publicerad: 1993
STRÅTRÖVARE strå3t~rø2vare, m.//ig.; best. -en l. -n; pl. =.
Ordformer
(strate- 1682. stråt- 1536 osv. stråte- 1596—1635. stråten- (-th-, -enn-) 1561—1712. strått- 1618—1624. — Beträffande senare leden se RÖVARE)
Etymologi
[jfr d. stratenröver, mlt. strātenröver (lt. straatenröwer), mnl. stratenrover (äv. straetrover) (nl. straatroover); jfr äv. mht. strāz- l. strāzenroubære, -er (t. strassenräuber); ssg med STRÅT (i bet. 1) o. RÖVARE. — Jfr STRÅTRÖVERI]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) rövare som överfaller o. rånar vägfarande (på allmän väg l. dyl.); jfr LANDS-RÖVARE. Syr. 36 (”37”): 28 (öv. 1536). (Om Sv. kunde behålla Novgorod) så bleffue och passagen öpen, frij och säker, hvar icke för stråtenröffuare, doch lijkväl för all krijgsfahra. AOxenstierna 2: 247 (1615). När man reser i Ängland, är det en wedertagen sed at lägga af et duszin Gvineer, som en fastställd skatt åt Stråt-röfware, hwilka man kallar Gentlemen of the road. GT 1786, nr 76, s. 5. (Kekrops) kom ifrån Egypten till Attica. Han fann vid sin ankomst landet utsatt för sjö- och stråt-röfvare. 2VittAH 3: 4 (1793). (En kvinna på resa i en ödslig trakt) var rädd att för sina dyrbara örringars skull öfverfallas och plundras af stråtröfvare. Idun 1890, s. 424. Lilius ResMex. 132 (1924).
2) (ngt ålderdomligt) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.: person som uppträder likt stråtrövare l. rövare, rövare (i allmännare bemärkelse; se RÖVARE 1); äv. om djur: rövare (se d. o. 2). (Italiens folk) läto sig kufvas af en flock Stråt-röfvare, Götherne. Rabbe PVetA 1770, s. 96. Noach. Ah! din skälm, du kommer hit och säger grannlåter åt min fästmö .. Ah! din stråtröfvare! Blanche En tr. upp 42 (1843). Den stråtröfvaren! ... och man inser inte, att hans afsigt är att tigga pengar af mig. Dens. Våln. 538 (1847). Trutarna, havets stråtrövare. Hemmer Morgongåv. 228 (1934).
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.; i allm. till 1): STRÅTRÖVAR-, äv. STRÅTRÖVARE-ANFÖRARE. anförare (se d. o. 1 d) för stråtrövare. Crusenstolpe Mor. 5: 346 (1843). —
(1, 2) -BAND. band (se band, sbst.2 a) av stråtrövare l. av personer som uppträder som stråtrövare. (G. I hade) högt besvärat sig öfver det skydd, detta stråtröfvareband (i de småländska gränstrakterna) .. fann inom Danmarks område. Strinnholm Vas. 3: 405 (1823). Stråtrövarband förekommo (i det 1861 utropade konungariket Italien) på många håll, i öppet förbund med de från Neapel fördrivna bourbonerna, som fått en fristad i Rom. Almquist VärldH 8: 112 (1938). —
-KONTRAKT. kontrakt (se kontrakt, sbst. II 1) som i sin utformning är så ohederligt att det kunde utformats av stråtrövare. Stråtröfvarekontraktet mellan kejsar Napoleon och ”kejsar” Maximilian slöts i Miramar den 10 april 1864. Hedin Tal 1: 579 (1895). —
-LIK. lik (se lik, adj. 1, 2) stråtrövare; äv. i överförd anv., om ngns handlingssätt o. d. Hans stråtrövarlika utseende skrämde folk. Wikforss 2: 695 (1804). ÖgCorr. 1854, nr 72, s. 2. —
-TYP. typ av stråtrövare; stråtrövarlik (typ av) person. Mannen (dvs. en korsikansk banditledare) kan icke på något sätt göra anspråk på att vara beundransvärd, han påminner i inga stycken om Rinaldo Rinaldinis ädla stråtrövartyp. Enckell Olivpar. 234 (1934). Palmqvist Oceaner 116 (1942).
Avledn.: STRÅTRÖVARAKTIG, adj. till 1: som har drag av l. liknar stråtrövare. ÖoL (1852). (Medresenärerna) sågo litet stråtröfvaraktiga ut några af dem. Melander UnderlL 53 (1912). Det vid första åsynen ganska stråtrövaraktiga sällskap, som efter hand samlades i den cirka 3 x 2 meter stora kajutan. Kranck SlocknEldL 42 (1930). Den lille poeten med den stråtrövaraktiga luggen. Östergren (1948).
Spoiler title
Spoiler content