STRIK, sbst.4, m.; anträffat bl. i pl. -er.
Etymologi
[av ä. nl. strijk, urspr. l. eg.: stryklinje, kortform för strijklijn, stryklinje, av strijken, stryka, slå (se STREJKA), o. lijn, motsv. t. linie osv. (se LINJE)]
(†) skuldra (se SKULDRA, sbst.1 5). (Fr.) Flancs des ailes, (sv.) Flygel Skuldrer, när Horn eller Kronwärck hafwa långa Flyglar, giöres på dem Skuldror eller Strijker. Rålamb 8: c 1 a (1691).
