publicerad: 1993
STUBIN stɯbi4n l. stu-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(stob- c. 1817—1885. stop- 1703. stoub- 1760—1807. stub- 1807 osv. stubb- 1868. -in 1703 osv. -ine 1790, 1807)
Etymologi
[liksom t. stoppine, stopine, f., av it. stoppino, stopino, veke, stubin, diminutivbildning till stoppa, stopa, blånor, av lat. stuppa, dets., av gr. στύππη, dets. (jfr STOPPA, v.); möjl. besläktat med sanskr. stūpa-, stupá-, m., hårtofs]
1) smal tråd- l. rörliknande anordning indränkt l. fylld med lättantändligt l. explosivt ämne för antändning av sprängämne (t. ex. vid bergssprängning), stubintråd; förr äv. om förladdning l. förslag av hampa l. blånor o. d.; jfr TÄND-RÖR. Då stubinen brunnit ut sprang allt i luften. En hastigt brinnande stubin. KKD 10: 309 (1703). Weste FörslSAOB (c. 1817; om förladdning l. förslag). Med tillhjelp af en linnelapp fastbindes vid knappen (på en vid sprängning begagnad lerkon) ett, efter borrhålets djup afpassadt, vassrör, hvilket tillika med Conen genomdrages med en af bomullsveke gjord stubin. Stål Byggn. 1: 222 (1834). Stobiner .. (dvs.) Tre à fyra hoptvinnade bomullsgarnstrådar, kokade i salpeter, sedan dragna genom en deg af mjölkrut och brännvin och derefter vältrade i mjölkrut och torkade. De användas till eldens meddelande åt ihåliga kastkroppar m. m. KonvLex. 4: 203 (1864). Stubin framställer Nobel sedan 1888 med nitroglycerin såsom basis. TT 1890, s. 87. En av chaufförerna lade just sista hand vid raketkäppar och stubiner, det skulle bli stjärnsmällar vilkas like aldrig skådats. Wilhelm BerByn 259 (1929). S. k. blixtstubin eller detonerande stubin, med trinitrotoluol eller liknande sprängämne fyllda blyrör. VaruhbTulltaxa 1: 200 (1931). Johnson Se 203 (1936). — jfr KNALL-, KRUT-, PENTYL-, SNABB-STUBIN.
2) (vard.) bildl., i uttr. ha l. tända på kort stubin, ha lätt för att bli l. vara (mycket) tvärilsk l. kolerisk. Själv tänder jag på kort stubin. KvällsP 20/2 1971, s. 13. Vilhelm Mobergs argsinthet är en publicistisk kliché .. Han kan ha kort stubin. Men argsint? Hammarlund SamtJord. 175 (1971). Sanningen att säga har han inte enbart hamnat i trubbel för sin korta stubins skull. SvD 1/6 1976, s. 22.
3) (vard.) [sannol. ombildning av uttr. på stubben (se STUBBEN)] i uttr. på stubinen, ögonblickligen. Det mesta i NU-gruppernas paroller går ut på att man ska göra saker Nu. Mesamma! Genast! På stubinen! Gaudeamus 30/8 1968, s. 11. Även om snuten inte precis brukade komma på stubinen, så kunde man aldrig veta. Jersild BarnÖ 186 (1976).
-GARN. (förr) garn (se d. o. 1) för tillverkning av stubin. Stubingarn, jemnt och löst spunnet uti en tåt af ren och wäl kardad bomull. SFS 1847, nr 32, s. 36. —
-SKOTT. (i sht förr) skott (se skott, sbst.2 2 c) som avlossas med hjälp av stubin. SoldIInf. 1944, s. 117. Därs. —
-TRÅD. specialtillverkad, kring en kärna av krut spunnen tråd l. trådliknande anordning för antändning av sprängämne l. fyrverkeri, stubin. Wetterdal Grufbr. 157 (1878).
Ssg: stubintråds-tång. tång för att klippa av stubintråd o. samtidigt knipa fast tändhatten omkring tråden, aptertång. SvIndKal. 1948, TillverknReg. s. 76. Varulex. Byggn. 2: 157 (1955). —
-TÄNDARE. (i fackspr., föga br.) anordning för antändning av stubin. SmnställnKrigsmat. 1: 306 (1942). 2SvUppslB (1953).
Avledn.: STUBINERA, v. (numera föga br.) förse med stubin. Weste (1807). Med skott, stjerna och sats fortsättes laddningen (av fyrverkeripjäs) till dess hylsan är .. full; derefter stubineras den i mynningen med en stubin. AHB 66: 105 (1871).
Spoiler title
Spoiler content