SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1993  
STRÄV strä4v, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(i best. form förr äv. -fv-)
Etymologi
[sv. dial. sträv, f.; av t. streb, f., biform till strebe, sträva (se STRÄVA, sbst.); jfr äv. mlt. stref, n. (lt. strev, f.)]
(numera mindre br.) sträva (se STRÄVA, sbst.); äv. abstraktare: försträvning. Allt högre upp efter bropelarna steg isen, och snart hördes den ena skarpa smällen efter den andra i hastig följd. Det var de många sträfven under körbanan, som knäcktes af. TurÅ 1913, s. 249. Roosval RomK 389 (1930; abstraktare).
Spoiler title
Spoiler content