[ssg med FALLo. GRÄS;första leden är möjl. sv. dial. strid, häftig, plötslig (se STRID, adj.), syftande på det plötsliga fall l. den plötsliga störtning som drabbar det djur som äter av växten]
(†) om sprängört (se d. o. 1). Strifalls-gräs är en ört, som wexer vthmed Annestorps Siö-strand ..; är temelig dryg, tiock om stielken som ett drygt Tummel-finger, har leder på sig, ser nestan så vth, som then örten, hwilken Böndren gemenl. kalla Waszsprutor, och hafwer en wacker krantz öfwerst i Toppen .. om ett kreatur om wåhren råkar at äta then vppe stående brodden och nogot af roten, stielper thet straxt. Ullenius Röthm. § 42(1730).
