STRIL stri4l, sbst.3, n.; best. -et; pl. =.
(i sht med ngt vitter prägel) motsv. STRILA, v.: strilande; äv. konkret, om (mängd av) fallande l. omkringflygande l. rinnande l. strömmande (strålar l. droppar av) vatten l. annan vätska, särsk. om strilregn l. (fin) skur o. d.; äv. med tanke på ljudet av strilande vätska l. strilregn; äv. med individuell anv.: fin vätske- l. vattenstråle l. smal strid rännil (jfr STRIL, sbst.1 1). De spanande nådde fram mot slagstänket över brunnens botten, sågo den håliga stenbädd, där strilen samlades till fors. Högberg Baggböl. 2: 157 (1911). I minnet hör jag regnets trista stril, då dagen långsamt dör bland fjällen. Segerstråle Tusch 40 (1916). Intet hördes mer än regnets stril mot fönstret. Uppström StorM 158 (1919). En stormby slet upp en knippa löv framför våra fötter, och med nästa vindkast kom ett stril av fint regn. Lo-Johansson VagFrankr. 134 (1927). Älven hade sinat efter långvarig torka, och fisken ville inte stå och lysa i de grunda strilen. DN(A) 21/8 1966, s. 6. — jfr VATTEN-STRIL m. fl. — särsk. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. dels om svagt l. sparsamt l. dämpat l. reducerat l. i ljusglimtar l. strålknippen o. d. framträdande ljussken, dels om ordflöde. När korsmässmånen nyss var tänd / och göt sitt svaga stril, / då (osv.). Karlfeldt FlPom. 56 (1906). Harald ansåg sig några ögonblick skymta .. (lon) i strilet från stjärnorna. Rosendahl Lojäg. 12 (1956). Det var remissdebatt, de lugna ordens stril i höstlöv som redan fallit. DN 3/11 1969, s. 8.
