SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LANDTIS lan4tis, sbst. m.||(ig.) o. adj. oböjl.; ss. sbst. best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[kortform till ssgr med LANDT- (ss. LANDT-BO, LANDTBRUKARE; se för övr. LAND ssgr F); med avs. på bildningen jfr BONDIS, DEKIS, GÄSTIS m. fl.]
(starkt vard.; vanl. nedsättande)
I. sbst.: landtbo; jordbrukare. Afzelius ModTyLekt. 1: 86 (1890). Några landtisar som händelsevis voro inne i stan. Berg Föräldr. 128 (1899). När jag kryade på mig (efter sjukdomen) så ville de ha mig till lantis. Siwertz Låg. 23 (1932).
II. adj. i predikativ anv.: landtlig (se d. o. slutet); stundom närmande sig bet.: bortkommen i fråga om stadsförhållanden o. d. Han är en smula landtis. Levertin (1891) hos Söderhjelm Levertin 1: 316. Fyris 1897, nr 50, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content