STRÖM ström4, adj. -are. adv. (mera tillf.) -T.
Etymologi
[fsv. strömber; jfr fvn. streymr (nor. dial. strøym, strøm); till STRÖM, sbst.]
om (parti av) vattendrag l. sjö l. hav l. om vatten i vattendrag osv.: som strömmar snabbt l. häftigt l. forslikt; som har l. flyter med l. kännetecknas av (stark) ström (se STRÖM, sbst. 2); ofta i opers. uttr. Här är mycket strömt! The Venetianer kommo Narseti til hielp medh båtar och farkoster, så at han slapp wäl igenom ther som grundt och strömt war. Schroderus JMCr. 411 (1620). Laxens högsta åtrå är strömt och friskt vatten. VetAH 1751, s. 103. Härifrån (dvs. från Novgorod) till Pettersburg är ån så ström, att de sällan behöfva ro. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 136. Manskap följde vid (flod)stränderna, för att lossa strandade stockar och leda dem tillbaka ut i det strömma vattnet. Wetterhoff Skog 1: 206 (1883). (Lutfisken) band han fast i bäcken där det var strömt, och varje kväll gick han till bäcken och skar en bit av fisken som han stekte .. och fisken i bäcken höll sig frisk många dagar. SkogsarbMinn. 42 (1950). Kvinnan (som befaras ha fallit i älven) .. kan ha kommit i det strömma vattnet en bra bit från fyndplatsen. GbgP 21/6 1983, s. 6.
SAOB
