STRIL stri4l, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. (i bet. 1) STRILA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(stril 1862 (i bet. 1), 1907 (i bet. 2) osv. strila 1749—1828)
Etymologi
[sv. dial. stril, m., hårtest, stril, f., stråle (i ssgn solstril, solstråle), motsv. nor. dial. stril, m., vätskestråle, strila, ljusstråle, vätskestråle, ådra, stripa; i avljudsförh. till sv. dial. strele, fin vattenstråle, liten rännil; till den ieur. bas som med andra utvidgningar föreligger i STRIMMA, sbst., o. STRIPA, sbst. — Jfr STRILA, v.]
1) stråle.
a) om (tunn l. fin) stråle av framsprutande l. framrinnande vätska (särsk. vatten l. mjölk); förr äv. i uttr. en strila med vatten, en vattenstråle. Lind 1: 1500(1749: med watn). En strila ätika, när man tappar utur en kagga. Dens. Folket vill dricka ur lifsens källa, sin törst till att släcka / Styrelsen, hushållsam, bjuder det dricka ur stril. Ridderstad SDikt. 3: 245(1862). (Aktören) gav i pressad ton en mängd order åt ridåhissaren. Denne spottade för var upplysning en lång stril. Sjödin StHjärt. 97(1911). Mjölken sprutade ner i bunken i två frusande vita strilar. Larsson i By GGodTid. 172(1941). Han pekade på en öppning i fartygets sida, där vattnet ständigt rann ut och in, i små strilar. Moberg Utvandr. 315(1949). — jfr VATTEN-STRIL.
b) (†) om solstråle; anträffat bl. i ssgn SOL-STRILA ((Sv.) Sol-strilor, (t.) Sonnen-Strahlen. Lind 2: 880(1749)).
2) (föga br.) om var o. en av de pinnar som korsvis instuckits genom väggen på en bistock till fäste för vaxkakorna. Fatab. 1907, s. 26.
