STRUERA strωe4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[av lat. struere, breda ut över vartannat, sammanfoga, (upp)bygga; till den rot som föreligger i got. straujan, strö, breda ut (se STRÖ, sprida ut o. d.). — Jfr DESTRUERA, INSTRUERA, KONSTRUERA, STRUKTIV, STRUKTUR]
geol. uppbygga; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: uppbyggd. En urspr. massformigt struerad granit, som sedermera genom tryck erhållit en viss parallellstruktur, kallas gnejsgranit. 2NF 9: 1362 (1908). I mitten riktningslöst struerade, bliva granitmassiven (i mellersta Sv.) gnejsgranitiska vid sina ränder, och även här följer strykningen gärna gränserna åt. Ramsay GeolGr. 2: 122 (1913). — jfr FLUIDAL-STRUERAD.
