publicerad: 1993
STUBE, m.? l. f.?; anträffat bl. i best. -en.
Etymologi
[sannol. ombildning av stupe, ä. form av STUPA, sbst.2; ombildningen har möjl. skett under påverkan av STUBBE (se STUBB). — Jfr STUBBSTOCK, sbst.2]
(†) stupstock. HammarkDomb. 16/5 1621. Hwart för then skull som nu på någen tidh hafuer warit brucklig han dömbder at böte Ett hundradhe daler och hon blifue hamblt wedh Stuben eller och böte Licke med Mannen om hon der till niutter särdeles nåder. Därs. 3/10 1622.
Spoiler title
Spoiler content