SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INSTRUERA in1strɯe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr INSTRUKTION, ävensom INSTRUKTOR, INSTRUKTÖR, INSTRUKTRIS.
Etymologi
[jfr t. instruieren, fr. instruire, ävensom eng. instruct; av lat. instruere, uppföra, upprätta, inrätta, utrusta, ordna, anordna, undervisa, av in- (se IN-, pref.1) o. struere, uppföra, upprätta m. m. (se STRUKTUR). — Jfr DESTRUERA, INSTRUKTIV, sbst. o. adj.]
1) (†) upprätta, inrätta, ordna. Annerstedt UUH Bih. 1: 378 (i handl. fr. 1647). J anledning här af, kunde jag nog instruera en meritlista, som emot min medsökares svara kunde. VDAkt. 1758, nr 358. Möller (1790, 1807).
2) (numera knappast br.) meddela (ngn) undervisning l. bibringa (ngn) kunskaper i syfte att giva honom l. henne bildning l. befordra hans l. hennes andliga utveckling, undervisa (ngn i visst ämne). Een Collega .. Jnstruerar barnen in Grammaticalibus. Thyselius HdlLärov. 1: 30 (1620). Han .. förplichter sigh och vele så lathe optuchte och instruere sine barnn, att dhe och medh tijdhenn schole kunne tiene H. K. M:tt och cronen. OxBr. 5: 272 (1624). Han .. blef instruerad i skrifning, räkning, och dylika .. ämnen. FinBiogrHb. 1103 (1898). — särsk.
a) (†) refl.: skaffa sig kunskaper l. bildning; äv. ss. vbalsbst. -ande, inhämtande av kunskaper (i ngt), studier. JJBjörnståhl (1772) hos Linné Bref I. 3: 242. Konungens (dvs. K. XII:s) sista år (voro) icke fruktlösa på instruerande i abstracta vettenskaper. HSH 7: 199 (c. 1800). Han försummade aldrig, när tillfälle gafs, att instruera sig på de mest skilda kunskapsområden. 4GbgVSH V—VI. 3: 57 (1900).
b) [efter motsv. anv. i fr.] (†) i p. pf. ss. adj.: upplyst, bildad, kunnig, kunskapsrik. En instruerad och artig yngling. Rosenstein 3: 427 (1790). N. sjelf, qvick och instruerad, var särdeles böjd för det humoristiska. Lilljebjörn Minn. 99 (1874). Cavallin (1875).
3) giva (ngn) anvisningar l. föreskrifter huru han skall förhålla sig (i sht vid fullgörande av uppdrag l. tjänsteåliggande) l. gå till väga (vid utförande av ngt); giva (ngn) instruktioner; handleda. G1R 20: 325 (1549). (Bärgskollegium bör) låta författa wisze påminnelser, Bergmästaren til rättelse wid theras (dvs. skogvaktarnas) Instruerande, hwad the i synnerhet måge hafwa at förrätta och i akt taga. Bergv. 1: 569 (1707). Intendenten höll fockskotet och instruerade till en början den vackra båtförerskan. Strindberg Hafsb. 118 (1890). Visa hellre än att instruera .. och använd muntliga förklaringar endast då sådana ej kunna undvaras. IllMilRevy 1898, s. 32. En kejsarens spion, instruerad att förråda alla svaga punkter och inrapportera alla ömtåliga operationer. KyrkohÅ 1900, s. 215. — särsk.
a) med avs. på skådespelare l. sångare l. musiker: handleda vid inövandet av roll resp. sång- l. musikstycke. Cavallin (1875). Lully själv .. ledde och instruerade sångarna och instrumentalisterna (vid operan). Jeanson (o. Rabe) 1: 154 (1927).
b) mil. med avs. på vaktpost: meddela instruktion o. förvissa sig om att posten riktigt uppfattat o. tillägnat sig densamma. Fältvaktsbefälhafvare instruerar .. hvarje post. FälttjRegl. 1900, s. 94.
c) (mindre br.) i förb. med bestämning inledd av prep. till (l. däremot svarande adv.), förr äv. om l. uppå l. (l. däremot svarande adv.), betecknande det med avseende på vilket ngn instrueras. LReg. 165 (1620: derom). HSH 5: 200 (1659: ther uppå). LReg. 288 (1676: om). Utan att vara dertill instruerad af sitt hof ansåg han (dvs. den preussiske ministern) sig böra understödja Rysslands varningar. Odhner G3 1: 203 (1885).
d) (†) i uttr. instruera ngn ngt, undervisa ngn om ngt (som han bör göra l. har att utföra). Tegnér (WB) 1: 271 (1801).
Spoiler title
Spoiler content