SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1991  
STRIDIS stri4dis, m.//(ig.); best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[bildat till STRID, sbst., o. STRIDA; jfr med avs. på bildning KOMPIS (se KOMPANI anm. sp. K 2032), LANTIS, POSTIS, SKOGIS, SKÅDIS m. fl.]
(vard.) nedsättande benämning på militär (i sht värnpliktig) som anses vara överdrivet nitisk i tjänsten (o. strävar efter att bli l. ställa sig in hos befäl); äv. i utvidgad anv., i fråga om civila förh. DN 7/11 1966, s. 13. Från det ena till det andra. Du har ju ganska bra betyg i det militära. — Ja. — Man skulle rent av kunna kalla dej stridis. Jersild ViSes 97 (1970). Befäl är de själva uttagna till. Av andra värnpliktiga på regementet kallas de ”stridisar”. DN 1/11 1974, s. 34. Den snälle radioteaterchefen är en dold stridis. Därs. 7/2 1988, s. 1.
Spoiler title
Spoiler content