fvn. straumr (nor. dial. straum), fsax. o. mlt. strōm, mnl. stroom (nl. stroom), ffris. strām, fht. o. mht. stroum (t. dial. straum), feng. strēam (eng. stream); besläktat med sanskr. srávati, flyter, lit. sravà, flytande, flytning, gr. ῥόος, strömning, flod (se REUMA) o. fir. sruaimm, ström, samt — liksom i germ. med -t-inskott — lett. stràume, trak. Στρύμων, namn på en flod; till en utvidgning av den rot som föreligger i sanskr. sárati, flyter, lat. serum (se SERUM), mir. sirid, genomvandrar, lett. sirt, svärmar omkring. — Jfr MALSTRÖM, STRÖM, adj., STRÖM-, STRÖMMA, STRÖMMIG, STRÖMMING]
A. i egentlig anv.
1) i stadigvarande bädd (snabbt l. häftigt) framflytande vattendrag l. parti av vattendrag (större än bäck); utom i vitter stil numera nästan bl. om (snabbt l. häftigt framflytande) stor å l. flod l. parti av stor å osv., i sht med namnkaraktär (i sådana namn som Motala ström, namn på Vätterns genom Motala passerande utlopp till Östersjön o. Norrström, Söderström, namn på det nordliga resp. tidigare äv. sydliga partiet av Mälarens utlopp genom Stockholm ut i Saltsjön; jfr 3 slutet); i sht förr äv. liktydigt med: fors; förr äv. om vattendrag l. kanal med viss strömhastighet o. visst fall (se d. o. V 1). En strid l. farbar l. segelbar ström. SthmSkotteb. 3: 194 (1521). Svart G1 38 (1561: strömen, sg. best.; om Norrström). Ingen (må) hafwa macht at byggia Sågequarn på Allmenningarne, eller andre Byggningar, i Strömmar och Åher. OrdnSkog. 1664, s. B 4 b. Ström .. Är af en bred canal, flyter hårdt och fort emellan 6 och 12000 fot om timan, och på 1000 fot sänker sig til 4 à 6 fot. Wallerius Hydrol. 27 (1748). De största Strömar (i Sveal.) äro: Clarelven .. Dalelven och Ljusne Elven. Djurberg GeogrUngd. 194 (1781). Motala Å, hvilken här (dvs. i Norrköping) faller i Bråviken, formerar .. tvärtigenom Staden en stor Ström och föranleder til sådane ypperlige värk och inrättningar, hvilka genom Vattendrift kunna åstadkommas. Sundelius NorrköpMinne 114 (1798). Vi älska våra strömmars brus / Och våra bäckars språng. Runeberg 2: 4 (1846). Den, som vill upptäcka stora floders ursprung .. får ej stanna, förrän han nått fram till deras aflägsnaste källor, så att han sedan kan se, huru af dessas sammanflöde bildas bäckar, af bäckarne åar, af åarne mindre strömmar och af dessa slutligen väldiga floder. Linné Skr. 2: 158 (1906). Vid torrflugefiske bör man, om man frånser strömmar, där man alltid bör kasta uppströms oberoende av vindens riktning, om möjligt alltid kasta emot vinden. Hammarström Sportfiske 114 (1925). — jfr ALP-, BI-, EFTER-, FJÄLL-, FLOD-, GLETSCHER-, HUVUD-, IN-, MITT-, PARADIS-, REGN-, SIDO-, SILVER-, SKOGS-, UNDER-, VATTEN-STRÖM m. fl. o. MED-, MID-, MITT-, MOT-, NED-, UPP-STRÖMS. — särsk.
a) i ordspr., ordstäv l. ordspråksliknande talesätt. Bureus Suml. 78 (c. 1600). Diupa Strömmar löpa tyst. Grubb 699 (1665). Ho weet säkert hwart, och hwadan strömar gå? Spegel ÖPar. 37 (1705). Drömmar flÿta som Strömmar. Celsius Ordspr. 1: 351 (1708). ”Ynkelig färd” — sa' tuppen, när qvarnen följde med strömmen. Holmström Sa' han 78 (1876).
b) i vissa uttr. l. förb.
α) uppför l. nedför l. utför strömmen (förr äv. strömmen utföre), i motsatt riktning mot, resp. i samma riktning som den i vilken strömmen flyter; svårt att skilja från 2. Efter beqwämligaste wägen (att resa) wore at gå strömmen utföre .. reste han utföre (från Nijmegen) på Roterdam och Haag, och därifrån til Amsterdam. HC11H 2: 36 (1678). (Sv.) Fara utför strömmen, (fr.) descendre la rivière. Weste (1807). Dens. FörslSAOB (c. 1817: uppför). (Sv.) fara nedför strömmen .. (eng.) go down a river. Jungberg (1873).
β) på, förr äv. uppå, strömmen, särsk. (sjöt.) i l. utanför hamn: på redden på l. i det där framströmmande vattnet. (Krutet) lämnas i land (vid krigsförberedelse), till desz Skieppet är lagdt på Strömen, eller Redden. Grundell AnlArtill. 1: 28 (c. 1695). (Styrmannen tillser att skeppet) genom .. seglande eller buxerande uppå Strömmar och Redder warder wähl förtöit uppå god och ren Anckargrund. Siöregl. 1741, 3: A 2 a. Skeppet ligger på strömmen. Weste FörslSAOB (c. 1817; i hamn).
c) (forsliknande) vattendrag l. (forsliknande) parti av ett sådant som utnyttjas inom bergsbruk, manufaktur o. d.; särsk. om sådan ström ss. existerande l. tillämnad (del av) judiciell l. kameral enhet, (del av) fastighet l. lägenhet. G1R 1: 210 (1524). Twå gårdeer vthi Husby sochenn medh enn ström, som ähre lagde vnder Norby gårdh. Rosén E14HNämnd 174 (i handl. fr. 1562). (För skattläggning) Skall .. med flit ransakas, om någre hemman antingen skatte, crono heller frälse gods, item tårp, utjorder, qvarnar, strömmar, fiske, ängiar, hollmar, eller andre lägenheter icke äre utlåtne och ej inskrifne uti åhrlige räntan, som fogdarne hafva gjort räkenskap efter. Thulin Mant. 2: 163 (i handl. fr. c. 1583). Där finnes icke strömar på alla ställen til Snidwerks inrättning, hwar fint järn behöfwes. Polhem Test. 2Föret. 15 (c. 1745). — jfr HYTTE-, KRONO-, KVARN-, LAX-, SKATTE-STRÖM.
2) strömmande (flöde av) vatten, i sht i vattendrag; i sht om sådant flöde i vattendrags snabbast flytande, centrala del l. mittfåra; äv. i hav l. sjö: strömmande (flöde av) vatten (särsk. tidvatten) (se c); äv. abstraktare: förhållandet att vatten strömmar (i vattendrag l. å l. sjö o. d.). Strid l. stark l. svag ström. Driva för strömmen. Laxen han går til, ther starckast strömen forssar. Lucidor (SVS) 145 (1671). (Sv.) Farvattnet uti en ström; (t.) der eigentliche Strohm, wo das Wasser eines Flusses am tiefsten und schnellsten fliesst, die Strohmbahn. Möller (1790). Strömmen är långsam och floden ofta grund och itudelad af slamöar. Hedin Asien 1: 172 (1903). Det är vid flottningen vattnets bärkraft och ström, som får tjänstgöra såsom transportmedel. SkogsvT 1905, s. 113. Han hade stått där vid mötet som en stör i strömmen utan att krökas eller rubbas från sin plats. Bergfors Norr. 117 (1936). Rydholm (1967). — jfr BAK-, EFTER-, FLOD-, IN-, MED-, MIDJE-, MITT-, MOT-, NED-, SIDO-, SLAK-, SPAK-, VATTEN-, VIRVEL-STRÖM o. MED-, MID-, MITT-, MOT-, NED-, UPP-STRÖMS.
a) i sg. best., i sht i ordspr. l. i ordspråksliknande uttr., ofta i uttr. med l. mot strömmen (jfr ARBETA 1 b slutet), i samma riktning som, resp. i motsatt riktning mot strömmens riktning; särsk. i sådana ofta bildl. (jfr 8 c) uttr. som simma mot strömmen, hävda en mening motsatt mängdens, motsätta sig mängden o. d., följa med strömmen, instämma i mängdens åsikt, förena sig med mängden o. d. Skemmes icke at bekenna om tu brutit hafuer, och stretta icke emoot strömen. Syr. 4: 26 (öv. 1536; äv. i Apokr. 1921). Ondt simma moot strömmen. Grubb 632 (1665). Hon är som kiäringen moot strömmen. Celsius Ordspr. 8: 260 (c. 1710). Då jag nu såg, at jag ej kunde undslippa (att bli vald till kejsare), wille jag ej eller längre stå lyckan emot, utan fölgde med strömmen. Roman Holbg 257 (1746). Han har varit en stark och orädd man, inte ängslig att simma mot strömmen, om det gällt. Spångberg StMän 2: 92 (1921). På återvägen blir det lättare, då vi får simma med strömmen. Östergren (1948). Maneter kommer drivande med strömmen. Selander LevLandsk. 152 (1955).
b) (†) i uttr. flyta med full l. i fullan ström, flyta med full fart. Flyta i fullan ström. Linc. (1640; under alveus). Flyta med full ström. Schultze Ordb. 5133 (c. 1755).
c) i hav l. sjö mer l. mindre kontinuerligt framflytande, sammanhängande vattenflöde med annan hastighet l. riktning än omgivande vattenmassors; äv. om tidvatten. Strömmen kantrar l. sätter nordvart. Varma o. kalla strömmar. The som boo hoos the Strömmer och Watn, som stundom vpstighe, och åter afflyte, förfare medh theras stoore skadha, när som Korn och Grääs, sedhan som watnet affrunnedt, förderffues och råttnar .. Ther aff sigh Pestis förorsaker och vpkommer. Berchelt PestOrs. B 1 b (1589); möjl. till 1. Visb. 1: 353 (1658). För utan Ebb och Flod .. så äro ännu annor slagz Strömmar i Siön. Rosenfeldt Nav. 85 (1693). Strömmen hjelper de seglande in i medelhafvet, om allenast motvädret icke är starkt. Bergman Jordkl. 210 (1766). Hesslind Sista 109 (1974). — jfr BAK-, BOTTEN-, EFTER-, EKVATORIAL-, EKVINOKTIAL-, FLOD-, GOLF-, HAVS-, KUST-, MED-, MOT-, OCEAN-, POLAR-, REAKTIONS-, SALTVATTEN-, TIDVATTEN-, VATTEN-, VIRVEL-STRÖM m. fl. o. MED-, MITT-, MOT-STRÖMS. — särsk. (i fackspr.) i uttr. tvungen l. fri ström, ström direkt resp. icke direkt orsakad av vindens inverkan. De rena vindströmmarna .. kallar (man även) tvungna strömmar. Carell o. Edelstam 185 (1916). I oceanernas cirkulationssystem (ingår) även fria strömmar, d. v. s. strömmar, som icke direkt äro orsakade av vinden, utan bildas genom tillströmning av vatten (osv.). Därs.
3) (utom i slutet numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i överförd l. förbleknad l. utvidgad anv. av 1, 2: mer l. mindre långsträckt vik l. vattenarm o. d. vari l. varigenom mer l. mindre stark(a) ström(mar) (i bet. 2 c) flyter, fjord l. vik l. sund o. d.; äv. närmande sig l. övergående i bet.: farled till sjöss l. vattenled l. farvatten. En räwelsk inwoner benempdh Arendt Reijer, then honnom (dvs. borgaren Jacob Grothusen i Viborg) .. en hop godz skall .. iffrå tagitt och affhendt, haffwe (från ett skepp) in vpå högz:te Kong:e M:ttz .. strömer. HH XIII. 1: 134 (1564). Att Konnungen i Dannemark .. wille medh sin skipzflotta .. holla sine strömmer reene för the Påler och icke inlåtha igenom Örsundh någon skipzflåtta. RA II. 1: 135 (1617). Admiralen Hendrich Gertsson hafver begynt att giöra ett siöökort öfver fahrvattnet till Öster- och Västerbottn och är sinnader der medh att continuera oppå dhe andre strömerne såsom åth Finlandh och Ålandh. RP 16: 443 (1656); jfr: Havet .. skär i djupa fjordar och smala slingrande sund — på sina ställen av befolkningen betecknande nog kallade strömmar — långt in genom landet (i västra Bohusl.). TurÅ 1917, s. 67. — särsk. (fullt br.; jfr 1) om fjärd l. vik l. sund med namnfunktion (i namnen Stockholms ström eller Strömmen); jfr 1 b β. Karl skomaka(re) giorde lag at han eÿ war walland(es) at skutan kom j strømen. OPetri Tb. 40 (1524); möjl. till 1. Ljuvt uti reden / Gyldene Freden / slumrar Calle Lång. / Bägaren härligt speglar / moln som i rymden seglar / hän över strömmen. / Calle ur drömmen / väckes av vår sång. Taube GyldFred. 9 (1924); jfr 1. Kl. 5 gledo vi genom världens vackraste huvudstadsentré in på Stockholms ström, som .. visade sig från sin allra bästa sida. VFl. 1933, s. 57. Till Saltsjön hör bl. a. Stockholms ström (”Strömmen”) och Lilla Värtan, till Mälaren bl. a. Riddarfjärden, Klara sjö, Ulvsundasjön och Årstaviken. BonnierLex. 13: 574 (1966).
4) [jfr 1, 3] (†) närmande sig l. övergående i bet.: ströms (i bet. 1) l. mer l. mindre smal l. långsträckt (havs)viks l. vattenarms fåra l. bädd. Haffuet kom åter .. j sin ström igen (sedan det delat sig för Israels barn). 2Mos. 14: 27 (Bib. 1541; Bib. 1917: vände havet tillbaka till sin vanliga plats). Där som hamnen är öst(an) vidh Svensar .. där var större strömen förr. men en vår fordom när mykin flodh var tå skar flodhen sigh ut östan för Svensar. Bureus Suml. 67 (c. 1600).
B. i allmännare l. utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.
5) allmännare: mer l. mindre kontinuerligt flöde av vätska, gas o. d. (i sht om vätska osv. som tömmes l. pressas l. sprutas ur öppning o. d.); mer l. mindre kontinuerlig, successiv följd av droppar l. skvättar l. bubblor o. d. av vätska osv. Strömmar av regn l. lava l. blod; jfr 8. Upp. 12: 16 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Hwad förr en Perle Flodh aff saltta Strömmar, rinner / Från Edra Ögon neer? Lucidor (SVS) 299 (1673). Se hwar han står, Och blodet ned i strida strömmar rinner. Odel Sincl. 33 (1739; Hörnstr. uppl.). För öfrigt gifvas i luft-kretsen strömmar, hvilka äro dels lodrätte, dels snede til allehanda olika gradtal. Bergman Jordkl. 2: 105 (1774). När jag hörer Jesu namn nämnas .. smälter mitt hjerta i mitt lif, flyta strömmar af tårar utur mina ögon. Hamnerin Tröst 11 (1781). Glaciererna, jöklarna, bilda .. liksom strömmar af is, hvilka mottaga näring från snöfälten ofvanför snögränsen. NF 5: 1240 (1882). En långsam ström av luft eller syrgas ledes först genom kalilut och sedan genom klorkalcium, för att befrias från koldioxid och vatten. Smith OrgKemi 13 (1938). — jfr BLOD-, CIRKULATIONS-, EFTER-, EKVATORIAL-, EKVINOKTIAL-, IS-, LAVA-, MOT-, NED-, POLAR-, REGN-, ROTATIONS-, RÖK-, SAFT-, SALTVATTEN-, SLAM-, SLIP-, VATTEN-STRÖM m. fl. o. MOT-STRÖMS. — särsk. ss. förled i ssgr o. i uttr. i strömmar (jfr 8 a β), emfatiskt, ofta hyperboliskt l. bildl.: i ett starkt l. häftigt flöde l. i starka osv. flöden l. i stor mängd l. med stor häftighet o. d. SvTyHlex. (1851). Ty värr föll regnet i strömmar. Cederschiöld Riehl 2: 95 (1878). Mjölk flöt på landet i strömmar. Berndtson (1880). Spriten flöt i strömmar. SvHandordb. (1966).
6) [eg. specialfall av 8] el.-tekn. o. fys. om den rörelse av elektriska laddningar som försiggår mellan två tvärsnitt av en elektrisk ledare, mellan vilka elektrisk spänning finnes, dynamisk elektricitet, elektrisk ström; äv. bildl.; i uttr. magnetisk ström förr äv. om magnetism. Lågspänd l. högspänd ström. Slå på l. sluta resp. slå av l. bryta strömmen. Galvanisk l. inducerad ström. Som man .. (gm att lägga ett järnstycke intill en magnet) kan ändra magnetiske strömmens kosa, och polerne äro de ställen, hvaräst magnetiska ämnet går in och ut, så kan man också flytta polerna hvart man behagar. De Rogier Euler 3: 121 (1787). Knalle, kila upp med sladden till redaktörens hus däruppe och be att få låna lite ström, sa Castro. Hesslind Sista 93 (1974). Bortsett från några laddade ögonblick .. (spelades teaterpjäsen) nästan genomgående med strömmen frånslagen. DN 26/4 1990, s. B 4. — jfr ARBETS-, ARMATUR-, BATTERI-, DIAFRAGMA-, ENFAS-, FLERFAS-, GLÖD-, HÖGFREKVENS-, HÖGSPÄNNINGS-, INDUKTIONS-, JORD-, KORTSLUTNINGS-, LIK-, MAGNETISERINGS-, MIKROFON-, MOT-, NATT-, POLARISATIONS-, PRIMÄR-, REST-, ROTOR-, SEKUNDÄR-, SHUNT-, SINUS-, SPILL-, STARK-, STATOR-, TREFAS-, VÄXEL-STRÖM.
7) herald. av två parallella vågskuror bildad heraldisk balk l. ginbalk. The Danska (förebära), at the Swenske .. brukat .. (såsom sköldemärke) ett krönt Leyon vthi Himmelblå Fiäld, öffuer tree Silfwerfärgade strömmar. Tempeus Messenius 71 (1612). I det kungliga vapnet (dvs. folkungavapnet) var lejonet krönt; ”ginbalkarna” (snedbjälkarna) hafva, som bekant, i senare tid uppfattats som ”strömmar”. Cederschiöld Erikskr. 85 (1899). Dahlby SvHeraldUppslB 196 (1964).
8) i utvidgad anv. av 1, 2, 5, om ngt som liknar l. erinrar om l. tänkes ss. en ström; i sht: mer l. mindre kontinuerligt framskridande l. förlöpande följd av (likadana l. mer l. mindre likartade) föremål l. företeelser l. fenomen, ofta närmande sig bet.: (lång) rad. En ström av svordomar l. ursäkter l. tacksägelser l. klagomål; jfr 5. Ehrenadler Tel. 769 (1723). Hon kastade sig i ett hörn af soffan, och, ensam .. lemnade hon sig en stund åt sina tankars fria ström. Almqvist DrJ 45 (1834). Rakoczi råkade i den starkaste sinnesrörelse och utgöt sitt missnöje i en ström af förebråelser. Carlson i 2SAH 48: 81 (1872). Det är .. i synnerhet till Hardanger och Sogn, som strömmen af turister om sommaren vänder sig. Roth 1Geogr. 91 (1881). En ström av gnistor stiger upp genom rökfånget (i lappkåtorna) mot den mörka himmelen. Sandström NatArb. 2: 217 (1910). Högt över barnets huvud glider de stora händelsernas ström. Siwertz Sel. 1: 5 (1920). En ström av skrivelser gick .. ut till de militära myndigheterna. HT 1934, s. 349. Bilar, bussar och tåg rinner fram i en aldrig sinande ström. Fatab. 1951, s. 33. — jfr ASTEROID-, EFTER-, ELD-, EMIGRANT-, FOLK-, GULD-, HUVUD-, LJUS-, METEOR-, MOLEKYL-, MOT-, MÄNNISKO-, NERV-, ORD-, RESANDE-, SILVER-, TRAFIK-STRÖM. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) i ström, i tät, kontinuerlig (o. hastig) följd. Öfversprång i ström tätt på hvarandra inifrån och utåt (vid voltigeövning) verkar särdeles lifvande på lektionens gång. Balck Idr. 1: 304 (1886). Infödingarna gingo i ström från loggerten till skjulet. Fridner Idriess AustrDjung. 122 (1938).
β) i strömmar (jfr 5 slutet), emfatiskt o. ofta mer l. mindre hyperboliskt: i stor l. väldig myckenhet l. mängd. Ord rann i strömmar. Wägner Norrt. 97 (1908).
b) om (strålning av) ljus; ss. förled i ssgr äv. (fys.) allmännare: elektromagnetisk strålning. Månskenets tysta strömmar av blekblått ljus. Björklund MånLund 9 (1931).
c) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr 1 a, 2 a, 5 slutet), om ngt som tänkes l. föreställes ss. en ström (i bet. 1, 2, 58); stundom äv. närmande sig bet.: sammanhang (o. fart). Psalt. 36: 9 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Nådennes strömar flyta nedan åth oc icke vpåth. Muræus Arndt 1: 321 (1647). Du följer tidens ström, men ser ej hvart han drifver. VittArbSamhSthm 2: 152 (1762). Herrar Björkman, Bladh, Sacklén .. m. fl. hade strömmen emot sig (i riksdagen). Adlerbeth Ant. 1: 150 (c. 1792). Talande en tyska, åt hvilken harmen gaf flytande ström och individualiteten en viss vermländsk metall, utbröt han (osv.). Sturzen-Becker 1: 32 (1861). Hedberg Upp 149 (1968). — jfr BEDRÖVELSES-, EFTER-, FOLK-, GULD-, HUVUD-, INVANDRINGS-, KULTUR-, LJUS-, MENINGS-, NÅDE-, RIKEDOMS-, SILVER-, UNDER-STRÖM.
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan möjl. äv. hänföras till strömma, v.): A: STRÖM-ABBORRE~020. jfr -fisk. SkandFisk. 8 (1836).
-AND. simfågeln Histrionicus histrionicus Lin. (som under häckningstiden vistas i strömdrag); jfr -fågel. Nilsson Fauna II. 2: 478 (1858).
(2) -ANKARE, äv. -ANKAR. sjöt. på i sht större fartyg förekommande jämförelsevis mindre tungt ankare, avsett att läggas ut från fartygets akter för att hålla denna mot strömmen l. för att förhindra l. begränsa svajning; stundom äv. liktydigt med: varpankare. Rajalin Skiepzb. 171 (1730; om varpankare). SohlmanSjölex. (1955).
(6) -ART. jfr art 5; särsk. i fråga om egenskap av likström l. växelström. SFS 1918, s. 1147.
(6) -AVBROTT~02 l. ~20. avbrott (se d. o. 4 b) i strömtillförsel. KrigVAH 1887, s. 50.
-AVRAD~02 l. ~20. (ström- 1876 osv. ströms- 1655 osv.) (numera bl. rättshist.) avrad (se avrad, sbst.1 1) för nyttjanderätt till vattendrag, i sht för rätt till strömfiske l. strömfall (se -fall 2). RARP V. 2: 332 (1655). HC11H 12: 164 (1697; för rätt till strömfall). BtRiksdP 1904, I. 1: nr 89, s. 11.
(6) -AVTAGARE~0200. el.-tekn. på lokomotiv, spårvagn o. d.: anordning (t. ex. släpbygel med kontaktskena) för uttagande o. överföring av elektrisk ström från kontaktledning o. d. TT 1904, Allm. s. 287.
-BANA. ströms bana.
1) till 2; jfr bana 1 e α. SvGeogrÅb. 1949, s. 137.
2) (i sht i fackspr.) till 5; jfr bana 1 e. SvGeogrÅb. 1961, s. 146.
3) el.-tekn. till 6; jfr -krets 2. Edlund ÅrsbVetA 1849, s. 135.
4) till 8. Bergstrand Astr. 615 (1925; om stjärnströms bana).
(6) -BESPARANDE, p. adj. om ngt sakligt: som minskar l. begränsar förbrukning av elektrisk ström; jfr bespara 2. SvD(A) 30/10 1920, s. 5 (om lampskärm).
(6) -BESPARING. jfr besparing 2 o. -besparande. Cannelin (1912).
(2) -BESTICK. sjöt. för fartyg: bestick (se bestick, sbst.1 1) vari hänsyn tages till riktning o. hastighet hos den eventuella ström för vilken fartyget kan vara utsatt. NF (1891). 2SvUppslB (1953).
-BILDARE.
1) (i fackspr.) till 2: anordning för åstadkommande av ström avsedd att hindra l. motverka isbildning i farvatten o. d. SvD(A) 14/10 1966, s. 28.
2) (numera bl. tillf.) till 6, om ä. typ av generator. Holmberg Artill. 1: 142 (1881).
-BILDNING. jfr bildning 4 a, b; särsk. till 1. JernkA 1828, Bih. s. 46 (i fråga om vattendrag). SAOL (1973).
-BLÖTA, v. (numera föga br.) med avs. på råväv (av kläde o. d.): blöta (se blöta, v. 2 a) gm att nedsänka i ström. Nyrén KlädFabr. 218 (1783). Kjellberg Ull 392 (1943).
-BRO.
1) (numera bl. tillf.) till 1: bro över ström; särsk. i sg. best., om bro över Söderström i Sthm. 2SthmTb. 7: 37 (1584; i sg. best.).
2) till 3 slutet, i sg. best.: bron över Stockholms ström alldeles nedanför Norrströms utlopp i Strömmen. 2SvUppslB 27: 600 (1953).
(6) -BRYTARE. el.-tekn. anordning för brytande o. slutande av elektrisk ström; äv.: knapp, nyckel o. d. varmed sådan anordning manövreras; jfr -slutare, -ställare. ÖfversVetAFörh. 1860, s. 70. Kyrklund Sol. 14 (1951; om knapp). jfr huvud-, maximal-, minimal-, nöd-, olje-, päron-, vrid-strömbrytare m. fl. —
(1 c) -BYGGNAD.
1) (numera föga br.) byggande i ström, uppförande av strömbyggnad (i bet. 2); jfr byggnad 2. Tilas PVetA 1765, s. 9. TurÅ 1939, s. 83.
2) (i sht i fackspr.) byggnad (se d. o. 3) uppförd i ström. Schröder Timmermärk. 16 (1893).
-BÅT.
1) (i fråga om förh. främst i Norrl.) jämförelsevis lätt båt (se båt, sbst.1 1 a), särsk. snipa, avsedd att användas i vattendrag med strid ström l. forsar; jfr fors-båt, älv-båt. Schröder MinnSkog. 152 (1888). Linné Dal. 237 (1953; i pl., om snipor).
2) (numera bl. tillf., i skildring av ä. förh.) (ång)båt (se båt, sbst.1 1 b) avsedd för trafik på vattendrag; jfr flod-båt. 2RA 1: 424 (1723). Björkman (1889).
Ssg: strömbåts-gille. till -båt 2; jfr gille 4 c. Erixon SthmHamnarb. 33 (1949).
-DELARE.
1) till 2: anordning för delning av ström; äv. bildl. TT 1891, s. 246. Björck HeidenstSek. 296 (1946; om unionskrisen 1905).
2) till 6: strömfördelare. SEN 28—1941: 11 (1952).
-DRAG.
1) till 1: ström; i sht liktydigt med: ställe i l. avsnitt av ström med stark ström (i bet. 2). Weste FörslSAOB (c. 1817). Strömdrag och starka forsar. Höjer Sv. 3: 290 (1883).
2) till 2 (c): ström; särsk. liktydigt med: ställe i l. avsnitt av hav, sjö o. d. med stark ström. Bergman Jordkl. 233 (1766). VetAH 1803, s. 13 (om tidvatten). Dalin (1854; om ställe).
3) till 5: ström. Törneros (SVS) 1: 195 (1824; i fråga om luft).
4) i mer l. mindre bildl. anv. av 13, ofta liktydigt med: (riktning l. styrka hos) flöde av psykisk l. andlig l. kulturell art; jfr ström 8 c. Fåfänglighetens våldsamma strömdrag. Lantingshausen Young 2: 72 (1790).
-FALL. [fsv. strömfal]
1) (numera bl. tillf.) om ströms fallande l. mer l. mindre häftiga rinnande. SvLitTidn. 1814, Bih. sp. 70.
2) (numera nästan bl. jur.) ströms fall (se d. o. IV, V 1); äv. konkret, om parti av vattendrag med mer l. mindre starkt fall (se d. o. V), fors; särsk. närmande sig l. övergående i bet.: strömfallsfastighet; äv. bildl.; jfr -sund. Verelius 77 (1681). Machiners uträknande .. att vissa effecter, strömfallet, juhl, vefvar och stånggångar huart mot anat bör proportioneras och afdelas. Polhem ESkr. 1: 20 (c. 1728). Tilräckelige skogar, strömfall och andre lägenheter til hyttehamrar. 2RARP 10: 405 (1738). Skuggorna med ljusets strömfall blandas. Hedborn Minne 112 (1808, 1835). SFS 1983, s. 667.
Ssgr (till -fall 2; numera nästan bl. jur.): strömfalls-fastighet. fastighet (se d. o. 4) (innefattande strömfall o.) med vilken rätten till tillgodogörandet av vattenkraften från strömfall(et) är förenad. SFS 1918, s. 1172. Därs. 1983, s. 667.
-ägare. SFS 1918, s. 1118.
-FARARE. (numera bl. tillf.) forskarl (se d. o. 1). 2RARP 12: 265 (1741). Hülphers Norrl. V. 1: 204 (1789).
-FART.
1) (numera föga br.) till 1: fart (se d. o. 2) på vattendrag, flodfart; jfr -resa. Porthan 5: 394 (1797). Sthm 1: 125 (1897).
2) (†) till 1, 2, om ströms gång l. lopp; jfr fart 3. Tessin Skr. 86 (1762).
3) (†) till 1, 2, om strömfåra; jfr fart 4. Bæijer BeskrYstad 66 (1793).
4) till 1: fart (se d. o. 7) hos l. kännetecknande för ström l. fors. AJourn. 1814, nr 252, s. 1. Weste FörslSAOB (c. 1817).
5) till 2: ströms fart (se d. o. 7). VetAH 1751, s. 13.
-FARTYG~02 l. ~20. (numera bl. mera tillf.) om fartyg, i sht förr äv. annan farkost för användning (i trafik) på vattendrag; jfr -båt 1 o. 2, -skepp, -snipa. Möller (1790).
(1, 2) -FISK. fisk som förekommer l. lever i ström, i sht i parti med stritt strömmande vatten; jfr -abborre, -harr, -id, -karp, -lax, -löja, -nejonöga, -nors, -röding, -sik, -sill, -unge, -ål, -öring. Serenius (1734; under loach). Hammarström Sportfiske 292 (1925).
-FISKE. (ström- 15521939. ströms- 15821794) fiske i ström (i sht med tanken riktad på rätten till l. värdet av sådant fiske); äv. (i sht rättshist.): till viss(a) fastighet(er) hörande rätt till sådant fiske; förr äv. (o. särsk. i uttr. fast strömfiske) om fast anordning för strömfiske. AktsamlKungsådreinst. 55 (1552). Strömfisket kan icke annat än wara betydande i detta län (dvs. Östergötl.), som af naturen är begåfwat med så många och stora strömmar. Därs. 305 (1764). Delägare af Strömfiske. PH 8: 7359 (1766). Uppl. 2: 155 (1903: fasta strömfiskena). Cannelin (1921).
-FLOTTNING. (numera mindre br.) flottning (se flotta, v.2 1) av timmer nedför ström- (mar). Bucht NorrlSkogsl. 2: 43 (1913). SvSkog. 861 (1928).
-FLÖDE.
1) till 1; jfr flöde 1; äv. bildl. Atterbom Minnest. 1: 212 (1847). Det sannerligen virvlande kristna strömflödet. ÅbKristHum. 1964, s. 83.
2) el.-tekn. till 6; jfr flöde 2. LunaVM85 560 (1984).
(1, 2) -FORS. (numera bl. tillf.) fors (med häftig ström). Rudbeck Atl. 1: 556 (1679).
-FRI. fri från ström; särsk.
1) till 2, om farvatten o. d. Roswall Skeppsm. 1: 17 (1803).
2) el.-tekn. till 6. 2NF 13: 847 (1910; om apparat).
(6) -FRÅNSLAGNING~020. jfr från-slå. SD 17/1 1916, s. 12.
-FULL. (numera bl. i vitter stil) full av strömmar l. forsar. Rudbeck Atl. 1: 801 (1679).
-FÅGEL. (numera bl. tillf.) fågel som förekommer vid vattendrag. Holmberg 2: 249 (1795).
-FÅRA, förr äv. -FÅR l. -FÅRE.
1) till 1: vattendrags bädd (vanligen med inbegrepp av däri flytande vattendrag); stundom övergående i bet.: ström; ofta mer l. mindre bildl. Serenius EngÅkerm. 11 (1727). Din förebråelse gaf mina känslor en annan strömfåra. Wetterbergh Sign. 78 (1843). Vattnet forsar ned från klipporna över gräsmattorna i hundrade rännilar, som förena sig och flyta bort i en lugn strömfåra. Lagergren Minn. 4: 239 (1925).
2) till 2: den djupaste (vanligen mittersta) delen av vattendrags bädd; den i ovannämnda del befintliga, snabbast flytande delen av vattendrag, mittfåra. Sahlstedt (1773; om bädd). Borgström ResVerml. 97 (1845; om mittfåra). särsk. till 2 c, i hav, sjö o. d.: ström, i sht dess centrala, snabbast flytande del. Palmblad Palæst. 6 (1823).
-FÖRANDE, p. adj. (i sht i fackspr.) till 6, om ledare (se d. o. 11 o. 12) o. d.: som genomströmmas av elektrisk ström; äv. bildl. Fock 1Fys. 597 (1861). ÅbKristHum. 1964, s. 125 (bildl.).
(6) -FÖRBRUKNING. förbrukning av elektrisk ström; äv. i utvidgad anv., om egenskap hos apparat o. d. att vid användning förbruka (så l. så mycket) ström. Sthm 2: 403 (1897). HandInd. 603 (1927; om egenskap).
Ssg: strömförbruknings-apparat. TT 1892, s. 230.
-FÖRBYGGNING. (†) om byggande l. uppförande av anläggning o. d. i ström så att vattnets lopp l. fiskens vandring o. d. hindras l. hejdas; jfr förbygga, v.1 2, o. förbyggnad, sbst.1 2. AktsamlKungsådreinst. 306 (1764).
(6) -FÖRDELARE. el.-tekn. anordning l. apparat för strömfördelning på två l. flera grenar; i sht om fördelare av ström till tändstiften i explosionsmotor; jfr -delare 2. TT 1894, Allm. s. 233. Bergholm Fys. 2: 67 (1953; i förbränningsmotor).
(6) -FÖRDELNING. el.-tekn. fördelning (se d. o. 3) av elektrisk ström. TT 1889, s. 130.
-FÖRHÅLLANDE. i pl.: i vad avser ström(mar) rådande förhållanden (se förhållande 4).
1) till (1 o.) 2. Helmfrid Holmen. 165 (1954; i vattendrag). särsk. till 2 c. Rubenson Meteor. 181 (1880; i hav).
(6) -FÖRSÖRJNING. el.-tekn. tillhandahållande l. levererande av elektrisk ström; äv. konkretare, om anordning för sådant tillhandahållande osv.; jfr försörja 5. SvFlH 3: 397 (1945). NaturvForsknRådÅb. 1950—51, s. 107 (om anordning).
-GARN. fisk. för strömfiske avsett garn; särsk.: likarmat (finmaskigt) garn som drages genom vattnet medelst ett i vardera armen fäst tåg; jfr drag-not. Schröder Fiske 65 (1900). De västerdalska strömgarnen. Levander DalBondek. 1: 122 (1943).
-GUBBE. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i sg. best., = -karl 2; jfr fors-gubbe. Columbus Ordesk. 27 (1678; uppl. 1963). FoF 1936, s. 18.
-GUD. (numera föga br.) mytol. gudomligt personifierad ström l. i en ström boende l. över en ström härskande gud; jfr flod-gud. Johansson HomOd. 11: 241 (1844).
-GÅNG.
1) (†) till 1: ströms fåra l. lopp; äv. med inbegrepp av strömbädden; äv. abstraktare, om vattnets strömmande; jfr gång I 3 f. Schultze Ordb. 1425 (c. 1755). HH XXXII. 2: 131 (1784; om strömmande). Igenwäxte .. strömgångar. VDAkt. 1789, nr 492.
2) till 1, 2, i damm: gång l. ränna för ström, utskov. Rinman 1: 412 (1788).
3) (†) till 2: mittfåras lopp; jfr gång I 3 f. AktsamlKungsådreinst. 370 (1773). särsk. till 2 c: ström (l. ströms gång (se d. o. I 3 f)). Nordmann FinnMellSv. VI (i handl. fr. 1726).
4) i bildl. anv. av -gång 13; jfr ström, sbst. 8 c. Warburg Rydbg 1: 211 (1900).
-GÄLD. [fsv. strömgiäld] (förr) hist. avgift för utnyttjande av strömfall (se d. o. 2); jfr -penning 1. SkaraStiftJordeb. 45 (1540).
(2) -GÖL. (†) strömvirvel. Holmberg 2: 630 (1795). Björkman (1889).
-HAMN. (numera föga br.) flodhamn. Jungberg (1873).
-HARR. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i ä. systematik, om variant av harr som ansågs företrädesvis förekomma vid forsar. Norbäck Fisk. 401 (1884). Smitt SkandFisk. 887 (1895).
(8) -HOPPA. särsk. bildl.; jfr -hoppning. Motorför. 1955, nr 9, s. 20.
(8) -HOPPNING. hoppning en o. en i ström (se d. o. 8 a α). NordIdrL 1900, s. 269.
(1, 2) -HUGGE. [sv. dial. (Hälsingl.) strömhugge; möjl. eg. i bet.: ställe där strömmen (i bet. 2) hugger i] (†) strömhuvud. AktsamlKungsådreinst. 235 (1699; i Gavleån i Gästrikl.). Utrifning af laxfiskebyggnaderna wid sjön Marmens utlopp och utwidgning af strömhugget derstädes. Widmark Helsingl. 1: 29 (1860).
-HUVUD. övre ände av fors, forshuvud, forsnacke; jfr huvud 6 o. -nacke. Broman Glys. 3: 637 (c. 1740).
-ID. (†) om mörtfisken id (se id, sbst.1 1) vid tiden kort efter islossningen. Uppl. 2: 154 (1903).
(6) -IMPULS. el.-tekn. jfr impuls 2 a. TT 1893, M. s. 68.
(2 c) -KANTRA. [jfr -kantring] (mera tillf.) undergå strömkantring; anträffat bl. bildl. Det strömkantrande sextiotalet. SvD 29/11 1985, s. 14.
(2 c) -KANTRING. sjöt. i fråga om ströms riktning: övergång från en till en ny o. annan riktning; i sht om övergång från ebb till flod o. omvänt, stillvatten (jfr kantra, v.2 II 3 a β); ofta bildl.; jfr -kastning. En strömkantring i politiken l. litteraturen l. det allmänna tänkesättet. Roswall Skeppsm. 1: 167 (1803; mellan ebb o. flod). NFMånKr. 1939, s. 419 (i attityd).
-KARL.
1) (numera bl. mera tillf.) mansperson som (yrkesmässigt) för båt på l. färdas över strömmar; jfr fors-karl 1. Hasselquist Resa 95 (1750).
2) i sht i ström l. fors: näck, forskarl (se d. o. 2); jfr -gubbe. Columbus Ordesk. 27 (1678; uppl. 1963).
Ssgr (till -karl 2; i vitter stil): strömkarls-harpa. jfr harpa, sbst.1 1. PoetK 1818, s. 78.
-ljud. Atterbom SDikt. 2: 168 (1814, 1838).
-KARL- l. -KARLA-SLAG.
1) strömkarls tänkta slag på sin harpa; äv. bildl. Phosph. 1811, s. 8. Atterbom Minnest. 2: 30 (1840; bildl.).
2) benämning på ett slags hög o. kraftfull sång; jfr slag, sbst.1 13. (Forssell o.) Grafström 52 (1829).
3) i ä. folklig musikalisk tradition: repris; jfr slag, sbst.1 13. Afzelius Sag. 2: 172 (1844).
4) (†) benämning på dans (se d. o. 1 o. 3) från Göinge; jfr slag, sbst.1 27. (Dansen kallades) i anseende dertill, att Strömkarlen härvid borde spela, Strömkarlslag. Stiernstolpe Arndt 4: 152 (1808).
-KARP. jfr karp, sbst.1 1, o. -fisk. Wikforss 2: 705 (1804). Cederström Fiskodl. 263 (1857).
(2 c) -KARTA. (i sht i fackspr.) jfr karta, sbst.2 V. KrigVAH 1851, s. 51.
(2 c) -KASTNING. jfr kasta, v. III 8, o. -kantring; äv. bildl. Rosenfeldt Nav. 85 (1693). TurÅ 1905, s. 7 (i tänkesätt o. d.).
(2 c) -KAVLING. (†) strömsegling. Rosenfeldt Nav. 85 (1693). Röding SD 78 (1798).
-KEDJA l. (numera bl. i vitter stil) -KED. (förr) tvärs över ström spänd, ss. avspärrning o. d. avsedd grov kedja l. kätting. PrivSvStäd. 3: 289 (1575).
(6) -KOSTNAD. jfr kostnad 1. Elfving Starkstr. 93 (1909).
-KRETS.
1) (numera mindre br.) geogr. till 2 c: havsström l. system av havsströmmar som utgör en krets (se krets, sbst.1 2 a). Carell o. Edelstam 189 (1916).
2) fys. o. el.-tekn. till 6: krets (se krets, sbst.1 2 b β) av elektrisk(a) ledare genom vilken en elektrisk ström rör sig (l. kan röra sig), elektrisk strömkrets; jfr -bana 3. Sluta l. bryta strömkretsen. LfF 1885, s. 177. jfr pådrags-, rotor-, start-strömkrets.
-KRYPARE. zool. karpfisk tillhörande familjen Homalopteridae (vars medlemmar anpassat sig till ett liv i starkt strömmande vatten); i sht i pl., om familjen. DjurVärld 6: 237 (1962).
-KRÄFTA. (†) flodkräfta, kräfta (se d. o. 1). Schultze Fisk. 54 (1778). Björkman (1889).
-KVARN. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vid l. i ström anlagd l. anbragt vattenkvarn. HovförtärSthm 1618—19 A, s. 10. Rinman 2: 1078 (1789). särsk.: skvaltkvarn. Kulturen 1938, s. 231.
Ssg: strömkvarn-byggare. (numera bl. tillf.) jfr byggare 3. HFinlH 4: 212 (1556).
(6) -KÄLLA. el.-tekn. anordning för alstrande av elektrisk ström; äv. bildl. TT 1889, s. 250. Religion är anknytning med strömkällan. Strindberg BlåBok 19 (1907).
(2) -KÄNNING.
1) (†) kännetecken på ström; jfr känning, sbst.2 2. Hedin Asien 1: 92 (1903).
2) känning (se känning, sbst.2 8) av ström. VetAH 1753, s. 199.
(2) -KÄTTING. sjöt. i jämförelse med vanlig ankarkätting klenare kätting avsedd för ström- l. varpankare. Frick o. Trolle 204 (1872).
Ssg (†): strömkättings-tåg. = -kätting. KrigVAH 1840, s. 208.
(1, 2) -LAGG. (†) ströms kant l. strömfåras utkant; jfr lagg, sbst.2 Brauner Åker 86 (1752).
(8) -LAGSKIFT. byggn. strömskift. BonnierKL 358 (1926). BonnierLex. (1966).
(8) -LAGSKIKT. (numera mindre br.) strömskift; jfr skikt 3 c. Rothstein Byggn. 384 (1859). 2NF (1918).
-LAX. jfr lax, sbst.1 1, o. -fisk. Broman Glys. 3: 895 (1745). UpprFiskaren 25 (1847).
-LED.
1) till 2: ströms väg l. kosa; jfr led, sbst.2 1. SvMerc. 1764, s. 757.
2) (mera tillf.) till 6: elektrisk ströms riktning; jfr led, sbst.2 2. 2NF 14: 106 (1910).
(6) -LEDANDE, p. adj. el.-tekn. som leder l. kan leda elektrisk ström. TT 1900, Allm. s. 85.
-LEDARE.
1) fisk. o. skogsv. till 2: anordning för ledande av ström. Ekman NorrlJakt 376 (1910).
2) till 6: ledare (se d. o. 11) av elektrisk ström. Lundell (1893).
3) el.-tekn. till 6, = ledare 12. Nyström Telegr. 28 (1869). 2NF 28: 722 (1918).
(6) -LEVERANS. (i sht i fackspr.) leverans (se d. o. 2) av elektrisk ström; särsk. oeg., motsv. leverans 2 d. 2NF 7: 215 (1907). BilskolLb. 296 (1959; oeg., om generators tillhandahållande av ström).
(6) -LEVERANTÖR. (i sht i fackspr.) jfr -leverans. Döss o. Lannge 199 (1915).
-LIK, adj. lik en ström; i sht ss. adv.; äv. i utvidgad l. bildl. anv.; jfr strömlig. Linnerhielm 2Br. 6 (1803, 1806). Tikkanen Konsth. 10 (1925; om inflytande). särsk. (†) ss. adv., emfatiskt: i strömmar; jfr ström, sbst. 8 a β. Lucidor (SVS) 108 (c. 1670). Nordenflycht (SVS) 1: 133 (1743; i fråga om tårar).
-LINJE.
1) (mera tillf.) till 1, om linje (på karta o. d.) markerande ström. SvGeogrÅb. 1956, s. 27.
2) [jfr eng. streamline] till 2 o. 5: linje (se d. o. 1) markerande l. representerande ström; i utvidgad anv., hos kropp i (tänkt) rörelse genom vatten l. luft l. förbi vilken ett (tänkt) flöde av vatten l. luft passerar: linje (se d. o. 2) som (i likhet med kontur hos fisk l. fågel) ger l. skulle ge ett lågt l. minsta möjliga motstånd mot vattnet osv.; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. Motorför. 1930, nr 12, s. 10 (hos karosserier). SvD(A) 20/1 1939, s. 1 (hos kontorsmöbler).
3) till 5: linje (se d. o. 1) som markerar l. linje (se d. o. 2) som utgöres l. beskrives av ström; särsk. (i fackspr.) linje som följs av partikel i ett utan turbulens strömmande medium. Thulin o. Malmer Flygm. 14 (1916; i pl., om luftpartiklars banor). Ymer 1918, s. 280 (i meteorologisk beskrivning). BonnierLex. (1966).
4) till 8: linje (se d. o. 1) markerande ström; särsk. (numera mindre br., fys.) i fält med ett flöde av värme: linje som i varje punkt är parallell med flödets riktning, strömningslinje. 2NF 22: 64 (1915).
Ssgr (i allm. till -linje 2): strömlinje-form. hos kropp: med strömlinjen väl l. mer l. mindre fullständigt överensstämmande form (hos fordon o. d. ofta mer l. mindre liktydigt med: bakåt utdragen droppform); äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. Thulin o. Malmer Flygm. 16 (1916). Simpson VattnAtmosf. 14 (1925; hos snökorn). Orkesterjourn. 1933, dec. s. 2 (bildl., hos sordin för trumpet).
-forma. jfr -formad; äv. bildl. Söderberg PrFlygl. 1: 11 (1935). Strömlinjeforma .. försvaret. SDS 19/12 1958, s. 5.
-formad, p. adj. som har strömlinjeform (ofta mer l. mindre liktydigt med: som har utdragen droppform); äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. SvDÅb. 12: 118 (1934; om tåg). Strömlinjeformade skrivmaskiner. SvD 3/5 1935, s. 10. Bonnier3BLex. 2: 362 (1974; om arrangemang av musik).
-teori. 2UB 9: 586 (1906).
-LOPP. ströms lopp (se d. o. 3 d slutet).
1) till 1; möjl. äv. om ströms utlopp. Bäfrar .. hafva på någre ställen blifvit sedde i fjärdarne och vid strömlopp. Fischerström Mäl. 152 (1785). TT 1894, Byggn. s. 89.
2) till 2. Carlstedt Her. 1: 225 (1832). särsk. till 2 c. Montan Segl. 11 (1787).
3) till 6, i fråga om elektrisk ström. JernkA 1883, s. 84.
-LÅS.
1) (mera tillf.) till 2 c, om ett i sammanflödet av flera, från olika håll kommande strömmar skapat vattenområde med stillastående, ofta med flytande skräp o. avfall belamrat ytvatten. DN 29/8 1987, s. 7.
2) (i Finl.) till 6, på motorfordon: tändningslås. HangöT 7/4 1981, s. 6.
(2) -LÄ, sbst. o. adj.
I. sbst.: lä för ström.
1) jfr lä I 1; särsk. i uttr. i strömlä, i lä för ström. Laxen .. uppsöker strömlä. SvRike I. 1: 274 (1899); jfr 2. DN(A) 4/4 1965, s. 6 (: i strömlä).
2) konkret; jfr lä I 2. SvRike I. 1: 278 (1899).
II. sjöt. adj.: om fartygs ankare: som i förhållande till strömmen befinner sig på fartygets läsida; jfr lä II 2. Weinberg Sjömansk. 233 (1954).
-LÖJA. jfr löja, sbst.2 (a), o. -fisk. Broman Glys. 3: 612 (c. 1740). SockenbeskrHäls. 90 (1790).
-LÖS.
1) till 2, om vattenmassa: i vilken ström saknas. Rubenson Meteor. 134 (1880).
2) till 6: som saknar elektrisk ström, icke strömförande. TT 1892, s. 87 (om skenor).
Avledn.: strömlöshet, r. l. f. egenskapen l. tillståndet att vara strömlös; äv. bildl. Östergren (1948). Tunström Julorat. 110 (1983; bildl.).
-MJÄRDE. för användning i ström avsedd mjärde. Wikforss 2: 703 (1804). Fatab. 1915, s. 104.
-MUSKLA. (†) flodmussla. Oldendorp 1: 133 (1786).
-MÄTARE. instrument för strömmätning.
1) till 2; jfr -mätning 1. Dalin (1854).
2) till 6; jfr -mätning 2.
a) amperemätare, amperemeter; jfr reo-meter. Edlund ÅrsbVetA 1849, s. 131.
b) mätare av förbrukning av ström, elmätare. Döss o. Lannge 199 (1915).
-MÄTNING.
1) till 2: mätning av ströms hastighet o. riktning (t. ex. på skilda djup o. i hav l. sjö l. vattendrag); jfr -prövning. Cronander Ytstr. 3 (1904).
2) till 6: mätning av elektrisk ström. Östergren (1948). Karleboser. 1: 163 (1950).
Ssg (till -mätning 2): strömmätnings-apparat. Moll Fys. 3: 65 (1899).
-NACKE. (i sht i vissa trakter) = -huvud. VetAH 1751, s. 108.
-NATE. (†) vattenväxten Potamogeton lucens Lin., grovnate; äv. om hybriden P. fluitans Thed. av P. lucens o. P. natans Lin., gäddnate. Liljeblad Fl. 70 (1792; om P. lucens). Kindberg SvNamn 35 (1905; om P. fluitans).
-NEJONÖGA. (†) = flod-nejonöga. Dalin (1854).
-NORS. (†) i ström förekommande nors. Lind 1: 145 (1738).
-NOT. för fiske i strömdrag avsedd not (se not, sbst.1 1); äv. närmande sig l. övergående i bet.: fiske med sådan not. Det fiske, som talas om .. var strömnot. Edström Mossgrönt 1: 22 (1950). SvFiskelex. (1955). jfr LandsmFrågel. 37: 50 (1935).
-NÄT.
1) till 1: nätverk av strömmar bildande ett flodsystem. Hagman FysGeogr. 63 (1903).
2) (†) till 5, i växtcell, om nätverk av strömmar av protoplasma. Fries BotUtfl. 1: 287 (1843).
3) till 6, om ledningsnät för distribution av elektrisk ström. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 234.
(6) -OMKASTARE~0200. el.-tekn. kommutator; jfr omkastare, -omkopplare, -vändare, -växlare. UB 2: 421 (1873).
(6) -OMKOPPLARE~0200. el.-tekn. elektrisk omkopplare; jfr -omkastare. TT 1900, M. s. 62.
-ORDNING, se C.
-PART. (†) andel i strömfallsfastighet; jfr part 5. Haffua twenne bröder .. sålt migh sin strömpart. Ambrosiani DokumPprsbr. 268 (i handl. fr. 1662).
-PATA. i sht fisk. i fors: pata (se pata, sbst.1 2). VetAH 1752, s. 24. FinEtnogrAtl. 24 (1905).
-PENNING. (ström- 1530 osv. strömme- 1609) (förr) kam. o. hist. i pl.
1) arrendeavgift för utnyttjande av strömfall (se d. o. 2); jfr -gäld. HH XI. 1: 76 (c. 1530).
2) avgift som skulle erläggas av fartyg vid passage genom Söderström till l. från Mälaren. Almquist CivLokalförv. 3: 149 (i handl. fr. 1540).
(2) -PRÖVNING. särsk. (†): strömmätning (se d. o. 1). Ekeberg PVetA 1768, s. 15.
(6) -PÅDRAG~02 l. ~20. (i sht i fackspr.) i fråga om elektrisk ström.
-RAS. (numera föga br.) till 1, 2: förhållandet att vatten (i ström) befinner sig i mer l. mindre häftig l. våldsam rörelse; äv. konkret, om parti l. sträckning av vattenmassa där sådan rörelse pågår; särsk., pregnant: ströms mittfåra; jfr ras, sbst.3 II 1. Raset af Portland, är ingen bank eller något ref, ty der är 15 à 18 f(ot)s djup, utan et strömras, orsakadt af botns ojämnhet, hvarest en hög Sjö brytes af Strömmen. Montan Segl. 39 (1787). Ekbohrn NautOrdb. (1840; om mittfåra). Strömras och stiltje. Trolle Sjöoff. 2: 201 (1870). 2NF (1918).
(1, 1 c) -REGLERING. (ström- 1888 osv. ströms- 1883) jfr reglera II 6. TT 1883, s. 102.
(5 slutet) -REGNA. (†) regna i strömmar, spöregna. Bremer Brev 4: 214 (1862).
-REGULATOR. i sht tekn. regulator (se d. o. 2 a) av ström.
1) bergv. till 2 o. 5; vid sortering av krossad malm med hjälp av vattenström: anordning (för åstadkommande av konstant strömhastighet) bestående av ett vattnet ledande, lutande, numera vanl. koniskt rör vars nedre ände är böjt uppåt i spetsig vinkel, sorteringskon. Wetterdal Grufbr. 341 (1878). JernkA 1890, s. 338.
2) till 6; särsk. (el.-tekn.): elektromagnetisk apparat för automatisk reglering av elektrisk ström från generator till konstant, i förväg vald spänning o. strömstyrka. NF (1891).
(6) -RELÄ. el.-tekn. relä (se d. o. 3) påverkat av strömmen i den ledning till vilken det är kopplat. TT 1896, M. s. 100.
(1, 2) -RENSNING. (i sht i fackspr.) rensning (se rensa I 5 c) av ström(fåra) för åstadkommande av fritt vattenlopp o. d. (särsk. i fråga om anordnande av dels dränering, dels användbar flott- l. farled); äv. konkret(are), dels om enskild omgång av sådan rensning, dels (förr) om rensat avsnitt av ström. Förordn. 20/2 1764, s. 3 (i pl., om omgångar). Bæijer BeskrYstad 61 (1793; i pl., om avsnitt). HbSkogstekn. 352 (1922).
-REVIR, förr äv. -RIVIER. särsk. (†) om område invid ström l. fors. BtVLand 3: 71 (c. 1795: strömriviere).
-RIK. rik på ström(mar).
1) till 1. Dalin Hist. 1: 44 (1747; om Ryssl.).
2) till 2. Ramsay VägvFinl. 222 (1895; om vattendrag).
(6) -RIKTARE. el.-tekn. sammanfattande om apparat för dels omvandling av likström till växelström (växelriktare) l. omvänt (likriktare), dels omformning av växelström av viss frekvens till sådan ström med annan frekvens. 3NF 21: Suppl. 1161 (1935).
-RIKTNING. jfr riktning, sbst.2 3. Lundell (1893).
1) till 2. Ramsay VägvFinl. 262 (1895). särsk. till 2 c. Rubenson Meteor. 134 (1880; i hav).
-RIVIER, se -revir.
-RÅKE. (†) vattentopp l. vågtopp i fors; jfr råge 1. Högström Lapm. 112 (1747). Fischerström 4: 109 (1792).
-RÄNNIL, äv. (numera föga br.) -RÄNNEL. (numera bl. mera tillf.) jfr rännil 1. Wallenberg (SVS) 1: 239 (1771).
(2) -RÄTT. sjöt. i fråga om fartygs o. d. läge l. rörelse i förhållande till ström: med fören l. (stundom) aktern rakt mot strömmen. Ekelöf Skeppsm. 120 (1881).
-RÖDING. jfr röding, sbst.1 1, o. -fisk. Berg Sjöf. 184 (1910).
-RÖRELSE. rörelse (se d. o. 1) utgörande l. liknande l. erinrande om ström.
2) till 8. Bergstrand Astr. 613 (1925; hos stjärnor).
(6) -SAMLARE. = kommutator. TT 1876, s. 208.
-SEDIMENT. jfr sediment a. Post SveaÄlv. 10 (1929).
(2) -SEGLATION. (numera bl. mera tillf.) = -segling 2. Widegren (1788).
-SEGLING.
1) (numera bl. mera tillf.) till 1: segling på vattendrag. Arkadius Pakkala 31 (1895).
2) sjöt. till 2: segling varvid avdrift på grund av inverkan från ström beaktas; äv.: läran om sådan segling; jfr -kavling. Röding SD 78 (1798). Ekbohrn NautOrdb. (1840; om läran).
-SIDA. på byggnadsverk, föremål o. d. som befinner sig vid ström: sida som vetter mot strömmen.
1) till 1. Loenbom Stenbock 1: 83 (1757; på fästning).
2) till 2. HbSkogstekn. 338 (1922; på ledare i flottled).
-SIK. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr sik, sbst.2 1, o. -fisk. Hülphers Norrl. 2: 100 (1775).
-SILL. (numera bl. i skildring av ä. förh.)
1) fisken Argentina sphyræna Lin., silverfisk (se d. o. 1 b). Nilsson Fauna 4: 477 (1853).
2) = guld-lax. SvFiskelex. (1955).
(3 slutet) -SIMNING. sport. i sht i sg. best.: sedan 1921 årligen arrangerad stafettsimning medströms i Stockholms ström genom Stockholm; i obest. form äv. i utvidgad anv., om annan simtävling medströms i vattendrag efter mönster av Strömsimningen. D. N:s strömsimning. Swing 1921, nr 28, s. 2. NFSportlex. (1946; om annan simtävling).
-SKEPP. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr skepp, sbst.1 1, o. -fartyg; jfr flod-båt, kan, sbst.3 HH 20: 343 (c. 1640).
-SKEPPARE. (numera bl. mera tillf.) jfr skeppare 1 o. -fart 1. Jungberg (1873).
-SKEPPNING. (numera bl. mera tillf.) jfr skeppa, v.1 1, o. -fart 1. JournLTh. 1809, nr 15, s. 3.
(8) -SKIFT. [utseendet kan erinra om vatten i ström] byggn. (om rad av sågtänder erinrande) skift (se skift, sbst.1 5 a) av kantställda murstenar, lagda i sned, vanligen 45° vinkel mot murlivet, smygskift, sågskift, tandskift; jfr -lagskift, -lagskikt. Fornv. 1919, s. 174. HantvB I. 4: 391 (1936).
-SKRIVARE. (förr) i Stockholm: i kronans, fr. o. m. 1590-talet dock i stadens tjänst anställd skrivare med uppgift att uppbära o. handha strömpenningar o. i samband därmed utöva viss kontroll. 2SthmTb. 6: 376 (1583). Samma dagh bleff Jacob Larson smålening, tag(e)n i stadzens tiennst, til strömschriffuer. 3SthmTb. 1: 300 (1595).
(1 c) -SKÄKTA. (†) om skäktmaskin driven med vattenkraft; jfr skäkta, sbst.2 1 a. Schissler HälsHushåldn. 36 (1749).
(2 c) -SKÄRING. (†) = -skärning. Montan Segl. 15 (1787).
(2 c) -SKÄRNING. ströms skärande (se skära, v.2 16 c); övergående i konkret(are) anv. Allmän winterwäg öfwer sjöar och moszar, skall hwarje by för sina Hemman utstaka .. ändre ock wäg, så ofta det för strömskärningar .. tarfwas. AdP 1800, s. 410.
(6) -SLUTARE. [jfr t. stromschliesser] el.-tekn. jfr slutare 4; äv. bildl.; jfr -brytare. Konow (1887). Strindberg Ensam 56 (1903; bildl.).
(6) -SLUTNING. el.-tekn. slutning (se sluta, v.1 I 5 b) av elektrisk ström. Holmberg Artill. 1: 141 (1881).
-SNIPA. jfr snipa, sbst. 4, o. -båt 1. Hülphers Ångermanl. 92 (1900).
(1, 2) -SNURRA. (numera företrädesvis i skildring av ä. förh. el.-tekn.) av vattenström driven, för omvandling av vattnets tryck- o. rörelseenergi till mekanisk energi avsedd turbin; jfr snurra, sbst. 4. JernkA 1838, s. 94.
(6) -SNÅL. jfr snål 3 b. Form 1953, Ann. s. 171.
(6) -SPÄNNING. elektrisk spänning (se spänning, sbst.2 3 b α). TT 1894, K. s. 82.
-STARE. zool. fågel tillhörande släktet Cinclus Borkh., i sht: fågeln C. cinclus Lin.; i pl. äv. om familjen Cinclidae; jfr -tuss. Linc. (1640; under codatremula). (Lat.) Merula aqu(atica) .. (sv.) Strömstare. Linné SystNat. 49 (1740). FoFl. 1923, s. 271 (om C. pallasii Tem.). BonnierLex. (1966; i pl., om familjen).
Ssgr: strömstare-bo. Rosenius SvFågl. 1: 157 (1916).
-släkte(t). zool. fågelsläktet Cinclus Borkh. Nilsson Fauna II. 1: 246 (1824).
-ugnfågel. zool. markugnfågel tillhörande släktet Cinclodes G. R. Gray (vars livsföring liknar strömstarens); särsk. om fågeln C. antarcticus G. R. Gray; i pl. äv. om släktet. DjurVärld 10: 197 (1963). Därs. 198 (i pl., om släktet).
-ägg. Rosenius SvFågl. 1: 163 (1916).
(2) -STARK. om vattendrag: vars ström är strid, strid. Törnqvist ÄlfvBrus. 23 (1911).
-STILL, se -stilla, adj.
(2) -STILLA, sbst. förhållandet l. tillståndet att ström saknas i vattenmassa; jfr stilla, sbst.1 1. Arwidsson Strömm. 29 (1913).
(2) -STILLA l. -STILL, adj. om vatten, hav o. d.: i vilken ström saknas; äv. substantiverat. Ekström AfhFiska 72 (1845). Cronander Ytstr. 13 (1904; substantiverat). SvKryssKlÅ 1935, s. 60.
(1 c) -STOCK. särsk. (†) om timmerstock avsedd för strömbyggnad (se d. o. 1). ÅngermLandstingspr. 15/10 1640, fol. 47.
-STRAND. SvMerc. 6: 296 (1760).
(1, 2) -STRECK, n. [möjl. ombildning av -streke med anslutning till streck, sbst.1] (numera mindre br.) (tänkt linje som beskrivs av) med egen hastighet flytande del av strömfåra, i sht dess centrala, snabbast flytande del, mittfåra; jfr -stråk. Ramsay GeolGr. 156 (1909). SvGeogrÅb. 1949, s. 135.
(1, 2) -STREKE, äv. -STREKA. (-strecke 1686. -streka 1742. -streke 1779 osv.) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -stråk; jfr streke, sbst.1 AktsamlKungsådreinst. 191 (1686). Fischerström 1: 430 (1779).
(1, 2) -STRÅK, äv. -STRÅKE. strömdrag (se d. o. 2) l. strömfåra (se d. o. 2); jfr -streck, -streke. PH 8: 7357 (1766). At Kungsådran .. varder öppnad i starkaste strömstråket af djupaste vattnet (osv.). AktsamlKungsådreinst. 412 (1788).
-STYRKA. styrka hos ström.
1) (numera företrädesvis i fackspr.) till 1, 2; särsk. om vattenmängd som per tidsenhet rinner genom ett tvärsnitt av strömbädd. Schulthess (1885). 2UB 3: 9 (1896).
2) el.-tekn. o. fys. till 6: mängd elektrisk laddning som i en elektrisk ledare passerar ett tvärsnitt av denna per sekund; äv. bildl. Svanberg o. Siljeström ÅrsbVetA 1843—44, s. 113. Sjöstrand Strömöverf. 40 (1977; om psykisk energi). jfr resonans-strömstyrka.
(6) -STÄLLARE. el.-tekn. sammanfattande benämning på strömbrytare, strömomkopplare o. frånskiljare. SFS 1911, nr 75, s. 138. jfr olje-, sladd-strömställare.
(2) -STÄLLE. i vattendrag: ställe med jämförelsevis stark ström l. brant fall; äv. om sådant ställe ss. föremål för ägande- l. nyttjanderätt; jfr ström 1 c o. -fall 2. ESwedenborg (1719) i NoraskogArk. 4: 203. Polhem Invent. 27 (1729; i fråga om nyttjande).
(6) -STÖT. fys. o. el.-tekn. elektrisk ström av mycket kort varaktighet, momentan ström. TT 1893, Allm. nr 30, s. 4.
-SUND. (†) parti av vattendrag med mer l. mindre starkt fall (se d. o. V); jfr -fall 2. De orter, der wattnet så strömar, kallas gemenligen Strömfall, Stråksund, och Strömsund. Tiselius Vätter 1: 66 (”96”) (1723).
-SVALA. (†) om fågeln Apus apus Lin., tornsvala. Schroderus Comenius e 2 b (1639).
(1, 2) -SÅG, sbst.1, l. -SÅGA. (†) strömdrag l. dess mynning. Tå fiskarne .. söka til strömsog, källeos, windwakor och tylika öpningar. Broman Glys. 3: 592 (c. 1740). Giösen .. har sig tilhåll på största diupet, såsom och wid strömsågor. Därs. 596.
(1 c) -SÅG, sbst.2 (förr) vid vattendrag anlagd, vattendriven såg; jfr såg-kvarn. Gruddbo 102 (1938).
-SÅGA, se -såg, sbst.1
(2) -SÄTTNING. i sht sjöt. ströms förekomst l. lopp, ströms sättande, strömning, ström; äv. med inbegrepp av dess (faktiska l. beräknade) påverkan på ett fartygs o. d. kurshållning; äv. bildl. Dalman (1765). Demokratiska strömsättningar. Estlander KonstH 118 (1867). Hägg PraktNav. 57 (1900; i fråga om navigering).
(8) -TALS. (†) strömvis, i strömmar. Lind (1749; under strom-weise). SvTyHlex. (1872).
-TENA, se -tina.
(6) -TILLFÖRING~020. jfr -tillförsel. TT 1892, s. 87.
(6) -TILLFÖRSEL~020. tillförsel av elektrisk ström. Elfving Starkstr. 310 (1909).
(1, 2) -TINA, förr äv. -TENA. för användning i (vatten med) ström avsedd tina. AktsamlKungsådreinst. 37 (1552).
(6) -TRANSFORMATOR. el.-tekn. för mätning av elektrisk ström avsedd transformator med huvudsaklig uppgift att transformera ned ström med hög strömstyrka till en lämplig, lägre nivå. SthmBelysn. 151 (1903).
-TRÅD. bot. algväxten Lemanea fluviatilis (Lin.) Ag. (som växer i rinnande vatten); i pl. förr äv. om släktet Lemanea Bory. Dalin (1854; i pl., om släktet). Krok o. Almquist Fl. 2: 87 (1907).
-TUSS. [jfr sv. dial. strömtussen, sg. best., näcken] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) zool. = -stare. FoFl. 1914, s. 244. Därs. 1929, s. 13.
(6) -TÄTHET~02 l. ~20. el.-tekn. hos strömförande elektrisk ledare: förhållandet mellan strömmens styrka o. arean hos tvärsnitt av ledaren. TT 1894, K. s. 43.
-UNGE. (†) om ett slags fisk. (Fjällfiskar:) Ströming, Ström-unge. Broman Glys. 3: 637 (c. 1740).
(6) -UTTAG~02 l. ~20.
1) (tillf.) uttag av elektrisk ström. IllSvOrdb. (1955).
2) anordning för uttag av elektrisk ström. 2UB 10: 83 (1906).
-UTTER. (†) jfr flod-utter. Leijonflycht (1827).
-VATTEN. [fsv. ström(s) vatn]
1) till 1, 2: (strömmande) vatten i l. från ström. Jes. 8 (”7”): 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: flodens vatten).
2) till 2: vatten l. vattendrag i vilket jämförelsevis stark ström förekommer, strömmande l. strömt vatten osv. VetAH 1799, s. 2. särsk. sjöt. om (strömvirvlar i) kölvattnet efter fartyg l. farkost. Skeppets ström-watten. Hauswolff Nav. 146 (1756). Wahlenberg KemiLappm. 56 (1804).
(2) -VERK. arbete l. verksamhet som utföres med hjälp av vattenkraft ur strömfall; numera bl. konkret, om byggnad l. anläggning för sådant arbete osv. VetAH 1739, s. 45. Weste FörslSAOB (c. 1817; i pl., om anläggningar). Lindfors (1824).
(1, 2) -VIRVEL. av ström bildad l. i ström befintlig virvel; äv. bildl.; jfr -göl o. eda, sbst. Nordforss (1805). Politikens strömvirvlar. SvFolket 9: 57 (1939).
(5, 8) -VIS, sbst. (†) i uttr. i strömvis, strömvis (se ström-vis, adv. 2). Skjöldebrand Cleop. 33 (1749; i fråga om blod).
-VIS, adv. (ström- 1695 osv. strömme- 16901755) (liksom) i en ström l. i strömmar; ofta markerande att ngt försiggår dels i stor myckenhet l. med stor hastighet, dels i skilda omgångar, stötvis o. d.; i sht emfatiskt o. ofta hyperboliskt; jfr 8.
1) till 1 o. 2. Strax Africanen (dvs. de fientliga kartagerna) flyter / Til strömmewis, at han (dvs. Regulus) sig ändtlig nödgas gie. Knöppel Reg. 27 (1741). (Sv.) Strömwis .. (fr.) par ci par là, de part & d'autre. Dähnert (1784). Strömwis .. (dvs.) så hastigt .. så ymnigt. Lindfors (1824).
2) till 5, 8. Swedberg SabbRo 183 (1690, 1710; i fråga om blod). särsk. till 8 c. Fernander Theatr. 305 (1695; i fråga om ondska).
(5, 8) -VIST, adv. (†) strömvis (se ström-vis, adv. 2). Frese VerldslD 121 (1726; i fråga om tårar). Dens. Pass. 58 (1728; i fråga om blod).
(1, 2) -VRAK. (numera bl. tillf.) koll.: föremål l. materia som av (vattnet i) ström föres medströms tills det (den) hejdas av ngt; jfr strand-vrak. VetAH 1752, s. 23.
(6) -VÄNDARE. el.-tekn. kommutator; jfr -omkastare. Berzelius ÅrsbVetA 1839, s. 170.
(6) -VÄRME. om värme utvecklat i strömförande elektrisk ledare. TT 1898, M. s. 112 (vid elektrotekniska laboratorier).
(6) -VÄXLARE. el.-tekn. kommutator; jfr -omkastare; äv. bildl. TIdr. 1882, s. 179. Strindberg Ensam 56 (1903; bildl.).
-ÅL. (numera bl. tillf.) jfr -fisk. SÖdmann (1787) hos BBergius PVetA 1780, 2: 286.
(6) -ÅTGÅNG~02 l. ~20. åtgång på elektrisk ström. Minska strömåtgången. Östergren (1948).
(1 c) -ÄGARE.
1) om ägare till strömfiske. Rig 1946, s. 11.
2) om ägare till strömfallsfastighet. RiksdP 1970, 3Lagutsk. nr 59, s. 3.
-ÄRLA. zool. ärlan Motacilla clara Sharpe (som gärna håller till vid strömmar). DjurVärld 10: 428 (1963).
(1, 2) -ÖRING. i vattendrags strömmande vatten stationär laxöring, bäcköring; jfr -fisk. LAHT 1929, s. 894.
B (†): STRÖMME-PENNING, -VIS, se A.
C: (1 c) STRÖMS-AVGÄLD. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om avkastning l. inkomst härflytande ur rätt till ström; jfr avgäld 2.
-AVRAD, -FISKE, se A.
(1 c) -ORDNING. (ström- 1671 osv. ströms- 1662 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) för fiske i ström gällande ordning (se d. o. 3 b). Ströms Rätt och Ordning. GotlArk. 1931, s. 54 (1662); möjl. icke ssg. Därs. 1932, s. 47 (1671).
-REGLERING, se A.
(1 c) -RÄTT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr rätt, sbst.2 2, o. -ordning. GotlArk. 1931, s. 54 (1657).
Avledn.: STRÖMAKTIG, adj. (numera bl. mera tillf.) till 2: som liknar l. erinrar om ström l. som skapas l. kännetecknas av ström. I små älfver samlas .. (siken) i strömaktiga höljor at leka, och fångas der aldrabäst med små Notar. VetAH 1753, s. 206.
STRÖMLIG, adj. (tillf.) till 1, 5, 8: som erinrar om l. förknippas med l. har avseende på ström(mar); särsk. ss. adv.: på sätt som liknar l. erinrar om l. förknippas med l. kännetecknar ström(mar); jfr ström-lik. Tårar strömligt rinna. Österling Lärops. 99 (1724). Låt strömligt rinna ner din Ögons pärle-flod. Frese AndelD 72 (1726).
STRÖMMIG, adj., se d. o.
Spoiler title
Spoiler content