publicerad: 1991
STRUKTUR struktω4r, r. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(structor 1707. structure 1716—1758. struktur (-ct-) 1674 osv.)
Etymologi
[liksom d. struktur, t. struktur, eng., fr. structure av lat. structura, uppbyggnad, sammanfogning o. d., till sup.-stammen av struere (se STRUERA). — Jfr STRUKTURAL, STRUKTURARBETARE, STRUKTURELL, STRUKTURERA]
1) (numera mindre br.) i fråga om byggnadsverk o. d.: sätt att vara byggd, (byggnads)-konstruktion; förr äv. dels: sätt att vara utformad (äv. med särskild tanke på de konkreta detaljerna), utformning, dels: sätt att vara konstruerad l. tekniskt inrättad; förr äv. abstraktare: (upp)byggande l. konstruerande l. inrättande. Palmquist ObsRyszl. 42 (1674; i fråga om kanonlavetter). Om Land-Cartors Structur och Inrättande. Rålamb 4: 44 (1690). Structuren (i Trajanuskolonnen) är rund. SvBrIt. 1: 50 (c. 1700). Husen i staden (Mainz) äro efter den gamla Rheinska structuren och maneret byggda. Kurck Lefn. 28 (1705). Åtskillige skiähl (anfördes) emot structuren af måhlkärilen, som bestyrcka, att det fyrkantiga måhlet är obeqwämt, owarachtigt och intet nyttigt. 2BorgP 6: 312 (1738). Wid tiärdalens structur har iag .. följande iachttagit (osv.). MennanderBr. 3: 237 (1749). Takens structurer äro antingen enkla eller brutna. König Mec. 95 (1752). PH 8: 7130 (1766; i fråga om tält). Vi underrättas .. att ”Roluf Hansson med sin kära hustru på egen bekostnad af grund låtit uppbygga denna sakerstia (dvs. i Kvibille kyrka) med hela dess struktur.” Brunius Resa 1838 22 (1839). En lösning i kompromissens tecken .. kan .. vad byggnadens plan och struktur angår här och där spåras, t. ex. i Johannes Schochs Neuer Bau i Strassburg. Hahr NordeurRenässArkit. 259 (1927). Røstborna hade byggt ett trätorn av samma struktur som den gamla klockstapeln för att fiskarna inte skulle sakna ett kärt landmärke. Mörne VädSagol. 104 (1938). — särsk. i mer l. mindre bildl. anv. Ett rike, till hela sin struktur upptimrat på enväldets grund. Furuhjelm StigOron 320 (1935).
2) i konkret anv. av 1.
a) (numera mindre br.) ngt så l. så byggt, konstruktion. Angående Structuren af detta wercket (dvs. ett uppfordringsverk), så består han i tu paar trästänger som likasom pumpar gå up och ned emot hwarandra. Polhem Invent. 13 (1729). Den invecklade rimflätningen .. bildar liksom en egendomlig struktur af hvalfbågar. Wirsén i 2SAH 56: 205 (1879). Slottet är ett hus, och ett hus är en struktur uppförd i syfte att inhysa människor och deras bohag. Delblanc Gunn. 85 (1978).
b) [eg. specialanv. av a] (†) orgelhus. Kiöpt bräder fijna och reena af Borg(mästare) Hasselbeck 2 tolffter til Structuren. VDR 1689, s. 593. För strukturen betaltes 300 daler. Johansson Noraskog 1: 257 (1875). Orgelhus (oriktigt struktur) kallas den med flera dörrar försedda stomme, vilken omgiver och skyddar orgelns inre, ömtåligare delar. Hennerberg (o. Norlind) 1: 1 (1912).
3) i fråga om ngt i naturen l. ngt levande l. den fysiska tillvaron l. universum l. fysiska fenomen o. d.: (karaktäristiskt l. konstitutivt l. grundläggande) sätt att vara uppbyggd l. utformad l. sammansatt av ingående (samverkande l. harmoniserande) beståndsdelar; (upp)byggnad; äv. om yttre form l. utseende (särsk.: kroppsbyggnad; se a); jfr 4. Werlden medh sin hela structur och byggning. Sylvius Mornay b 1 b (1674). Structuren af all ting är så proportionäl; att så väl det minsta, som det största är förundran värdt. Biberg Linné Oec. 20 (1750). Det är til et ganska litet diup .. vi kunnat undersöka jordens inre structur och sammansätning. Wallerius Tank. 142 (1776). Jag har sökt at .. hos de mäst föränderliga (växt-)delar, utleta hvilken struktur är den naturligaste. VetAH 1802, s. 230. Cellernas struktur, eller på annat sätt uttryckt, deras egenskap att icke vara homogena, bildar en maskin med förhållandevis hög effektivitet. Hammarsten BiokemSnapsh. 30 (1937). Kromosomerna ha .. en bestämd yttre struktur, som i gynnsamma fall gör det möjligt att identifiera enskilda kromosomer .. som äro karakteristiska för en viss organism. VetenskIDag 427 (1940). I substansen mellan kondromen finnes en trådformig struktur, som är synnerligen ändamålsenligt anordnad. Bergstrand SvLäkS 311 (i handl. fr. 1944). Universums struktur tycks inte bara skänka garanti för att saker, ting och organismer kan bli häpnadsväckande sinnrika, utan också att de kan bli häpnadsväckande barocka och skruvade. Martinson Utsikt 56 (1963). — jfr NÄT-, RING-, SARKOM-STRUKTUR m. fl. — särsk.
a) i fråga om (del av) människas (l. djurs) kropp; i sht förr äv.: kroppsbyggnad, växt (jfr 1); förr äv. om kroppen ss. biologisk inrättning. Barn-Kroppens Structur och skapnat. Hoorn Jordg. 1: 168 (1697). Rosenstein Comp. 85 (1736; i fråga om muskel). Den störde structuren, vätskornes chemiska förvandling och lifvets sjukliga kraftyttringar blefvo grunden för den sjukdomslära, som från en allmännare synpunkt upplyste sjukdomarna. Trafvenfelt ÅmVetA 1828, s. 29. Structur .. (dvs.) kroppswäxt, yttre formen af ett lefwande djur, gestalt. Pfeiffer (1837). Acklimatiseringsprocessen erbjuder ett godt tillfälle att studera sammanhanget mellan (den mänskliga) organismens strukturer och funktioner å den ena sidan och den omgifvande naturen å den andra. Westermarck Äkt. 294 (1893). Hans struktur var av guttaperka, han var .. rörlig och kvick i vändningarna. Dahlbäck Åb. 265 (1914). Den laterala barken .. hör (ej) till synområdet. Denna har ock en avvikande struktur. Hygiea 1919, s. 66. Med ledning av fingerledernas struktur, deras smidighet, styrka och form kan man dra vissa slutsatser beträffande vederbörandes ställning inom samhället. KiromantHeml. 14 (1946).
b) i sht geol. i fråga om landskap l. berg(art) l. jord: utformning l. (makroskopiskt) utseende med tanke på konstitutiva l. präglande drag; jfr 4 a. Den regelbundna geologiska structur, som råder öfver vidsträckta landskap. JernkA 1827, Bih. s. 106. Med textur förstår man mineralpartiklarnas eller blandningsdelarnas läge och beskaffenhet i smått hos en bergart; med benämningen struktur menas åter delarnas anordning och gruppering i stort. Bergstrand Geol. 127 (1868). Ån (gör) ej blott en betydelsefull insats i egendomens fysiska struktur, utan trycker också sin prägel på det ekonomiska och kulturella lifvet i dessa bygder. Rosman BjärkSäb. 1: 38 (1923). Stor kännedom om terrängens struktur och lutningsförhållanden. Siwertz Jord. 289 (1936). Tack vare en ny typ av rotationsborr kan man, inom den geologiska struktur det här är fråga om (dvs. den libyska stäppen), göra en artesisk brunn av 400 m djup på 50—60 dagar. NFMånKr. 1939, s. 252. Geologiska strukturer eller faser i reliefens utveckling. SvGeogrÅb. 1952, s. 150. (Stora Kopparbergets malmfälts) ursprungliga struktur, redan i sig komplicerad, har genom fyndighetens utbrytning blivit mycket svår att rekonstruera. Lindroth Gruvbrytn. 1: 15 (1955).
c) fys. o. kem. hos ämne l. molekyl l. atom: uppbyggnad o. sammansättning; jfr 4. Olikheten (mellan isomera föreningar) beror .. vanligen på olikhet i konstitution eller struktur, hvarmed menas det sätt, hvarpå atomerna inom molekylen äro bundna vid hvarandra. Widman OrgKemi 10 (1895). Icke blott materien utan också elektriciteten, ja, kanske till och med magnetismen och ljuset äro av atomistisk struktur. Svedberg ArbDek. 41 (1915). Niels Bohr som förklarat ljusutsändandets mysterium och nu som bäst håller på med att klara upp atomkärnans struktur. Pettersson AtomExplUniv. 100 (1941). Genom att studera bandspektra har man fått många upplysningar om molekylernas struktur och de krafter som verkar mellan molekylerna. Bergholm Fys. 4: 90 (1957). Kunskapen om ett ämnes struktur, dvs hur de i ämnet ingående atomerna är bundna till varandra, är (osv.). DN(A) 30/10 1964, s. 4. — jfr MOLEKYL-, MOLEKYLAR-, RING-, RYMD-, SKAL-STRUKTUR m. fl.
d) meteor. om uppbyggnaden o. sammansättningen av vind, dvs. av de sinsemellan olika vindområden (”vindceller”) inom vilka samma l. likartade vindförhållanden råder o. om de turbulensförhållanden som uppstår mellan dessa. Den art och det sätt, på hvilket vindhastighetens storlek och riktning fördelar sig på rum och tid, eller det, som Langley kallar för vindens ”struktur”, hvaröfver hittills endast enstaka iakttagelser föreligga. TT 1895, Allm. s. 190. Vindens struktur, särskilt dess turbulens, är i hög grad beroende av markens art, närheten av byggnader o. d. Carell o. Edelstam 77 (1931).
4) [jfr 3] hos ämne l. material o. d.: beskaffenhet (fasthet l. täthet l. konsistens o. d.) l. utseende bestämd resp. bestämt av inre byggnad l. partikelanordning; särsk. (metall.) i fråga om legering: (för legeringen i fråga karaktäristisk) egenskap bestämd såväl av fasernas (se FAS, sbst.3 3) förhållande till varandra som av kristallkornens storlek o. fördelning; äv. om ngts ytbeskaffenhet (se d). Ett ämne med porös, trådig struktur. Båda sidorna (hos en uppvärmd turmalin) äga .. altid contrair Electricitet, men denna electriska art, beror icke på stenens utvärtes skapnad, utan på dess inra structur. VetAH 1766, s. 96; jfr 3 c. Warman (har) under .. (anlöpningen) åstadkommit någon förändring uti partiklarnas structur och läge (hos järnet). Rinman JärnH 170 (1782). Sättet för sammanfogningen (av en träkonstruktion) följer af materialets struktur och öfriga egenskaper. UB 1: 174 (1873). NF 19: 170 (1895; hos naturlig alkaloid). Af hvarje nummer ost är utstäldt dels en helost, dels en ituskuren ost, så att den besökande har tillfälle se såväl ostens yttre som dess struktur. SD(L) 1900, nr 307, s. 3. Gumlösateglets struktur förblir alltid ett önskemål att nå ej blott som underlag för glasyrbehandling men äfven för dess rustika utseende, som minner om natursten och dock med oförminskad karaktär af tegel. SvSlöjdFT 1917, s. 26. Vid den långsamma kylningen spjälkas vävnaderna sönder, och köttet återfår ej sitt utseende och sin struktur vid upptiningen. Bolin VFöda 229 (1933). HantvB I. 2: 75 (1934; i fråga om legering). Jäfvert Skomod 136 (1938; i fråga om läder). Hos vissa lövträd — såsom björk, lönn, alm och lind finns en struktur i veden, som ger snittet ett flammigt och vresigt utseende. Kulturen 1960, s. 102. Hos ämnen i form av kristaller motsvaras den yttre regelbundenheten av en bestämd ordning i den inre strukturen. Dædalus 1960, s. 56. TNCPubl. 42: 102 (1969). — jfr METALL-, SEGRINGS-, SKAL-STRUKTUR m. fl. — särsk.
a) (numera mindre br.) geol. hos bergart l. mineral o. d., om (blott mikroskopiskt iakttagbar) utformning l. utseende (i mikroskalan) med tanke på konstitutiva l. präglande drag, textur; stundom svårt att skilja från 3 b. Kalksten av jordartad struktur. Granit har massformig struktur. Det är en lava med slaggartad struktur. Vissa lavor har en slirig struktur. Bergarten har en tät, ibland till och med glasig struktur. Kristallinisk, porfyrisk struktur. Stenrikets alster skilja sig från de bägge andra Naturrikens, genom sin structur. LittT 1796, s. 451. Bergarternas förnämsta kännetecken äro yttre, och med deras struktur förstår man det för en bergart egendomliga sätt, på hvilket dess beståndsdelar, med afseende på deras storlek, form, läge .. blifvit blandade med hvarandra. Rothstein Byggn. 60 (1856). Det är den söndersprängda Tullstorpskritans lösa struktur, som omöjliggör en .. underminering under schakten. AntT XIX. 1: 4 (1911). Struktur .. (dvs.) delarnas ordning i ett sammansatt föremål; t. ex. korns geometriska mönster i jord och berg. TNCPubl. 59: 109 (1975); jfr b o. huvudmom. — jfr FLUIDAL-, GNEJS-, GRANIT-, KLOT-, KOPP-, MANDEL-, MANDELSTEN(S)-, MOSAIK-, MURBRUKS-, PARALLELL-, PORFYR-, RAPAKIVI-, RELIKT-, SANDSTENS-, SKIKT-, SKIKTNINGS-STRUKTUR m. fl. — särsk. i uttr. bandad l. skiktad struktur, i fråga om i bergart ingående ämnen som förenat sig i form av band (se BAND, sbst.1 34 b) l. skikt. Agaten med dess avarter, onyx och jaspis, kan betraktas som en kalcedon med bandad och skiktad struktur. Gertz o. Grönwall Min. 34 (1923).
b) i sht lant. o. geol. hos jord o. jordart(er) o. d., med tanke på jordpartiklarnas inbördes lagring o. förening; särsk. (lant.) med tanke på olika grad av luckerhet hos (åker)jord. Kornig, grynig struktur. Svartmyllans struktur. Sonesson HbTrädg. 7 (1926). I denna tabell (för uträkning av kalkförbrukning) har hänsyn tagits till beskaffenheten av jordens struktur. TT 1927, Allm. s. 117. Struktur .. (dvs.) jordpartiklarnas anordning i aggregat av karakteristisk storlek och form. TNCPubl. 43: 36 (1969). — jfr KORN-STRUKTUR.
c) hos vävnad l. tyg o. d., i sht (i fackspr.) om den bindning mellan garn l. trådar i vävnad l. tyg, som ger vävnaden osv. dess karaktäristiska egenskaper, ss. utseende, fall, hårdhet, luftighet o. d. Strukturen eller bindningen bestämmer tygets egentliga karaktär, trådarnas förbindelse med varandra, tät eller lös korsning, tjock eller tunn faktur, ojämn eller slät — glänsande eller matt — textur. SvSlöjdFT 1930, s. 127. På grund av sin porösa struktur åstadkommer trasslet en mycket stor beröringsyta mellan oljan och luften. HantvB I. 1: 112 (1934). Tygets struktur och yta är .. viktig, då ruggade tyger ej böra ifrågakomma för tjocka personer. Fröberg Skrädd. 171 (1941).
d) allmännare, i fråga om ytas utseende l. det intryck den ger vid beröring (l. bådadera). Fotogravyr kallas .. i regel afdrag af djuptrycksplåtar, hvilka framställas genom öfverföring af en pigmentgelatinbild på en kopparplåt och efterföljande etsning, hvarvid återgifvandet af halftonerna möjliggöres genom alstrandet af en kornig struktur i plåtytan. 2UB 10: 326 (1907). Skalet (på rödhakeägget) är oftast rätt starkt glänsande, någon gång är det dock matt eller har rent av en rå struktur. Rosenius SvFågl. 1: 14 (1913). Många äro de, som .. utnyttjat Treetex struktur d. v. s. användbara, trevliga yta, för att uppnå synnerligen konstnärliga effekter vid målningen av densamma. DN(A) 1933, nr 269, s. 4. Vitbroderiets estetiska verkan bygger på spelet mellan ytor med olika struktur men av samma material — linne eller bomull — i vitt. Nylén Brod. 1500—1850 43 (1950). Genom förnyad uppvärmning blir ytan (på isglaset) åter glatt, men glaset behåller sin krakelerade isgrå struktur. Kulturen 1953, s. 62.
e) [eg. specialisering av d] i fråga om slipskivas l. slippappers yta. Vanlig rundslipning med stor avverkning utföres bäst med medelgrov struktur, under det att planslipningar särskilt mot skivans sida skola utföras med skivor som ha stor kornspridning. HbVerkstTekn. 2: 425 (1944). Strukturen eller slipkornens spridning angives medelst nummer. Nr 0 utmärker den tätaste, nr 12 den öppnaste strukturen. Därs. 430.
5) i fråga om (fenomen knutna till) samhälle l. sammanslutning o. d. av personer: inre (upp)-byggnad l. organisation l. form med tanke på de konstitutiva l. präglande dragen; (socialt) mönster (se särsk. a, b). Brask Pufendorf Hist. 427 (1680; i fråga om påvedömet). Den författning, som gaf de Grekiska staterna deras bestämda form och structur. 2VittAH 15: 297 (1832, 1839). Medan statsformerna förblifvit oförändrade under fyrtio år .. har däremot samhällets struktur undergått en så stor förändring att ingen då anade det. Hedin Tal 1: 273 (1902). (Husmodern) har organiserat hemmet, skapat det, gifvit det struktur. Tenow Solidar 3: 212 (1907). Att ge hela det ekonomiska och sociala livet i Italien en ny struktur. Neander Nilsson SpöknKors. 102 (1929). Arbetslöshetens omfattning, struktur och orsaker. SvD(A) 1931, nr 235, s. 4. NDA 1933, nr 201, s. 1 (i fråga om Kooperativa förbundet). VetenskIDag 24 (1940: tidens sociala struktur). Det är bara det, att övertygelsen oftast är så föga personlig, emedan den kritiska förmågan så lätt och angenämt avtrubbas i ett kollektiv med den struktur, som det socialdemokratiska partiet har. GHT 1947, nr 88, s. 10. Olsson Fröding 15 (1950). — jfr SAMHÄLLS-STRUKTUR.
a) i fråga om bebyggelse l. kultur (se d. o. 8) l. socialt l. samhälleligt liv. Stadsbygdens morfologiska struktur (är) i stort sett koncentrisk. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 151. (I boken) saknas en sammanfattande översikt av de kaukasiska, turkiska och finska folkens liksom av det nordafrikanska områdets kulturtyper och kulturella struktur. Fatab. 1929, s. 167. De viktigaste förändringarna i bondebygdernas struktur och utbredning. SvFolket 13: 18 (1940). Vad vet man om strukturen av Sveriges nutida bosättning? Ymer 1950, s. 181. Ett område med speciell struktur vad beträffar hushållning, odlingssystem, hägnadstyp etc. Kulturen 1962, s. 17.
b) i fråga om näringsliv, företag o. d. Sjelfwa structuren för Gediege Saltpetter-tilwerkningen. DA 1771, nr 4, s. 2. Ett studium av järnvägarnas utveckling och av järnvägsnätets organisatoriska struktur. SvGeogrÅb. 1929, s. 208. (Avhandlingens ena huvudavsnitt) behandlar .. exportfirmornas och marknadens struktur med tyngdpunkten förlagd till en beskrivning av inköps- och försäljningsmekanismerna. HT 1960, s. 373. Strukturen hos de företag, som tillhandahåller tjänster, liksom de ekonomiska villkor de arbetar under kan .. vara värda ett närmare studium. MotRiksd. 1973, nr 942, s. 5.
c) i fråga om trupp l. klass l. annan människogruppering: konstitutiv l. grundläggande sammansättning; äv.: (konstitutiv l. grundläggande) statistisk sammansättning (hos viss klass osv.). (Kejsarens) trupper hade .. precis samma struktur som de av guvernörerna uppsatta. Tamm TjänstNegus 55 (1936). Nu kan läraren efter rätt genomförda standardprov jämföra klassens struktur enligt dessa med strukturen enligt hans egna betyg. PedT 1955, s. 87. Det datamaterial, som bearbetats i föreliggande studie är defekt både vad beträffar redovisningen av faktiska accepteringar och baspopulationens förändringar i antal och struktur. SvGeogrÅb. 1966, s. 87.
d) (mera tillf.) konkretare, om grupp l. grupper av personer. Författarna förordar en socialetik som räknar med att kärlek inte — enligt individualetikens mönster — passerar direkt från människa till människa, utan genom ”strukturer”, det vill säga klassmässiga, språkliga, nationella etc grupper. DN 13/11 1966, s. 5.
6) i fråga om intellektuell l. konstnärlig verksamhet l. psykisk aktivitet l. abstrakt företeelse o. d.: uppbyggnad l. form med tanke på de konstitutiva l. präglande dragen o. d. — särsk.
a) hos produkt av litterär l. musikalisk l. konstnärlig verksamhet o. d. Den grekiska Tragediens metriska struktur. Phosph. 1811, s. 268. Ehuru något utdraget och famlande i strukturen innehåller .. (skådespelet) scener af omisskännlig dramatisk styrka och dialogen utmärker sig genom både flykt och kolorit. FoU 20: L (1906). Strukturen i ”Esprit des lois” och ”Stimmen der Völker” är fullständigt densamma. Blanck NordRenäss. 23 (1911). Norlind AMusH 212 (1920: musikalisk struktur). Josquin överträffar sina föregångare i förmågan att skänka strukturen (i musiken) ett uttrycksrikt organiskt liv. Jeanson (o. Rabe) 1: 74 (1927). Den estetiska strukturen (i E. Graves nya lyriksamling har) knappast blivit bättre än förut. BonnierLM 1954, s. 68. Vi kan studera en social gruppbildning eller ett konstverk ur rent formell synpunkt: vi tänker då på strukturen som sådan och inte på det som är strukturerat. Aspelin TankVäg. 1: 116 (1958). För att få en helhetsbild av kröningsritualets struktur är det .. nödvändigt att .. (osv.). KyrkohÅ 1959, s. 175. Rimmen är genomförda från strof till strof. Liknande, genomarbetad struktur har flera av poemen (i Hj. Gullbergs diktning 1919). SvLittTidskr. 1961, s. 147. — jfr RIM-STRUKTUR.
b) (i sht i fackspr.) hos logiskt l. filosofiskt l. matematiskt system l. logisk l. filosofisk l. matematisk sats o. d. De Riemannska ytorna avse att geometriskt illustrera olika funktioners struktur. 19Årh. V. 1: 18 (1922). Ett bevis, som utförts i en axiomatisk teori, gäller också i varje annan axiomatisk teori, som har samma struktur som den första. Wedberg NLog. 2: 33 (1945). Varje logisk sats eller satskombination har en viss struktur: dess beståndsdelar är förbundna med varandra på ett bestämt, karakteristiskt sätt. Marc-Wogau ModLog. 16 (1950).
c) språkv. hos (sida av l. kategori inom) språket l. ett visst språk. 2VittAH 12: 21 (1822, 1826). Språkens inre väsende och grammatiska structur. Därs. 15: 292 (1832, 1839). De viktigaste indelningssynpunkterna vid språkklassificeringen äro: .. (bl. a.) Språkets .. byggnad eller struktur i det hela, särskildt den s. k. inre språkformen. Noreen VS 1: 22 (1903). Många af de .. (värmländska) sjönamnen stå isolerade ock förete en .. egendomlig struktur. Landsm. XX. 1: 317 (1904). Den kinesiska skriften är .. till sin struktur synnerligen komplicerad. Karlgren OrdMittR 98 (1918). Språkliga yttranden eller texter har en naturlig så att säga molekylär struktur, som man måste kunna uppfatta för att förstå betydelsen av det hela. Regnéll Sem. 25 (1958). — jfr SATS-, SPRÅK-STRUKTUR m. fl. — särsk. i fråga om en av de grundläggande teserna inom strukturalismen (se STRUKTURALISM 1) l. den strukturella lingvistiken, vars tanke är att en konstellation av (språkliga) element är möjlig att förstå o. definiera först gm de olika elementens sammanhang med o. opposition till andra delar inom samma språkliga enhet; äv. konkretare, om resultat av sådan konstellation: byggnad; äv. i utvidgad anv., i fråga om denna språkvetenskapliga grundsyn tillämpad på andra vetenskaper (jfr STRUKTURALISM 2). En antievolutionistisk och antipositivistisk riktning har gjort sig gällande inom flera vetenskapsgrenar, såväl naturvetenskapliga som humanistiska, och termen struktur lancerats. Det är, menar man, inte i de ständiga förändringarna, utan i det statiska, i systemet, i formen, som man finner tingens rätta natur. ModSpr. 1940, s. 144. Vi talar om att någonting har struktur om vi kan dela upp det i mindre enheter som kan ställas i vissa relationer till varandra. Trampe o. Viberg Språkteori 66 (1972).
d) i fråga om själ l. psyke l. personlighet l. föreställningsvärld o. d. Hansson Kås. 44 (1897: själslig struktur). Ert värde som mänska, Er rang som poet, / Er inre struktur, med ett ord. Ekelund Strof. 92 (1926). Han sade sig att det .. måste vara något galet, en brist i hans psykiska struktur. Swensson Willén 75 (1937). (Ruinerna) av 1100-talets många cistercienserkloster .. vilka tillika med de romanska stenkyrkorna utgöra imponerande vittnesbörd om tidevarvets genomgripande omdaning av vårt folks andliga struktur. TurÅ 1942, s. 13. Den förste som använde termen ”struktur” som ett ledande begrepp i psykologin var W. Dilthey .. Han betecknade med struktur el. ”struktursammanhang” själslivets omedelbart upplevda sammanhang överhuvud. PsykPedUppslB 1765 (1945). ÅbKristHum. 1964, s. 25.
e) i fråga om iakttaget skeende l. förhållande o. d. Strukturen i utvecklingen, i skeendet, i den statistiska bilden.
Ssgr (i allm. till 3—6): STRUKTUR-ANALYS. analys av ngts struktur l. av strukturer l. analys av ngt ur strukturell synpunkt; särsk.
2) i sht geol. till 3 b, 4 (a). Metod för strukturanalys av kristallpulver. 3NF 5: 590 (1926). En del av strukturanalyserna utgör ett antal bestämningar av stenorienteringen i moränavlagringarna. SvGeogrÅb. 1966, s. 102.
4) till 6 a—d. BonnierLM 1954, s. 492. Konstanalys är en strukturanalys av symbolen. FinT 1955, s. 289. En strukturanalys av Grundtvigs teologi. KyrkohÅ 1960, s. 233. Strukturanalysen och dess förhållande till andra typer av litterär analys. OoB 1963, s. 170. (Den s. k. transformationsregeln) består .. av två delar: strukturanalys och strukturförändring. Dahl GenGr. 13 (1971). —
-ANOMALI. anomali i ngts struktur; särsk. till 4. 2NF 20: 501 (1913; i tandbenet); jfr struktur 3 a. —
(5 b) -ANPASSA~020, -ning. anpassa (ngt) till näringslivets o. d. struktur. NWermlT 2/2 1967, s. 3. —
(5 b) -ARBETSLÖSHET~0102. arbetslöshet som beror på förändring i näringslivets struktur. Elmér SvSocPolit. 117 (1943). —
(4) -BEHANDLA, -ing. (i fackspr.) i fråga om hårvård: behandla (ngt, i sht hår l. ngn(s hår)) så att dess (hårets) struktur förändras, permanenta (se d. o. 1); äv. i speciellare anv.: stödpermanenta, i sht ss. vbalsbst. -ing: stödpermanentning, stödpermanent. GbgMP 1948, nr 229, s. 2 (med avs. på person). GHT 18/7 1966, s. 6 (ss. vbalsbst.). —
-BESKRIVNING. beskrivning av ngts struktur l. av strukturer l. beskrivning av ngt ur strukturell synpunkt; särsk.
2) språkv. till 6 c, särsk. 6 c slutet: beskrivning av strukturen i (ett) språk l. språkligt element, strukturell beskrivning. Trampe o. Viberg Språkteori 151 (1972). —
(3 c) -BESTÄMMA, -ning. fys. o. kem. bestämma (se bestämma, v.1 7) strukturen hos (ngt). NaturvForsknRådRed. 1947—48, s. 56. —
-BETINGAD, p. adj. betingad av struktur(en) l. strukturer l. strukturella förhållanden; särsk.
-BILD. särsk. bild av l. bild som återger ngts struktur.
1) i sht fys. o. kem. till 3, 3 c. Kondensorsystemet .. har sin viktigaste bakterioskopiska användning för demonstrationen af färgade bakterier i ett preparat, eller, som det uttryckes, för att isolera färgbilden från den vanliga bilden, strukturbilden. Sundberg Mikroorg. 19 (1895). NaturvForsknRådÅb. 1949—50, s. 23 (i fråga om molekyler).
2) (i fackspr.) till 4 d, om mikroskopisk bild av ytan av ett provstycke av metall l. legering, preparerad så att önskade särdrag i strukturen framträder (dvs. ingående faser, korngränser, deformationsgrad o. d.). 2NF 18: 245 (1912). —
-BUNDEN, p. adj. bunden vid ngts struktur; särsk. till 4 c, i fråga om broderi vars utförande är bundet till strukturen av det tyg på vilket broderiet görs. Det strukturbundna broderiet. Form 1949, s. 164. —
-EFFEKT. särsk. till 4 c, d: effekt (se d. o. 3 a β) åstadkommen gm tygets struktur. Terylene med struktureffekt. DN(A) 17/10 1963, s. 15. —
(5 b) -EKONOMI. ekonomi (se d. o. 5) rörande strukturen inom (viss del av) näringslivet. SvD(A) 12/3 1966, s. 23. —
-ELEMENT. (i sht i fackspr.) om vart o. ett av elementen i ngts struktur l. om vart o. ett av de element hos ngt som ger detta dess struktur; särsk.
1) till 3 b. Man brukar karakterisera Chiles topografiska uppbyggnad genom att ange tre strukturelement: Anderna .. Längsdalen .. och kustkedjan. Ymer 1932, s. 74. SvGeogrÅb. 1956, s. 34.
2) fys. o. kem. till 3 c. Bland .. strukturelementen i cytoplasman av mera universell utbredning må nämnas mitokondrierna och mikrosomerna. NaturvForsknRådÅb. 1948—49, s. 17. Äggviteämnen är cellernas huvudsakliga strukturelement. BokNat. Mater. 241 (1953).
(5) -FASCISM. om samhällsfenomen l. samhällsegenskap som liknas vid fascism o. anses ha sin rot i ett samhälles hierarkiska struktur, yttrande sig i att en samhällsklass l. gruppering l. dyl. undertrycker en annan klass osv. som befinner sig lägre i samhällshierarkin. SvD 23/5 1972, s. 4. —
(4) -FIGUR. (i fackspr.) figur som bildas på grund av olika konsistens l. täthet o. d. i ett ämnes struktur. Till .. (etsningsmetodens) nackdel må .. anföras, att vid etsningen oxiderande gaser utvecklas, hvilka menligt inverka på framträdandet af strukturfigurerna. JernkA 1902, s. 377. —
(5 b) -FOND. om statlig fond (se fond, sbst.1 II 2) bildad l. avsatt för att ge ekonomisk hjälp till strukturanpassning l. strukturförändring inom företag l. industri l. näringsgren. SvD 20/3 1972, s. 22. —
-FORM. geol. särsk.
1) till 3 b: form av struktur; äv. om var o. en av de formdetaljer hos geologiskt område o. d. som ger detta dess struktur. Ymer 1915, s. 377. Karakteristiska för jordflytningsområdena är markytans strukturformer, t. ex. flytvalkar och rutmarker. Hadding Geol. 61 (1954).
(3 c) -FORMEL. fys. o. kem. formel som anger hur atomerna är (l. tänks vara) bundna inbördes i en molekyl, konstitutionsformel. Strindberg Brev 10: 46 (1894). Lindskog o. Zetterberg (1981). —
(3 c) -FYSIKALISK. fys. o. kem. som har avseende på (materials) fysikalisk(a) struktur. SvD(A) 13/10 1965, s. 6 (om studier). —
-FÄRG.
1) zool. till 4, om var o. en av de färger hos fjärilsvingar o. fågelfjädrar, som framkallas av vingfjällens resp. fjädrarnas struktur. Quennerstedt Värld 20 (1904).
2) till 4 d, om färg varmed viss struktur kan åstadkommas på den yta varpå färgen appliceras. TNCPubl. 88: 161 (1988). —
-FÖRHÅLLANDE. förhållande (se d. o. 4) avseende ngts struktur; i sht i pl.; särsk.
1) till 3, 3 a, b. Bergstrand Geol. 130 (1868). Areschoug Blad. 83 (1878; hos växtblad). Musikalisk begåvning är sannolikt beroende av ej modifierbara anatomiska strukturförhållanden. Hofsten Ärftl. 2: 296 (1931).
3) till 5. Ett ensidigt sysslande med det ekonomisk-sociala livets strukturförhållanden. HT 1952, s. 70. —
(5) -FÖRSKJUTNING. förskjutning (se förskjuta V 1) av l. inom ngts struktur. De inre strukturförskjutningarna inom stadsbefolkningen. EkonT 1939, s. 116. De strukturförskjutningar (inom jordbruket) som uppkommit genom ändrad redskapskultur. Rig 1965, s. 26. HT 1983, s. 79. —
(5) -FÖRTRYCK. (i fackspr.) förtryck utövat av (person tillhörig) maktägande skikt i ett samhälles hierarkiska struktur. ForsknFramst. 1977, nr 5—6, s. 61. —
-FÖRÄNDRING. förändring i ngts struktur; särsk.
1) till 3, särsk. (fys. o. kem.) till 3 c. Den organiska strukturförändringen efter döden. Frey 1841, s. 65. VäxtLiv 3: 470 (1936; hos spermakärnor). Hur nya atomkomplex upptas och inlagras i cellen utan någon iakttagbar strukturförändring, känner man inte mycket till. BokNat. Liv. 25 (1951).
2) till 4. Strukturförändringar i öfverhettadt stål vid återupphettning. JernkA 1902, s. 170. Den strukturförändring som snön undergår framför allt genom att det vatten som genom smältning bildas på ytan återfryser. TurÅ 1952, s. 278.
3) till 5. TSvLärov. 1954, s. 178 (hos läroverksorganisationen). I den nedåtgående konjunkturens spår följer en strukturförändring av samhället. TurÅ 1969, s. 91. särsk.
b) till 5 b. Näringslivets strukturförändringar. VetenskIDag 217 (1940). Strukturförändringar inom branschen i min hemregion har gjort mig arbetslös. DN(A) 22/5 1964, s. 35.
4) till 6, särsk. 6 c, d. Ha de strukturförändringar, som imperialismen orsakat i männens själar även ägt rum i kvinnornas? Key Allsegr. 1: 176 (1918). Malmberg SpråkMänn. 14 (1964; i språk). —
(5 b) -GARANTI. (i fackspr.) statlig kredit- o. lånegaranti som beviljas företag o. d. vid ansökan om lån för finansiering av samgående med annat l. andra företag på grund av omvandling av näringslivets o. industrins struktur. FrDepartNämnd. 1972, s. 84. —
(4) -INHOMOGENITET. (i sht i fackspr.) inhomogenitet med avseende på strukturen. 2NF 28: 912 (1919). —
(3 c) -ISOMER, sbst. r. o. adj. kem.
I. sbst.: kemisk förening med samma empiriska formel (dvs. atomära sammansättning) som, men annan struktur (o. således andra kemiska egenskaper) än viss annan kemisk förening; jfr isomer I. Smith OrgKemi 130 (1938).
II. adj.; om kemisk förening: som har samma empiriska formel (dvs. atomära sammansättning) som, men annan struktur (o. således andra kemiska egenskaper) än viss annan kemisk förening (vissa andra kemiska föreningar); i sht i pl.: som har samma empiriska formel men olika strukturer; jfr isomer II. Smith OrgKemi 25 (1938). —
(3 c) -KEMI. kem. läran om hur atomerna i en kemisk förening är bundna till varandra. NordRevy 1895, s. 161. Det är Kekulé som skapat strukturkemien genom att införa föreställningen om atomernas sammanbindning genom sina valenser. 19Årh. V. 1: 93 (1922). —
(5, 5 b) -KRIS. kris betingad av strukturförändring(ar). För den ekonomisk-teoretiska frågeställningen medför denna (dvs. av världsdepressionen orsakade) institutionella förändring, som man även kan kalla strukturkris, de mest vittgående konsekvenser. VetenskIDag 218 (1940). SvD(A) 1958, nr 307, s. 3 (hos industrigren). —
(6 c slutet) -LINGVISTIK. språkv. lingvistisk teori som lägger huvudvikten vid språkets struktur, strukturell lingvistik; jfr strukturalism 1 o. systemologi. ModSpr. 1941, s. 262. Malmberg Fonet. 162 (1949). —
(6 c slutet) -LINGVISTISK. jfr -lingvistik o. strukturalistisk 1. De Saussures huvudtes bildar det teoretiska underlaget både för den s. k. pragfonologien och för de strukturlingvistiska och systemteoretiska skolor, som (osv.). VSocLdÅb. 1947, s. 149. Allén i 3SAH LXXXVIII. 1: 38 (1980). —
-LÄRA. särsk.
1) (numera föga br.) till 3 a: lära (se lära, sbst. 2) om kroppens struktur l. uppbyggnad. 2NF 33: 35 (1921).
2) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) kem. till 3 c: lära (se lära, sbst. 2) om ämnens inre struktur. KemT 1899, s. 31. En viktig utvidgning erhöll strukturläran genom upptäckten att ämnen kunde reagera i tautomera former. Smith OrgKemi 298 (1938).
3) (tillf.) till 5 b: disciplin omfattande företags l. industris struktur o. organisation; jfr lära, sbst. 2. SvTeknUppslB 3: 127 (1944). —
-LÖS. som saknar l. är utan struktur; särsk.
1) till 3. Lidforss Utk. 103 (1909). Ur det homogena och strukturlösa rummet konstruerar Timaios en värld av geometriska kroppar. Aspelin TankVäg. 1: 106 (1958).
2) till 4, i oeg. anv. om ämne l. material l. massa l. dyl.: som (vid ytligt betraktande l. skenbart) saknar struktur, ofta med bibet.: som har en yta utan synliga spår av struktur l. (yt)mönster. Styfva (kalk?) stafvar, af genomsigtig structurlös massa (hos sjöborre). Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 314. En tät strukturlös kant. Ekenberg o. Landin 415 (1891). Roosval Schmidt 179 (1896; om lackhinna på negativplåt). Kautschuk är för blotta ögat strukturlös, utan spår af organisk byggnad. Jönsson Gagnv. 358 (1910). Fröberg Skrädd. 18 (1941; om tråd av rent silke). Humus, (dvs.) strukturlös, amorf substans bildad i marken genom omvandling av växtdelar och andra organiska ämnen. Hadding Geol. 132 (1954). särsk. i överförd l. mer l. mindre bildl. anv. Kring .. (stadskärnan) bredde den nya bostadsbebyggelsen ut sig som en strukturlös massa med hyreshus, villor och småstugor i en till synes planlös blandning. SErikÅb. 1955, s. 177.
3) till 5: som inte har (hierarkisk) struktur. De tidigaste fackföreningarna voro strukturlösa demokratier. Steffen EnglVärldsm. 108 (1898).
Avledn.: strukturlöshet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara strukturlös. Östergren (1947). —
(4, 4 b) -MARK. geol. mark (se mark, sbst.1 5 b) som består av jordarter gm frostens påverkan differentierade så att däri ingående partiklar (äv. stenar o. block o. d.) ordnats i strängar l. band l. kuddformationer o. d. Ymer 1934, s. 305. —
-MODELL. (tänkt) modell (jfr d. o. 1 c, 2) för ngts struktur; särsk.
(4) -MÖNSTRAD, p. adj. mönstrad (se mönstra, v.1) på grund av l. gm sin struktur; särsk. till 4 c, d. Fornv. 1965, s. 127. —
-OMDANANDE~0200, p. adj. omdanande med avseende på struktur; särsk. till 5, i uttr. strukturomdanande socialpolitik, socialpolitik med målsättning att omdana strukturen i samhället. Elmér SvSocPolit. 28 (1943). —
(5 b) -OMLÄGGNING~020. i fråga om näringsliv o. d.: omläggning (se omlägga 4 h) av struktur(en). SvD(A) 24/10 1965, s. 27. —
-OMVANDLING~020. omvandling av struktur; särsk.
1) (i fackspr.) till 4; särsk. (metall.) om förändring av metallers struktur. Vägmaskinl. 13 (1942).
a) till 5 a. Det är .. svårt att överskatta de borgerliga skiktens .. roll för landsbygdens strukturomvandlingar på 1700-talet och senare. SträngnHist. 421 (1959).
b) till 5 b. DN(A) 1/7 1957, s. 9. Mejeriindustrin står inför en stor strukturomvandling. SvD(A) 13/3 1967, s. 1. GbgP 3/6 1968, s. 2 (om förändringar på arbetsmarknaden).
Ssg (till -omvandling 1, 2): strukturomvandlings-period. särsk. till -omvandling 2 b. TurÅ 1981, s. 232. —
-PLAN.
1) geol. o. miner. till 3 b, 4 a: plan (se plan, sbst.1 I 3 (b)) begränsande vissa strukturer l. begränsande kristaller i vissa strukturer (o. därigm utgörande plan längs vilket bergart l. dyl. spricker l. klyver sig); jfr -yta. Erdmann Bergart. 10 (1855). Bergstrand Geol. 129 (1868).
(5) -POLITIK. politik med mål att förändra strukturen inom samhället l. näringslivet l. dyl. SvD(A) 25/1 1965, s. 32. —
(6 d) -PSYKOLOGI. (mera tillf.) psykol. riktning inom psykologin som betonar existensen av en undermedveten o. sammanhållen struktur inom själslivet. Lilius Pestalozzi 114 (1929). PsykPedUppslB 2169 (1946). —
(5 b) -RATIONALISERA. med avs. på företag l. verksamhet o. d.: rationalisera (se d. o. 2) gm att förändra strukturen i näringsliv l. industri l. företag o. d. gm nedläggning av (del av) liten l. olönsam enhet l. gm att bilda större enhet gm sammanslagning l. sammanläggning av olika enheter, genomföra strukturrationalisering; äv. utan obj.: genomföra strukturrationalisering; äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr -anpassa. ST(A) 1962, nr 241, s. 14. Småhandlarna befinner sig i ett ”dynamiskt utvecklingsskede” och själv är jag som kund helt strukturrationaliserad. AB 3/10 1962, s. 14. —
(5 b) -RÅD. råd (se råd, sbst.3 22) med uppgift att samordna undersökningar o. eventuella omläggningar av näringslivets struktur. FrDepartNämnd. 1970, s. 215. —
-SAMMANHANG~002. sammanhang som präglar l. skapar en struktur; särsk. till 6 d. W. Dilthey .. betecknade med struktur el. ”struktursammanhang” själslivets omedelbart upplevda sammanhang överhuvud. PsykPedUppslB 1765 (1945). (W. Dilthey) menade att man .. bör förstå människors tankar, motiv och reaktioner som delar av ett större sammanhang, ett ”struktursammanhang”. Egidius ModPsyk. 71 (1977). —
(4) -SKIFTNING. i sht i fråga om synintryck: skiftning i ämnes ytstruktur. Träets naturliga färg- och strukturskiftningar. Form 1952, s. 101. —
(3 c) -TEORI. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -lära 2. Rosenberg OorgKemi 15 (1887). Den .. (på bl. a. upptäckten av atomvärdet) grundade s. k. atomförkedjnings- eller strukturteorien utgjorde en väsendtlig sida i den s. k. moderna kemin. ASScF 18: 542 (1891). —
-TYP. typ av struktur; särsk.
1) fys. o. kem. till 3 c. Tre strukturtyper (av salter) brukar efter typiska representanter kallas zinkbländestruktur .. natriumkloridstruktur och cesiumkloridstruktur. KemiGymn. 2: 268 (1967).
-UNDERSÖKA~0020. undersöka strukturen hos (ngt); särsk. till 5 b: undersöka struktur (i näringslivet l. industri l. företag o. d.). DN(A) 28/8 1965, s. 9. —
-UNDERSÖKNING~0020. undersökning av ngts struktur; särsk.
(5 b) -UTREDNING~020. utredning rörande strukturen inom olika varubranscher o. d. Form 1947, s. 101. —
(5 b) -UTVECKLING~020. utveckling av strukturen hos (del av) näringsliv l. industri o. d. SvD(A) 1960, nr 161, s. 4. —
(4 c, d) -VÄVD, p. adj. om tyg: vävd på ett sådant sätt att tygets struktur framträder som ett reliefmönster på tygets yta. Strukturvävt ylle. LD 1959, nr 68, s. 1. —
-YTA. särsk. (geol. o. miner.) till 3 b, 4 a, = -plan 1. I de flesta fall antyda strukturytorne .. (i malmen) ett afbrott i ockrans utfällning. JernkA 1865, s. 162. Björling Sol. 44 (1869). —
-ÄNDRING. förändring av ngts struktur; särsk.
Ssgr (till -ändring 1): strukturändrings-, äv. strukturändring-gräns. (i fackspr.) vid svetsning: gränsyta mellan strukturändringszon o. ej strukturändrat grundmaterial. SvetsteknOrdl. 16 (1951).
-zon. (i fackspr.) vid svetsning: materialzon vari strukturändring ägt rum. SvetsteknOrdl. 16 (1951).
Spoiler title
Spoiler content